med anledning av skr. 2003/04:141 Sanering och återställning av förorenade områden - resultatredovisning

Motion 2003/04:MJ60 av Jan Andersson m.fl. (c)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att nivån på anslaget 34:4 Sanering och återställning av förorenade områden långsiktigt måste vara så hög att miljökvalitetsmålet är möjligt att nå.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ändra det nationella miljökvalitetsmålets delmål om förorenade områden så att det är kopplat till miljönytta/riskreduktion i stället för antal områden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att snarast verkställa Miljöbalkskommitténs förslag om en förenklad tillståndsprocess för miljöfarlig verksamhet, för att saneringar av förorenade områden skall kunna påbörjas snabbare.

2 Bakgrund

Regeringens skrivelse utgör ett komplement till budgetpropositionen 2005 i fråga om redovisning av resurser och uppnådda resultat för verksamheten Sanering och återställning av förorenade områden, utgiftsområde 20, anslag 34:4. Skrivelsen har också som syfte att redovisa resultaten i förhållande till uppställda mål. Redovisningen omfattar åtgärderna under åren 1999–2003.

3 Inledning

Förorenade områden utgör en miljöskuld som industrisamhället lämnar efter sig, en miljöskuld som lämnar efter sig en olustig ränta i form av spridda föroreningar, spridning till grundvatten och dricksvattentäkter. Föroreningarna består av en cocktail av samhällets baksida: petroleumprodukter, långlivade organiska miljögifter, tungmetaller och så vidare. Centerpartiet anser att saneringen av dessa områden bör ske snarast för att inte skjuta upp problemen till kommande generationer och att inte låta problemen växa sig än större.

Efterbehandling och sanering av förorenade områden kan ske genom ett antal olika metoder men det gemensamma syftet är att varaktigt eliminera eller minska den nuvarande eller framtida påverkan på hälsa eller miljö från föroreningar i mark, grundvatten och sediment.

4 Miljömålet riskerar att inte kunna nås

Naturvårdsverket uppskattar att det finns ca 40 000 platser i Sverige med deponier eller förorenad mark eller sediment som är eller kan vara förorenade. Miljömålet för förorenade områden säger att förorenade områden ska vara identifierade och att efterbehandling ska ha påbörjats på 100 av de mest prioriterade områdena 2005. Dessutom ska minst 50 av de områden där arbete påbörjats vara åtgärdade. Regeringen bedömer i skrivelsen att samtliga förorenade områden kommer att vara identifierade till 2005. Målet om åtgärder, dvs 100 påbörjade och 50 avslutade saneringsprojekt, kommer dock med stor sannolikhet inte att nås. Detta beror på en rad olika faktorer. Bland annat så har kunskapsuppbyggnaden, utvecklingen av MIFO-modellen (Naturvårdsverkets Metodik för inventering av förorenade områden) och identifieringen av objekten tagit tid, vilket har gjort att det har dröjt innan åtgärderna har kunnat komma igång. Men framförallt har regeringen sig själv att skylla eftersom man minskat resurserna till marksanering kraftigt de två senaste åren.

5 Efterbehandling kostar pengar

I regeringens skrivelse redovisar man hur anslaget till sanering har fördelats mellan åtgärder, inventeringar m m. År 1999 var utfallet fördelat lika mellan inventerings-/utredningskostnader och saneringsåtgärder medan resurserna de nästkommande tre åren övervägande gick till saneringsåtgärder. I takt med att länsstyrelsers kompetens byggts upp inom detta område har man identifierat allt fler förorenade områden. Det finns numera inventerade objekt som borde åtgärdas snarast. Ändå väljer regeringen att dra ner på anslaget 2003 med drygt 300 miljoner kr så att det under förra året endast kunde betalas ut 172,5 miljoner kr. De neddragningar som man gjorde 2003 resulterade i att några större efterbehandlingsprojekt sköts upp. Budgetpropositionen för 2004 visade inte heller på att regeringen tänkte göra någon framtida prioritering av sanering och efterbehandling av förorenad mark. Att anslaget varierat så kraftigt från år till år har också medfört att många länsstyrelser uppfattar bidragen som kortsiktiga och opålitliga. I höstas presenterade Naturvårdsverket delmål för efterbehandling och sanering av förorenade områden. Enligt beräkningar krävs 600 miljarder kronor/år fram till 2010 om saneringstakten ska kunna hållas (med en genomförandetid på 45 år). Man kan alltså säga att regeringen har sig själv att skylla för att miljökvalitetsmålet om en Giftfri miljö inte kommer att kunna nås. Vad som ovan anförts om att nivån på anslaget 34:4 Sanering och återställning av förorenade områden långsiktigt måste vara så hög att miljökvalitetsmålet är möjligt att nå bör ges regeringen tillkänna.

6 Koppla målet till miljönytta

De erfarenheter och kunskaper som vunnits under de senaste åren har visat att miljömålet som inte är kopplat till miljönyttan eller riskreduktionen utan istället till antal objekt är svårt att omsätta regionalt och lokalt. Centerpartiet menar också att man riskerar att inte göra rätt prioriteringar ur miljösynpunkt, när man fokuserar på att komma igång med åtgärder på x antal platser. Kanske vore miljönyttan större om man istället fokuserade på ett område där spridningsrisken är störst och mest akut. Vid inrättandet av nya delmål under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö anser vi att man istället ska fokusera på miljönyttan och den riskreduktion som en efterbehandlingsåtgärd medför. Vad som ovan anförts om att ändra det nationella miljökvalitetsmålets delmål om förorenade områden så att det är kopplat till miljönytta/riskreduktion istället för antal områden bör ges regeringen tillkänna.

7 Förenklad tillståndsprocess

Förutom att det finns brist på ekonomiska resurser för att åtgärda förorenade områden, har det även funnits en begränsning i behandlingsanläggningar. Eftersom behandlingsanläggningarna ofta klassas som miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken, krävs det tillstånd innan verksamheten får sätta igång. Efter miljöbalkens införande har det varit stor belastning på länsstyrelserna för tillståndsgivning, vilket har resulterat i att anläggningen i vissa fall har fått vänta i upp till sju år på ett tillstånd. Här har alltså miljöbalken bromsat upp sitt eget syfte kan man säga. Centerpartiet sätter stor tilltro till Miljöbalkskommitténs förslag om förenklad tillståndsprocess och anser det vara angeläget att kommitténs förslag så snart som möjligt blir en realitet. Vad som ovan anförts om att snarast verkställa Miljöbalkskommitténs förslag om en förenklad tillståndsprocess för miljöfarlig verksamhet, för att saneringar av förorenade områden ska kunna påbörjas snabbare, bör ges regeringen tillkänna.

Stockholm den 6 maj 2004
Jan Andersson (c)
Roger Tiefensee (c)	Eskil Erlandsson (c)
Margareta Andersson (c)	Kenneth Johansson (c)
Birgitta Sellén (c)	Birgitta Carlsson (c)
Sofia Larsen (c)