med anledning av skr. 2003/04:49 Lokalt utvecklingsarbete i storstäderna

Motion 2003/04:Sf19 av Christina Axelsson m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en fortsatt uthållig storstadspolitik.

Motivering

Regeringen har i en skrivelse till riksdagen redovisat insatser som gjorts i form av lokalt utvecklingsarbete i storstäderna. Med anledning av regeringens skrivelse 2003/04:49 föreslår vi att det lokala utvecklingsarbetet får en naturlig fortsättning med särskild inriktning på riktade resurser till de områden i storstäderna som har extraordinära behov för att ge alla en likvärdig välfärd.

Regeringens skrivelse visar att en stadig tillväxt är en viktig förutsättning för att en långsiktig förbättring ska kunna ske i storstadssatsningens områden. Vi har haft en period av hög tillväxt men nu har den minskat rejält också i våra storstadsområden, vilket har fått till följd att många av de problem vi hade när vi började ännu inte är åtgärdade. Tiden för storstadssatsningen har varit alldeles för kort för att bryta de mönster som vi kan se i dessa segregerade storstadsområden. Kopplingen mellan de regionala tillväxtprogrammen och arbetet i storstadssatsningen har heller inte hunnit etableras fullt ut. Att som småföretagare och entreprenör söka sig fram till de olika nätverk som tillväxtprogrammen byggts upp av är svårt och kräver såväl tid som aktivt stöd för att tillgodogöra sig.

Samverkan

De lokala utvecklingsavtalen har innehållit dels särskilda medel, dels möjlighet att teckna samverkansavtal mellan kommun, statliga myndigheter och landsting. Inför kommande avtal betonas nu samverkan som den återstående vägen. Det är självfallet nödvändigt att fortsätta utveckla detta, men erfarenheterna från Storstadssatsningen visar att för en framgångsrik samverkan behövs en stimulans med drivkraft utifrån.

Att bryta segregationen

En mycket stor andel av de använda pengarna har kommit invånarna till nytta i olika former. Det finns nu en något mer positiv bild av områdena vilket kan vara början till ett trendbrott. Många individer har förbättrat sin situation. Det innebär visserligen att en del flyttar till andra områden. De som sedan flyttar in istället är i regel personer som just påbörjat sin integrationsprocess. Områdena som sådana fortsätter därför att vara segregerade. Uppdraget att bryta segregationen kan inte överlämnas till lokala bostadsområden. För att åstadkomma ett avgörande och långsiktigt trendbrott krävs att segregationens orsaker både regionalt och nationellt motverkas med aktiva åtgärder som bara kan åstadkommas med förenade ansträngningar av kommun, region och nation. Mer behöver alltså göras.

Språk och skolresultat

De särskilda insatserna i storstadsavtalet i samverkan med den reguljära organisationen har åstadkommit tydliga förbättringar i språkutveckling och i betygsutvecklingen. Det beror delvis på metodutveckling men i grunden krävs varaktiga resursförstärkningar för att kommande årskullar ska få samma chans. Om den enskilda kommunen ensam skall åstadkomma denna utjämning, innebär detta att resurser tas från andra skolor som självklart också har behov, vilket kan komma att öka de interkommunala spänningarna. Av årsstatistiken för Stockholms län 2003 framgår tydligt att det finns fortsatta behov av insatser för förskole- och skolbarn.

Jobben

Arbete och egen försörjning är en huvudnyckel till integration. Utvecklingen i storstadsavtalets områden har utgått från en låg sysselsättningsnivå men ökat snabbare än i andra jämförbara områden. Den grundläggande förbättringen beror på konjunkturen men lika viktigt är de särskilda insatserna t.ex. med en större resurs för individuell arbetsförmedling. Nu ser vi att sysselsättningen går ned igen och vi vet att de som är svagast på arbetsmarknaden får det svårast. Därför är det viktigt att fortsätta och intensifiera matchningen för arbete riktat mot enskilda individer. Här behövs fortsatt utrymme för okonventionella arbetsmetoder.

