med anledning av skr. 2003/04:39 Uppföljning av skogspolitiken

Motion 2003/04:MJ24 av Anita Brodén m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett nationellt skogsprogram.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skogens potential inom bioenergiområdet skall belysas i den framtida uppföljningen av skogspolitiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i internationella forum och sammanhang bör driva arbetet med att minska jorderosion och klimatförändringar m.m.

4. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med konkreta förslag på åtgärder avseende återbeskogning och röjning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla varsamma brukningsmetoder vid tätortsnära skogsbruk för att kunna utnyttja skogens resurser som rekreation i kombination med produktion.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om civilrättsliga avtal med markägarna för att skapa utrymme att kombinera skogens olika värden och intressen.

7. Riksdagen begär att regeringen snarast vidtar åtgärder för att förhindra problem kring återplanteringar vid handel. med skogsfastigheter, s.k. skogsklippare.

8. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av den skogliga utbildningen för att säkra och möta framtida behov inom skogsområdet.

9. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag på vad som bör göras för att undvika att områden på 5–20 hektar hamnar mellan biotopskydd och reservatansvar.

10. Riksdagen begär att regeringen finner metoder för att långsiktigt säkra finansieringen av starka svenska forskningsinstitutioner inom skogsområdet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en ansvarsfördelning bör klargöras mellan skogsvårdsorganisationen och länsstyrelserna/Naturvårdsverket.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att målet för Sveaskog bör vara att sköta samhällets skogar samt tillhandahålla ersättningsmark vid reservatsbildningar.

Skogen – vår nationella tillgång

Den svenska skogen är ur många hänseenden vårt gröna guld och är därför en stor tillgång. Rent nationalekonomiskt svarar skogen för ett nettoexportvärde på drygt 80 miljarder kronor årligen och ger arbetstillfällen för 100 000 personer och inkomster för 350 000 skogsägare.

I skogen finns unika biotoper och ekosystem som utgör grunden för många arters överlevnad. Dessa förutsättningar måste återspeglas i avverknings- och reproduktionsreglerna för att den biologiska mångfalden skall bevaras. I Sverige finns olika typer av skog såsom fjällnära skog, skyddsskog, sumpskog och svårföryngrad skog som alla måste bevaras efter sina behov. Biotopskydd är i många fall nödvändigt för att kunna bevara större ekosystem och unika biotoper.

Vi anser att 1993 års skogspolitiska beslut med två jämställda mål, produktionsmål och miljömål bör ligga fast. Dock anser vi att skogens betydelse för Sveriges välstånd tydligare bör belysas, då 15 % av Sveriges export från skogsbruket är nettoexport. Avverkningarna ligger för närvarande strax över den nivå som bedöms som långsiktigt uthållig. Samtidigt ökar efterfrågan på industrived med 1 milj. m³ varje år. Det krävs en grundlig analys för att bedöma hur skogens resurser framöver skall tillvaratas på rätt sätt. En strategi för användningen av våra skogar bör snarast utarbetas för ett optimalt nyttjande av de skogliga resurserna. Folkpartiet förordar därför att ett nationellt skogsprogram tas fram.

Regeringen redogör i sin skrivelse Uppföljning av skogspolitiken 2003/04:39 för sin syn på skogspolitiken mot bakgrund av den utvärdering av skogspolitikens effekter som Skogsstyrelsen redovisat. Kortfattat kan sägas att regeringen bedömer att den ambition som kommer till uttryck genom skogspolitikens produktionsmål och dess miljömål bör ligga fast. Vad gäller måluppfyllelsen lyfter regeringen fram ett antal delområden där förändringar föreslås. Vi kommer att i denna motion göra ett antal kompletteringar på de områden där vi har en avvikande uppfattning från regeringen.

