med anledning av skr. 2008/09:114 Strategisk exportkontroll 2008 – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Motion 2008/09:U15 av Hans Linde m.fl. (v)

1 Innehållsförteckning

2 Förslag till riksdagsbeslut 2

3 Bakgrund 2

4 Kraftigt ökad export 3

5 Ett regelverk med många kryphål 4

5.1 Krigsmaterielutredningen (Krut) 4

5.2 Export vs folkrätt 4

5.3 Krigsmaterielexport vs demokrati 5

6 Riktlinjer för krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel 6

7 Exportkrediter för krigsmaterielexport 6

8 PGU – politik för global utveckling 7

9 Import och uthyrning av krigsmateriel 8

10 Ökat krigsmaterielsamarbete inom EU 8

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en ny krigsmaterielutredning bör tillsättas med syfte att arbeta fram en ny lagstiftning som förbjuder vapenexport till diktaturer, stater som begår grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och krigförande stater.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport bör utformas så att de omöjliggör att svensk krigsmateriel exporteras till stater som bryter mot folkrätten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att de svenska riktlinjerna för följdleveranser måste skärpas så att möjligheterna att bryta avtal om följdleveranser ökar, exempelvis i händelse av väpnad konflikt.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en översyn bör göras av riktlinjerna för vad som räknas som krigsmateriel för strid och vad som räknas som övrig krigsmateriel.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den svenska krigsmaterielexporten inte ska understödjas med exportkrediter eller andra former av statligt exportstöd.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den svenska krigsmaterielexporten ska ske på ett sätt som inte motverkar en rättvis och hållbar utveckling enligt Sveriges politik för global utveckling (PGU).

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att riktlinjer bör utarbetas för den svenska importen av krigsmateriel.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att riktlinjer bör utarbetas för uthyrning och utlåning av krigsmateriel.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige inte ska delta i samarbetet på försvarsindustriområdet inom EU.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska motsätta sig riktlinjer och regelverk inom EU som kan leda till att Sveriges möjligheter att reglera vapenhandel begränsas.

3 Bakgrund

Under kalla krigets dagar eftersträvade Sverige ”alliansfrihet i fred, neutralitet i krig”. För att värna landets integritet ansågs vi behöva ett starkt militärt försvar. När stöd inte kunde sökas utifrån föddes i stället en stark inhemsk krigsmaterielindustri. Om en sådan produktion ska vara ekonomiskt hållbar är det i princip nödvändigt att producera större serier, varför den svenska försvarsmakten kom att köpa upp en del medan resten fick gå på export. Än i dag finansieras en del av Sveriges försvar genom export av krigsmateriel och än i dag anses ”kompetens och utvecklings- och produktionskapacitet på det försvarsindustriella området” som en ”förutsättning för en trovärdig militär alliansfrihet” (utrikesutskottets bet. 2007/08:UU7), vilket i förlängningen innebär att krigsmaterielexporten är nödvändig.

Den svenska regeringen förklarade tidigt att svensk krigsmaterielexport i princip var förbjuden, men ”att undantag kunde göras”. Ofta har det hävdats att Sverige har världens mest restriktiva krigsmaterielexportlagstiftning. Fortfarande, i utrikesutskottets betänkande 2007/08:UU7, menar man att Sverige för en ”i jämförelse med andra länder restriktiv politik när det gäller export av krigsmateriel”. Dessvärre har det visat sig att de svenska restriktionerna är ett grovmaskigt nät. Med hjälp av alla kryphål i regelverket har Sverige under åren levererat vapen till diverse blodbesudlade diktaturer, såsom Indonesien under Suharto, eller till konflikthärdar som exempelvis Indien och Pakistan.

Åren efter Sovjetunionens sammanbrott sjönk krigsmaterielproduktionen i världen. Många talade om att demokratin svepte fram över världen och nedrustning tycktes äntligen vara en möjlighet. Under en lång följd av år på 1990-talet och fram till de första åren efter millennieskiftet låg den svenska krigsmaterielexporten kring 3 miljarder kronor per år.

