med anledning av skr. 2008/09:24 Egenmakt mot utanförskap – regeringens strategi för integration

Motion 2008/09:A7 av Berit Högman m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om integration.

Motivering

I Sverige bor människor med bakgrund från nästan 200 länder. Vi socialdemokrater vill bygga ett Sverige med mångfalden som grund, där alla människor, oavsett etnisk bakgrund ska ha lika rättigheter och skyldigheter i samhället. Avgörande för delaktighet i samhället är språkkunskaper, arbete för vuxna och skola för barnen. Sverige ska vara ett föregångsland på integrationsområdet. Men utvecklingen går nu åt fel håll.

Den borgerliga regeringens slarviga och orättvisa politik bidrar till att fördjupa klyftorna mellan människor i stället för att bygga ett samhälle där vi kan utvecklas tillsammans. Regeringen saknar en långsiktigt hållbar politik för att stärka utsatta bostadsområden och skolor som behöver mycket stöd. Även regeringens iver över att sälja ut allmännyttan bidrar till att öka segregationen. Inte heller regeringens skrivelse om en strategi för integration innehåller några skarpa förslag eller konkreta åtgärder.

Listan över regeringens tillkortakommanden kan även på detta område göras lång. Här några ytterligare exempel: I stället för att presentera en väl genomarbetad strategi för flyktingsmottagande och integration etcetera, väljer regeringen att slösa bort värdefull tid på att tillsätta fyra av varandra oberoende utredningar. I ett läge när Sverige hade en mycket hög flyktinginvandring lade regeringen ned Integrationsverket utan att först undersöka konsekvenserna. Regeringen har heller inte fäst någon vikt vid de synpunkter som framförts från de kommuner som tagit ett stort ansvar för flyktingmottagandet.

Vi socialdemokrater har genomfört en lång rad åtgärder för att öka människors delaktighet, bekämpa diskriminering och öka sysselsättningen bland utrikes födda. Under vår senaste regeringsperiod fick ombudsmannen mot diskriminering en kraftig resursförstärkning för att följa upp lagstiftningen. Vi har stöttat antidiskrimineringsbyråer och vi påbörjade ett försök med avidentifierade ansökningshandlingar. Men detta räcker inte. För att nå resultat är det viktigt att arbetet mot diskriminering sker systematiskt och kontinuerligt. Kunskapsnivån om diskrimineringsgrunderna och metoderna för att motverka sådana måste stärkas. Därför är det oroväckande att regeringen har sänkt ambitionerna för att motverka diskrimineringen i samhället.

Sverige måste bli bättre på att välkomna nya svenskar och så snabbt som möjligt tillvarata deras kompetens i arbetslivet.

Att människor inte får delta på arbetsmarknaden är kostsamt för både individen, samhället och företagen.

Utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden har varit mycket stark under de senaste åren. Men skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda är trots denna utveckling otillfredsställande. I arbetskraftsundersökningen för 2007 uppgick sysselsättningsgraden till 71 procent för inrikes födda män i åldrarna 15–74 jämfört med 62 procent för utrikes födda män. För kvinnor var motsvarande siffror 66 respektive 53 procent.1 För utrikes födda som varit kortare tid än fem år i Sverige uppgick sysselsättningen under första halvåret 2006 till cirka 50 procent. En jämförelse mellan könen visar också att sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda kvinnor är större än för motsvarande grupper av männen.

Födda utomlands är också överrepresenterade bland långtidsarbetslösa. Arbetslösheten är fortfarande mycket hög bland utomeuropeiskt födda, särskilt bland dem med högst förgymnasial utbildning eller gymnasieutbildning. Omkring 40 procent av de nyanlända, som haft uppehållstillstånd i högst tre år och som är inskrivna hos Arbetsförmedlingen har högst grundskoleutbildning. Detta kräver stora och långsiktiga åtgärder om de ska få ett riktigt fotfäste på arbetsmarknaden, till exempel genom vuxenutbildning i kärnämnen.

Regeringen har emellertid konsekvent dragit ned på arbetsmarknadspolitikens aktiva insatser. I juli i år fanns 3 864 platser i arbetsmarknadsutbildning – en nedskärning med mer än 70 procent sedan regeringen tillträdde. På samma sätt har antalet platser i arbetspraktik minskat dramatiskt. Den aktiva arbetsmarknadspolitikens möjligheter till utveckling för dem som drabbats av arbetslöshet i Sverige har blivit påtagligt färre under innevarande mandatperiod. Detta har drabbat dem som står längst från arbetsmarknaden samtidigt som Sverige har gått miste om stora resurser i form av borttappad kompetens och erfarenhet. Vi socialdemokrater vill göra tvärtom. Vi vill investera i jobb och utbildning för Sveriges framtid.

Stockholm den 1 oktober 2008
Berit Högman (s)
Sylvia Lindgren (s)	Lars Lilja (s)
Maria Stenberg (s)	Luciano Astudillo (s)
Ann-Christin Ahlberg (s)	Patrik Björck (s)
Jennie Nilsson (s)

[1]	SCB:s arbetskraftsundersökning 2007.