Skogen som energi- och råvarukälla

Vi anser bland annat att det i regeringens skrivelse saknas en redogörelse för den potential som bioenergi kan vara. Folkpartiet bedömer att skogen på flera områden har en stor potential som energiförsörjare. Idag används endast 8–10 % av skogens rest- och biprodukter till energiproduktion. Denna andel borde på sikt kunna öka. Det är vidare Folkpartiets uppfattning att skogens potential inom bioenergiområdet skall belysas i den framtida uppföljningen av skogspolitiken. EG-direktivet om utökad användning av bioenergi i medlemsländerna kommer förmodligen att bana väg för ökad bioenergiförbrukning. Långsiktiga regler som kan underlätta biobränslens konkurrenskraft gentemot fossila bränslen är viktiga för att möjliggöra en sådan utveckling.

En annan viktig aspekt som inte heller tillräckligt berörs i skrivelsen är den brist på skogsråvara som av många förutses inträffa framöver. Många branscher intecknar idag skogsråvaran för sina ändamål. Häri ingår energisidan, som belystes ovan, men också de traditionella förbrukarna som sågverk och massabruk. Dessa aspekter bör ingå vid utarbetandet av ett nationellt skogsprogram.

Internationellt skogssamarbete

Folkpartiet delar i huvudsak regeringens synpunkter vad gäller internationellt skogssamarbete. Samarbete på olika nivåer är oerhört värdefullt för att nå fram till ett hållbart globalt skogsbruk. Folkpartiet vill dock ytterligare understryka vikten av att tredje världens länder tydligare involveras i de globala skogsdiskussionerna. Skogsskövling och svedjebruk bidrar till klimatförändringar och jorderosion, vilket förhindrar utvecklingsländernas odlingsmöjligheter och hungerbekämpning. Vi saknar i skrivelsen ett resonemang kring kopplingen mellan bistånds- och utvecklingsfrågorna och ett miljömässigt hållbart skogsbruk.

Globala klimatförändringar är ett av vår tids största miljöhot. Genom en global utsläppshandel med kvoter som fördelas solidariskt kan resursfördelning och effektivitet förenas. Att upprätta bindande globala överenskommelser om ett sådant system anser vi vara klimatpolitikens viktigaste uppgift. Folkpartiet vill däremot peka på att vårt åtagande enligt Kyotoprotokollet, nämligen att sänka koldioxidutsläppen, inte kan vila på kolsänkor. Kolsänkor utgör endast en mycket kortsiktig och otillförlitlig åtgärd som endast ger en viss effekt under en utökning av tillväxten av skogsråvara.

Generellt kan sägas att hela norra Europa, och på sikt också delar av Ryssland, kommer att betraktas som ett enda råvaruproducerande område. Virke i olika former kommer att transporteras mellan länderna. Att betrakta t.ex. Estland, Lettland, Litauen och Ryssland som enbart framtida råvaruproducenter för svenska produktionsanläggningar anser vi inte sannolikt. Skogsråvaran för svensk industri bör säkras genom exempelvis förtätning, skogsslamgödsling samt användning av icke trädbaserad pappersmassa.

EUs skogspolitik

Folkpartiet anser att Sverige hittills intagit rätt ståndpunkt vad gäller nationell bestämmanderätt i skogspolitiska frågor. Genom EUs östutvidgning kommer sannolikt alltfler frågor och beslut som idag fattas inom gemenskapen att leda till att vår nationella bestämmanderätt behöver omvärderas. Inom ramen för den gemensamma miljöpolitiken kommer också en förordning för övervakning av unionens skogar och miljösamspel att införas.

Skogspolitikens mål

Folkpartiet anser, liksom regeringen, att 1993 års skogspolitiska beslut med två jämställda mål, produktionsmål och miljömål, bör ligga fast. När det gäller uppfyllandet av skogspolitikens mål måste återbeskogning ske på sätt som lagen föreskriver. Större krav bör kunna ställas på skogsägarna att så sker. Ansvaret för att det följs bör åligga Skogsstyrelsen. När det gäller röjning finns ett stort behov att den ökar. Detta bör ej ske genom tvångslagstiftning utan genom fortsatt information och rådgivning.

