med anledning av skr. 2003/04:39 Uppföljning av skogspolitiken

Motion 2003/04:MJ22 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvärdering av svensk skogspolitik och att utvärderingen bör vara oberoende men samordnas med Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket så att skogspolitikens mål för miljö och produktion behandlas på ett likställt sätt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen snarast bör återkomma med förslag om ett effektivt system så att återplantering, gallring och röjning sker på ett tillfredsställande sätt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att biotopskydd skall kunna införas på arealer upp till 20 hektar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lagändringar rörande tätortsnära skogar så att natur- och rekreationsvärden bevaras och/eller utvecklas.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla verksamhet som ger fler gröna jobb i skogsmiljöer.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det är angeläget att verksamhet som syftar till att utveckla bättre metoder för att motverka försurning kan fortgå och inte hotas av medelsbrist.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket skall få i uppdrag att återkomma med förslag om hur inslaget av lövträd i skog skall öka – där så är möjligt i kombination med ökande rovdjursstammar.

Bakgrund

Den svenska skogen är för landets invånare en omistlig källa till många nyttigheter och upplevelser. Även för besökare från andra länder är svensk skog ett alltmer välbesökt rekreationsmål. Produkter från svensk skog har i många århundraden stått för en stor del av landets ekonomiska bas. Fortfarande är export av svenska skogsprodukter en stor inkomstkälla för landet – ca 15 % av den totala exporten är skogsindustriprodukter.

Eftersom skogsprodukter är förnybara och miljövänliga, förutsatt att produktionsprocesserna är kretsloppsanpassade, ser Vänsterpartiet en alltmer miljöanpassad skogsindustri som en fortsatt viktig framtida sektor. Skogsbruk baserat på framtidens krav kommer även fortsättningsvis att vara lönsam för såväl mindre skogsägare som större internationella skogsindustrikoncerner.

Trycket på skogen och skogsmarken ökar. Ett flertal samhällsförändringar gör att skogsmark och de produkter som skog i vid mening kan producera efterfrågas i allt ökande grad. Följande förändringar kan skönjas:

• Efterfrågan på trä som råmaterial och produkt efterfrågas alltmer eftersom det är ett material som har många goda egenskaper. Det är också ett material som är förnybart och som upplevs som naturligt av många människor. Modern forskning har också vidgat möjligheterna att använda träprodukter, exempelvis trälimbalkar med hög hållfasthet och förbättrade brandegenskaper i träkonstruktioner, som gör att vi nu tillåter flervåningshus att byggas i Sverige. Det nationella programmet för ökad träanvändning som riksdagen beslutat om, är ett uttryck för viljan att bredda bruket av trävaror.

• Högre standard har ökat efterfrågan på pappersprodukter i många länder som Sverige exporterar till. Utvecklingen av IT-teknik har inte minskat behovet av papper – det papperslösa samhället lyser allt starkare med sin frånvaro. Den ökande återvinningsgraden av en del pappersfraktioner kompenserar inte den ökande efterfrågan.

• En mycket stark ökad efterfrågan av fönybara energislag. Av skog kan man göra olika sorters biobränslen – från den klassiska vedträet till högkoncentrerade specialpellets med hög förbränningsgrad per kilo. Biobränsle kan idag tas ut ur skogen från första gallringen av ungskog till tillvaratagande av hyggesrester vid slutavverkning.

• Behovet av att uppfylla miljömålen. Framför allt är det miljömålen som rör den biologiska mångfalden som påverkar skogen. I de svenska skogarna finns tusentals arter som är akut hotade eller försvunna från sitt naturliga utbredningsområde. Det finns arter som kräver stora arealer eller en speciell skötsel av skogen under mycket lång tid för att överleva.

• Miljömålet som rör klimatet har speciell bäring på skogspolitiken av två skäl. Dels kan man binda klimatgasen koldioxid i träprodukter, dels kan man i vissa fall binda koldioxid i växande skog och skogsmark.

• Ökande brister i skogsskötseln och återplanteringen visar att det avreglerade skogsbruket med större ansvar och frihet för skogsägarna inte fungerar tillfredsställande.

