med anledning av skr. 2001/02:187 Sveriges genomförande av EU:s sysselsättningsstrategi

Motion 2002/03:A2 av Barbro Feltzing (mp)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 4

2 Förslag till riksdagsbeslut 5

3 Utformningen av den nationella politiken 5

4 Insatser för att förebygga arbetslösheten inom vissa grupper 6

4.1 Sjukskrivningstalen 6

4.2 De funktionshindrade i den sociala ekonomin 6

4.3 Lönebidragsanställda på arbetsmarknaden 7

5 Att främja livslångt lärande och nya arbetsorganisationer 8

5.1 Kompetenshöjande insatser för arbetslösa 8

5.2 Äldres möjligheter till livslångt lärande 8

5.3 Kompetensparadoxen 8

5.4 Åldersdiskriminering 8

6 Att främja entreprenörskap och nya arbetstillfällen 9

6.1 Den lokala marknaden som motor 9

6.2 Forskningens betydelse för småföretagen 10

7 Skattepolitik för ökad sysselsättning 10

7.1 Gynna dem som önskar spara till start av företag 10

7.2 Starta-eget-bidrag även åt dem som sagt upp sig 10

7.3 Utökad företagsrådgivning 10

8 Att främja jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden 11

2 

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att inrätta särskilda arbetsmiljöfonder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att arbetsgivare skall vara skyldiga att föra in sjukskrivningsnivåerna i sin årsredovisning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att övertidstaket bör sänkas från 200 till 100 timmar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett kooperatörsbidrag bör utgå vid arbete i sociala arbetskooperativ.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att utreda möjligheten till ett stimulansbidrag för handledarlöner i sociala arbetskooperativ.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lönebidragets koppling till prisbasbeloppet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att kvaliteten i aktiviteterna inom ramen för aktivitetsgarantin måste förbättras.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den övre åldersgränsen för att få studielån bör höjas till 55 år.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka beloppsgränserna för privatpersoners och företagens sparande till kompetensutveckling.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åldersdiskrimineringen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den lokala marknadens betydelse.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra forskningen mer tillgänglig för småföretagen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om starta-eget-bidrag.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att spara till start av företag.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utökad företagsrådgivning.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förkortad veckoarbetstid för jämställdhetens skull.

3 Utformningen av den nationella politiken

Miljöpartiet de gröna borde ställa sig positivt till principen om den öppna samverkan som EU:s sysselsättningsstrategi ger uttryck för. Det är så ett mellanstatligt samarbete ska gå till, utan tvingande lagar eller direktiv. I EU:s sysselsättningsstrategis artikel 125 står att läsa att det egentliga syftet är att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi. Varje land, ja, varje lokal arbetsmarknadsregion, behöver sin speciella strategi.

Det saknas emellertid en hållbar strategi på sysselsättningsområdet. Många av de lovvärda politiska målen i strategin känns igen från tidigare socialdemokratiska och borgerliga regeringars programförklaringar. Frågan är varför inte Sverige kommit längre och hur långt regeringen är beredd att gå för uppfylla dessa målsättningar. Regeringen har inte utformat sin politik på ett sådant sätt att målsättningarna i EU kan komma att uppfyllas. Den här motionen ämnar visa på vilka områden regeringen bör förbättra sina insatser.

Sverige är långt ifrån ett perfekt samhälle från sysselsättningssynpunkt. Antalet arbetade timmar i Sverige har minskat med 3,5 procent under 90-talet, medan antalet sysselsatta minskat med det dubbla räknat i procent. Att färre är sysselsatta beror bland annat på att många idag utför sysslor som tidigare gjordes av flera anställda. De som har arbete arbetar alltså mer, och pressen bara ökar. Ökad produktivitet och snabb ekonomisk tillväxt är inte alltid av godo. Utvecklingen får till följd att en stor del av sysselsättningsökningen äts upp av ökad sjukfrånvaro. I regeringens proposition syns inte någon självkritisk hållning, och det är oroväckande. Det får skrivelsen att framstå mer som en propagandaskrift än som en ärlig analys av den rådande situationen.