Folkpartiet vill också i detta sammanhang lyfta fram vikten av marknadsekonomiska incitament för långsiktig skogsskötsel. Regeringen bör snarast återkomma med konkreta förslag till åtgärder vad gäller återbeskogning och röjning.

Utvärdering av skogspolitiken

Folkpartiet delar regeringens bedömning om att en oberoende utvärdering och översyn av skogspolitiken bör göras. Skogsstyrelsen har fått minskade anslag samtidigt som den fått ökade krav på sig vad gäller bl.a. rådgivning. Vi anser att detta i längden är ohållbart. En genomgång av Skogsstyrelsens kärnverksamheter och uppdragsverksamhet bör därför ske och utgöra underlag för framtida ställningstagande om ansvarsfördelning och organisation. Folkpartiet förordar att följande belyses i en utvärdering:

• Skogsstyrelsens kärnverksamhet-uppdragsverksamhet

• skogsvårdsorganisationen

• konflikten mellan produktions- och miljömålen

• samordning av olika skogsintressen (produktions-, miljö- och sociala intressen)

• tillväxtaspekterna

• samlad bedömning och strategi för naturvårdsavsättningarna.

Det är av stor vikt att skogs- och miljöredovisningen utvärderas. All adekvat information skall finnas tillgänglig för att kunna planera effektiva och hållbara skogsbruksåtgärder.

Skogens sociala och kulturella värden

Naturens skönhet och rikedom är viktig för vår livskvalitet. Den biologiska mångfalden är en förutsättning för människans överlevnad, men också en ständig källa till inspiration och rekreation. Att bevara orörd natur, ostörda rekreationsområden och biologisk mångfald är därför oerhört viktigt. Skogen har likaså ett stort socialt värde och betyder mycket för den svenska turistnäringen. Den stora rörelsefriheten i naturen som vi alla har enligt allemansrätten är mycket värdefull och unik för vårt land. Det är en nationell tillgång och något att slå vakt om.

Vi anser att regeringens skrivelse inte i tillräckligt hög grad belyser samspelet mellan skogens sociala värden och skogen som bruksplats. Det är av stor vikt att bedriva ett varsamt tätortsnära skogsbruk som kan kombineras med ett rikt friluftsliv för befolkningen. Det är därför viktigt att utveckla varsamma brukningsmetoder, vid tätsortsnära skogsbruk, för att kunna samutnyttja skogens resurser som rekreation i kombination med produktion. I de fall friluftslivet kräver större inskränkningar på skogsbruket bör detta lösas framför allt med civilrättsliga avtal.

Det är också av vikt att hänsyn tas till skogens kulturmiljömässiga värden så att de kan utvecklas och tas tillvara på bästa sätt. Kulturmiljön såsom ängsmarker och strandängar exempelvis är viktiga delar i kulturlandskapet. Även stenmurar, som många gånger ligger inne i skogsmarkerna, samt torpruiner och tjärdalar utgör delar av kulturlandskapet och det bör därför ses till att de bevaras. För att underlätta detta arbete är det av vikt att skogsbruket får tillgång till ett digitalt register som visar var fornlämningar finns.

Folkpartiet anser att fler områden måste ges kvalificerat skydd som naturreservat. Naturreservat är viktigt för att man skall kunna skydda exklusiva natur- och kulturlandskap. Vi ser dock gärna att man i ökad utsträckning använder sig av biotopskydd, i de fall det är lämpligt. Det krävs inte alltid reservat för att säkra mark för t.ex. friluftsliv. Folkpartiet ställer sig också positivt till att åtgärder för att förbättra förutsättningar för friluftsliv i skogsmiljöer lyfts in i bidragsberättigade projekt.

