med anledning av skr. 2002/03:8 Regeringens redogörelse för regelförenklingsarbetet med särskild inriktning på små företag

Motion 2002/03:N2 av Mikael Odenberg m.fl. (m, fp, kd, c)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 5

2 Förslag till riksdagsbeslut 6

3 Bättre företagsklimat med borgerliga regeringar 6

4 Sverige behöver en större och mer dynamisk småföretagsamhet 7

5 Åtta förlorade år med en socialdemokratisk regering 8

6 Skrivelsen 8

7 Färre och enklare regler 9

7.1 Miljöbalkens orimliga effekter 11

7.2 Ändrade 3:12-regler 12

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett förbättrat svenskt näringsklimat.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Småföretagsdelegationens förslag skall genomföras.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en oberoende avregleringsgrupp tillsätts.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mätbara mål för förenklingsarbetet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det bör sättas upp en bestämd tid inom vilken myndigheten måste ha svarat eller handlagt ett ärende.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om serviceattityden hos svenska myndigheter.

3 Bättre företagsklimat med borgerliga regeringar

Fram till mitten av 1800-talet var de flesta ekonomiska verksamheter i Sverige utsatta för förbud och begränsningar. Det var staten som bestämde vilka som fick ägna sig åt olika näringar, var verksamheten fick äga rum och hur den skulle bedrivas. I två steg – skråväsendets avskaffande 1846 och näringsfrihetens införande 1864 – togs många av begränsningarna bort. Därmed blev det tillåtet att ägna sig åt fler näringar än tidigare. Dock var det fortfarande mycket som inte var öppet för företagande.

De borgerliga partiernas valseger 1991 innebar startskottet för en rad åtgärder för att förbättra det svenska företagsklimatet. I den nya regeringens första regeringsförklaring deklarerades att en av de huvudsakliga uppgifterna för regeringen var att bryta den ekonomiska stagnationen och lägga grunden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling i Sverige.

De konkreta förslagen lät inte vänta på sig. Arbetet med avreglering och regelförenkling satte omedelbart igång. Man genomförde 1991–1994 den största satsningen på infrastruktur – vägar, järnvägar och broar – sedan den industriella revolutionen. Vid sidan av detta startades satsningar på den då nya informationsteknologin. Den borgerliga regeringens privatiseringsprogram inleddes sedan riksdagen i december 1991 bifallit regeringens proposition om statligt ägda företag och bemyndigat regeringen att sälja statens aktier i 34 helt eller delvis ägda bolag. Vidare gjordes satsningar på forskning och teknikspridning.

Många marknader öppnades för marknadslösningar under perioden 1991–1994. Som exempel kan nämnas inrikesflyget, bilprovningen, postens brevbefordran, telemarknaden, grundskolan, husläkarna, universitetsutbildningen, arbetsförmedlingen, TV och radio, Boverkets typgodkännandeverksamhet och provningsverksamheten. Vidare vidtogs åtgärder i syfte att avreglera räddningstjänsten, sotningsmonopolet, vårdhemsverksamheten, tandvården och järnvägsmarknaden. Dessutom trädde en ny konkurrenslag i kraft den 1 juli 1993.

Avmonopoliseringen var en av orsakerna till det svenska teleundret. Från att ha varit ett stelbent monopol har den svenska telemarknaden kommit att bli mer präglad av konkurrens. En viss konkurrens blev det redan 1980, men den stora förändringen kom i samband med att Sverige 1993 fick världens mest liberala telelagstiftning. Den konkurrens som blev konsekvensen av den nya lagstiftningen har stimulerat produktutvecklingen och pressat ner priserna. Fler människor har fått pröva sina idéer och nya företag har kunnat etableras och växa.

Avregleringen och reformeringen av energimarknaden inleddes i mitten av 1990-talet. På den fria elmarknaden sker produktion och handel med el i konkurrens, vilket har skapat förutsättningar för en effektiv prisbildning samtidigt som elkonsumenternas valfrihet ökat. Dessutom slopades arbetsförmedlingsmonopolet vilket gav upphov till bemanningsföretag, skatterna sänktes och det skapades bättre förutsättningar för människor att få ett arbete.

4 Sverige behöver en större och mer dynamisk småföretagsamhet

Det är en vitt spridd kunskap att ett framgångsrikt företagande är den absolut viktigaste förutsättningen för välstånd. Utan ett livskraftigt näringsliv och ett bra företagsklimat är det omöjligt att skapa tillräckliga resurser till en fungerande sjukvård, en bra skola och en värdig äldreomsorg. Det måste bli enklare att starta och driva företag. Globalisering, liberalisering och informationsteknologins snabba utveckling öppnar enorma möjligheter för dem som förstår att göra sig attraktiva genom att skapa ett internationellt konkurrenskraftigt klimat för arbete och företagande. Inte bara de svenska företagen utan i högsta grad Sverige som land befinner sig därmed i en knivskarp konkurrenssituation.

