med anledning av skr. 2003/04:47 Utveckling av den nationella strategin för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter

Motion 2003/04:So10 av Marita Aronson m.fl. (fp)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 1

2 Förslag till riksdagsbeslut 2

3 Motivering 2

3.1 De mest utsatta barnens villkor 2

3.2 De långa köerna till barn- och ungdomspsykiatrin 3

3.3 Skolan får inte svika eleverna 4

3.4 Asylsökande barn far illa 4

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om inriktningen av det fortsatta arbetet med uppföljning av barnkonventionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om elevvårdens och barn- och ungdomspsykiatrins betydelse för utsatta barns situation.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om skolans och kunskapens betydelse för att förebygga och motverka sociala klyftor bland barn.

3 Motivering

I dagens Sverige har de flesta barn bättre levnadsvillkor än barn i många andra länder. Trots det befinner sig många barn i utsatta situationer. Av dessa mörkare sidor syns inte mycket i regeringens skrivelse 2003/04:47.

I en skrivelse av detta slag är de breda penseldragen i viss mån ofrånkomliga. Men penseldragen har i denna skrivelse fått sådan bredd att den rena skönmålningen inte är långt borta. Det skulle vara till fördel om kommande redovisningar från regeringen visade mer på problemen och vad som verkligen görs – eller inte görs – åt dem, och har mindre karaktär av översiktliga målbeskrivningar vilka döljer problemens allvar Detta bör ges regeringen till känna.

1999 togs riksdagsbeslut om att barnkonsekvensanalyser skulle komma till allmän användning i den statliga verksamheten, när denna gäller barn. Nu heter det i skrivelse 2003/04:47 att riktlinjer för barnkonsekvensanalyser i utredningsarbetet skall tas fram och att en redovisning av budgeten ur ett barnperspektiv skall ske våren 2004. Det har, kort sagt, inte gått så fort.

3.1 De mest utsatta barnens villkor

Men av större vikt än uppställningen av budgeten är att arbetet inriktas på situationen för de mest utsatta barnen, däribland barn till missbrukare, barn till psykiskt sjuka, svårt funktionshindrade barn, flyktingbarn, barn som utsätts för misshandel och sexuella övergrepp, barn som bevittnar våld i hemmet eller kommer i kläm i svåra vårdnadstvister, barn som far mycket illa i sina familjer med hot och misshandel samt barn som mobbar eller blir mobbade.

Antalet barn som av sådana orsaker behöver stöd är inte obetydligt. Tvärtom, det är stort. Det finns risk att dessa barn får en ogynnsam utveckling, som kan leda till missbruk, kriminalitet och psykiska störningar. Inte minst därför är det angeläget att barnperspektivet värnas på en rad samhällsområden. I det syftet väcktes tidigare under detta riksmöte motion 2003/04:So504 (fp) med 35 yrkanden om barns villkor.

Vi hänvisar, förutom till denna motion, som delvis kommer att behandlas tillsammans med skrivelsen 2003/04:47, till andra motioner (fp) om bland annat skola, flyktingfrågor och sjukvård. I motion 2003/04:So345 m fl fp-motioner finns yrkanden om nationellt kunskapscentrum för alkohol- och narkotikarelaterade fosterskador. I motion 2003/04:Sf326 finns yrkanden om åtgärder för att motverka kvinnlig könsstympning samt möjligheter för socialtjänsten att i vissa fall agera för en minderårig utan vårdnadshavarens kännedom.

3.2 De långa köerna till barn- och ungdomspsykiatrin

Inom vårdområdet är förhållandena på många håll särskilt alarmerande vad gäller barn- och ungdomspsykiatrin. Dess arbetssituation har dessutom undergrävts av nedrustningen av skolans elevvård och förvärrade missbruksproblem bland unga människor. I dag är köerna till barn- och ungdomspsykiatriska kliniker och behandlingsinstitutioner mycket långa.

Barnombudsmannen har kartlagt väntetiderna och sett att de varierar mycket i landet men kan vara upp till två år. Ett barn eller en ungdom i utveckling kan inte vänta på vård under så lång tid. De behöver snabb professionell hjälp.

Att det finns allvarliga brister i samarbetet mellan barn- och ungdomspsykiatri och socialtjänst blir ännu mer belyst i den rapport – Mellan två stolar – som Socialstyrelsen nyligen lagt fram. En studie som omfattat 28 kommuner och 16 BUP-mottagningar har resulterat i allvarlig kritik mot såväl socialtjänst som BUP. De senare mottagningarna kan enligt Socialstyrelsen ställa för höga krav på familjerna – om sådant som att familjerna inte får vara instabila med vårdnadstvister och andra konflikter mellan föräldrarna. Följden blir att barn som är i särskilt stort behov av vård kan bli utan den snabba vård de skulle behöva.

Dessa förhållanden är fullständigt oacceptabla. Krafttag måste till både för att förebygga problemen och för att förbättra situationen för de barn som har psykiska problem, liksom för psykiatrin i stort. I budgetbehandlingen i höstas föreslogs från fp:s sida ett statligt bidrag till landstingen för att staten skulle medverka till att råda bot på de brister som uppkommit inom psykiatrin.