• Andra näringar än skogsindustri som är beroende av skog av en viss kvalitet blir i vissa regioner allt viktigare – både ekonomiskt och ekologiskt. Det handlar bl.a. om turistindustrin och upplevelseindustrin. Ett gistet gammalt träd kan plötsligt få ett större värde som turistmål och värd för sällsynta arter än som traditionellt virke vid en avverkning.

• Skogens fritids- och sociala värde ökar. En av de vanligaste fritidssysselsättningarna i Sverige är att vistas i skog och mark, ofta i den skog som ligger nära hemmet. Värdet av detta har ökat – inte minst mot bakgrund av den ökande ohälsan och stressen i dagens tidspressade, komplexa samhälle. Det är också viktigt att väcka intresset för skogens kvaliteter hos grupper som är ovana vid att vistas i skogen, t.ex. invandrargrupper.

• Det finns många kulturvärden i våra skogar som i många fall är dolda eller bortglömda. De svenska skogarna är till mer än 95 % kulturskogar – påverkade av människan. Detta har bland annat efterlämnat värdefulla historiska lämningar som bör skyddas på ett mer aktivt sätt än vad som sker idag. Att på detta sätt bevara och öka kunskapen om människors förfäder och bakgrund är ett viktigt steg i processen att förbättra hälsan för den stressade och alienerade moderna människan.

• Sverige har också ett internationellt ansvar att bevara och sköta skogsbiotoper eftersom det pågår en internationell utarmning och minskning av skogsmiljöer. Detta internationella ansvar uttrycks bl.a. i konventionen om biologisk mångfald (UNCED 1993).

• EU:s regelverk och EU:s utvidgning påverkar den svenska skogsindustrin och svensk skogspolitik. Av LBU-medlen (EU:s stöd till landsbygdsutveckling) går 0,5 % till skogsbruk. Är det en rimlig fördelning?

• Det statliga ägandet av skogsmark är omfattande. Det är dock oklart hur staten ska agera som ägare. Det finns fall där staten som skogsägare agerat på ett sätt som strider mot målen inom skogspolitiken.

Alla dessa förändringar och frågetecken gör att det idag ställs andra krav på svensk skogspolitik än för drygt tio år sedan när svensk skogspolitik senast reviderades. Trots ett antal utredningar kring svenska skogen förmår inte regeringen presentera konkreta förslag och en samlad skogspolitik utan presenterar en skrivelse som till sin natur är ganska innehållslös.

Vänsterpartiet anser att svensk skogspolitik bör ses över utifrån ovanstående punkter. Utvärderingen bör vara oberoende men samordnas med Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket så skogspolitikens mål för miljö och produktion behandlas på ett likställt sätt. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Akuta problem

Det är idag brister i återplanteringen. Endast 74 % av den föryngringsavverkade arealen uppfyller skogsvårdslagens krav. Detta är en klar försämring jämfört med tidigare då 82 % av arealen var godkänd. När det gäller röjning och gallring finns även här stora brister.

När det gäller röjning bedöms röjningsbehovet vara 380 000 hektar per år, nu röjs ca 200 000 hektar per år. Arealen skog som kan anses ha ett akut gallringsbehov har också ökat och är för närvarande ca 700 000 hektar. Detta är naturligtvis synnerligen alarmerande eftersom det hotar skogens tillväxt. Därmed försvåras möjligheterna att uppfylla alla de krav som ställs på en modern skogspolitik. Till detta ska läggas att även om miljöhänsynen i skogsbruket förbättrats under senare år så finns det fortfarande stora brister. Detta kan bl.a. avhjälpas med ökad rådgivning, utbildning och information till skogsägarna och entreprenörerna. Problemet är dock att anslagen till skogsstyrelsernas rådgivning och lagtillsyn har minskat. Myndighetsverksamheten har minskat med 50 % sedan 1992. Detta problem späds på av det faktum att antalet skogsägare har ökat och att många av de nya skogsägarna har ingen eller ringa erfarenhet av skogsskötsel.