4 Kraftigt ökad export

Tyvärr togs möjligheterna till en demokratisk utveckling efter kalla kriget inte till vara. Relativt snart började rustningarna åter att komma i gång. De senaste åtta åren har världens militärutgifter ökat dramatiskt: under tioårsperioden 1998 till 2007 ökade de med 45 % enligt Stiftelsen Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (Sipri) och uppgick under 2007 till 1 339 miljarder dollar.*1

Även den svenska krigsmaterielproduktionen och krigsmaterielexporten har ökat. År 2003 fördubblades den nästan och fortsatte sen att öka under de kommande åren. Framme vid 2006 var värdet av den svenska krigsmaterielproduktionen ungefär tre gånger så stort som det var i mitten av 1990-talet.

Under 2008 har den faktiska krigsmaterielexporten ökat med så mycket som 32 % i förhållande till året innan. Framför allt är det exporten av s.k. krigsmateriel för strid som har ökat – med hela 75 % sedan 2007, medan övrig krigsmateriel under samma år ökade med 6 %. Tabellen nedan visar hur krigsmaterielexporten har utvecklats sen 1993; trots vissa fluktuationer är trenden mycket tydlig:

1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000
2 863	3 181	3 313	3 087	3 101	3 514	3 654	4 371
2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008
3 060	3 440	6 479	7 291	8 628	10 372	9 604	12 698

5 Ett regelverk med många kryphål

De många kryphålen i regelverket för den svenska krigsmaterielexporten, såsom bestämmelserna om följdleveranser och hänvisningar till det luddiga begreppet ”Sveriges nationella intressen”, har gjort det möjligt att öka den svenska exporten även till länder där man vet att det begås grova och omfattande brott mot mänskliga rättigheter, både i den meningen att människors liv och hälsa är hotad och att medborgarnas demokratiska rättigheter inte respekteras. Likaså har svensk krigsmateriel genom kryphålen funnit sin väg till kända latenta konflikthärdar, vilka när som helst kan ta sig väpnade och krigiska former.

5.1 Krigsmaterielutredningen (Krut)

När Krut (Krigsmaterielutredningen – Reformerat regelverk för handel med försvarsmateriel SOU 2005:9) presenterades visade den sig på intet vis ha haft som mål att strama upp det svenska regelverket. Vad den i stället gick ut på var att anpassa regelverket till den praxis som redan gällde för svensk handel med krigsmateriel. Handeln med försvarsmateriel gick från att vara en utrikes- och säkerhetspolitisk fråga till att i Krut bli en näringspolitisk fråga – en fråga om att tjäna pengar.

Vänsterpartiet tycker att detta är ett märkligt sätt att se på produkter som kommer till användning i konflikter och krig. Krigsmaterielproduktion och krigsmaterielexport är inte en enkel fråga om snäv vinning. Betydligt större värden än snäva ekonomiska är inblandade i frågor som handlar om konflikter, kris, krig och krigsmateriel och affärer med sådana. Vi menar att svensk krigsmaterielexport bör betona vikten av demokrati, MR-perspektiv och internationella säkerhetspolitiska aspekter i stället för näringspolitiska aspekter. En ny krigsmaterielutredning bör därför tillsättas med syfte att framarbeta en ny lagstiftning som förbjuder vapenexport till diktaturer, stater som begår grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och krigförande stater. Detta vill vi att riksdagen ska ge regeringen till känna.

5.2 Export vs folkrätt

Sedan fem år pågår ett blodigt krig i Irak, ett krig som var och är ett folkrättsbrott. Det begicks och begås av en allians av länder med USA i spetsen. Kriget är en pågående förbrytelse med omfattande brott mot mänskliga rättigheter som följd.

Men trots att det råder en krigssituation i Irak och trots att kriget strider mot folkrätten och trots att det begås grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna varje dag i landet så exporterade Sverige vapen till flera av de krigförande länder som ingick i USA-alliansen 2008. Den sammantagna exporten till de tolv länderna i tabellen nedan var under föregående år 3 377,7 miljoner kronor. Detta är en ökning med hela 751,5 miljoner kronor, eller drygt 30 %, sedan året innan. Exporten fördelade sig enligt följande (mnkr):

Australien	Danmark	Estland	Korea	Kazakstan	Lettland
114	1 767	28,9	108,5	0,5	32,4
Litauen	Polen	Rumänien	Storbritannien	Tjeckien	USA
40,3	33	0,8	422,5	9,8	820,6

Det är uppenbart att det enligt det svenska regelverket är oklart hur Sverige, när det gäller krigsmaterielexporten, ska förhålla sig till stater som för krig i strid med folkrätten. Den nuvarande utformningen ger uppenbarligen utrymme för tolkningar som gör det möjligt för Sverige att understödja länder som för folkrättsvidriga krig eller begår grova förbrytelser mot folkrätten på annat sätt. För folkrättens skull ska denna typ av tolkning omöjliggöras. Detta vill vi att riksdagen ska ge regeringen till känna.

