med anledning av skr. 2004/05:54 Redovisning av verksamheten i Internationella valutafonden, Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna under 2003/04

Motion 2004/05:Fi7 av Jörgen Johansson m.fl. (c)

1Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tydligheten i kommande skrivelser.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med konkreta förbättringsförslag till hur integreringen av miljöhänsyn inom organisationerna kan ske såväl snabbare som effektivare.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen utformar en enhetlig skriftlig analys och positioner kring Världsbankens och IMF:s villkorsgivande som utgår från riksdagens rättighets- och fattigdomsperspektiv.

4. Riksdagen begär att regeringen utarbetar strategier för att påverka IMF och Världsbanken så att deras ekonomiska politik är styrd av millenniemålet och inte motarbetar detta.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige bör redovisa en övergripande strategi för hur utvecklingsländernas befolkningar och regeringar skall få ett ökat inflytande över institutionernas beslutsfattande.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för att få en bättre balans i fråga om representation och röstfördelning i styrelserna.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ta initiativ till en demokratisk och transparent process för utnämning och tillsättning av chefspositioner inom Världsbanken och IMF.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en mer långsiktig lösning på skuldproblemen.

2Motivering

Skrivelsen innebär en klar förbättring vad gäller det parlamentariska inflytandet och allmänhetens insyn när det gäller svenskt agerande i Världsbanken och IMF. Förbättringar kan dock göras. Av skrivelsen framgår det inte tillräckligt hur Sverige agerat i olika frågor, vilka konkreta initiativ som tagits och hur Sverige röstat.

Skrivelsen är också svag när det gäller uppföljning av riksdagens beslut om politik för global utveckling utifrån rättighets- och fattigdomsperspektivet. Enligt riksdagens beslut skall poltiken utgå från de mänskliga rättigheterna i ett s.k. rättighetsperspektiv samt i ett fattigdomsperspektiv. Fattigdomsperspektivet skall utgå från den fattiga människans behov och intressen.

I kommande skrivelser bör det tydligare framgå vad Sverige gjort, med vilka argument, inom vilka fora och vid vilken tidpunkt. Hur rättighets- och fattigdomsperspektivet fått konkret genomslag i den svenska politiken gentemot IMF och Världsbanken bör också framgå. Vad som ovan anförts om tydligheten i kommande skrivelser bör ges regeringen till känna.

I riksdagen behandlas i dag frågor relaterade till Världsbanken och IMF delvis av finansutskottet och delvis av utrikesutskottet. Arbetet sker även vid olika tidpunkter. För att riksdagen skall kunna få en överblick av arbetet med Världsbanken och IMF bör frågorna tas upp enhetligt och vid samma tidpunkt.

Sverige bör fortsättningsvis vara drivande när det gäller jämställdhet och miljöhänsyn inom organisationerna. Det är allmänt vedertaget att fattigdom inte kan utrotas om inte kvinnorna deltar i arbetet på samma villkor som männen. Forskning visar att satsningar som görs för att förbättra situationen för kvinnor ger större utdelning än satsningar på män. Jämställdhet är alltså en viktig fråga. Det gäller inte enbart i riktade insatser. Jämställdhet måste även genomsyra alla delar av organisationerna.

En hållbar utveckling är en förutsättning för en tryggare och säkrare värld. Detta kommer att kräva investeringar. De sociala och miljömässiga regelverk som finns för att säkerställa att investeringar i infrastrukturprojekt genomförs på ett hållbart sätt måste följas upp och granskas. Är de inte tillräckligt tydliga eller inte ställer de rätta kraven bör de förbättras. Regeringen erkänner i skrivelsen att integreringen av miljöfrågor generellt sett har varit långsam. Regeringen bör därför komma med konkreta förbättringsförslag till hur integreringen kan ske såväl snabbare som effektivare. Detta bör ges regeringen till känna.

3Nationella fattigdomsstrategier och Världsbankens och IMF:s villkor

Ett särskilt villkor för skuldlättnader, nya lån och bistånd är att speciella fattigdomsstrategier utvecklas i länderna. Dessa strategier skall utformas i breda samråd med parlament och det civila samhället.

Ibland hamnar dessa strategier i konflikt med de ekonomiska villkor som Världsbanken och IMF ställer på länderna. De ekonomiska villkoren från IMF och Världsbanken underminerar ofta de demokratiskt förankrade fattigdomsstrategierna. Detta har även uppmärksammats av Världsbankens och IMF:s oberoende utvärderingskontor (OED och IEO, 2004) liksom av en nordisk studie som den svenska regeringen deltog i (Review of Nordic Monitoring of the World Bank and the IMF support to the PRSP process - mars 2003). Den senare konstaterade att det fanns en alltför svag länk mellan de makroekonomiska kraven och empiriskt bevisade positiva effekter för de fattiga.

