med anledning av skr. 2004/05:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Motion 2004/05:Fi23 av Jörgen Johansson m.fl. (c)

1 Innehållsförteckning

1Innehållsförteckning1

2Förslag till riksdagsbeslut2

3Inledning3

4Riktade statsbidrag bakbinder kommunerna4

5Bredda kommunernas skattebas!5

6Utjämningssystemet5

7Stärkt regional nivå6

8LSS6

9Mångfald i det kommunala utförandet7

10LOU8

11Balanskravet9

2Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att återupprätta det kommunala självbestämmandet, enligt federalismens principer, och samtidigt skapa förutsättningar för en god ekonomisk hushållning i Sveriges kommunala sektor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att de riktade statsbidragen bör omvandlas till generella bidrag för att motverka statlig styrning och främja långsiktig ekonomisk planering i kommunerna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att finansieringsprincipen skall respekteras.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om hur Centerpartiets inkomstskatteförslag ökar skattebasen och hur kommunernas beroende av statsbidrag minskas.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om principerna för en ny utredning som har till uppgift att se över det kommunala skatteutjämningssystemet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att stimulera den lokala och regionala nivåns utveckling till aktivt folkstyre på regional nivå.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en översyn av huvudmannaskapet för LSS-verksamheten.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att staten inte skall reglera verksamheten så att möjligheten till alternativa driftsformer inom kommuner och landsting hämmas.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om förändringsförslag till den pågående översynen av LOU.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att respektive kommun skall ges möjlighet att besluta om innebörden av begreppet "synnerliga skäl", under förutsättning att beslutet i kommunfullmäktige är enigt.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om konstruktionen av ett statligt balanskrav.

3 Inledning

Centerpartiet vill att alla människor ska ha rätt att påverka sina liv. Vår politik bygger på tilltron till den enskilda människans förmåga och vilja att ta ansvar för sig själv och för andra. Kommunen utgör den närmaste politiska nivån och det är här som besluten om välfärden ska fattas. Centerpartiet menar att ett ökat kommunalt självbestämmande utgör grunden för att verksamheten i kommuner och landsting ska kunna anpassas efter lokala och regionala förutsättningar och därmed bedrivas på ett effektivt sätt.

Under en flerårsperiod har den ekonomiska situationen i landets kommuner och landsting varit mycket ansträngd med kraftiga underskott till följd. Det är därför mycket glädjande att kommunsektorn nu kan uppvisa ett positivt resultat på drygt två miljarder kronor för 2004 och att resultatet förväntas bli ännu bättre under 2005. Sveriges kommuner och landsting bedömer att överskottet under 2005 växer till 9 miljarder, vilket skulle vara det starkaste resultatet sedan krisen i början av 1990-talet. Men trots en markant ljusning i ekonomin finns det fortfarande många anledningar till oro.

I skrivelsen 2004/05:102 framkommer att det endast är 67 procent av Sveriges kommuner och 45 procent av landstingen som lyckats vända trenden och uppvisa ett positivt resultat under 2004. Det är därmed långt kvar innan alla Sveriges kommuner kan uppfylla det lagstadgade balanskravet. Det är också viktigt att poängtera skillnaderna mellan stora och små kommuner. Situationen i de mindre kommunerna, med färre invånare än 15 000, är betydligt sämre än genomsnittet.

En närmare granskning av det goda ekonomiska resultatet under 2004 visar på en dämpning av kostnaderna medan intäktsökningen fortfarande är mycket svag. Under perioden 2002-2004 uppges t.o.m. tillväxten i det reala skatteunderlaget (d.v.s. skillnaden mellan den nominella ökningen av skatteunderlaget och ökningen av löner och priser i kommunsektorn) vara negativ. En stor del av intäktsökningen under 2004 går dessutom att härleda till höjning av kommunalskatten med i genomsnitt 34 öre, engångsintäkter i form av återbetalning av parkeringsmoms till kommunerna och realisationsvinster vid exempelvis försäljning av fastigheter. Det finns därmed anledning att oroa sig för långsiktigheten i dessa överskott.

