med anledning av skr. 2004/05:161 Sveriges politik för global utveckling

Motion 2004/05:U19 av Rosita Runegrund och Holger Gustafsson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att samordningsarbetet för PGU bör vara departementsövergripande, i syfte att ställa lika och tydliga krav på alla departement med samverkan för en effektiv utvecklingspolitik från svensk horisont.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att konkretisera politiken för global utveckling.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att utveckla tydliga och kvantifierbara (mätbara) metoder och mål.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förslagen i OECD:s DAC-analys 2005 när det gäller Sveriges politik för global utveckling(PGU).

Motivering

Det övergripande målet för svensk politik för global utveckling är att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Detta gäller för alla politikområden. Det sista är en springande punkt i regeringens förslag till den nya politiken för global utveckling. Det vill säga alla politikområden skall "dra åt samma håll" och därmed främja en rättvis och hållbar global utveckling.

Redan när propositionen "Svensk politik för global utveckling" (prop. 2002/03:122) presenterades kritiserade vi att den socialdemokratiska regeringen inte tydligt redogjort för hur och av vem som samordningen mellan de olika politikområdena skall göras. Detta ser vi som en avgörande brist i ett annars förtjänstfullt tänkande.

Vi konstaterar åter att inget har hänt sedan den socialdemokratiska regeringen presenterade den nya politiken för global utveckling. Skrivelsen för inte de ambitiösa idéerna närmare ett klargörande av hur desamma skall omvandlas till handling. Skrivelsen saknar konkretion, kvantifierbarhet och i vissa fall kan sakinnehållet dessutom ifrågasättas.

Kvantifierbarhet

Det finns brister vad gäller kvantifierbarhet. En mängd mål radas upp, men redovisningen av den genomförda politiken är ofta luddigt beskriven. Kristdemokraterna inser att det naturligtvis inte går att kvantifiera alla mål (exempelvis när det gäller förhandlingar på internationell nivå där Sverige "driver" vissa frågor), men tyvärr är den aktuella skrivelsen i nästan alla avseenden för vagt och oprecist formulerad.

I och med att tydliga och mätbara mål inte sätts upp, är det dessutom svårt att bedöma om politiken har varit verkningsfull eller ej. Här måste regeringen påskynda sitt arbete att utarbeta lämpliga kvantifierbara mål och metoder. Detta är viktigt, inte minst med tanke på att det är svårt att förbättra sig, om man inte vet vad som skall förbättras.

I skrivelsen står det exempelvis att samstämmigheten mellan olika politikområden "måste öka", men det står inte hur eller på vilket sätt. På ett annat ställe står det att "Sverige kommit långt när det gäller att integrera ett utvecklingstänkande när det gäller handels-, jordbruks- och miljöpolitiken". Därefter står det att regeringen bedömer att "behov föreligger ett ökat svenskt engagemang inom säkerhets- och migrationspolitiken", men det står inget om vad regeringen syftar på när det gäller ökat svenskt säkerhetsengagemang. Det hade varit önskvärt att få djupare kunskap om vad regeringen syftar på, redan i denna skrivelse.

I skrivelsen förekommer också en del skrivningar som undergräver trovärdigheten. Det står bl.a. att "Sverige medverkar till att utveckla det gränsöverskridande brottsförebyggande och brottsbekämpande samarbetet [.] för att bekämpa [.] penningtvätt" (s. 12 i skrivelsen). Samtidigt menar amerikanska experter att Sverige är "ett drömland för organiserade kriminella som vill tvätta pengar" (källa: TT 2005-06-02). Dessa motsägelsefulla uppgifter, dvs. att regeringen säger sig verka mot penningtvätt, samtidig som Sverige enligt utländska experter pekas ut som ett drömland för just denna illegala verksamhet, urholkar skrivelsens trovärdighet.

Det finns fler luddiga exempel: Det står att "regeringen hållit ett seminarium med beslutsfattare i de statliga bolagen om socialt och miljömässigt ansvar". Men eftersom det inte framgår vilka som deltog, vad syftet var och vad resultatet blev är det svårt att utvärdera om projektet var lyckat.

OECD:s DAC-analys av politiken för global utveckling 2005

OECD har utvärderat svenskt bistånd nyligen (DAC, Peer Review: Main Findings and Recommendations) och pekat på ett antal punkter i den svenska politiken för global utveckling (PGU) som behöver utvecklas eller förändras. Vi konstaterar att vår syn på PGU överensstämmer med DAC-analysen. Som tidigare nämnts är det av grundläggande vikt att sätta upp operativa mål som kan utvärderas och rapporteras. DAC-analysen pekar också på behovet av mer geografiskt koncentrerade biståndsinsatser (färre programländer), tydligare strategier för Sveriges multilaterala bistånd och extern utvärdering och revision av den svenska utvecklings- och biståndspolitiken. Kristdemokraterna förväntar sig att den socialdemokratiska regeringen tar till sig DAC-analysen och åtgärdar de brister som den pekar på.

Förlägg samordningen till Regeringskansliet

Så länge regeringen inte kommer med konkreta och tydliga åtgärdsförslag när det gäller hur organiseringen av den övergripande förvaltningen av utvecklingspolitiken skall se ut kommer de vackra och hoppingivande orden i propositionen att bli intet mer än ord.

DAC-analysen konstaterar helt riktigt att PGU har stort politiskt stöd och att implementeringen i huvudsak är en administrativ fråga. När PGU presenterades efterfrågade Kristdemokraterna bl.a. ett särskilt kansli inom statsrådsberedningen med ansvar för att

• ta fram sammanställningar av departementens respektive bidrag till politiken för global rättvisa,

• återrapportera den förda politiken,

• göra framställningar av bakgrundsanalyser,

• initiera interdepartementala arbetsgrupper vid behov,

• identifiera departementsöverskridande frågor inom politikområdet.

Den socialdemokratiska regeringen är oss fortfarande svaret skyldig. Hur och av vem skall samordning mellan de olika politikområdena och mellan Sida och alla dess kontaktytor ske och upprätthållas?

Denna innehållslösa och otydliga skrivelse är ett tydligt bevis på att den socialdemokratiska regeringen har stora problem att förvandla idé till praktisk politik.

Stockholm den 8 juni 2005
Rosita Runegrund (kd)	Holger Gustafsson (kd)