Åtgärder vid föryngring av skog samt betesskador av klövvilt

Förutsättningarna för att bedriva en bra skötsel av Sveriges skogar ser olika ut i olika delar av landet. Skogsbruket måste därför i större utsträckning anpassas till de lokala förutsättningar som råder. Folkpartiet förordar en syn på skogsbruket som är tydligare anpassad till var i landet skogsbruket bedrivs. Trakthyggesbruk fördöms dock något ensidigt i regeringens skrivelse. I vissa fall kan trakthyggesbruk underlätta föryngring av skogen och flera mer miljövänliga trakthyggesmetoder har utvecklats som en metod bland flera inom skogsbruket. Likaså måste man ta hänsyn till lokala förutsättningar när det gäller markberedning där en ökad markberedning för att säkra återväxten kan vara viktigt i vissa områden medan nya metoder som inte skadar viktig undervegetation måste användas i känsliga områden, t.ex. renbetesområden.

Ett allvarligt problem för skogen är den skada på späda tallar och löv som älg och rådjur förorsakar. Det innebär stora ekonomiska förluster samtidigt som den biologiska mångfalden hotas. För att komma tillrätta med denna problematik krävs samförståndslösningar mellan alla inblandade intressenter med bistånd av skogsvårdsstyrelserna. Regeringen bör noga följa utvecklingen vad avser viltskador.

Snytbaggeangrepp är ett stort problem för skogsägarna, varför kemisk bekämpning har fått användas. Kemiska bekämpningsmedel medför dock många negativa miljömässiga konsekvenser. Av den anledningen är det angeläget att man finner alternativa bekämpningsmetoder till kemiska bekämpningsmedel.

Röjning och gallring av skog

Det råder ett akut röjningsbehov i plant- och ungskog. Det finns idag ett röjningsberg på 1 000 000 ha skog som behöver röjas för att inte kvalitén på timmerdimensionerna skall försämras. Samverkan mellan alla berörda parter krävs för att komma tillrätta med detta. Ökad rådgivning från skogsorganisationen samt ökat ansvar från skogsägarna är några förbättringar som måste ske. En ökad efterfrågan på skogens bi- och restprodukter, inte minst ur energisynpunkt, kommer förmodligen även på kort sikt att bidra till bättre lönsamhet vid röjningsinsatser. Under de senaste åren har det faktum att många skogsmarkägare inte längre bor och verkar på sin egen mark, ökat behovet av entrepenörer i skogsverksamheten. Regeringen borde genomföra åtgärder för att uppmuntra och underlätta för nyföretagande inom skogsnäringen. Mindre krångliga skatteregler skulle bidra till att öka nyföretagandet inom skogsnäringen.

Hänsyn till rennäringens intressen

Konflikter som kan uppstå mellan skogsägare och renägare kan inte alltid lösas lagstiftningsvägen. Eventuella konflikter måste lösas genom ömsesidig respekt och förståelse. Lokala samrådsgrupper mellan direkt berörda är oftast den bästa lösningen. Anpassade skogsbrukningsmetoder samt anpassning av renantalet är några exempel på framgångsrika lösningar.

Ekonomisk säkerhet för återväxtåtgärder

Folkpartiet är kritiskt till regeringens hantering och fördröjning vad gäller att stävja exploaterande fastighetsförvärv, s.k. skogsklippare. Regeringens bedömning är att frågan fortfarande behöver utredas och ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet. För att försäkra sig om att skogen inte utarmas vid avverkning måste ett bättre instrument till för att tillförsäkra återplantering. En enkel metod att skyndsamt förhindra skogsklippare är att låta återplanteringsgarantin följa skogsfastigheten. Vilken metod regeringen än väljer är det av största vikt att regeringen snarast vidtar åtgärder för att förhindra framtida handel av skogsfastigheter där återplanteringsgarantin enligt nuvarande bestämmelser faller i samband med försäljning. Vi anser också att regeringen bör verka för att Sverige inom EU och i andra internationella sammanhang driver återplanteringskrav som en global fråga. Som exempel kan nämnas behov av återplantering och skydd av biologisk mångfald i Ryssland, Polen samt i Estland, Lettland och Litauen.