Den ekonomiska prognosen för 2006 och framåt är betydligt mer bekymmersam. Detta är starkt förknippat med att belastningen på vården, skolan och omsorgen förväntas öka dramatiskt. Många kommuner vittnar redan om hur den kommunala konsumtionen ökar betydligt snabbare än vad den demografiska utvecklingen pekar på. "Sveriges kommuner och landsting" beskriver en verklighet där kraven på den kommunala servicen ökar på såväl kvalitet som omfattning. Antalet barn inskrivna i barnomsorgen har successivt ökat på grund av en rad statliga reformer. Under perioden 1999-2003 har kostnaderna för LSS (lagen om stöd och service för funktionshindrade) och IFO (individ- och familjeomsorg) vuxit med 20 respektive 35 procent. Detta är dramatiska kostnadsökningar som på sikt kan stjälpa hela den kommunala ekonomin.

Trots en tillfällig ljusning är den långsiktiga ekonomiska utvecklingen i Sveriges kommuner bekymmersam. Centerpartiet menar att dessa problem har sitt ursprung i den ökning av regerings- och riksdagsbeslut som påverkat kommunerna under lång tid. Detta har begränsat den kommunala självständigheten. En underfinansierad statlig inblandning i den kommunala sektorn har kraftigt försvårat uppfyllelsen av balanskravet i landets kommuner. Vi vill därför avskaffa de riktade statsbidragen, bredda de kommunala skattebaserna, genomföra en översyn av utjämningssystemen för LSS och den kommunala skatteutjämningen. Vi vill i enlighet med federalismens principer återupprätta det kommunala självbestämmandet och samtidigt skapa förutsättningar för en god ekonomisk hushållning i Sveriges kommunala sektor. Detta bör ges regeringen till känna.

4 Riktade statsbidrag bakbinder kommunerna

I regeringens skrivelse 2004/05:102 framgår att statsbidragen totalt sett har ökat med 15 miljarder kronor mellan 1996 och 2004. Det anmärkningsvärda är dock att de generella statsbidragen samtidigt har minskat med 9 miljarder medan de specialdestinerade bidragen har ökat med 24 miljarder under samma period. Denna utveckling är djupt olycklig då kommuner och landsting vittnar om hur möjligheten att använda sina resurser effektivt blir starkt begränsade.

"Sveriges kommuner och landsting" redovisade nyligen resultatet av en kommunenkät 1 . På frågan vad som åstadkommer stabila planeringsförutsättningar uppgav kommunerna färre riktade och tillfälliga statsbidrag som två av de viktigaste medlen. Centerpartiet hävdar att de specialdestinerade bidragen som exempelvis maxtaxereformen inom barn- och äldreomsorg och Wärnerssonpengarna låser kommunerna vid verksamheter och system samt förhindrar nödvändig effektivisering och långsiktig planering. Även under det senaste året har regeringen, genom att föreslå en reglering av pensionsreformen i vårpropositionen och rikta nya pengar till tillfälligt sysselsättningsstöd, visat prov på hur statliga beslut kräver snabba omstruktureringar i kommunerna. De riktade statsbidragen bör omvandlas till generella bidrag för att motverka statlig styrning och främja långsiktig ekonomisk planering i kommunerna. Detta bör ges regeringen till känna.

De specialdestinerade statsbidragen har vid sidan av sin effektivitetshämmande effekt också en urholkande påverkan på kommunernas ekonomi. Centerpartiet har vid flera tillfällen kritiserat regeringen för att inte följa finansieringsprincipen. Underfinansierade statliga reformer är fortfarande en viktig orsak till bristande stabila planeringsförutsättningar i Sveriges kommuner. "Sveriges kommuner och landsting" bekräftar hur regeringens ovilja att leva upp till finansieringsprincipen underblåser de ekonomiska problemen i många av landets kommuner 2 . Statsbidragens utformning som nominella bidrag medför dessutom att underskott uppstår på sikt. Om kommunerna ska kunna klara välfärden, en god ekonomisk hushållning och balanskravet krävs att finansieringsprincipen respekteras. Detta bör ges regeringen till känna.

5 Bredda kommunernas skattebas!

Centerpartiet har under flera år förordat en inkomstskattereform som innebär kraftigt ökade disponibla inkomster för låg- och medelinkomsttagare. Reformen innebär att dagens grundavdrag ersätts med ett jobbavdrag, som utformas som en statligt finansierad skatterabatt. Infasningen av jobbavdraget görs på inkomster upp till 16 700 kr i månaden för att därefter ligga konstant. Jobbavdraget sänker den beskattningsbara inkomsten med 48 000 kr per år. Vid sidan av de ekonomiskt positiva effekterna för dessa grupper medför reformen en kraftig förstärkning av kommunernas skattebas. När ekonomin växer och människors löner ökar får kommuner och landsting större intäktsökningar än idag. Med Centerpartiets inkomstskatteförslag ökar skattebasen i kommuner med låg skattekraft med mer än genomsnittet. Samtliga kommuners skattebas stärks och beroendet av statsbidrag minskas. Detta bör ges regeringen till känna.

