med anledning av skriv. 1992/93:147 Ägande av den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten m.m.

Motion 1992/93:Kr4 av Åke Gustavsson m.fl. (s)

Associationsformen, ägandet av bolagen i Sveriges
Radio-koncernen samt de olika bolagens roll har
behandlats vid de senaste tre ändringarna och förnyelserna
av avtalen mellan staten och de olika bolagen. Dessa frågor
är inte formella principfrågor, utan har central betydelse för
public service-verksamhetens roll och ställning.

I vår motion med anledning av prop. 1991/92:140
konstaterade vi att vid inget tidigare tillfälle har
förändringar av ägandet av public service-företagen
genomförts med en sådan vårdslöshet och brist på omsorg
om Sveriges Radios väl. Tyvärr måste vi konstatera att
regeringens handläggning av frågan efter riksdagens beslut
stärker detta intryck. Riksdagens beslut innebar att
regeringen hade i uppdrag att se till att den beslutade
förändringen av ägandet genomfördes fr.o.m. årsskiftet
1992/93. I förändringen låg också att koncernen upplöstes
från samma tidpunkt och att de nya ägarna gick in direkt i
de tre programbolagen.

Regeringen har nu i skrivelse 1992/93:147 meddelat att
den beslutade förändringen av ägandet och koncernen inte
kan genomföras och att regeringen därför tillsatt en särskild
utredare med uppdraget att lägga förslag om ägandet av de
självständiga public service-företagen. Arbetet skall vara
slutfört senast den 31 januari 1993, varefter regeringen
avser att förelägga riksdagen ett nytt förslag i frågan. Under
en övergångsperiod fram till 1 juli 1993 kommer därför
koncernen att bestå med oförändrad ägarsammansättning.

De nuvarande ägarna har ställt sig till förfogande under
denna övergångstid i avvaktan på den långsiktiga
ägarlösningen. Att ägarna på detta sätt ställer upp är
glädjande, inte minst mot bakgrund av regeringens
agerande gentemot dem i arbetet med att effektuera
riksdagens beslut. Den beskrivning det ansvariga statsrådet
givit till riksdagen dels i svar på fråga, dels i regeringens
skrivelse stämmer inte överens med den bild ägarna gett av
formerna för arbetet. Enligt dem har regeringen
överlämnat till ägarna och en tjänsteman inom
moderbolaget Sveriges Radio att genomföra alla de tänkta
förändringarna, inklusive att få fram nya ägare.
Påpekanden om svårigheter och oklarheter har
nonchalerats av Kulturdepartementet. Ägarna har gått så
långt som att i ett gemensamt brev påtala bristerna i
hanteringen samt den inkorrekta bild statsrådet givit av
processen.

Enligt vår mening har regeringen, såsom initiativtagare
till förändringarna av ägandet, ett direkt ansvar för att de
genomförs. Förslaget till förändringar av det tänkta slaget
har inte förts fram av de olika bolagens styrelser eller av
ägarna utan emanerar från regeringen. I den fortsatta
processen är det därför nödvändigt att regeringen tar sitt
ansvar, men att det sker i en nära och konstruktiv
samverkan med de nuvarande ägarna samt med de partier
i riksdagen som inte ingår i regeringen, det senare för att
åstadkomma den breda politiska förankring som är
nödvändig för att få till stånd en lösning i associationsfrågan
och ägandet, som fungerar på sikt.

Det finns en uppenbar risk för att resultatet av den
snabbutredning som nu görs blir en fortsättning på de
hastverk som regeringen ägnat sig åt under den senaste
tiden. Orsaken är främst den oklarhet och dubbeltydighet
som har funnits i regeringens inställning och hantering och
som nu på nytt kommer till uttryck i direktiven till den
särskilde utredaren.

Associationsformen för och ägandet av public service-
bolagen skall tillgodose flera olika krav. Programbolagens
självständighet och integritet gentemot staten och andra
maktgrupper skall garanteras. Bolagens karaktär av
nationella institutioner med en bred förankring och hela
befolkningen som uppdragsgivare måste komma till uttryck
i ägandet. Samtidigt som självständighet och integritet skall
garanteras, går det inte att bortse från att verksamheten
ytterst bedrivs till följd av politiska beslut vad gäller rätten
att använda vissa frekvenser för rundradiosändningar samt
tilldelning av medel, som tas in via en obligatorisk avgift för
TV-innehav. Detta beroende av politiska beslut får
emellertid inte tas till intäkt för att de politiska organen med
jämna mellanrum skall kunna göra en total omprövning av
verksamhetens organisation, inriktning m.m. En väl
fungerande nationell public service-verksamhet måste
präglas av långsiktighet för att bäst gagna
avgiftsbetalarna/tittarna.

Regeringens inställning till public service-verksamheten
framstår som något ambivalent. Å ena sidan har den nyligen
lagt fram förslag om en betydande resursförstärkning, som
riksdagen ställt sig bakom, samtidigt som det uttalats att
uppdragen för de olika programbolagen i princip skall vara
oförändrade. Å andra sidan har man valt en kort
avtalsperiod, fyra år, med motiveringen att utvecklingen
inom medieområdet kräver omprövningar av verksamheten
inom förhållandevis kort tid, kortare än den som setts som
rimlig för nytillkommande kommersiella TV- och radio-
kanaler.

I regeringens agerande finns ett moment av strävan att
lösa ägarfrågan och associationsfrågan så att
genomgripande förändringar enkelt kan göras inför nästa
avtalsperiod. Såsom vi framhållit har regering och riksdag
ytterst rätten att besluta om public service-verksamhetens
villkor. En önskan om att enkelt och utan inblandning
kunna utnyttja denna rätt får emellertid inte vara det som
åsätts störst vikt i den modell för ägande som nu väljs.