Generösare tolkningar och praxis när det kommer till följdleveranser har dessutom lett till att kryphålen på detta område under årens lopp kommit att vidgas i hög grad. Vänsterpartiet anser att de svenska riktlinjerna för följdleveranser måste skärpas så att möjligheterna att bryta avtal om dessa leveranser ökar, exempelvis i händelse av väpnad konflikt. Detta vill vi att riksdagen ska ge regeringen till känna.

5.3 Krigsmaterielexport vs demokrati

I Krut behandlades frågan om ett demokratikrav skulle kunna ställas när det gällde krigsmaterielexporten. Utredaren ryggade dock undan inför frågan och menade att den vara alldeles för svår att ta ställning till. Det förelåg omfattande definitionssvårigheter. Det som annars brukar vara så lätt att ta till i debatten – att rubricera något land, en företeelse eller ett visst politiskt uppträdande som demokratiskt eller odemokratiskt – var plötsligt omöjligt.

Det ska medges att frågan naturligtvis på intet sätt är så lätt att hantera som det ibland kan framstå i den allmänpolitiska debatten. Men Sveriges tidigare agerande i samband med export av krigsmateriel till Pakistan skulle kunna stå som exempel för att det trots allt tycks vara möjligt att åtminstone bedöma när en diktatur ur demokratisk synvinkel blir alltför outhärdlig för att man ska kunna fortsätta med krigsmaterielexport till landet i fråga. När diktaturen, under president Musharraf, gick in i ett ovanligt kritiskt skede avbröts svensk export av diverse krigsmateriel just på grund av ”den politiska utvecklingen i landet”. Observera att detta handlar om en diktatur som under många år varit invecklad i en öppen konflikt med Indien om Kashmir – vilket i sig borde ha vara skäl nog för Sverige att avstå från export av krigsmateriel redan tidigare. Men nu beslutade plötsligt regeringen att gränsen för det acceptabla var nådd, och att leveranserna därför skulle avbrytas.

I stället för ett sådant ad hoc-beteende borde det svenska regelverket för krigsmaterielexport omformuleras till att innefatta ett demokratikriterium. Införande av ett sådant kriterium kräver naturligtvis ordentlig utredning, debatt och diskussion, men det måste rimligen vara så pass viktigt att man inte bara kan skjuta det ifrån sig med argumentet att man inte riktigt vet vad demokrati är för något.

6 Riktlinjer för krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel

I Sverige delas krigsmateriel upp i två kategorier: krigsmateriel för strid (KS) och övrig krigsmateriel (ÖK). Som övrig krigsmateriel räknas en lång rad olika typer av krigsmateriel, från avancerade radarsystem och helikoptrar till jaktgevär och minröjningsutrustning. I ett par av dessa fall, som t.ex. minröjningsutrustning, kan det finnas goda skäl att man har mindre restriktiva riktlinjer än för krigsmateriel som kan användas i strid. Därför anser Vänsterpartiet att det bör göras en uppdelning mellan KS och ÖK och att dessa ska omfattas av olika riktlinjer. Samtidigt anser Vänsterpartiet att det finns ett stort behov av översyn av vad som räknas som ÖK. Vi ser i flera fall goda skäl för att produkter som i dag räknas som ÖK i stället borde klassificeras som KS och omfattas av mer restriktiva riktlinjer. Ett sådant exempel är radarsystemet Erieye, som räknas som ÖK och som är ett vapensystem som tydligt kan användas som en del i krigföring. Vänsterpartiet anser därför att en översyn bör göras av rinklinjerna för vad som räknas som krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel. Detta vill vi att riksdagen ska ge regeringen till känna.