4 Insatser för att förebygga arbetslösheten inom vissa grupper

4.1 Sjukskrivningstalen

Regeringen och EU-kommissionen berömmer Sverige avseende sysselsättningsgraden, jämfört med europeiska länder. Sverige ligger kvar i toppen. Men vad de inte nämner är den stora gruppen sjukskrivna, och vad regeringen vill göra för att minska dessa sjukskrivningstal. De äldres situation är särskilt allvarlig. Det svenska arbetslivets utformning hotar deras möjligheter att orka fram till pensionen.

• Det bör inrättas särskilda arbetsmiljöfonder, ur vilka mindre företag kan söka pengar för att förbättra arbetsmiljön på sina arbetsplatser.

• Arbetsgivaren ska vara skyldig att föra in sjukskrivningsnivåerna i sin årsredovisning.

• Dagens övertidstak bör sänkas från 200 till 100 timmar.

4.2 De funktionshindrade i den sociala ekonomin

Vissa långtidssjukskrivna skulle kunna arbeta lite grand. För dem finns ingen kompletterande arbetsmarknad. Den sociala ekonomin kan erbjuda denna grupp möjligheter till meningsfull sysselsättning och gemenskap. De sociala arbetskooperativen, kulturlivet, byarörelserna, kooperativen och det ideella föreningslivet bör ges ett ökat ekonomiskt stöd.

Ett socialt arbetskooperativ är en viktig del i en rehabiliteringsprocess. Medlemmarna i de sociala arbetskooperativen är oftast de som står längst ifrån arbetsmarknaden, de som man inte intresserar sig för eller som hamnar mellan stolarna hos olika offentliga aktörer. De hamnar i en rundgång eller får inte plats någonstans därför att de är gränsfall i förhållande till lagar och bestämmelser. Samhall är ofta inte heller något alternativ för dessa människor. Man anses inte stå till arbetsmarknadens förfogande och är därmed inte aktuell för AMI:s insatser eller anses inte ens vara rehabiliteringsbar.

Ett statligt kooperatörsbidrag efter hur många som arbetar skulle kunna utgå, med hänsyn tagen till den tid man arbetar. Det kan vara kvarts-, halv- eller trekvartstid och heltid. Kooperatörsbidraget skulle kunna ligga på samma nivå som lönebidrag på heltid. Så länge som kooperatören arbetar i kooperativet skall bidraget ligga fast, och kunna ändras om arbetstiden ändras.

Kommunerna är ålagda att ha ansvaret för meningsfull sysselsättning för funktionshindrade enligt SoL § 21a, men de tolkar lagen på olika sätt. Det behövs en morot för kommunerna för att ta ett aktivt ansvar. Eftersom kommunerna generellt brukar ansvara för handledarlöner, skulle ett stimulansbidrag om 50 % av handledarlönekostnader i sociala arbetskooperativ kunna utgå under en försöksperiod på tre år.

4.3 Lönebidragsanställda på arbetsmarknaden

Lönenivån för personer med arbetshandikapp är för närvarande för låg. De system som finns för att underlätta anställning och därmed motverka diskriminering måste följa löneutvecklingen i landet. För närvarande har många lönebidragsanställningar inom handikapporganisationer. Det resulterar i att många arbetshandikappade får leva på en mycket låg lönenivå. Dessutom är det många som arbetar mindre än heltid. Det är en mycket viktig fråga för de arbetshandikappade, men även för de handikapporganisationer och föreningar som har arbetshandikappade anställda. Dessa föreningar har en viktig samhällsfunktion och är viktiga för både funktionshindrade och samhället i övrigt, där de är pådrivare för en förändring av attityder och villkor för en utsatt grupp.