Områdesskydd

Som nämndes ovan har skogen många olika värden. Det gäller både produktions- och miljövärden men också sociala och kulturella värden för människan. Vi anser att civilrättsliga avtal med markägarna är en bra metod för att skapa utrymme att kombinera dessa olika värden och intressen. Det är viktigt att det inte per automatik alltid är så att dessa värden står i konflikt med varandra även om de naturligtvis ibland inte kan samverka.

Sverige avsätter idag både via staten och genom näringen stora arealer skog.

Den beräknade arealen skyddad skog i Sverige 2010 i 1 000 ha:

Formellt skyddad skog

• reservat avsatta före 1998  865

• nya och planerade reservat  320

• biotopskydd    30

• naturvårdsavtal    50

Frivilligt skyddad skog

• hänsynsområden   1 100

• hänsynsytor (över en omloppstid) 500

Naturreservat har stor betydelse för att skydda viktiga naturvärden. Vid införande av skyddsåtgärder att det viktigt att det tidigt skapas en lokal dialog och förankringsprocess med de människor som i sin vardag berörs av detta. Det är också viktigt att en vetenskaplig bedömning ligger som underlag vid skyddsavsättningar. Vidare kan utökningen av naturreservat inte få ske i snabbare takt än att tydliga skötselplaner både kan utformas och effektueras. Det är direkt skadligt om tidigare ur natursynpunkt välskötta områden försämras på grund av att skötselåtgärder inte genomförs i tillräcklig omfattning.

Det kan uppstå en konfliktsituation mellan markägare och myndighet när skogsområden skall avsättas. Ofta är det marker som skötts och vårdats i generationer som är mest intressanta ur skyddssynpunkt. Det är därför av stor vikt att skälig ersättning utgår samt att skötselplaner upprättas. Lokala intressenters delaktighet i skötseln av naturreservat, skogsnäring, lokalt engagerade miljöorganisationer m.m., kan ofta vara viktiga resurser för skötsel av områden. Länsstyrelserna bör uppmanas att utveckla nya metoder att genom avtal med lokalintressen stärka och förbättra vården av naturreservat.

Naturvårdsavtal är ett frivilligt instrument där staten genom skogsvårdsstyrelsen ingår ett civilrättsligt avtal med skogsägaren. SVS har idag en stor efterfrågan på pengar för ersättning till markägare och tvingas säga nej medan länsstyrelserna har svårigheter att använda sina anslag. Det saknas dessutom ett stort antal skötselplaner vid inrättandet av naturreservat. Medel skulle i större omfattning kunna omfördelas från reservat till biotopskydd och avtal.

Folkpartiet anser att reservatsbildningar behövas men frivilliga överenskommelser kan i många fall vara en snabbare och likvärdig väg för att skydda vissa områden. En översyn bör dessutom göras för att undvika att områden på 5–20 ha hamnar mellan biotopskydd och reservatsansvar. Vi anser vidare att det behövs tydligare riktlinjer vad avser skyddsnivån för Natura 2000-områden.

Många skogsägare har idag certifierat sina skogar genom FSC eller PEFC. Som en del i certifieringen ingår att minst 5 % av en fastighetsareal skall avsättas för naturvården.

Detta är en positiv utveckling som bör uppmuntras t.ex. genom information från skogsvårdsmyndigheterna.

Statligt ekonomiskt stöd

Markförsurning är ett allvarligt problem inte minst i Västsverige. Enligt SLU kommer man inte att komma tillrätta med problemen under överskådlig framtid om inte ytterligare insatser görs. Miljömålet Bara naturlig försurning kommer ej att uppnås utan åtgärder. Kalkinsatser i sjöar är inte tillräckligt utan behöver kompletteras med exempelvis skogskalkning och askåterföring från värmeverk. Folkpartiet anser att medel bör tillskjutas för fortsatt forskning vad avser skogskalkningsinsatser. Det är viktigt att skogskalkning sker på vetenskaplig grund. Det krävs en rejäl översyn av rådande kunskapsläge och en analys av lämpliga åtgärder samt omfattning.