7 Exportkrediter för krigsmaterielexport

Delar av den svenska krigsmaterielexporten sker i dag med statligt stöd, bl.a. har vid flera fall exportkrediter utfärdats för att underlätta för den svenska krigsmaterielindustrin att exportera sina produkter. Ett sådant exempel är att Exportkreditnämnden (EKN) utfärdat krediter på sammanlagt 16 miljarder kronor för Saabs försäljning av Erieyeradarenheter, ett flygburet radarsystem, till Pakistan. Detta trots att EKN självt har bedömt risken för kreditgivning till Pakistan som fem på en sjugradig skala. I november 2007 hade dessutom Inspektionen för strategiska produkter (ISP) beslutat att tills vidare inte godkänna några nya affärer med Pakistan. Det finns även historiska exempel på hur tvivelaktiga affärer finansierats med svenska krediter. 1979 utfärdade EKN krediter i samband med en försäljning av tre kustbevakningsfartyg till försvarsdepartementet i den då odemokratiska enpartistaten Liberia. Dessa krediter betalades aldrig tillbaka och den borgerliga regeringen avsatte 200 miljoner kronor från biståndsbudgeten för att finansiera avskrivningen av dessa skulder 2006, i strid med gällande internationella regelverk. Vänsterpartiet anser inte att krigsmaterielexporten ska understödjas med exportkrediter eller andra former av statligt exportstöd. Detta vill vi att riksdagen ska ge regeringen till känna.

8 PGU – politik för global utveckling

I skrivelse 2007/08:89, Sveriges politik för global utveckling (PGU), konstaterade regeringen att ”väpnade konflikter utgör det allvarligaste hindret för utveckling i många fattiga länder”. Detta till trots exporterar Sverige krigsmateriel till länder som brottas med enorma utvecklingsproblem, exempelvis Sydafrika och Pakistan.

När regeringen i ovannämnda skrivelse menade att tillämpningen av det svenska regelverket kring krigsmaterielexport bedöms ha ”en positiv effekt för att undvika att svensk krigsmaterielexport motverkar en rättvis och hållbar global utveckling” anser Vänsterpartiet att det är en grov överdrift. Det är helt enkelt svårt att se hur att tillämpningen av det svenska regelverket ”präglas av ett rättighetsperspektiv och kännetecknas av de fattigas perspektiv på utveckling”, samtidigt som svensk export av krigsmateriel ökar för varje år, och detta till länder som, trots alla riktlinjer, är indragna i väpnade konflikter. USA och Pakistan har nämnts, men det finns naturligtvis fler exempel.

En ny uppseendeväckande rapport från Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen visar hur Sveriges utvecklings- och vapenexportpolitik har lett till att Sverige i dag är världens 8:e största leverantör av krigsmateriel till utvecklingsländer. I själva verket har alltså svensk vapenexport till utvecklingsländer skjutit i höjden sedan Sveriges politik för global utveckling infördes, och i dag står Sverige exempelvis ensamt för en knapp tredjedel av hela världens krigsmaterielexport till Sydafrika. Krigsmaterielexporten till Sydafrika är större än Sidas hela bistånd till humanitära insatser och konfliktrelaterad verksamhet för alla länder i Afrika söder om Sahara. Den svenska krigsmaterielexporten till Indien och Pakistan är mer än fem gånger så stor som svenskt bistånd till de båda länderna och motsvarar 57 % av det sammanlagda biståndet till hela Asien.*2

När det gäller mänskliga rättigheter och att situationen i mottagarlandet alltid ska vägas in när svensk export av krigsmateriel genomförs, vilket framhålls i regelverket, framstår det bara som tomma ord när man samtidigt ökar exporten till ett land som Saudiarabien – ett land som helt saknar respekt för mänskliga rättigheter, ett land som tillhör världens mer brutala diktaturer och ett land som t.o.m. Utrikesdepartementet riktar stark kritik mot.

