med anledning av skr. 2002/03:114 Redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år 2002

Motion 2002/03:U12 av Lars Ohly m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen genomför en allmän översyn av det svenska regelverket för den svenska krigsmaterielexporten så att den svenska krigsmaterielexporten inte tillåts fortsätta när brott mot mänskliga rättigheter, FN-stadgan och andra FN-beslut eller folkrätten konstaterats.

Inledning

Den svenska krigsmaterielexporten uppgick under år 2000 till ett värde av 4 371 miljoner kronor, 2001 till 3 060 miljoner kronor och 2002 till 3 440 miljoner kronor. Under dessa tre år exporterade Sverige krigsmateriel till de länder som deltar i anfallskriget mot Irak: USA, Storbritannien, Australien, Spanien, Polen och Danmark.

Sveriges krigsmaterielexport till de idag krigförande länderna under de tre senaste åren uppgick år 2000 till ett värde av 661, 4 miljoner kronor (15,1% av årets totala krigsmaterielexport), under 2001 till 992,1 miljoner kronor (32,4% av årets totala krigsmaterielexport) och 2002 till 752 miljoner kronor (21,9% av årets totala krigsmaterielexport). Under de tre senaste åren har alltså 22,1% av den svenska krigsmaterielexporten gått till länder som nu för ett folkrättsvidrigt anfallskrig i Irak.

En stor del av den krigsmateriel som Sverige exporterat under ovannämnda år till dessa länder kommer nu till användning i USA:s och dess allierades krig i Irak, exempelvis svenska bandvagnar och svenska pansarvärnsvapen.

Ett folkrättsvidrigt krig

Det anfallskrig som USA och dess allierade för mot Irak strider mot folkrätten, enligt regeringens egen bedömning. Den bedömningen har även stöd hos en majoritet i Sveriges riksdag. Enigheten om det folkrättsvidriga i Irakkriget är stor bland folkrättsjurister. Även USA-administrationen inser sannolikt detta. Man försökte få till stånd en resolution i FN:s säkerhetsråd som, om den antogs, skulle ha medgivit ett väpnat angrepp mot Irak. Det fanns dock ingen majoritet i säkerhetsrådet för en sådan resolution. Något väpnat angrepp medgavs inte. Likafullt gick USA och dess allierade till militärt angrepp.

Sverige har alltid värnat folkrätten och internationell lag. När svensk krigsmateriel nu används i ett krig som strider mot folkrätten måste vi rimligen rannsaka våra politiska handlingar. Den enda tänkbara slutsatsen man kan dra av de riktlinjer som idag gäller för svensk krigsmaterielexport är att Sverige måste upphöra med krigsmaterielexporten till de idag krigförande länderna.

För denna slutsats talar bland annat Svenska riktlinjer för krigsmaterielexport och annan utlandsverksamhet där det förklaras att krigsmaterielexport bör inte beviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring avgetts eller ej. Enligt riktlinjerna finns det vidare tre typer av ovillkorliga hinder som om de inträffar anses omöjliggöra export. De tre är beslut av FN:s säkerhetsråd, internationella överenskommelser som Sverige biträtt (t.ex. EU-sanktioner) samt exportstopp som påbjuds enligt de folkrättsliga reglerna om export från neutral stat under krig, skriver regeringen i årets skrivelse Redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år 2002 (2002/03:114).

Något beslut om vapenembargo torde vara utsiktslöst att få till stånd, då USA och Storbritannien som medlemmar i säkerhetsrådet skulle motsätta sig ett sådant. Något motsvarande skulle heller inte vara möjligt i EU, eftersom Storbritannien, Polen och Danmark med största sannolikhet skulle motsätta sig ett sådant embargo. Det innebär givetvis inte att Sverige skall förhålla sig passivt i dessa internationella sammanslutningar. Sverige skall självfallet kritisera det faktum att ett antal länder tar sig rätten att agera självständigt och i strid med FN-stadgan. Det är viktigt att vi poängterar att denna stadga och folkrätten också måste omfattas och respekteras av USA och dess allierade. I konsekvens med detta skall Sverige också verka i FN för en resolution eller motsvarande som fördömer de angripande ländernas agerande.

Överspelade regelverk och vaga säkerhetsdoktriner

Till de ovillkorliga hindren för krigsmaterielexport hör också de folkrättsliga reglerna om export från neutral stat under krig. Under hela efterkrigstiden har Sverige varit en alliansfri stat. Denna alliansfrihet i fred förklarades syfta till neutralitet i krig. I den senaste säkerhetspolitiska deklarationen sägs att Sverige fortfarande är alliansfritt. Men i övrigt sägs bara att neutraliteten tjänat oss väl.