Starka signaler har kommit om att dessa organisationer har svårt att klara sig på grund av att lönebidraget varit statiskt sedan 1992. De anställdas löner bör följa kollektivavtal, och på grund av mycket små intäkter i övrigt i form av medlemsavgifter och verksamhetsbidrag är det helt enkelt svårt för dessa föreningar att klara sig eller att ha kvar sina anställda.

5 Att främja livslångt lärande och nya arbetsorganisationer

5.1 Kompetenshöjande insatser för arbetslösa

Kompetensutvecklingen för landets arbetslösa, inom ramen för aktivitetsgarantin och arbetsmarknadsutbildningarna, har fått kritik från många håll. Rundgången mellan jobb och åtgärder måste förebyggas. Kvaliteten i åtgärderna måste förbättras, så att både individernas och marknadens efterfrågan kan tillfredsställas.

5.2 Äldres möjligheter till livslångt lärande

Politiken för livslångt lärande är otillräcklig beträffande de äldre. För dem finns inte möjligheter att ansöka om studielån efter 50 års ålder. Detta missförhållande måste regeringen snarast se till att åtgärda. Åldersgränsen bör höjas till 55 år, i ett första steg.

5.3 Kompetensparadoxen

Bristen på kompetens är skriande inom vissa branscher. Departementsskrivelsen Kompetensparadox? (Ds 2000:49) slog emellertid fast att alltför många kompetenta är sysselsatta med sysslor under deras kompetensnivå. Arbetsgivarna borde vinnlägga sig om att förädla sitt humankapital, den viktigaste produktionsfaktorn i dagens näringsliv. Därför bör möjligheterna till individuellt kompetenssparande (IKS) förbättras.

Det nya systemet för IKS införs 2003. Då ska en anställd kunna börja spara maximalt 9 500 kronor (0,25 basbelopp) om året skattefritt. Arbetsgivaren kan bidra till kontot och får då göra avdrag med 10 procent av summan. Den som tjänar 10 000 kronor i månaden och sparar 2 procent av lönen eller 150 kronor i månaden kan efter 5 år studera 45 dagar med bibehållen lön. Den som tjänar 15 000 kronor och sparar 3 procent kan studera 63 dagar och den som tjänar 20 000 kronor och sparar 4 procent kan studera 79 dagar. Därefter sjunker antalet dagar.

Med dagens system tar det alltför lång tid att spara ihop till sina studier. Vi vill öka beloppsgränserna för privatpersoners och företagens sparande till kompetensutveckling.

5.4 Åldersdiskriminering

Åldersdiskriminering är i sig ett brott mot mänskliga rättigheter och är tillräcklig anledning för arbetsmarknadsutskottet att vidtaga åtgärder mot utvecklingen på arbetsmarknaden.

Ett annat argument mot diskrimineringen av äldre är företagsekonomiskt. De företag som diskriminerar äldre har mycket att förlora. Genom att exempelvis sätta upp åldersgränser vid en nyanställning begränsar arbetsgivarna sig själva i sitt urval. Åldern är i de flesta fall i högsta grad en irrelevant faktor i sammanhanget. Många äldre som förlorade sina jobb under 90-talets lågkonjunktur har gjort nya karriärer. Yngre människor byter arbetsplats oftare än äldre. Att anställa äldre innebär att allokera företagets resurser bättre. En stor åldersvariation på företaget innebär att ha en arbetsstyrka med en mer varierad kompetens och en större mängd erfarenheter. Arbetsplatser som ägnar sig åt diskriminering gör arbetstagarna sämre motiverade. Det kan leda till ökad personalomsättning och fler sjukskrivningar. I slutändan påverkas produktiviteten.

USA: I amerikansk lag mot åldersdiskriminering skyddas individer som är 40 år eller äldre från arbetsgivares åldersdiskriminering. Lagen gäller endast företag med fler än 20 anställda. Lagen gäller inte bara privata företag utan också för lärlingsprogram, arbetsförmedlingar, myndigheter och fackföreningar.