Vi ser det som viktigt att skogsvårdsstyrelserna ökar kontakterna med skogsägarna för att komma tillrätta med de brister som redovisats ovan. Vi bedömer att det behövs 140 miljoner kronor per år för att täcka behoven. Vi anser också att näringen själv i princip ska stå för kostnaden eftersom man får igen det i form av högre avkastning. Det finns olika metoder att åstadkomma detta på:

• Skogsvårdsavgift på skogsbruksvärdet, t.ex. skulle en promille ge ca 230 miljoner kronor,

• avgift på avverkade volymer,

• en ökning av skogsbrukets andel av landsbygdsutvecklingsmedlen (LBU),

• att lägga en avgift på avverkningsanmälan/tillstånd, då 2 000 kronor per objekt skulle ge 100 miljoner kronor.

Ytterligare en variant är att använda medel till ett statligt stödsystem till skogsägaren. Skogsägaren skulle då få direkta stöd till återplantering, röjning och första gallringsåtgärder. Man kan naturligtvis kombinera metoderna. Ökad rådgivning etc kan också kombineras med någon form av återinförande av gallrings- och röjningsplikt.

Regeringen bör få i uppdrag att snarast återkomma med förslag om ett effektivt system så att återplantering, gallring och röjning sker på ett tillfredsställande sätt. Senast 2005 bör systemet träda i funktion. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Ökade möjligheter till biotopskydd och naturvårdsavtal

En verksamhet som fungerar och utvidgats är biotopskydd och naturvårdsavtal med skogs- och markägare som vill göra en aktiv insats för att bevara landets mångfald. Biotopskydd rör små arealer upp till 5 hektar. Naturvårdsavtal är oberoende av storlek och kan handla om arealer på 10-tals hektar. Men de medel som finns idag räcker inte.

Ett annat problem är att skyddsvärda områden med en areal på mellan 5 och 20 hektar faller mellan de skyddsformer som i praktiken finns idag. Biotopskydd är för små arealer och naturreservat inrättas i huvudsak på större områden. I en gemensam rapport från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen föreslås det att biotopskydd ska kunna gälla större arealer.

Vi föreslår att biotopskydd ska kunna införas på arealer upp till 20 hektar.

Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Tätortsnära skogar ska betraktas från en mångfald av aspekter

Som vi har konstaterat är många tätortsnära skogar av stor betydelse för hälsan och människors välbefinnande. Denna betydelse har dock inte ännu slagit igenom i skogspolitiken. Bland de tydligaste exemplen på detta finns skogar i t.ex. Stockholmsområdet som har mer än en miljon besökare om året, men ändå anses det att skogen ska skötas enbart utifrån skogsvårdslagen och virkesproduktionsmålet.

Vi föreslår att en författningsändring sker såsom Skogsstyrelsen har föreslagit, så att avverkningar ska kunna ske på ett sådant sätt att naturvärden m.m. bevaras eller utvecklas. Det bör också ske förändringar i berörd lagstiftning så att skogsägare åläggs ett informations- och samrådsförfarande gentemot permanent- och fritidsboende, friluftsorganisationer, m.fl. när större avverkningar ska ske i välbesökta tätortsnära skogar.

Lagändringar rörande tätortsnära skogar bör ske så att natur- och rekreationsvärden bevaras och/eller utveckla. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Fler gröna jobb

Idag finns det en utvecklad verksamhet inom skogssektorn som kan kallas gröna jobb. Det är ett samarbete mellan skogsvårdsstyrelserna och länsarbetsnämnderna. Ofta engageras arbetssökande och andra människor utanför den ordinarie arbetsmarknaden i glesbygd. För natur- och kulturmiljövården innebär insatserna ett viktigt tillskott till otillräckliga ordinarie medel. Ibland är det i praktiken den enda möjligheten att få de aktuella åtgärderna utförda. Att kombinera resurser från olika politikområden ger påtagliga och konkreta synergieffekter.

Skogsstyrelsen har redovisat flera förslag på verksamheter som kan bidra till att skogens och naturmiljöns centrala roll i ett uthålligt samhälle kan tas till vara, bl.a. miljömätning av skogsmark, biologiska data för landskapsanalyser och uppföljning samt vård av naturvårdsobjekt och kulturmiljöer. Arbetstillfällen av detta slag ger ett nettotillskott av sysselsättning.