Den långsiktiga lösning som nu skall nås är alltså en
balansgång mellan ett antal skilda önskemål och krav.
Riksdagens beslut i juni innebar att programbolagen skulle
ägas direkt av ägare från olika delar av samhället. Mellan
ägarna och regering och riksdag skulle det inte finnas något
organ. Det har inte visat sig möjligt att få till stånd ett sådant
ägande, som också tillgodoser kravet på en bred förankring
i samhället. Samtidigt har i olika sammanhang understrukits
värdet av att ha ett organ mellan programbolagen och
statsmakten.

I diskussionerna om ägandet av Sveriges Radio-
koncernen har vid flera tillfällen förts fram idén att låta en
stiftelse stå som ägare av bolagen. Modellen har
aktualiserats av de nuvarande ägarna. Stiftelselösningen
behandlades i regeringens proposition om den
avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten, men
avvisades då.

Vi tolkar formuleringarna i direktiven till den särskilde
utredaren som att stiftelselösningen nu är ett av de
alternativ som bör prövas. Det finner vi glädjande. Tyvärr
är emellertid direktiven vaga och präglas av en
förutsättningslöshet som inte är ändamålsenlig för ett
arbete som skall genomföras på så kort sikt och vars resultat
skall kunna behandlas dels visavi de nuvarande ägarna, dels
i den fortsatta politiska hanteringen och som enligt vår
mening ovillkorligen måste leda till ett klart och entydigt
beslut före 1 juli 1993.

Ett statligt ägande av programbolagen direkt, eller i
form av ett statligt moder- eller holdingbolag som ägare, är
för oss otänkbart. Inte heller är lösningar acceptabla som
på sikt kan leda till att den situationen uppstår. Vad gäller
associationsformen för programföretagen ser vi inte att det
är tänkbart att de bedriver sin verksamhet i annan form än
aktiebolagets. Samtliga tre företag bedriver affärsmässig
verksamhet och måste då få verka inom den
associationsform som är den lämpligaste för det.

Vår slutsats är därför att den mest ändamålsenliga
lösningen är att det bildas en stiftelse, vars styrelse har en
bred förankring i det svenska samhället, som inträder som
ägare av aktierna i de tre programbolagen. Vad gäller
utseendet av styrelseledamöter i programbolagens styrelser
från ägarens/stiftelsens sida, utgår vi från att det blir en
fråga i de överläggningar som måste föregå
stiftelsebildningen.

Den modell för medelstilldelning till programbolagen
som lagts fast bör inte ändras. Stiftelsen bör alltså inte svara
för fördelningen av avgiftsmedel till programbolagen eller
ge in någon för bolagen samlad anslagsframställning.
Lösningen med Radiotjänst i Kiruna AB, som ett av
programbolagen ägt dotterbolag, bör kvarstå. Stiftelsens
roll bör alltså i princip vara att äga och förvalta aktierna i
programbolagen.

Denna lösning bör, enligt vår bedömning, kunna
genomföras nu och inom ramen för gällande lagstiftning.
Stiftelsen kommer med den skisserade konstruktionen inte
att bli en anslagsstiftelse, som årligen uppbär medel genom
statsmaktens beslut. Kostnaderna för stiftelsens förvaltning
bör kunna lösas genom tillskott från bolagen.

Avvecklingen av den nuvarande koncernen kan leda till
betydande skattekonsekvenser för de nuvarande ägarna. Vi
förutsätter att sådana frågor och andra av liknande art
belyses av den särskilde utredaren och att konkreta förslag
till lösningar redovisas.

I avvaktan på förslag från regeringen i ägarfrågan
kvarstår den nuvarande koncernbildningen och därmed
moderbolaget Sveriges Radio. Regeringen har i skrivelsen
till riksdagen angivit vilka uppgifter moderbolaget bör ha
under övergångsperioden. I den nu uppkomna situationen
kan vi i stort ansluta oss till redovisade principer, men vill
göra vissa påpekanden. Moderbolaget skall svara för de
uppgifter som enligt lag åvilar ett moderbolag i en koncern,
såvitt avser räkenskaper och redovisning. I skrivelsen anges
att moderbolaget, som en följd härav, bör besluta om
system och riktlinjer för redovisning av resurs- och
medelsanvändningen i koncernens bolag. Det arbete, bl.a.
avseende redovisning och resursanvändning, som inletts i
de olika programbolagen utifrån det beslut om avveckling
av koncernen som togs i juni, bör inte avbrytas till följd av
den övergångslösning, som nu blivit nödvändig.

Som tidigare framhållits är det angeläget att den
fortsatta hanteringen av frågan om ägandet av bolagen i den
nuvarande Sveriges Radio-koncernen samt
associationsformen sker i sådana former att en bred politisk
enighet föreligger när beslut tas i god tid före halvårsskiftet.
En parlamentarisk utredning bör därför tillkallas när
utredarens rapport föreligger. Vidare är det nödvändigt att
de nuvarande ägarna ges möjlighet att delta aktivt i
förändringsprocessen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredningen om ägandet av
public service-företagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en stiftelse som ägare av public
service-företagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en parlamentarisk utredning om
förändringar av ägandet av public service-företagen.

Stockholm den 4 december 1992

Åke Gustavsson (s)

Maja Bäckström (s)

Berit Oscarsson (s)

Anders Nilsson (s)

Leo Persson (s)

Ingegerd Sahlström (s)

Björn Kaaling (s)

Monica Widnemark (s)