Storbritannien: Eftersom det inte finns någon brittisk lag mot åldersdiskriminering kan inga företag dras inför domstol. Regeringen har istället valt att publicera en uppförandekod – ett sätt att försöka få arbetsgivarna att förstå vad som är det normalt beteende.

Europeiska unionen: I den rättighetsstadga som antogs i Nice i december i fjol slogs fast att alla har rätt att arbeta (artikel 15) och att diskriminering på grund av ålder skall vara förbjuden (artikel 21).

Det är dags att göra något åt diskrimineringen av äldre. Utskottet bör ta ställning till huruvida en uppförandekod av brittisk förebild eller lagstiftning är den rätta vägen för att motarbeta denna diskriminering. Såväl i USA som i vårt grannland Finland är det enligt lag förbjudet att särbehandla människor på grund av deras ålder, men i Sverige finns just nu inga strategier för att komma till rätta med problemet. Det är allvarligt. Frågan är huruvida en uppförandekod är bättre än lagstiftning. Det är något som vi behöver ta ställning till.

6 Att främja entreprenörskap och nya arbetstillfällen

6.1 Den lokala marknaden som motor

Den internationella högkonjunkturen låter vänta på sig. Det är dags att återupprätta och uppvärdera de lokala och regionala marknadernas status och betydelse för den ekonomiska tillväxtens skull. Vi vill att kommunerna ska kunna gynna små företag vid upphandling, om så önskas också icke-vinstdrivande företag eller sådana med miljövänlig produktion.

6.2 Forskningens betydelse för småföretagen

I miljöerna kring universiteten och högskolorna och i landets regioner, speciellt där kluster vuxit fram, finns en stor potential för nyföretagande och entreprenörskap. Att göra högskolornas forskning och utbildning mer tillgänglig för de mindre företagen skulle bättre ta tillvara den kunskap och initiativkraft som finns på lokal och regional nivå.

7 Skattepolitik för ökad sysselsättning

7.1 Gynna dem som önskar spara till start av företag

Ge företagare och löneanställda möjligheten att skattefritt spara till start av företag. Danmark har ett etableringskontosparande. Det bör Sverige också ha. För dem som ångrar sig bör sparande beskattas på sedvanligt vis eller kunna omvandlas till kompetensutvecklingssparande eller pensionssparande.

7.2 Starta-eget-bidrag även åt dem som sagt upp sig

Starta-eget-bidraget har visat sig vara en lyckad satsning. Det bör av rättviseskäl ges till alla som inte lönearbetar och startar ett företag med en hållbar företagsidé. Arbetslösa ska inte prioriteras.

7.3 Utökad företagsrådgivning

Vi vill bygga ut företagsrådgivningen för kvinnor, invandrare och kooperativa företagare. Kvinnliga affärsrådgivare finns redan i ett femtiotal kommuner. De utgör ett viktigt komplement till regionala resurscentra. Tyvärr drivs flera av enheterna i projektform och den framtida finansieringen är osäker. Vi vill därför att staten finansierar en utbyggnad av verksamheten. Det görs alldeles för lite för att stimulera invandrare att bli egenföretagare under deras introduktionsperiod i Sverige. Företagsrådgivningen till invandrarna och till aktörer inom den sociala ekonomin bör utökas, i form av speciella kontaktpersoner eller regionala företagsrådgivningscentra. Det handlar om att få hjälp med det viktigaste: utformningen av en företagsidé, kännedom om konkurrenter, bankkontakter, kunskaper om att driva företag i allmänhet samt tillgång till andra kontakter och nätverk.

8 Att främja jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden

Det är svårt att kombinera arbete och familj, skriver EU (riktlinje 18), och det är också viktigt att minska klyftan mellan könen på arbetsmarknaden (riktlinje 17).

