med anledning av skr. 2004/05:103 Kommittéberättelse 2005 Kommittéernas sammansättning

Motion 2004/05:K13 av Gudrun Schyman (-)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändring av könsfördelningen bland kommittéernas ordförandeposter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om säkerställning av feministisk kompetens inom kommittéernas sammansättning.

Kommittéväsendet

Kommittéväsendet spelar en central roll i beredningen av regeringsärenden. Det förbereder regeringens åtgärder genom att ta fram fakta, analysera dem och lägga fram förslag. Kommittéerna utgår i sitt arbete från regeringens direktiv, men arbetar utöver dessa helt självständigt. Därför anser jag att det är en viktig fråga hur dessa kommittéer ser ut och vilket innehåll de har. Det kan inte tas för osannolikt att vem som leder utredningen, hur sammansättningen i kommittén ser ut och vilken kompetens man har påverkar resultatet, ett resultat som ligger till grund för politiska beslut. Det blir därför viktigt att se på frågan ur ett könsmaktsperspektiv.

Könsfördelning och feministisk kompetens

Den föreliggande skrivelsen är regeringens årliga redogörelse för verksamheten inom de kommittéer som tillsatts. I denna visas att man misslyckats med att nå målet om en jämn könsfördelning i kommittéerna. Utvecklingen har till och med gått åt fel håll det senaste året. Andelen ledamöter i utredningar var år 2004 45 %, jfr med 46 % år 2003 och bland ordförandena var andelen kvinnor endast 34 %, jfr med 35 % år 2003. Arbetet med jämn könsrepresentation, som är bland den mest konkreta och lättåtgärdade bland jämställdhetsåtgärderna, har således gått bakåt.

När det gäller frågan om integrering av jämställdhetsperspektiv i utredningarna har det skett en försämring i och med lagändringen 1999, där jämställdhet fick en mer undanskymd och svagare skrivning. Enligt kommittéförordningen (1998:1474), ska jämställdhet beaktas tillsammans med en rad övriga frågeställningar, se15 §:

Om förslagen i ett betänkande har betydelse för den kommunala självstyrelsen, skall konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet. Detsamma gäller när ett förslag har betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

Regeringens utgångspunkt är enligt kommittéhandboken att

alla utredningsförslag skall föregås av konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv, och att en analys eller utredning är ofullständig om effekten av kön inte har blivit övervägd.

Om detta också ska realiseras krävs uppenbart stora förändringar i regleringarna. Regeringen har i olika sammanhang fastslagit att jämn könsrepresentation föreligger när åtminstone 40 % innehas av kvinnor eller män. Men för att genomföra ett positivt trendbrott och möjliggöra en ordning med reell jämn könsfördelning ( d v s 50/50) bör man under en 5-årsperiod, exempelvis fram till år 2011, fördela ordförandeposterna så att 60 % är kvinnor och 40 % män. Detta bör regeringen ges tillkänna.

En annan viktig förändring gäller frågan om feministisk kunskap i de statliga utredningarna. För att anlägga ett jämställdhetsperspektiv krävs kunskap, det är i princip alla överens om. Därför borde det finnas krav på att det i samtliga utredningar fanns en dokumenterad feministisk kompetens. Idag finns ofta inte någon sådan kunskap alls inom kommittén och jämställdhetsperspektiv blir en fråga som i bästa fall bevakas av remissinstanser, ofta av ideella organisationer. Detta är naturligtvis inte rimligt. En feministisk kompetens bör därför säkerställas inom kommitténs sammansättning. Detta bör regeringen ges tillkänna.

Stockholm den 14 mars 2005

Gudrun Schyman (-)