med anledning av skr. 2002/03:28 Migration och asylpolitik

Motion 2002/03:Sf4 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Sveriges hävdande av en generös och humanistisk asylpolitik i EU:s beslutsfattande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om undersökning av möjligheterna att stärka tryggheten och den rättsliga ställningen för utsatta människor som vistas i landet utan uppehållstillstånd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om flyktingstatus för personer förföljda på grund av kön eller sexuell läggning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om automatiskt arbetstillstånd åt alla asylsökande under handläggningstiden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ökad flexibilitet vid beviljande av uppehållstillstånd till personer utan tillräckliga asylskäl som har etablerat sig på arbetsmarknaden och klarar egen försörjning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att placera ensamkommande barn i familjemiljö.

Inledning

Migrations- och asylpolitiken rymmer stora utmaningar. För att möta dem är redovisningar av det slag som regeringen nu förelägger riksdagen av stor betydelse. Samtidigt är det dock viktigt att skrivelserna ger en realistisk och öppen bedömning av hur politikområdet har utvecklats och de fastställda politiska målen har uppnåtts. Enligt Centerpartiet är skrivelsen alltför försiktig med att erkänna misslyckanden och problem som präglar delar av migrations- och asylpolitiken och som vi måste lösa för att också i framtiden kunna kalla den svenska migrations- och asylpolitiken human.

Handläggningstider och ny instansordning

Lagrådets remissvar på regeringens förslag till ny instansordning var så kritiskt att frågan riskerar att kraftigt försenas. I det nu uppkomna läget har regeringen dragit rätt slutsats som inkallat riksdagspartierna till överläggningar för att föra frågan framåt. Det är viktigt att detta arbete drivs med stor energi så att riksdagen snarast möjligt kan få ta ställning till ett förslag som ger de asylsökande en bättre rättssäkerhet.

Den europeiska flyktingpolitiken

Regeringens skrivelse visar förtjänstfullt i hur hög grad medlemskapet i EU påverkar asyl- och migrationspolitikens förutsättningar. Denna gemensamma flyktingpolitik rymmer både hot och möjligheter. Väl utformade gemensamma regler kan motverka en social dumpning som innebär att länder med en mer generös tillämpning av mottagningskriterierna får ta emot en övermäktig andel av de asylsökande. I dagens läge förefaller dock den allmänna rörelsen vara i riktning mot en skärpning av asylpolitiken, såväl i de enskilda länderna som på den europeiska nivån. Det är viktigt att Sverige lägger stor politisk kraft på att motverka en utveckling mot Fästning Europa och hävdar en generös och humanistisk asylpolitik i EU:s beslutsfattande. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Människosmuggling

Människor som vistas i Sverige utan uppehållstillstånd lever i en sårbar och rättslös situation. I särskilt hög grad gäller det naturligtvis de personer som förts till Sverige för att exploateras sexuellt genom s.k. trafficking. En faktor som gör dessa människor sårbara är att de inte vågar ta kontakt med svenska myndigheter av rädsla för att utvisas eller inte få ett tillräckligt skydd. För att stärka rättsskyddet och tryggheten för illegala invandrare och för att bekämpa den brottslighet som drar fördel av personernas rättslöshet behöver nya metoder undersökas i full medvetenhet om de svåra avvägningar som krävs. En möjlighet kan vara att upprätta särskilda enheter inom framför allt polisen som under vissa villkor kan hjälpa och skydda illegala invandrare under särskild sekretess i förhållande till det övriga polis- och myndighetsväsendet. Det är önskvärt att personer som vistas illegalt i landet söker uppehållstillstånd, men det bör måhända inte ställas som villkor i alla myndighetskontakter. Sannolikt finns det behov av vistelseorter med särskilt skydd och sekretess för illegala invandrare som upplever hot, oavsett om de söker uppehållstillstånd, planerar att återvända eller bidrar i brottsutredning. Vad som ovan anförts om behovet av att undersöka möjligheterna att stärka tryggheten och den rättsliga ställningen för utsatta personer som vistas i landet utan uppehållstillstånd bör ges regeringen tillkänna.