Det nationella näringsklimatet måste formas så att Sverige klarar av att tävla med de mest konkurrenskraftiga delarna av världen i fråga om goda villkor för företagande och investeringar. Omvärldsförståelse och förändringsbenägenhet i politiken är helt avgörande för Sveriges framtida position.

Det är i detta perspektiv förödande att klamra sig fast vid stela modeller, rigida arbetsmarknadsregler och världens högsta skattetryck. Tillkomsten av jobb bygger på en tillväxt bland de små och medelstora företagen.

Negativa attityder till småföretagande har i vårt land under lång tid påverkat företagsstrukturen. Villkoren för företagande har helt anpassats till storföretagen vilket i förlängningen lett till en bristande mångfald av medelstora växande företag som finns i många andra länder. Av Sveriges cirka en halv miljon företag är den överväldigande majoriteten enmansföretag och bara 3 procent har fler än 20 anställda.

Framväxt av nya företag inom tjänste- och servicesektorn har effektivt hindrats genom den offentliga sektorns kraftiga utbyggnad och monopol. Världens största offentliga sektor har krävt världens högsta skatter, vilket ytterligare har bromsat tillkomst av företag och tillväxt. Den arbetsintensiva privata tjänstesektorn som fungerat som sysselsättningsmotor i exempelvis USA har utvecklats betydligt långsammare i Sverige.

Sverige behöver en god företagarpolitik, vilket omfattar en mängd förändringar inom områdena skatter, arbetsmarknad, konkurrens, regelförenkling och Europaengagemang. Grundläggande är att i hela samhället förändra attityderna till företagande och entreprenörskap. Det måste i Sverige skapas ett gott företagarklimat så att fler kvinnor och män vill och vågar ta det ansvar som det innebär att starta och driva företag och anställa medarbetare. För att Sverige skall få en växande företagsamhet måste entreprenörskap och företagande löna sig bättre än det gör i dag.

5 Åtta förlorade år med en socialdemokratisk regering

Socialdemokratiska regeringar har av tradition inte varit speciellt intresserade av de mindre företagens frågor. Då chefen för SimpLex avgick i februari 2000 kunde han som en i raden av vittnen berätta vad som är det största hotet mot minskat regelkrångel i Sverige: regeringen själv. Detta bekräftas av regeringen själv i skrivelsen där man helt öppet säger att SimpLex dagligen granskar ett till två nya eller ändrade förslag till lagar och förordningar som tagits fram inom Regeringskansliet. Tala om regelinflation.

Medan regeringens företrädare talade vitt och brett om de regelförenklingar som nu skulle underlätta för företagen, förlamades SimpLex arbete genom intern byråkrati och motstånd inom Näringsdepartementet.

6 Skrivelsen

I regeringens skrivelse 2002/03:8 lämnar regeringen en redogörelse för tillämpningen av förordningen (1998:1820) om särskild konsekvensanalys av reglers effekter för små företags villkor under 2001. Tyvärr är det inte mycket av positiv art som hänt inom området under året, vilket inte är förvånande. Regeringens politik när det gäller företagande har ju präglats av mycket prat med lite handling under årens lopp.

De allvarligaste bristen i regeringens politik är, förutom den regelinflation som redan nämnts, att en fjärdedel av de svenska småföretagarna upplever att uppgiftslämnadet och kontakterna med myndigheter ökat under senare år, enligt en undersökning från NUTEK och SCB. Brist på tid och krångliga regler är företagarnas största bekymmer, enligt samma undersökning.

7 Färre och enklare regler

Regeringen tillkallade hösten 1996 Småföretagsdelegationen för att identifiera problem och föreslå åtgärder för att undanröja onödiga hinder för etablering och tillväxt i mindre företag. Småföretagsdelegationen lade fortlöpande fram förslag om förenklade regler. Men sedan har regeringen valt att inte genomföra många av förslagen. Av de 80-talet förslag som delegationen lade fram återstår fortfarande en stor del att genomföra. Vi fyra partier anser att delegationens förslag snarast måste genomföras fullt ut.

Vi har redan ovan varit inne på regeringens bristande handlingskraft när det gäller Regeringskansliets egen förenklingsgrupp, SimpLexgruppen, som visade sig inte kunna fungera när det gällde att åstadkomma resultat i Regeringskansliets arbete. Efter många om och men händer det något i SimpLexgruppen, men det är alldeles för lite och otillräckligt.