Det pågår också pilotprojekt i samarbetet med försäkringskassorna rörande arbetslivsinriktad rehabilitering i skogsmiljöer vilket visar goda resultat.

Slutsatsen är att denna typ av åtgärder inom skog, natur och kultur innehåller särskilda kvaliteter som motiverar en fortsatt och utökad verksamhet.

Verksamhet som ger fler gröna jobb i skogsmiljöer ska utvecklas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Aktiva insatser mot försurningsskador

Försurning av vattendrag och skogsmark har pågått länge. De försurande utsläppen är nu på väg att minska. Fortfarande är dock nedfallet och belastningen alltför hög i Sydvästra Sverige. Effekten av försurningen ligger också kvar mycket länge efter det att nedfallet upphört. Vissa typer av skogsbruk har också en försurande inverkan på marken. Det gäller framför allt när man även tar redan på och bortför grot – kvistar, grenar, etc. Försurningen minskar markens produktionsförmåga och minskar drastiskt den biologiska mångfalden.

Det har under lång tid pågått kalkning av sjöar och vattendrag. Det har dock varit frågan om akuta insatser med grova metoder där effekterna på de komplicerade ekologiska och geologiska systemen – särskilt på lite längre
sikt – varit osäker. Olika jordarter, biotoper och vattendrag reagerar olika på de nuvarande kalkningsåtgärderna. Ska både miljömål och skogens produktionsförmåga upprätthållas behövs förfinade metoder för att motverka försurningseffekterna.

Skogsstyrelsen och berörda länsstyrelser bedriver försöksverksamhet med bl.a. askåterföring från biobränsleanläggningar. Man försöker i denna verksamhet hitta mer subtila och hållbara metoder att återföra näringsämnen som motverkar försurningen och bidrar till att upprätthålla den naturliga pH-balansen och därmed den ekologiska balansen. Verksamheten syftar också till att öka näringskompensationen efter skörd samt att anpassa skötselmetoder för att uppnå bättre vattenkvalitet och uthållig skogsproduktion.

Brist på medel hotar denna verksamhet. Sett med utgångspunkt från både skogens produktions- och miljömål är det viktigt att denna verksamhet utvecklas.

Det är angeläget att verksamhet som syftar till att utveckla bättre metoder för att motverka försurning kan fortgå och inte hotas av medelsbrist. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Kombinera ökat lövträdsinslag med rovdjurspolitik

I ännu en fråga sammanfaller produktions- och miljömålet, nämligen behovet av att öka lövträdsinslaget i de svenska skogarna. Mer lövträd och mer varierad skog betyder ökad biologisk mångfald och bättre förutsättningar att bibehålla den. Innan industriskogsbruket slog igenom innehöll skogarna mer lövträd. Till detta kommer att lövträd hämmas kraftigt av betande växtätare såsom älg, rådjur och hare. Individantalet hos dessa arter hölls tidigare nere på lägre nivåer av rovdjuren som nuförtiden endast är en bråkdel av vad som fanns förr. Det går följaktligen utmärkt att i många områden kombinera ett ökat lövträdsinslag med en restaurering av våra rovdjursstammar.

Ur produktionssynpunkt är det värdefullt om lövträdens andel ökar eftersom vissa lövträdsvirkessorter idag är mer värdefulla än barrträdsvirke. Det är också så på många marker att den totala virkesproduktionen är högre i ett blandat bestånd än i ett bestånd som enbart består av en eller två trädarter. Den ökande efterfrågan på specialvirke, olika typer av biobränslen, inredningsvirke etc bäddar för en fortsatt ökad efterfrågan på lövträd.

Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket bör få i uppdrag att återkomma med förslag om hur inslaget av lövträd ska öka – där så är möjligt i kombination med ökande rovdjursstammar. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Stockholm den 22 januari 2004
Kjell-Erik Karlsson (v)
Lennart Beijer (v)	Owe Hellberg (v)
Sten Lundström (v)	Sven-Erik Sjöstrand (v)
Karin Svensson Smith (v)	Karin Thorborg (v)
Gunilla Wahlén (v)