med anledning av skr. 2005/06:204 Sveriges politik för global utveckling

Motion 2005/06:U15 av Anne Ludvigsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnoorganisationers viktiga roll i våldsförebyggande och fredsfrämjande arbete.

Motivering

Det fredsarbete som får minst uppmärksamhet och stöd är det som görs av det civila samhällets organisationer i ett skede av en konflikt då våld ännu inte brutit ut. Enskilda organisationer med expertkunskap vad gäller mänskliga rättigheter, demokrati, miljö, fattigdomsbekämpning, nedrustning och vapenhandel kan bidra till insamlande av tidiga varningssignaler och till tidigt handlande.

I kris- och konfliktområden runtom i vår värld finns lokala organisationer som arbetar för fred. Även i våldsamma väpnade konflikter finns det exempel på lokala mötesplatser, där människor möts tvärs över konfliktfyllda skiljelinjer. Många sådana exempel bärs upp av kvinnors arbete. Lokala kvinnogruppers arbete för fred i kris- och konfliktområden var ett starkt tema i Folkrörelseutredningen. (Där finns exempel på projekt med soldatmödrarna i Tjetjenien, mödrarna för fred i Turkiet samt kvinnogrupper i Kambodja, Liberia, Somalia och Sudan. Två av projektexemplen visar dessutom hur kvinnor i två f.d. väpnade rörelser i Centralamerika kämpar för att få behålla krigstidens relativt höga grad av jämställdhet i efterkrigstidens nya demokrati).

Kvinnoorganisationers fredsarbete är ofta långsiktigt våldsförebyggande. Samtidigt är kvinnor underrepresenterade i fredsförhandlingar, medlingsuppdrag och mer akut våldsförebyggande arbete. För ett mer effektivt och jämställt fredarbete är det viktigt att kvinnor i högre grad kommer med vid förhandlingsborden och i beslutsfattande positioner.

I regeringens skrivelse Sveriges politik för global utveckling framhålls flera insatser som gjorts för att främja förebyggande. Man lyfter också fram Sveriges ansträngningar för genomförande av säkerhetsrådets resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Däremot nämns inte kvinnors roll i förebyggande av väpnad konflikt – det finns ingen överlappning mellan förebyggande och genusperspektivet. Genom de roller som kvinnor har i samhället och genom organiseringen i det civila samhället (lokalt i kris- och konfliktområden) spelar de en ovärderlig roll i förebyggande av väpnad konflikt. Om Sverige ska kunna förverkliga sina högt ställda ambitioner när det gäller förebyggande av väpnad konflikt och genomförande av säkerhetsrådets resolution 1325 måste mer uppmärksamhet och stöd ges till det civila samhällets roll för att skapa samhällen som förmår att hantera konflikter med fredliga medel.

Stockholm den 9 juni 2006

Anne Ludvigsson (s)