6 Utjämningssystemet

Det kommunala utjämningssystemet ska göra det möjligt för alla Sveriges kommuner och landsting att kunna erbjuda sina invånare en grundläggande och god servicenivå. Principen bör vara att systemet kompenserar för strukturella kostnader, men då en kommun väljer att erbjuda en högre servicenivå ska detta kompenseras av invånarna själva. Samtidigt ska systemet vara utformat så att marginaleffekterna blir så små som möjligt och att negativa marginaleffekter elimineras. I regeringens förslag som trädde i kraft fr.o.m. den 1 januari 2005 återfinns inslag som Centerpartiet anser vara tillväxthämmande, då kommunernas och landstingens ambitioner att höja tillväxten av skattebasen leder till negativa marginaleffekter. Detta motverkar kommunernas incitament för tillväxt.

Den genomsnittliga kommunala skattesatsen har under perioden 2000-2005 höjts från 30,38 kr till 31,60 kr, vilket är den största höjningen på 25 år. För att kunna möta framtidens ökade krav på de kommunala tjänsterna och samtidigt leva upp till en god ekonomisk hushållning kommer den kommunala skattesatsen att behöva höjas betydligt. Centerpartiet menar att dagens skattesystem har nått vägs ände och vill göra omfattande reformer för att öka kommunernas självbestämmande.

Med Centerpartiets inkomstskatteförslag, se ovan, sker en kraftig förstärkning av den kommunala skattebasen. Faktum är att kommunsektorns förstärkning av skattebasen blir större än vad som idag finns i det generella statsbidraget. Detta visar hur staten under lång tid har lagt beslag på kommunernas växande skatteunderlag utan att kompensera med höjda statsbidrag i samma omfattning. Vårt skatteförslag innebär också en minskad belastning på det kommunala utjämningssystemet. Centerpartiet ser många nackdelar med dagens system och föreslår därför en ny utredning som har till uppgift att se över det kommunala skatteutjämningssystemet. Principerna för ett nytt skatteutjämningssystem bör vara:

1. Kommunalt självstyre.

2. Likartade förutsättningar för att kunna upprätthålla en skälig servicenivå.

3. Det ska finnas incitament för ekonomisk tillväxt och ökad skattekraft.

Detta bör ges regeringen till känna.

7 Stärkt regional nivå

Landstingen och de lokala regionala styrelseorganen måste stärkas. Centerpartiet anser att landstingen och de regionala organen ska tillåtas inta en ledande roll i tillväxtprocessen i landets regioner. Sveriges regioner befinner sig ofta i olika konjunkturfaser. De åtgärder som formas på statlig nivå utgår ofta från perspektivet att situationen ser likadan ut i hela landet. Dessa satsningar bortser från olikheterna inom landet och blir därmed ofta missriktade och ineffektiva.

Trots att landstingen under 2004 uppvisat det minsta underskottet sedan 1992 och ett överskott förväntas under 2005 är den ekonomiska situationen i landstingen långt ifrån tillfredsställande och långsiktigt hållbar. Hela intäktsökningen förklaras av höjda skatter, medan tillväxten i skatteunderlaget blev betydligt lägre än väntat. Centerpartiet menar att Sveriges regionala nivåer är mycket viktiga som tillväxtmotorer. Om regionen tilläts behålla mer makt över det regionala tillväxtklimatet kunde man utifrån den specifika kunskapen om företagande och arbetsmarknad dra stora fördelar. Centerpartiet vill stimulera den lokala och regionala nivåns utveckling till aktivt folkstyre på lokal nivå. Detta bör ges regeringen till känna.