Skogspolitikens utbildning, medel, rådgivning och tillsyn

Det råder ett stort utbildningsbehov inom skogsnäringen. Regeringen borde göra en översyn över den skogliga utbildningen för att säkra och möta framtida behov inom skogsområdet. I översynen bör också problemet att erhålla praktikplatser för gymnasieungdomar belysas. Sverige är ett skogsland och skogsforskningen bör med tanke på den betydelse som skogen spelar för vårt land både ekonomiskt, socialt och miljömässigt vara ett prioriterat forskningsområde. Skogsforskningen måste vara stark både vad avser produktions- och miljöfrågor. Det är därför viktigt att stärka de universitetsinstitutioner som bedriver en god skogsforskning. Det har dock skett en ökad efterfrågan på skoglig utbildning sedan slutet av 1990-talet. Regeringen borde i översynen också undersöka efterfrågan av lämpliga eftergymnasiala skogliga utbildningar t.ex. KY-utbildningar.

Folkpartiet är frågande till att så liten del satsats på kompetensutveckling inom skogssektorn. Den anslagsfinansierade rådgivningen har minskat med 48 %. De projekt som genomförts är långt ifrån tillräckliga. Utbildningsinsatserna kring miljömålet Levande skog avbryts nu eftersom projektet avslutas.

Regeringen beskriver tämligen väl problematiken kring ett stort beroende av kortsiktig finansiering av forskning. Risken för att finansiering av seniorforskartjänster i huvudsak blir beroende av externa medel som ges på tre fyra år är att meriterade forskare lämnar eller inte kan stanna kvar inom universiteten. Regeringen bör i den kommande forskningspropositionen finna metoder för att man långsiktigt kan säkra finansieringen av starka svenska forskningsinstitutioner inom skogsområdet. Detta kräver troligen ytterligare fakultetsmedel till ledande universitet och högskolor inom området.

Skogsvårdsorganisationen och statligt ägande

Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna är en sektorsansvarig myndighet. Det är av största vikt att denna myndighet får bestå som en fristående myndighet. En ansvarsfördelning bör ske mellan skogsvårdsorganisationen och länsstyrelserna/Naturvårdsverket. Skogsvårdsstyrelserna bör ges utökade möjligheter att kunna bedriva sina viktiga rådgivningsinsatser. De ideella organisationernas potential bör också tas tillvara.

Folkpartiet anser att det överväldigande antalet statliga företag bör avyttras. Detta kräver dock hänsynstagande till bl.a. marknadsssituationen. Fram till dess en försäljning kan ske bör målet för Sveaskog vara att sköta samhällets skogar samt att tillhandahålla ersättningsmark vid reservatsbildningar. Sveaskog bör i takt med att den egna industrin avvecklas och rådande avtal löper ut, begränsa sin virkesförmedlande roll till att enbart omfatta statens skogar. Riksdagens beslut att sälja ut sågverk har ännu ej effektuerats. Orsaken till detta borde närmare redovisas.

Staten bör generellt inte bedriva kommersiell verksamhet där detta kan göras av det privata näringslivet. Risken för en snedvridning av konkurrenssituationen på marknaden och att statliga medel används för att indirekt stötta verksamheten är alltför stora. Ett statligt ägande ökar risken för att företag genom sitt speciella ägandeförhållande blir mer benäget att ta icke affärsmässiga risker, vilket också leder till en osund marknad. Det är därför lämpligt att den oberoende utredningen ser över statens kommersiella verksamheter både inom de statliga bolagen och inom myndigheterna.

Stockholm den 20 januari 2004
Anita Brodén (fp)
Lennart Fremling (fp)	Sverker Thorén (fp)
Marie Wahlgren (fp)	Heli Berg (fp)