med anledning av skr. 2002/03:141 Staten och den finansiella sektorn

Motion 2003/04:Fi13 av Per Landgren m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en fördjupad etisk analys i syfte att tillsammans med branschen återskapa allmänhetens förtroende.

Motivering

De senaste årens turbulens på finansmarknaden har lett till ett brustet förtroende från allmänhetens sida till många av marknadens aktörer. Insiderbrott, tendentiös rådgivning, kursmanipulationer, orimliga bonusavtal etc. har lett till en förtroendekris för en sektor, som i takt med den ökande ekonomiska integrationen inom EU och internationaliseringen vuxit i betydelse.

Regeringens programförklaring för sitt arbete med den finansiella sektorn under de närmaste åren syftar till att återskapa ett fullt förtroende och skapa förutsättningar för en stabil, effektiv och konkurrenskraftig finansiell sektor.

Programförklaringen innehåller följande fyra delar:

1. En beskrivning av den finansiella sektorns roll

2. Regeringens syn på reglering

3. Utvecklingstendenser

4. Prioriterad lagstiftning.

Den finansiella sektorns roll

I den första delen lyfter regeringen fram hur betydelsefull den finansiella sektorn med sina grundläggande funktioner betalningsförmedling, kapitalförmedling och riskspridning har blivit i det moderna samhällets ekonomi. Det finns ett positivt samband mellan å ena sidan tillgången på finansiella tjänster och å andra sidan utvecklingsnivån i samhällsekonomin. Med effektiva funktioner skapas viktiga förutsättningar för tillväxt och för en positiv samhällsekonomisk utveckling i stort.

Regeringens syn på reglering

I andra delen beskriver regeringen skälen till en omfattande näringsrättslig reglering. De anförs vara finansiell stabilitet, konsumentskydd, effektivitet och bekämpande av ekonomisk brottslighet. Riktlinjer för regleringen sägs vara att utgå från verksamhetens funktioner, skapa goda konkurrensförutsättningar, skapa flexibla regler och främja transparens.

Utvecklingstendenser

Vad gäller utvecklingstendenserna i den finansiella sektorn pekar regeringen på vidgade marknader för de svenska bankkoncernerna och därmed en hårdare internationell konkurrens, vilket inneburit ett hårdare omvandlings- och rationaliseringstryck. Nedgången på aktiemarknaden har även ställt stora krav på de finansiella institutens anpassningsförmåga. Läget för bankerna betecknas som stabilt men mer osäkert för försäkringsbolagen.

Prioriterad lagstiftning

I den sista delen om prioriterad lagstiftning sägs stabiliteten för betalningsförmedling och kreditförsörjning stå i fokus för statens roll visavi det finansiella systemet. Bankkoncernernas grundläggande roll för denna stabilitet gör dem till centrala objekt för reglering och tillsyn. Deras internationella närvaro inom Östersjöregionen kräver myndighetssamarbete över gränserna. Problemen inom försäkringsbranschen och kundernas svaga ställning har aktualiserat behov av en modernisering av regelverket. En gemensam värdepappersmarknad inom EU behöver också gemensamma regler, som rättsligt garanterar transparens och lika tillgång till korrekt och adekvat information. Inte minst den gemensamma marknaden inom EU och därmed den ekonomiska integrationen mellan medlemsländerna har lyft fram behovet av ett gemensamt regelverk och gemensamma förutsättningar för tillsyn, för att skapa stabilitet, effektivitet och konkurrensneutralitet inom denna stora gemensamma finansiella sektor.

Bristande etisk analys

En stark finansiell sektor ligger i hela samhällets intresse. Mot bakgrund av enskilda aktörers ansvarslösa uppträdande på finansmarknaden och den förtroendekris som detta skapat, delar vi till fullo regeringens mål och ambition. Men för att nå målet om en väl fungerande och förtroendeingivande finansiell sektor måste en genomgripande etisk analys komma till stånd. Vid flera tillfällen vidrör regeringen i skrivelsen de krav som vid sidan av bindande lagstiftning måste ställas på verksamheten. Ett återupprättat förtroende är av stor betydelse för sektorns funktion och effektivitet och därmed för hela samhällsekonomin och samhället i stort. I detta läge är det synnerligen otillfredsställande och svårbegripligt att i en programförklaring från regeringen, som skrivits i syfte att åtgärda samma förtroendekris, helt sakna den etiska analysen. Det räcker inte att lite här och lite där skriva att det hela handlar om moral, ansvarskännande och professionalism (s. 5) eller god moral, disciplin och professionalism (s. 11). Det är av yttersta vikt att statsmakterna preciserar sin människosyn, etik och värdegrund. Enligt gängse definitioner handlar både etik och moral om handlingar av ansvariga individer. Oavsett mer preciserade definitioner torde det stå alldeles klart att om statsmakterna vill ha en väl fungerande och förtroendeingivande finansiell sektor måste vissa handlingar främjas och andra bekämpas. Det är vad etik och moral handlar om.

