med anledning av skr. 2003/04:36 Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under år 2002

Motion 2003/04:Ju11 av Torkild Strandberg m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förbättrad redovisning av tillämpningen av de aktuella tvångsmedlen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att snarast tillsätta en heltäckande integritetsutredning i form av en parlamentarisk kommitté.

Motivering

Tvångsmedel, såsom hemlig övervakning eller avlyssning av enskilda och deras meddelanden, innebär ett allvarligt ingrepp i den personliga integriteten. Rätten att utan obehörigt intrång meddela sig med annan ingår i de medborgerliga rättigheter som omfattas av grundlagsskyddet i regeringsformen (RF). Avsteg från denna rättighet måste kringgärdas av tydliga regler gällande ändamål, former och tillvägagångssätt.

Modern teknik bör kunna utnyttjas effektivt i brottsbekämpningen men skall alltid vägas mot den enskildes intresse av skydd för den personliga integriteten. Det är därför viktigt att det finns strikta juridiska ramar för vad som är tillåtet i fråga om övervakning och avlyssning.

Folkpartiet liberalerna har vid återkommande tillfällen (bl a i motion 2002/03:Ju1) krävt att regeringen skall återkomma till riksdagen med lagförslag gällande inrättande av offentliga ombud och en lagstadgad reglering av överskottsinformation. Vårt krav gällande offentliga ombud har nyligen i och för sig tillgodosetts genom proposition 2003/04:74. Frågan om överskottsinformation har dock ännu inte redovisats för riksdagen. Det finns anledning att kritisera regeringen för senfärdighet i denna viktiga fråga. Vi förväntar oss att den beredning av Ds 2003:13 som nu pågår inom Justitiedepartementet snarast ger resultat.

Redovisningen som beslutsunderlag

Regeringens årligen återkommande skrivelse till riksdagen om tillämpningen av hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning utgör ett underlag för riksdagen när det gäller att kunna överblicka hur berörda myndigheter tillämpar de aktuella tvångsmedlen. Redovisningen bör därför vara av en sådan karaktär att den på ett utförligt och kvalitativt sätt kan utgöra underlag för framtida överväganden som riksdagen kan komma att göra gällande de aktuella tvångsmedlen.

Årets redovisning är upplagd i stort sett identiskt med de redovisningar som riksdagen erhöll för åren 2000 och 2001. Redovisningen bygger på den skrivelse som Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen överlämnat till regeringen med uppgifter om tillämpningen av de aktuella tvångsmedlen. I regeringens skrivelse ligger tonvikten på att redovisa i hur många fall som avlyssning eller övervakning har förekommit jämfört med tidigare år, liksom på att redovisa brottsrubriceringen i de förundersökningar där tillstånd meddelats och ange den effekt som åtgärderna haft.

Vad gäller redovisningen av åtgärdernas effektivitet är det angeläget att redovisningen tydligare belyser tillämpningen i förhållande till det regelverk som kringgärdar tvångsmedlen. Eftersom en generell förutsättning för t.ex. teleavlyssning och teleövervakning är att åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen (RB 27:20), är det relevant att ange i hur många fall som åtgärden varit avgörande för brottsutredningen. Andra viktiga upplysningar, som i hur många fall berörda förundersökningar leder till fällande dom och i vilken mån brottsrubriceringen vid tillståndsgivning och dom överensstämmer, måste göras tydligare i regeringens redovisning. De inbördes förhållandena mellan de olika tvångsmedlen behöver beskrivas på ett mer omfattande sätt.

Regeringen anför att den har inlett en dialog med myndigheterna för att undersöka om redovisningen kan förbättras för att skapa bättre förutsättningar för den parlamentariska granskningen. Vidare anges att det är viktigt att man så långt som möjligt redovisar effekterna av de olika åtgärderna var för sig. Vissa förändringar har skett redan i år bl a när det gäller redovisningen av resultatet av de olika åtgärderna. Arbetet med att ytterligare förbättra redovisningen förväntas bli klart under året.

Det är positivt att regeringen arbetar vidare med att förbättra redovisningen. Vi menar dock att redovisningen fortfarande har sådana brister som innebär att det blir svårt för riksdagen att rätt värdera de aktuella tvångsmedlen och utföra sin granskningsuppgift.

Då en tydlig och snar förändring är nödvändig anser vi att riksdagen därför bör uppdra åt regeringen att återkomma till riksdagen med redovisningar i enlighet med vad som ovan anförts.

Heltäckande integritetsutredning

För att granska integritetsfrågorna – inte minst i ljuset av de alltmer förfinade tekniska möjligheterna till övervakning samt det utökande antalet övervakningskameror – anser vi att en heltäckande utredning gällande integritetsfrågor och tvångsmedel, i form av en parlamentarisk kommitté, snarast bör tillsättas. Utredningen bör även omfatta en samlad översyn gällande syftet med de olika möjligheterna till tvångsmedel och hur väl detta syfte tillgodoses i praktiken.

I den här aktuella skrivelsen nämner regeringen att den har planer på att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté som skall få i uppdrag att bland annat kartlägga, analysera och utvärdera sådan lagstiftning som berör den enskildes integritet.

Det framgår dock inte när regeringen planerar att tillsätta en sådan kommitté. Vi välkomnar regeringens goda intentioner i denna fråga men då vi anser att det är av betydande vikt att en dylik kommitté tillsätts snarast, föreslår vi att riksdagen ger regeringen i uppdrag att tillsätta kommittén i enlighet med vad som ovan anförts.

Stockholm den 10 december 2003
Torkild Strandberg (fp)
Karin Granbom (fp)	Helena Bargholtz (fp)
Cecilia Wigström (fp)	Sverker Thorén (fp)
Anna Ågerfalk (fp)	Allan Widman (fp)