Under detta år kommer både Världsbanken och IMF att utföra en översyn kring sitt användande av konditionaliteten. Resultaten kommer att presenteras vid institutionernas höstmöten. Regeringen i Storbritannien har presenterat riktlinjer för att utforma en egen policy kring konditionalitet. Det handlar bl.a. om bankens och fondens villkor skall identifieras av centrala nationella aktörer som del av fattigdomsbekämpningsstrategier. Den svenska regeringen bör utforma en egen analys och positioner kring Världsbankens och IMF:s villkorsgivande som utgår från rättighets- och fattigdomsperspektivet. Detta bör ges regeringen till känna.

Därtill bör regeringen utarbeta strategier för att påverka IMF och Världsbanken så att deras ekonomiska politik är styrd av millenniemålen och inte motarbetar dessa. Detta bör ges regeringen till känna.

4Fattiga länder och fattiga människor måste få ett större inflytande över IMF och Världsbanken

Trots att Världsbankens och IMF:s politik har en mycket stor betydelse för miljarder människors dagliga liv i utvecklingsländerna är ländernas inflytande i dessa institutioner mycket litet. Detta är ett globalt gigantiskt demokratiproblem.

Medlemsstaterna har 24 stolar. Några av de rikaste länderna har sin egen stol. Hela Afrika får dela på två stolar. Röstetalen är också fördelade enligt finansiell styrka. De 80 allra fattigaste länderna delar på 10 % av röststyrkan. USA har i praktiken vetorätt.

I skrivelsen beskriver Sverige ett par åtgärder kring att stärka utvecklingsländernas inflytande, bland annat att uppdatera ekonomisk data och höja de s.k. basrösterna. Dessa åtgärder är konkreta steg i rätt riktning men räcker självklart inte.

Trots att Sverige säger sig vilja främja utvecklingsländernas röst i institutionerna är det oklart med vilka strategier och med vilket innehåll detta avses genomföras. Det är uppenbart att Sverige gett stöd till uppdelningen mellan EU och USA att alltid tillsätta institutionernas högsta chefer. Att enbart stärka ländernas analyskapacitet räcker inte. Sverige bör redovisa en övergripande strategi för hur utvecklingsländernas befolkningar och regeringar skall få ett ökat inflytande över institutionernas beslutsfattande. Detta bör ges regeringen till känna.

Centerpartiet anser att brukarna, dvs. de fattiga länderna, borde ha större inflytande i institutionernas exekutivstyrelser. Sverige bör därför även verka för bättre balans i fråga om representation och röstfördelning i styrelserna. Sverige bör även verka för en jämnare fördelning mellan kvinnor och män i styrelserna. Vad som ovan anförts om representation och röstfördelning i styrelserna bör ges regeringen till känna.

Sverige bör tar initiativ till en demokratisk och transparent process för utnämning och tillsättning av chefer inom Världsbanken och IMF och att dessa personer tillsätts på grundval av kompetens - ej geografisk hemvist. Vad som ovan anförts om utnämning och tillsättning av chefer bör ges regeringen till känna.

5Högre takt i skuldavskrivningen

Det finns idag ett globalt konsensus att en betydligt mer omfattande skuldavskrivning är nödvändig om det skall vara möjligt att nå millenniemålen för de allra fattigaste länderna. Samtidigt har de faktiska skuldlättnaderna gått sakta och för få har kunna dra fördel av de existerande initiativen.

Det är glädjande att regeringens skrivelse medger att HIPC (Heavily Indepted Poor Countries) inte är tillräckligt. Det kan jämföras med propositionen Politik för Global utveckling där regeringen klargjorde att existerande mekanismer räcker. Programmet för HIPC behöver utvärderas och reformeras.

Inom FN:s millenniemålsplaner understryks behovet av att koppla vad som är en hållbar skuld till ländernas vilja och förmåga att leva upp till millenniemålen. Många rapporter pekar på att det kommer att vara nödvändigt med 100 % skuldavskrivningar för de allra fattigaste länderna.

Genom att Storbritannien gjort frågan om skuldavskrivningar till en prioriterad fråga inom bl.a. G8-gruppen finns nu frågan på den internationella agendan tydligare än tidigare.

Sveriges regering bör nu verka för en mer långsiktig lösning för de mest skuldtyngda ländernas situation. Principerna vad gäller beräkning om vad som är en hållbar skuld bör utgå från millenniemålen. Nya mekanismer för skuldsanering som inte bara kontrolleras av institutionerna bör skapas på internationell nivå. Vad som ovan anförts om en mer långsiktig lösning av skuldproblemen bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 9 februari 2005
Jörgen Johansson (c)
Sven Bergström (c)	Åsa Torstensson (c)
Staffan Danielsson (c)	Håkan Larsson (c)
Rigmor Stenmark (c)	Christina Andersson (c)