Olika etiska teorier och synsätt leder oundvikligen till olika praxis såväl i samhället, så även inom finansmarknadens område. I grund och botten är en marknad ett samspel av människor, vilka handlar i ett slags samarbete. Det handlar om koordinerade handlingar med fokus på handel, dvs en form av ömsesidigt utbyte. Någon total isolering är inte möjlig för någon människa, utan alla är vi beroende av varandra och av samhället och dess olika marknader. Detta samarbete mellan olika aktörer går tillbaka på en medveten arbetsdelning.

Om inte en marknads innehåll och funktionssätt i någon mening går tillbaka på enskilda människor, deras viljor och värderingar, kan knappast heller någon hållas ansvarig. Då skulle också regeringens skrivningar om förtroende, moral, ansvar och professionalism sakna relevans.

Som framgår av ovanstående resonemang har vi inte några stora anspråk utan vårt syfte är enbart att påvisa skrivelsens tillkortakommanden vad gäller den etiska analysen. En marknad går tillbaka på människors handlingar och är därför ett etiskt och moraliskt projekt. Detta gäller även finansmarknaden. Den logiska konsekvensen är att regeringen i sin programförklaring behöver ta ställning till och deklarera vilken människosyn och etik, som ska ligga till grund. Vad gäller människosyn utgår vi ifrån att regeringen företräder en humanistisk människosyn. Denna människosyn är i sak densamma som en i Sverige traditionell judisk/kristen människosyn. Människan är enligt denna gemensamma uppfattning en ansvarig person. Hon är ett mål i sig och inte ett medel och hon är ansvarig för sina handlingar. Vad gäller etik är också den logiska konsekvensen att statsmakterna i offentliga dokument klart och tydligt visar vad en god moral innebär och vad som krävs av en ansvarig människa för att leva upp till denna och på så sätt kunna ha medmänniskors förtroende. Visserligen kan invändningen föras fram att det då blir frågan om moralism och moraliska pekpinnar, men en sådan kritik kan bemötas med det faktum att även bindande lagstiftning går tillbaka på etik och människosyn. Historiskt är det inte några större problem att visa hur juridiken vuxit fram ur moralfilosofin, den gemensamma beteckningen för etik och politik. Med en klar analys och ett tydligt ställningstagande för relevanta grundläggande värden för den finansiella marknaden skulle inte etiken behöva etiketteras, vilket skulle kunna undvika politiska låsningar.

Hela regeringens programförklaring underförstår nu ett försvar för vissa grundläggande allmänmänskliga värden. Värdena bör dock exemplifieras och sättas in i sitt sammanhang vad gäller den finansiella sektorn. Det kan gälla värden som t ex kunskap, sanning och frihet. Dessa värden ska vara tillgängliga och möjliga att förverkliga för alla aktörer på ett jämlikt sätt på den finansiella marknaden.

Det bör också klargöras att vissa etiska uppfattningar inte är förenliga med en sund marknadsekonomi. Värdenihilism, eller ståndpunkten att några etiska värden egentligen inte existerar, får till följd att all diskussion om etik och marknad egentligen är meningslös. Den etiska relativismen kan innebära att det som är rätt i en landsända eller i ett land mycket väl kan vara fel i en annan landsända eller i ett annat land och att det som är rätt för en mäklare, inte behöver vara rätt för en annan. En motsvarande granskning av postmodern etik och även olika former av utilitarism skulle enligt vår mening visa att de inte heller är förenliga med regeringens programförklaring för den finansiella sektorn.

Med en etisk analys kombinerad med psykologiska och sociologiska redogörelser för hur den finansiella marknadens aktörer beter sig i sin verksamhet, när den undergräver förtroendet och statsmakternas mål, finns en god grund för att tillsammans med professionerna på marknaden lägga fast en handlingsplan för såväl rättslig reglering som icke rättsliga åtgärder.

Stockholm den 1 oktober 2003
Per Landgren (kd)
Mats Odell (kd)	Stefan Attefall (kd)
Annelie Enochson (kd)	Lars Gustafsson (kd)
Maria Larsson (kd)	Lars Lindén (kd)
Ragnwi Marcelind (kd)	Olle Sandahl (kd)