Men från den regering som för några år sedan utropade att företagaren är vår tids hjälte hörs inget nytt när det gäller avregleringsarbetet. Det har bara blivit krångligare att vara företagare. Hjälteskapet tycks bestå i att man ska stå ut med alla regler som blir allt krångligare. Regler som ibland är så krångliga att inte ens myndigheterna själva kan tolka dem, vilket är fallet när det t ex gäller de numera riksbekanta 3:12-reglerna.

Avregleringsarbetet har en så hög prioritet att huvudansvaret inte bör ligga på Näringsdepartementet. Istället bör en oberoende avregleringsgrupp med hög politisk prioritet leda avregleringsarbetet. Gruppen bör föreslå modeller för hur arbetet skall bedrivas, bistå med kompetens samt lyfta fram goda exempel på avregleringar. Gruppen bör också rapportera om hur arbetet fortlöper. Varje departement och varje myndighet är ansvarigt för rapporteringen till avregleringsgruppen.

Inte ens när det gäller i stort sett kostnadsfria regelförenklingar som förenklade blanketter, att införa ett enkelt bokförings- och deklarationspaket för egenföretagare, vettigare F-skatteregler eller solnedgångsparagraf för onödiga företagsregler har regeringen lyckats åstadkomma någonting konkret. I Kanada kan en blivande företagare registrera sitt företag, anmäla sig för olika skatter samt ordna eventuella tillstånd via Internet. Hela proceduren ska inte behöva ta mer än 20 minuter.

Regelkrånglet kostar också. En jämförelse som genomförts mellan tio OECD-länder varav Sverige är ett, visade att svenska små och stora företag låg relativt bra till vad avser kostnader för att administrera lagar och andra regler. Däremot är det mycket sämre för svenska företag med 20–49 anställda. De har de högsta administrativa kostnaderna av de jämförda länderna, något som oroar.

Kostnaden för ett svenskt företag med 1–19 anställda för att administrera skatte-, arbetsmarknads- och miljöreglerna är ca 30 000 kronor per anställd och år. För företag med 20–49 anställda ligger kostnaden på ca 21 000 kronor per anställd och år medan kostnaden för företag med upp till 500 anställda ligger är ca 6 000 kronor per anställd och år.

Överför vi dessa siffror till alla företag så ligger företagens kostnader för att administrera lagar, regler och föreskrifter på minst 50 miljarder kronor per år.

Om det är för krångligt att starta företag blir det färre företag. Är byråkratin för omfattande och regelverket för krångligt växer inte småföretagen i den utsträckning som det är önskvärt. Bygger vi in onödiga hinder mot produktutveckling och investeringar riskerar vi att storföretagen investerar på annat håll där lagstiftningen är enklare.

I Holland har parlamentet beslutat att företagens kostnader för att hantera regelverket ska minska med 25 procent på en permanent bas. De första 10 procenten togs under den förra fyraårsperioden. På många håll i våra konkurrentländer pågår ett aktivt arbete för att minska företagens regelbörda.

Som tidigare nämnts i motionen så tog den borgerliga regeringen under åren 1991–1994 initiativ till och genomförde regelförenklingar som berörde i stort sett alla områden i samhället. Mycket av det arbetet har avstannat eller bromsats upp. Vi fyra borgerliga partier föreslår att under den nu påbörjade mandatperioden ska hela det regelverk som berör företagande gås igenom så att onödiga och krångliga regler tas bort. Målet är att företagarnas kostnader för administration av regelverket ska minska med minst en fjärdedel. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I Sverige behöver en blivande företagare kontakta ett stort antal myndigheter. Mängder av blanketter ska beställas och fyllas i. Ofta får företagaren ringa tillbaka till myndigheterna på rätt telefontid och försöka hitta en person som kan förtydliga blanketterna. Därefter kan beskeden låta vänta på sig i månader. Det säger sig självt att många då drar sig för att starta företag. Därför bör det sättas upp en bestämd tid inom vilken myndigheterna måste ha svarat eller handlagt ett ärende. Annars ska staten förlora sin talesrätt i frågan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna

Många företagare upplever administrationen kring den egna verksamheten som alltför omfattande. Krångliga regler och ständigt ökande krav på uppgiftslämnande ställer stora krav på kunskaper hos företagaren. Det omfattande uppgiftslämnandet och redovisandet kan också uppfattas som ett slags misstroende. Det är inte heller rimligt som sker idag att belägga småföretagare med höga avgifter för olika typer av kontroller och inspektioner. Kommuner och länsstyrelser måste kunna utöva sådana verksamheter utan att onödigt höga kostnader vältras över på företagarna.

Slutligen måste myndigheterna i Sverige övergå från en fogdementalitet till en servicementalitet. Myndigheterna bör uppträda som en lots i sin kontakt med företagen.

Det fortsatta arbetet med avregleringar som Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet vill arbeta för, bör ges en vid innebörd och omfatta olika åtgärder som leder till en bättre fungerande marknadsekonomi.