Demokrati och delaktighet

Betoningen av att utveckling och genomförande av insatser ska ske under delaktighet från medborgarna har skapat ett brett spektrum av metoder för dialog och inflytande mellan medborgarna och både tjänstemän och politiker. Dessa metoder har börjat överföras till den reguljära kommunala organisationens arbetsmetoder som ett aktivt led i den pågående utvecklingen av lokal demokrati. Processen måste få ytterligare kraft för att utvecklas vidare och inte tappa fart!

Hälsa

Som en direkt följd av segregationen är ohälsotalet högt i de aktuella områdena. Förbättring av hälsoläget kan bara ske genom att utanförskapet bryts. Det arbetet måste inriktas på livets alla skeden och kräver resurser redan för mödra- och barnavård i förskola och skola, för inträdet i arbetslivet och inte minst för ett aktivt förenings- och kulturliv som riktas även mot äldre.

Insatser mot ohälsan måste också integreras i det vardagliga arbetet. Det finns fortfarande stora obalanser i hälsa mellan kommunerna inom storstadssatsningen och många andra kommuner. Ett fortsatt utvecklingsarbete bör med fördel riktas in mot långsiktiga satsningar för ökad folkhälsa. Den samverkan som sker inom ramen för familjecentraler visar att strategiska insatser med hälsoförebyggande arbete ger goda effekter för både barn, unga och deras föräldrar.

Tryggt område

En viktig del i satsningen har varit att med många olika insatser skapa en tryggare närmiljö. Det har dessutom varit en konstruktiv del av dialogarbetet som många medborgare har engagerat sig i, alltifrån nattvandrare till fysiska åtgärder. För att detta arbete ska kunna fortsätta behövs också en aktiv och långsiktig lokal polismedverkan. Detta gäller inte minst samarbetet för att trygga barns och ungas närmiljö. De undersökningar som gjorts beträffande ungdomsbrottsligheten visar på behov av fortsatta insatser för att bryta en negativ utveckling. Här ingår behov av insatser för rekrytering av poliser med internationell bakgrund. En sådan rekrytering skulle göra det möjligt att ge goda förebilder för unga i hela storstadsområdet.

Kontinuerlig omfördelning nödvändig

Flera av målen för storstadssatsningen har lett till omfattande och framgångsrika insatser för invånarnas basala behov. Många av dessa har karaktären av att tillgodose kända behov med utprovade insatser. I den här aspekten är storstadssatsningen en nödvändig avhjälpare av behov som är symptom på den bakomliggande segregationen.

För att komma till rätta med de verkliga problemen krävs en solidarisk nationell omfördelning av resurser. Omfördelning och utvecklingsarbete är olika processer. Behovet av omfördelning avhjälps bäst i reguljära former som är långsiktiga och lätta att förstå.

Forskare, praktiker och beslutsfattare möts

Både forskning och utvärdering är nödvändiga för all sorts politik, inte minst storstadspolitiken. I utvecklingsarbetet inom storstadssatsningen har forskare, praktiker och beslutsfattare börjat mötas och förstå det goda i att ha olika roller som kompletterar varandra. De olika rollerna har sina egna liv men kan fungera tillsammans om arbetet är långsiktigt. Arbetet har sedan en tid även nått nästa fas – hur kunskapen används. Även detta är ett långsiktigt arbete som måste knytas kring den fortsatta forskningen kring storstadsproblematiken.

En framtida uthållig storstadspolitik

Alla de goda processer som projektet med storstadssatsningen satt i rörelse får inte riskeras av uteblivna svar kring den fortsatta storstadspolitiken. När målen för den framtida storstadspolitiken utformas och läggs fast måste det ske så att vi inte tappar riktning och fart med det vi redan har uppnått i det nu pågående arbetet.

Stockholm den 22 januari 2004
Christina Axelsson (s)
Niclas Lindberg (s)	Carina Moberg (s)
Yilmaz Kerimo (s)