Jämställdheten kan förbättras om veckoarbetstiden förkortas. Det ger dels männen större möjligheter att ta ökat ansvar i hemmet, dels kvinnorna större möjligheter att arbeta mer och därmed få högre livsinkomster.

Var femte anställd är deltidsarbetande.1 Av Sveriges kvinnor arbetar 40 procent deltid. Deltidsarbetslösheten är mycket hög och det är i hög grad kvinnorna som är drabbade. Om männen jobbade lite mindre skulle kvinnorna kunna öka sin arbetstid. En arbetstidsförkortning skulle alltså utjämna en del av de ekonomiska ojämlikheterna mellan könen. Kvinnors deltidsarbete ger inte bara lägre inkomster från arbete och lägre pension, även sjukförsäkring och föräldrapenning påverkas.

Kvinnor har i väldigt hög utsträckning bekostat sin sextimmarsdag själva. När de nu ser sina pensionsbesked inser de att de inte klarar att försörja sig själva som pensionärer om de jobbar deltid mer än under småbarnsåren. I Holland har tidigare arbetstidsförkortningar enligt arbetsministeriet skapat 300 000 nya deltidsjobb, vilket gett många hemmafruar möjligheten att komma ut på arbetsmarknaden. En svensk arbetstidsförkortning skulle få rätsida på den könsuppdelade arbetsmarknaden och ge kvinnor möjlighet att försörja sig själva, också som pensionärer.

I jämställdhetsargumentet ligger en förhoppning om en jämnare fördelning av kvinnors och mäns arbete utanför och inom hemmet. Dagens utveckling går för långsamt. Det är viktigt att män och kvinnor har samma arbetstidsnorm. Eftersom så många kvinnor arbetar deltid är det naturligt att de tar på sig att göra mer hemarbete. Men har båda samma grundarbetstid får vi en jämnare fördelning av hemarbetet – männen tar på sig en annan roll. Birgitta Olsson, docent i företagsekonomi på Stockholms universitet, har gjort uppföljande studier av fritiden bland män och kvinnor som fått kortare arbetstid. En arbetstidsförkortning ger enligt hennes empiriska studier en betydande ökning av männens andel av hushållsarbetet, medan det för kvinnornas del blir en obetydlig ökning. I en rapport från socialtjänsten i Stockholm prövades sextimmarsdag med full lön. Det ledde till att männen ökade sitt hemarbete medan kvinnornas hemarbete inte ökade.

JämO uttalade sig år 2000 för en arbetstidsförkortning. JämO är positiv till en arbetstidsförkortning om dagarbetstiden förkortas. En extra semestervecka eller en obetydlig förkortning av veckoarbetstiden skulle emellertid inte få några jämställdhetseffekter eftersom de reformerna inte ändrar arbetsorganisationen på respektive arbetsplats.

JämO anger tre tunga skäl för att en arbetstidsförkortning bör läggas ut som en förkortning av den dagliga arbetstiden:

• Den ger bättre förutsättningar för att kombinera arbete med föräldraskap, och en jämnare fördelning mellan kvinnor och män av betalt och obetalt arbete.

• Den kan leda till att kvinnors arbetsskador och långtidssjukskrivningar minskar och att flera orkar arbeta fram till den stipulerade pensionsåldern.

• Den leder till en omorganisation inom arbetslivet som kan bidra till att manligt uppbyggda hierarkier luckras upp och till strukturförändringar som ändrar maktförhållanden mellan kvinnor och män i arbetslivet.

JämO nämner också flera andra positiva effekter från jämställdhetssynpunkt. Bland annat skulle sysselsättningsgraden öka för många kvinnor med ofrivillig deltid, och omfördelningen av arbetstid mellan kvinnor och män skulle minska stressen och ge mer ork att engagera sig i barn och familj och i samhällsliv.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 7 oktober 2002

Barbro Feltzing (mp)

[1]	AMS Ura 1998:5