Vad som menas med denna formulering i imperfektum är oklart. Är det en historisk erfarenhet att ta vara på inför framtiden eller är det en epok passerad i Sveriges historia? Något klart svar på denna fråga finns inte att få i deklarationen. Man kan dock misstänka att regeringen och de borgerliga partierna med denna formulering vill behålla alliansfriheten i fred, men att det främsta syftet under krigsförhållanden inte är att eftersträva neutralitet, utan att man även kan tänka sig vilja hålla dörren öppen för anslutning till någondera parten i en framtida konflikt.

Tidigare borgerliga regeringar har i sina säkerhetspolitiska doktriner begränsat neutraliteten till att handla om säkerheten i vårt närområde. Idag är mycket av det som tidigare fastslagits när det gäller den svenska säkerhetspolitiska doktrinen och krigsmaterielexportpolitiken paradoxalt nog både överspelat och ställt på sin spets. De regler som fastställts som riktlinjer för krigsmaterielexport har blivit ytterst svåra att tillämpa, för att inte säga oanvändbara. Genom den vida tolkningen av begreppet följdleveranser och genom den idag oklara allians- och neutralitetspolitiken har de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexporten förvandlats till ett såll, som nu medger export av praktiskt taget vad som helst till vem som helst. Av det som en gång av handelsminister Pagrotsky omtalades som världens mest restriktiva krigsmaterielexportpolitik återstår nu endast en spillra.

I debatten kring krigsmaterielexporten har statsminister Göran Persson förklarat att Sverige behöver komponenter från USA för att krigsmateriel som produceras i Sverige skall kunna tillverkas. Stridsflygplanet JAS kan exempelvis inte lyfta utan vissa komponenter från USA. Men JAS-projektet är viktigare som exportprodukt än som en nödvändig beståndsdel i det svenska försvaret. Bakom de försvarspolitiska argumenten framträder de rena ekonomiska argumenten med allt klarare lyster.

Vad är Sverige?

Överenskommelser av den typ som uppförandekoden för EU om krigsmaterielexporten utgör har utgått från att europeiska stater uppträder exemplariskt i enlighet med folkrätt och FN-beslut. Av Storbritanniens, Danmarks och Polens uppträdande framgår att detta antagande varit felaktigt.

Hade Sverige hållit fast vid sin ursprungliga alliansfrihet och sin neutralitetspolitik hade läget när det gäller krigsmaterielexporten framstått med stor tydlighet. Är man neutral och menar något med sin neutralitet blir svaret självklart – ingen krigsmateriel till krigförande land, punkt slut. Sverige hade för sin trovärdighets skull varit tvunget att avge en formell neutralitetsförklaring, vilket skall göras i samband med väpnad konflikt, och upphört att exportera krigsmateriel.

Med dagens säkerhetspolitiska doktrin och fortsatta krigsmaterielexport till krigförande länder hamnar Sverige i den märkliga situationen att Sverige visserligen är alliansfritt men inte neutralt. Sverige kan fortsätta att vara alliansfritt, eftersom man inte ingått några överenskommelser där man anslutit sig som medlem i någon militärallians. Detta märkliga förhållningssätt är möjligt därför att man för det första är oklar över vad alliansfriheten syftar till och för det andra för att man i den situation som råder inte anser sig behöva avge någon formell neutralitetsförklaring. Formulerar man sig konkret ställs frågan på sin spets: Står Sverige i Irakkonflikten på USA:s och de allierades sida, är Sverige neutralt eller är Sverige – ingenting alls?

Av ovanstående torde framgå att Vänsterpartiet kräver en allmän översyn av det svenska regelverket för den svenska krigsmaterielexporten så att denna varken direkt eller indirekt befrämjar brott mot mänskliga rättigheter, FN-stadgan och andra FN-beslut samt folkrätten. Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen tillkänna.

Vänsterpartiet kräver att Sverige avger en neutralitetsförklaring och till följd av denna förklaring avbryter/fryser sin krigsmaterielexport till USA och dess allierade under kriget mot Irak.

Stockholm den 4 april 2003
Lars Ohly (v)
Berit Jóhannesson (v)	Gudrun Schyman (v)
Alice Åström (v)	Sermin Özürküt (v)