med anledning av skriv. 1992/93:255 Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG

Motion 1992/93:Jo112 av Annika Åhnberg (-)

Skärp miljöpolitiken!

På riksdagens begäran lämnar regeringen nu, till
riksdagen, en redovisning av den svenska miljöpolitiken i
relation till EES och EG. Det är en mager redogörelse, lite
väsen för lite ull. Just därför är det angeläget att riksdagen
utnyttjar sin möjlighet att påverka inriktningen på
miljöpolitiken. Tyvärr har inte heller rikets högsta
beslutande politiska församling hittills under
mandatperioden funnit det angeläget att prioritera
miljöpolitiken i EG-perspektivet. Tillfället får inte ännu en
gång försittas!

I december 1992 fattade riksdagen beslut om skärpning
av viss miljölagstiftning med anledning av EES-avtalet. I
motion med anledning av regeringens proposition föreslog
jag ytterligare förändringar som var nödvändiga för att en
del EG-direktiv skulle anses tillgodosedda. Riksdagen
avvisade dessa förslag, efter tämligen summarisk
behandling. Då förslagen fortfarande har aktualitet tas de
upp på nytt i denna motion tillsammans med ytterligare
förslag föranledda av den nu aktuella regeringsskrivelsen.

Heja Sverige, vi är bäst?

Regeringens skrivelse genomsyras av den fasta
övertygelsen att Sverige i alla sammanhang är bäst i världen
på miljöpolitik. Om det finns anledning till anpassning av
regelverk så anses det alltid vara EG som ska höja sin nivå.
I skrivelsen citeras statsrådets Dinkelspiels anförande vid
öppnandet av medlemsförhandlingarna i februari: ''Högsta
tillämpade ambitionsnivå kommer att gälla på
miljöområdet och att därmed inga normer kommer att
sänkas.'' Det tycks inte för ett ögonblick falla regeringen in
att det kan förhålla sig tvärtom. Det är förvisso så att
Sverige tillhör de länder i världen som varit föregångare på
miljöområdet och det finns fortfarande områden där vi har
högre krav och ett mer utvecklat arbete än de flesta andra
länder i och utanför EG.

I EG-kommissionens så kallade avi -- utgångsbud inför
Sveriges medlemsförhandlingar -- framhölls också att man
förväntade sig att Sverige bidrar till att skärpa EG:s
miljöpolitik. Om vi vill anta den utmaningen är det viktigt,
redan i och med EES-avtalet, hur vi genomför den
nödvändiga anpassningen till de miljödirektiv som
innefattas i avtalet. Våra möjligheter att i framtiden verka
pådrivande är beroende av att vi inte nu slarvar med de
anpassningar som innebär skärpningar för oss. Det är inte
så trovärdigt om vi längre fram kommer med förslag till
hårdare krav för andra länder, men inte själva velat anpassa
oss. För det finns områden där vi behöver skärpa oss för att
nå upp till andras nivå.

Ingenting har hänt

På flera områden har vi i och med EES-avtalet åtagit oss
att genomföra förändringar. Riksdagen beslutade i
december 1992 om EES-avtalet. I regeringens skrivelse
redovisas inte hur detta omsatts i praktiken. I själva verket
har flera av dessa åtaganden inte genomförts. Det faktum
att EES-avtalets ikraftträdande skjutits upp är ingen bra
ursäkt. Det finns ingen anledning att skjuta på förändringar
som innebär skärpningar. De borde genomföras oavsett när
eller ens om EES-avtalet träder i kraft. Riksdagen bör
därför som sin mening ge regeringen till känna att
anpassningen till EES-avtalet på miljöområdet bör
genomföras med det snaraste samt begära att regeringen på
nytt återkommer till riksdagen med en redovisning av hur
EES-avtalet följts upp i förordningar, föreskrifter och andra
regelverk.

Batterier

Ovanstående gäller t ex för batterier.
Försäljningsförbuden i förordningen om miljöfarliga
batterier skall i enlighet med EES-avtalet utvidgas till att
gälla alla batterier som innehåller mer än 0,4 viktprocent
bly och även fastmonterade batterier. Förändringarna har
ännu ej genomförts.