En av de åtgärder som bidrar till en positiv utveckling är att omvandla offentligt ägda företag till privata och medvetet sträva efter att hitta privata alternativ till tjänster och varor som idag produceras i offentlig regi. Ökad konkurrens bidrar till produktivitetstillväxt och innovationsförmåga.

7.1 Miljöbalkens orimliga effekter

Den nya miljöbalken som trädde i kraft 1999 har en i grunden god ansats. Bland annat vill lagstiftningen främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Problemet är att lagen visat sig få skadliga effekter för småföretagen, något som måste rättas till snarast för att inte försvåra företagande.

För att miljöbalken (liksom all lagstiftning) ska upplevas som rimlig och därmed legitim måste den fylla vissa grundläggande krav på överblickbarhet och på att tillämpningen sker objektivt och konsekvent. Reaktionerna från småföretagen har varit många och vi kan inte annat än instämma i kritiken om att balken i vissa stycken leder till rättsosäkerhet.

Miljöbalken utgör en mycket omfattande lagstiftning med en komplex teknisk nivå med förordningar och rätt för ett antal myndigheter att utfärda föreskrifter. Den omvända bevisbörda som balken föreskriver innebär att det är varje företags uppgift att dels känna till alla detaljer i lagstiftningen, dels visa att reglerna följs och utöva en egen verksamhetskontroll inför tillsynsmyndigheterna. Detta sammantaget skapar problem för de mindre företagen som måste ta fram kostsamma expertutredningar för att visa att verksamheten bedrivs på ett miljömässigt godtagbart sätt. Konsultarvoden på upp till 50 000 kronor för en miljörapport är inte ovanligt.

Det är inte heller en ovanlighet att småföretag som vänder sig till myndigheter för information och rådgivning får olika svar beroende på vem man frågar. Resultatet blir att företaget, trots en önskan att göra rätt för sig, saknar möjlighet att följa lagen. Följden blir att man straffas för lagöverträdelse och att en känsla av rättsosäkerhet sprider sig. Det ska ankomma på myndigheter att ge god och riktig service så att den företagare som anstränger sig kan följa lagen.

Ett annat problem för småföretagen är de miljösanktionsavgifter som infördes i syfte att komma åt en mängd så kallade standardöverträdelser. Med standardöverträdelser menas sådana som är enkla att uppdaga, oavsett om företagaren har haft ett uppsåt eller om miljöfara funnits. Ett exempel på överträdelse är att inte lämna in miljörapporten i tid. Sanktionsavgifterna är i de flesta fall fasta och anpassas alltså inte till företagens omsättning eller storlek. Vi vill omedelbart ändra miljösanktionsavgifterna så att de tar hänsyn till företagens storlek, graden av miljöfara samt uppsåt. Att inte lämna in den årliga miljörapporten i tid ska inte anses vara en förseelse som kräver orimligt hårda straff. Detta bör jämställas med sent inkommen skattedeklaration och beivras därefter.

I dag är det i allmänhet kommunerna och deras miljö- och hälsoskyddsnämnder som är prövande myndighet och därmed rättstillämpande för miljöbalken på de områden som berör småföretagens verksamhet. Problemet med detta är att de folkvalda frestas göra avvägningar i sin bedömning av ärenden som politiserar hanteringen och därmed skapar rättsotrygghet för företagaren. Lika fall behandlas olika beroende på vilket företaget är och i vilken kommun man verkar, något som inte är acceptabelt. Idag utövas också tillsynen av de större företagens verksamhet kopplat till miljöbalken av staten via länsstyrelserna. För att tillförsäkra småföretagen likabehandling föreslår vi därför att det prövande beslutsansvaret för miljöbalken avlastas den politiska kontrollen.

Ändrade 3:12-regler

De krångliga så kallade 3:12-reglerna tvingar företagare att ta ut en del av sin vinst som högbeskattad arbetsinkomst. Reglerna missgynnar därmed aktivt ägande i småföretag till fördel för passivt kapitalägande samt missgynnar högavkastande och riskfyllt företagande till förmån för lågavkastande och relativt riskfritt företagande. Det råder en bred samstämmighet om att dessa regler måste ändras. Regeringen begravde tidigare frågan om 3:12-reglernas avskaffande i en utredning. Utredningen kom med förslag som var otillräckliga. Riksdagen har dessutom uppmanat regeringen att senast i augusti i år lägga fram förslag till ändring av 3:12-reglerna. Det är nu hög tid att dessa småföretagarfientliga regler avskaffas och förpassas till historiens papperskorg.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 23 oktober 2002
Mikael Odenberg (m)
Eva Flyborg (fp)	Maria Larsson (kd)
Åsa Torstensson (c)