Vänsterpartiet har svårt att se hur allt detta går ihop. Självklart borde i stället den svenska krigsmaterielexportpolitiken få ett större utrymme i regeringens implementering av PGU, på så sätt att den inte motverkar en rättvis och hållbar global utveckling. Det räcker inte att det i riktlinjerna för krigsmaterielexporten anges att mänskliga rättigheter i mottagarlandet är ett centralt villkor för att exporten ska beviljas – implementeringen av lagen måste också följa riktlinjerna. I regeringens implementering av PGU bör således den svenska krigsmaterielexporten ske på ett sätt som inte motverkar en rättvis och hållbar global utveckling. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

9 Import och uthyrning av krigsmateriel

Den svenska krigsmaterielexporten är en viktig del av den svenska utrikespolitiken. Det är av stor politisk betydelse vilka stater Sverige har eller inte har samröre med – om de länder man exporterar till respekterar folkrätt och mänskliga rättigheter eller inte. Men svensk handel med krigsmateriel handlar även om svensk import av krigsmateriel – också denna är en viktig del av den svenska utrikespolitiken. Därför anser Vänsterpartiet att ett regelverk för den svenska krigsmaterielimporten bör utarbetas på samma sätt som det i dag finns ett regelverk för export av krigsmateriel. Detta vill vi att riksdagen ska ge regeringen till känna.

Likaså bör det finnas regler för hur uthyrning av svensk krigsmateriel får ske. För att illustrera behovet av detta kan nämnas att den svenska krigsmakten bara några månader före Irakkriget hyrde ut avancerad militär utrustning till den brittiska krigsmakten utan att man först hörde regeringen. Detta i en situation då det fanns anledning att befara att det verkligen skulle bli ett krig i Irak.

Vänsterpartiet menar att ett sådant förfarande är oacceptabelt och borde vara omöjligt. Genom att snarast införa ett regelverk för uthyrning och utlåning av krigsmateriel kan liknande situationer förhoppningsvis undvikas i framtiden. Detta vill vi att riksdagen ska regeringen till känna.

10 Ökat krigsmaterielsamarbete inom EU

Vänsterpartiet ser med stor oro på det ökade samarbetet inom EU inom krigsmaterielområdet. Ett tydligt steg på området var Europeiska kommissionens meddelande av den 5 december 2007, En strategi för en starkare och mer konkurrenskraftig försvarsindustri i EU. Frågan behandlades i riksdagen hösten 2008 genom försvarsutskottets betänkande 2008/09:FöU3. Vänsterpartiet ser kommissionens meddelande En strategi för en starkare och mer konkurrenskraftig försvarsindustri i EU som ännu ett steg mot ett gemensamt militärt samarbete inom EU, med målet att bygga upp ett gemensamt försvar. Det är en utveckling vi i grunden motsätter oss. Vi värnar en oberoende och militärt alliansfri utrikespolitik, och därför anser vi att Sverige ska avbryta allt samarbete som bidrar till vidare militarisering av EU.

Med den nya strategin kommer ännu större fokus att riktas mot lösningar som gynnar marknadskrafter och ekonomiska aktörer. I kommissionens egna skrivningar står det att strategin kan leda till att medlemsstaterna ökar försäljningen på den externa marknaden och ökar lönsamheten. Kommissionen lyfter även fram ett ökat samarbete avseende upphandling av krigsmateriel, vilket torde försvåra möjligheterna att skärpa den svenska regleringen av krigsmaterielimporten, något som Vänsterpartiet kräver.

Vi menar att det är olyckligt att mål om ökad försäljning av vapen hamnar i första rummet och att värnandet av folkrätt, demokrati och mänskliga rättigheter inte med ett ord nämns i kommissionens meddelande. Vi menar att andra värden såsom fred, demokrati och mänskliga rättigheter ska ha en överordnad position. Vänsterpartiet anser därför att Sverige inte ska delta i samarbetet på försvarsindustriområdet inom EU. Detta vill vi att riksdagen ska regeringen till känna.

Vänsterpartiet anser vidare att Sverige ska motsätta sig riktlinjer eller regelverk inom EU som kan leda till att Sveriges möjligheter att reglera vapenhandel begränsas. Detta vill vi att riksdagen ska ge regeringen till känna.

Stockholm den 31 mars 2009
Hans Linde (v)
Ulla Andersson (v)	Marie Engström (v)
Jacob Johnson (v)

[1]	* SIPRI Yearbook 2008: Armaments, disarmament and international security.
[2]	* Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen (jan. 2009): Politik för global vapenutveckling.