Att de allra flesta barn i dagens Sverige mår bra bör alltså inte få dölja att de barn vars psykiska hälsa sviktar har blivit fler. Orsakerna är många. Det ökade tempot i samhället gör att flera barn utsätts för stress i sin vardag. Men stressen kan också komma ur ångest och oro för en jobbig hemsituation, missbruk eller sociala svårigheter. När föräldrar är beroende av alkohol eller narkotika, eller av andra skäl är drabbade av psykisk sjukdom, kan deras föräldraroll svikta avsevärt och barnen fara mycket illa.

Detta berör i större eller mindre omfattning 80 000–100 000 barn med föräldrar med allvarlig psykisk sjukdom och 100 000 barn i familjer med alkohol- eller narkotikamissbruk hos en eller båda föräldrarna. Den stora försvagning som skett av skolans elevvård är i detta perspektiv särskilt allvarlig.

Det är olyckligt att denna situation knappast alls berörs i regeringens skrivelse, och dessa frågor måste i fortsättningen ges större vikt i det arbete som sker i anslutning till barnkonventionen. Detta bör ges regeringen till känna.

3.3 Skolan får inte svika eleverna

När man skall arbeta i barnkonventionens anda är det också viktigt att inte stanna i sidofrågor utan lägga vikt vid kvaliteten i de samhällsfunktioner som har allra störst betydelse för barns villkor och framtid. Helt centralt är då att skolan inte sviker sin uppgift, utan lever upp till att förmedla goda kunskaper och bildning till barn från alla samhällsklasser och levnadsförhållanden. Skolan måste vara bra även för de barn som i studierna har ett svagare stöd hemifrån.

Såväl grundskolan som gymnasieskolan har, med den skolpolitik som gällt under senare år, misslyckats med stora delar av denna uppgift. När skolan misslyckas, och ganska många elever lämnas i sticket utan att ha fått de kunskaper de skulle fått med sig från skolan, är detta ett mycket stort avsteg från det som borde uppnås om vi skulle kunna säga att vårt land levde upp till barnkonventionens ideal.

Nästan det enda som syns i skrivelsen när det gäller skolfrågorna är vissa frågor om elevers inflytande. Såväl skolans kvalitet i allmänhet som frågor om kunskapsinnehåll och elevvård lyser nästan helt med sin frånvaro. Skollagskommittén nämns, till skillnad från så mycket annat, i skrivelsen. Men denna kommittés majoritet lade inte fram något förslag som skulle göra det lättare för skolorna att skydda barn mot mobbning och andra trakasserier.

Kommitténs majoritet föreslog dessutom ännu ett steg bakåt vad gäller betyg och skriftliga omdömen i skolan. Det är inte de utsatta barnen som har någon fördel av en sådan fortsatt förslappning av skolans syn på kunskap. Tvärtom kan sådana inslag i skolpolitiken leda till fördjupade sociala klyftor i framtiden och till att skillnaderna mellan barn som har det bra och barn som far illa ökar ännu mer. Sådant kan inte uppvägas av Barnombudsmannens verksamhet, en så liten myndighet väger lätt när det finns omfattande brister i något så stort som skolpolitiken.

Vi hänvisar till andra motioner, som behandlas i utbildningsutskottet. Men det bör även i detta sammanhang slås fast att den attityd till skolans betydelse för barns goda uppväxtvillkor som avspeglas i regeringens skrivelse 2003/04:47 inte är godtagbar. Detta bör ges regeringen till känna.

3.4 Asylsökande barn far illa

Utlänningslagstiftningen behöver ses över om barnets bästa, i enlighet med barnkonventionen, även i praktiken skall sättas i främsta rummet när det gäller asylsökande barn. Rädda Barnen presenterade under 2003 en rapport där det framkom att endast knappt 20 procent av de barn i familj, vars ärenden handlades av Migrationsverket, hade hörts om sina asylskäl. Endast 32 procent av de barn i familj som åberopat egna asylskäl hade i beslutet fått en noggrann bedömning av sina egna skäl.

I regeringens skrivelse har de breda penseldragen fått dölja även sådana brister. Men i verkligheten ges det dessvärre ständiga exempel på hur flyktingbarn far illa. Många av de barn som lever i flyktingfamiljer har levt i skräck under stora delar av sina liv och lever alltjämt i djup ovisshet och otrygghet. De barn som kommit hit ensamma utan någon vuxen är särskilt utsatta. Trots att problemen varit kända under lång tid har regeringen under det att åren gått inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att göra situationen för barnen bättre. Omhändertagandet av asylsökande barn måste förbättras, och socialtjänsten bör ta hand om ensamma flyktingbarn redan vid ankomsten.

Vi hänvisar i dessa frågor till motion 2003/04:Sf249 (fp).

Stockholm den 11 februari 2004
Marita Aronson (fp)
Kerstin Heinemann (fp)	Gabriel Romanus (fp)
Linnéa Darell (fp)	Ulf Nilsson (fp)
Solveig Hellquist (fp)	Hans Backman (fp)
Mia Franzén (fp)	Ana Maria Narti (fp)
Anne-Marie Ekström (fp)	Axel Darvik (fp)