8 LSS

Centerpartiet vill skapa ett samhälle som är tillgängligt för alla, där alla människor kan delta på lika villkor. Det är viktigt att även personer med funktionshinder ska ges rätt till självbestämmande och möjlighet att påverka sin egen vardag. Enligt lagen om stöd och service för funktionshindrade (LSS) ska kommunerna tillhandahålla de tjänster som den funktionshindrade har laglig rätt till. LSS är en viktig reform och betyder mycket för människor med funktionshinder. Centerpartiet värnar om reformen och anser att den måste fortsätta att utvecklas.

Vi kan dock konstatera att kostnaderna för LSS-verksamheten kraftigt skjutit i höjden. Behovet underskattades och till viss del har lagstiftningen ändrats, vilket inneburit ökade kostnader. Det har medfört att LSS-verksamheten expanderat kraftigt under de senaste åren. Under 2004 ökade kostnaderna för LSS med 6 procent och bruttokostnaden uppgick till drygt 40 miljarder kronor. Nettokostnadsökningen har varit ca 10 procent per år, medan statsbidragen har varit nominella. Till detta kommer stora brister i utjämningssystemet. Användandet av basår som inte står i relation till det verkliga utfallet har medfört en markant snedfördelning inom systemet. Detta har inneburit en orimlig ekonomisk belastning för vissa kommuner medan andra fått väsentligt mer resurser än det reella behovet. Utfallet av utjämningssystemet styrker behovet av en översyn av hela systemet.

Vid sidan av de ekonomiskt svåra situationer som många kommuner vittnar om medför den kommunala hanteringen av LSS även ett hot mot individers integritet. I små kommuner med endast en eller ett fåtal personer som är berörda av LSS, kan kommunens utgifter för LSS direkt kopplas till enskilda individer. Detta är djupt olyckligt. Centerpartiet eftersträvar att hanteringen av LSS blir acceptabel för de berörda personerna ur såväl ett kvalitets- som integritetsperspektiv. Dessa förhållanden föranleder en översyn av huvudmannaskapet och ett eventuellt statligt finansieringsansvar. Vad som ovan anförs om en översyn av huvudmannaskapet för LSS-verksamheten bör ges regeringen till känna.

9 Mångfald i det kommunala utförandet

Det viktigaste för människor som är i behov av vård, en bra skola eller dagisplats är tillgänglighet och god service. Detta kan lättare uppnås om Sveriges kommuner får flera olika aktörer som t.ex. företag, organisationer eller kooperativ. Centerpartiet vill att det ska vara kommunen eller landstinget som avgör vilken driftsform som bäst lämpar sig för respektive sektor.

Centerpartiet anser att dagens statliga restriktioner och regelverk håller tillbaka nyföretagandet, tillväxten och kvinnornas roll på arbetsmarknaden. Centerpartiet eftersträvar en etableringsrätt inom den offentligt finansierade välfärden (t.ex. barnomsorgen och äldreomsorgen).

Vi vill också undersöka formerna för en etableringsfrihet inom den solidariskt finansierade vårdsektorn. Det är en grannlaga uppgift att utarbeta ett ramverk av regler och ersättningssystem som ger välbalanserade förutsättningar för en etableringsfrihet. Staten ska inte reglera verksamheten så att möjligheten till alternativa driftsformer inom kommuner och landsting hämmas. Detta bör ges regeringen till känna.

Centerpartiet anser att dagens statliga restriktioner och regelverk håller tillbaka nyföretagandet, tillväxten och kvinnornas roll på arbetsmarknaden. Staten ska inte reglera verksamheten så att möjligheten till alternativa driftsformer inom kommuner och landsting hämmas. Detta bör ges regeringen till känna.

10 LOU

Lagen om offentlig upphandling, LOU, har i stor omfattning effektiviserat den kommunalt bedrivna verksamheten. Trots det finns effekter av lagen som inte är rimliga och bör förändras. LOU är för närvarande under omarbetning, vilket medför att möjligheten till förändring är stor.

Många kommuner har valt att bedriva traditionell kommunal förvaltning i bolagsform. Skälet kan vara en bättre effektivitet, tydliggörande av utföraremodellen inom kommunen samt en inomkommunal affärsverksamhet. Modellen skapas utifrån respektive kommuns förutsättningar. Trots att verksamheten bedrivs i annan associationsform innefattas verksamheten i bedömningen av det kommunala balanskravet. Verksamheten omfattas alltså av såväl aktiebolagslagen som kommunallagen, vilket innebär att verksamheten inte är att betrakta som gängse bolagsform. Mot den bakgrunden är det inte rimligt att verksamheter i dessa bolag, som utförs till ägarekommunen, ska omfattas av lagen om offentlig upphandling.