Flyktingstatus för personer förföljda på grund av kön eller sexuell läggning

Ett flertal fall har uppmärksammats där personer som upplevt sina liv hotade eller som utsatts för grova kränkningar i hemlandet på grund av sin sexuella läggning eller sitt kön inte har beviljats uppehållstillstånd. I åtskilliga länder har denna utsatthet sin grund eller ett stöd i lagstiftning eller mycket starka sociala konventioner. Det är viktigt att regeringsförslag för att stärka dessa gruppers möjlighet till asyl skyndsamt föreläggs riksdagen när utredningen är färdig. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Flyktingmottagande och arbetskraftsinvandring

Den genomsnittliga vistelsetiden för asylsökande på flyktingförläggning har minskat från 352 till 337 dagar mellan 2001 och 2002. Det måste dock slås fast att detta är en alltför lång genomsnittstid som speglar en verklighet av stora psykiska påfrestningar för de asylsökande. Att minska handläggningstiderna utan att göra avkall på rättssäkerheten måste vara ett av asylpolitikens mest prioriterade mål. Centerpartiet har i annan motion föreslagit en maxvistelsetid på ett år.

Ett flertal åtgärder kan vidtas för att minska handläggningstidernas psykiska påfrestning. Skrivelsen nämner betydelsen av att de asylsökande redan på ett tidigt stadium får klart för sig att beviljad asyl inte är någon självklarhet. Med tanke på tidigare fall i en viss flyktinggrupp bör det vara möjligt att ge den asylsökande en någorlunda realistisk uppfattning om sina möjligheter att få stanna.

Redan under handläggningstiden bör den asylsökande få tillgång till svenskastudier och arbetspraktik. Möjlighet finns för den asylsökande att ansöka om arbetstillstånd men proceduren är ofta svår och tidskrävande. Det ska vara möjligt för alla som så önskar att försörja sig genom eget arbete. Därför bör arbetstillstånd automatiskt ges åt alla asylsökande under handläggningstiden. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Möjligheterna till arbetskraftsinvandring i Sverige måste stärkas avsevärt. Centerpartiet har i annan motion föreslagit att regeringen ska få i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag på regelverk som underlättar för arbetskraftsinvandring. Om dessa förslag genomförs öppnas en alternativ väg för den asylsökande att erhålla uppehållstillstånd.

Trots formella svårigheter förekommer det att asylsökande finner någon form av anställning under handläggningstiden. Att detta inte är något hinder för utvisning har dock visats i flera fall. Det är enligt Centerpartiets uppfattning tveksamt om människor som kan och vill arbeta och som redan under handläggningstiden hunnit långt i sin integrationsprocess verkligen ska utvisas även om asylskälen inte varit tillräckliga. I avvaktan på eventuella regeländringar som mer generellt öppnar möjligheterna till arbetskraftsinvandring bör regeringen se över möjligheterna att finna en ökad flexibilitet vid beviljande av uppehållstillstånd för personer som inte har tillräckliga asylskäl om dessa har hunnit etablera sig på arbetsmarknaden och klarar egen försörjning. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Ensamkommande barn

Det är upprörande att regeringen i sin skrivelse inte berör det faktum att ett stort antal ensamkommande flyktingbarn har försvunnit från sina förläggningar. Överlag förtjänar regeringens och myndigheternas hantering av denna del av asylpolitiken stark kritik. Att regeringen inte tagit tillfället i akt att i skrivelsen ge en mer heltäckande beskrivning av läget, och vad som har hänt de försvunna barnen, är inget gott vittnesbörd av regeringens engagemang och självkritik i denna fråga.

Inom ramen för de i skrivelsen beskrivna åtgärderna, som tillkommit först efter hård kritik från bl.a. riksdagen, bör ansträngningar göras för att placera ensamkommande barn i familjemiljö. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Stockholm den 5 februari 2003
Birgitta Carlsson (c)
Annika Qarlsson (c)	Kenneth Johansson (c)
Margareta Andersson (c)	Jan Andersson (c)
Sofia Larsen (c)	Birgitta Sellén (c)