med anledning av skr. 2002/03:114 Redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år 2002

Motion 2002/03:U13 av Lotta N Hedström och Lars Ångström (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Inspektionen för strategiska produkter bör åläggas att redovisa beviljade utförseltillstånd och faktisk export av krigsmateriel snarast möjligt efter beslut samt hur länge de avses gälla.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen skall offentliggöra innebörden av de avslag som Sverige lämnat under året samt av andra EU-länders notifikationer om avslag som har beivrats av Sverige.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten skall innehålla mer detaljerad information om hur mycket de enskilda företagen exporterar och till vilka länder, där även transfereringar från det svenska försvaret till andra stater skall inkluderas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör redovisa det exakta försvarspolitiska behovet av och motivationen för varje beslutad respektive genomförd exportaffär.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att följdleveranser noga skall definieras samt kunna särskiljas från redovisningen av nya leveranser.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att information om köparen samt slutanvändarens status vad avser demokrati, korruptionsfrihet, krigföring och hotbild skall ges.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att statens egen utförsel av krigsmateriel i fortsättningen bör redovisas i skrivelsen så att läsaren kan skilja på industrirelaterad och statsrelaterad utförsel av krigsmateriel.

Bakgrund

Som regeringen mycket riktigt konstaterar har det militära hotet mot Sverige inte bara minskat det senaste decenniet; det existerar överhuvudtaget inte under en överskådlig framtid, något som bestyrks av Försvarsberedningens senaste rapport.

Den positiva internationella utvecklingen med allt färre mellanstatliga krig efter det kalla krigets slut har inneburit en markant efterfrågenedgång för krigsindustrin.

Istället för att ta konsekvenserna av en sådan allt mer krympande efterfrågan från demokratiska stater och att avveckla den kapacitet som inte längre behövs, har krigsindustrin istället mött utvecklingen med ökat externt samarbete och med en aggressivare marknadsföring i syfte att öka krigsmaterielexporten.

För svensk del har detta inneburit att svenskt krigsmateriel säljs till både till diktaturer som systematiskt kränker FN:s mänskliga rättigheter, till kommunistiska förtryckarregimer, till stater som befinner sig i väpnad konflikt och till regimer som bryter mot den internationella folkrätten.

Enligt regeringens skrivelse ökar också den svenska krigsmaterielexporten. Detta är både paradoxalt, då antalet krig och det militära hotet minskar, och rimmar väldigt illa med lagen om förbud mot svensk krigsmaterielexport och intentionerna i riksdagens riktlinjer.

Regeringen menar i sin skrivelse att det är av stort intresse för Sverige som alliansfritt land att bevara kompetens och produktionskapacitet på det krigsindustriella området men anger inga skäl till detta. Miljöpartiet ifrågasätter detta påstående av flera skäl.

Först är det viktigt att konstatera att det knappast finns någon regelrätt svensk krigsindustri längre. Bofors ägs till 100% av amerikanska intressen, Hägglunds ägs till 100% av brittiska intressen, Kockumsvarvet ägs av ett tyskt varv, som i sin tur ägs till 100% av en amerikansk bank och så vidare.

Vidare kan vi konstatera att genom samarbetsavtal och nya ägandeförhållanden så är Sverige i praktiken till 100% beroende av omvärlden för komponenter till sina tunga vapensystem. JAS-planet rullar inte en millimeter utan amerikanska komponenter.

Enligt regeringen så har Sverige idag ingen möjlighet att föra en egen utrikespolitik i de fall den skulle gå stick i stäv med till exempel Storbritanniens politik. De skulle i sådana fall vägra sälja militära komponenter eller materiel till Sverige, enligt regeringen. Därmed är våra krigsmaterielsamarbeten de facto mer hämmande och bindande av vår självständighet och alliansfrihet än vad de främjar oss.

Öppen redovisning

Flera av de stora förändringar av krigsmaterielexportpolitiken som skett på senare år har skett utan några egentliga offentliga debatter avhörts om de säkerhetspolitiska konsekvenserna.

Att den verkliga exporten både tillåts öka, trots en krympande legitim marknad, och att den tillåts gå till länder som svensk opinion aldrig skulle acceptera, beror till stor del på att debatten inte kan föras! Den sekretess som fortfarande omgärdar vapenexporten främjar inte insyn eller medborgerlig prövning.

Sverige har emellertid länge varit ett föregångsland inom offentlig redovisning av vapenexporten och verkar på ett vällovligt sätt internationellt för en ökad öppenhet kring handeln med krigsmateriel.

Svensk förvaltning vill dessutom vara ett internationellt föredöme med avseende på öppenhet i samhället mot medborgare, företag och medier, och offentlighetsprincipen är en av hörnstenarna i den svenska demokratin vilken vi försöker överföra till EU och i olika biståndssammanhang.

Därför borde flera goda förändringar som skulle medföra ökad öppenhet och därmed ökad debatt vara befogade, varför Miljöpartiet nu, med anledning av regeringens redogörelse för krigsmaterielexporten 2002, föreslår följande rimliga krav:

Förbättringsförslag

1. Inspektionen för strategiska produkter bör åläggas att redovisa beviljade utförseltillstånd och faktisk export av krigsmateriel snarast möjligt efter beslut samt hur länge de avses gälla.

2. Regeringen ska även offentliggöra innebörden av de avslag som Sverige lämnat under året samt av andra EU-länders notifikationer om avslag som har beivrats av Sverige.

3. Regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten ska innehålla mer detaljerad information över hur mycket de enskilda företagen exporterar och till vilka länder, där även transfereringar från det svenska försvaret till andra stater ska inkluderas.

4. Regeringen bör redovisa det exakta försvarspolitiska behovet och motivationen för varje beslutad respektive genomförd exportaffär.

5. Särskilt vad följdleveranser beträffar efterlyser vi att de noga ska definieras samt kunna särskiljas från redovisningen av nya leveranser. Eftersom dessa kategorier har rakt motsatta riktlinjer vore det synnerligen skäligt att det redovisas vad som kan härledas till vad. Det bör alltså för varje land kunna härledas vad och hur stor del som avser nya leveranser respektive följdleveranser för de båda kategorierna ÖK och KS.

6. Vidare vore mer fullödig information om köparen samt slutanvändarens status vad avser demokrati, korruptionsfrihet, krigföring, hotbild etc av ett omistligt värde.

7. Statens egen utförsel av krigsmateriel bör i fortsättningen redovisas i skrivelsen på så sätt att läsaren kan särskilja mellan industrirelaterad och statsrelaterad utförsel av krigsmateriel.

Elanders Gotab, Stockholm 2003

Stockholm den 4 april 2003
Lotta N Hedström (mp)	Lars Ångström (mp)