Andra effekter som bör ses över är rimligheten vid mindre upphandlingar där utarbetandet av förfrågningsunderlag ofta kostar mer än själva arbetet. En rimlig ram för direktupphandling följd av en rimlig ram för en enklare upphandlingsform bör skapas i utrymmet under traditionell EU-upphandling. En översyn av upphandlingsformer inom vården bör dessutom göras där relationen mellan läkare och patient tydliggörs i relationen mellan de affärsupphandlande parterna. Inom primärvården kan annars absurda effekter uppstå.

Det finns även ett stort behov av en översyn av lagstiftning, regelverk och institutioner så att konkurrensneutralitet skapas mellan vårdens olika aktörer. I dag slås t.ex. ideella vårdaktörer ofta ut på grund av alltför korta avtalstider, vilket försvårar finansieringen och hämmar framväxten av nya vårdgivare. Lagen om offentlig upphandling (LOU) bör ses över så att tjänstehandel inom vården kan underlättas. Konkurrensbegreppet bör förutom pris även avse kvalitet och resultat. Med dagens system där man enbart konkurrerar med pris, väljs i regel det billigaste anbudet och medborgarna får därmed inte information om kvalitet och resultat och förlorar möjligheten att själva välja. Praxis måste därmed utvecklas för mätning av kvalitet och resultat om LOU ska kunna användas för upphandling av vård- och omsorgstjänster. Det är därför viktigt att utarbeta sociala kriterier och göra dem obligatoriska vid all upphandling.

LOU har på ett positivt sätt bidragit till effektivisering av offentlig sektor. Upphandlingsförfarandet kan dock effektiviseras än mer genom ett rimligt styrsystem inom ramen för LOU. Dessutom måste upphandling av vård- och omsorgstjänster lagregleras på nytt sätt så att alla vårdaktörer kan konkurrera på lika villkor. Pågående översyn av LOU bör kompletteras med ovan nämnda förslag till förändringar. Detta bör ges regeringen till känna.

11 Balanskravet

Centerpartiet menar att det ekonomiska beslutsfattandet i kommunerna ska utgå från lokala och regionala bedömningar. Det kommunala självbestämmandet måste samtidigt förenas med tydliga redovisnings- och värderingsregler. Dessa regler utgör grunden för en god politisk dialog och möjlighet för kommunfullmäktige och väljarna att värdera de ekonomiska besluten i kommunen.

Enligt regeln om balanskrav som infördes år 2000 i kommuner och landsting ska kommunerna upprätta en budget i balans varje år. Ett negativt resultat ska återställas inom tvåår. Under 2005 infördes en rad förändringar beträffande balanskravet som bl.a. innebär att kommunernas egna kapital ska återställas inom tre år och att budget får fastställas trots att den inte är i balans vid s.k. "synnerliga skäl". Centerpartiet menar att innebörden av begreppet "synnerliga skäl" är tämligen oklar. Vi föreslår därför att det i respektive kommun ges möjlighet att besluta om betydelsen under förutsättning att kommunfullmäktige har fattat ett enigt beslut. Detta bör ges regeringen till känna.

Vid sidan av kommunerna ingår även staten och ålderspensionssystemet i den offentliga sektorn. Idag är målsättningen för statsfinanserna ett överskottsmål på 2 procent i genomsnitt över en konjunkturcykel. Gällande system medför en risk att avsättningar för framtidens pensioner används för att täcka underskott i statens finanser. Det är inte rimligt att ett av de tre benen inom offentlig sektor tillåts skada förutsättningarna för de övriga. Centerpartiet förordar att staten bör omfattas av samma krav som landets kommuner och att balanskravet därmed bör gälla även för staten. Centerpartiets förslag innebär att staten inte får gå med underskott över en konjunkturcykel. Vad som ovan anförs om statligt balanskrav bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 25 maj 2005
Jörgen Johansson (c)
Roger Tiefensee (c)	Åsa Torstensson (c)
Sven Bergström (c)	Rigmor Stenmark (c)
Staffan Danielsson (c)	Håkan Larsson (c)

[1]	Ekonomirapporten, Om kommunernas och landstingens ekonomi maj 2005.
[2]	Ekonomirapporten, Om kommunernas och landstingens ekonomi maj 2005.