Avfallsförbränning

Sveriges uppfattning, som kommit till uttryck i
riksdagsbeslut, är att förbränning av osorterat avfall bör
upphöra. Omsättandet i praktiken av denna policy går dock
mycket långsamt. Det är alltså troligt att avfallsförbränning
under lång tid kommer att finnas kvar i Sverige.
Miljökraven bör då givetvis sättas högt. Inom EG har
medlemsländerna mycket olika uppfattningar. Metoden är
t ex vanlig i Danmark men förbjuden i Tyskland. Det finns
inte någon gemensam EG-hållning till avfallsförbränning i
princip, men det finns regler för utsläppsnivåer i de fall
förbränning förekommer. De svenska reglerna är inte i alla
delar lika krävande som EG:s. Det gäller gränsvärden för
vissa metaller och svaveldioxid, en del tekniska krav samt
utsläpp av saltsyra. Bindande föreskrifter bör utarbetas så
snart som möjligt.

Kväverening

När det gäller kväveutsläpp från stora
förbränningsanläggningar har vi inte juridiskt bindande
generella krav utan riktvärden. Det gäller även utsläpp av
stoft. Bindande föreskrifter bör utarbetas på detta område.

Luftkvalitet i tätorter

Bindande föreskrifter bör utarbetas för luftkvalitet i
tätorter istället för riktvärden, som är en svagare reglering.
Dessutom saknas utsläppsbegränsningar för bly.
Hälsoskyddslagen har ändrats för att möjliggöra dessa
föreskrifter, men de har inte utarbetats.

Asbest

Sverige har genom förbud mot asbest i arbetsmiljön i
praktiken så gott som avvecklat asbest. EG har gått från en
mycket ofullständig reglering av asbest till totalförbud för
all asbest utom den lindrigaste formen krysotil. Det är
angeläget att Sverige utvidgar det egna förbudet till att gälla
generellt så att också import utesluts. Det är givetvis också
mycket angeläget att Sverige verkar för att även krysotil
förbjuds i hela EG. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen detta till känna.

Om det blir nej

Regeringen tycks i sin skrivelse utgå från att Sverige
kommer att bli medlem i EG/EU. Men frågan är inte
avgjord. Den skall avgöras i en folkomröstning. Därför bör
också alternativet -- ett nej -- och dess konsekvenser för
miljöpolitiken redovisas.

Vi kan inte lösa Sveriges miljöproblem -- än mindre
bidra till att lösa de globala inom ramen för nationen.
Behovet i allmänhet av ett internationellt bindande
samarbete på detta område kvarstår därför enligt min
mening, även vid ett nej till medlemskap. Det gör även
behovet av att i synnerhet delta i EG:s miljöpolitiska
arbete, eftersom just EG:s utveckling kommer att ha
avgörande betydelse för vår miljö. Utanförstående innebär
starkt försämrade möjligheter till samarbete. EES-avtalet
är visserligen mycket omfattande på miljöområdet, men
redan finns ett tjugotal nya EG-beslut, som inte ingår men
som borde göra det. Utvecklingen på miljöområdet är
intensiv. Reglerna för att tillföra nya beslut till EES är
otympliga. Det krävs total enighet mellan EFTA-länderna
och möjligheterna att påverka de tillkommande förslagen är
små. Rätten att diskutera med EG-kommissionens
tjänstemän motsvarar inte på långt när möjligheten att
förhandla med andra medlemsländer. Det är viktigt att både
problem och möjligheter med ett EG/EU-medlemskap
redovisas. Men det är lika viktigt att motsvarande
redovisning görs för alternativet utanförskap. Riksdagen
bör därför hos regeringen begära en redovisning av
konsekvenserna på miljöområdet av ett nej till medlemskap
i folkomröstningen.

Utöver att regeringen inte genomfört det riksdagen
beslutat när det gäller anpassningen till EES-avtalet, så
kvarstår dessutom att riksdagens beslut i flera avseenden
var otillräckliga. Det behövs ytterligare åtgärder.

Förändring av hälsoskyddslagen otillräcklig

Med anledning av flera direktiv om luftkvalitetsnormer
beslutade riksdagen om ett bemyndigande i
hälsoskyddslagen för att utfärda föreskrifter. Men detta var
inte tillräckligt för att leva upp till kraven i direktiven.
Direktiven innebär också ett krav på medlemsländerna att
vidta åtgärder i de fall där man inte lever upp till
kvalitetsnormerna, så att man inom en viss tid uppfyller
kraven. Kraven på svenska myndigheter och politiska
församlingar att aktivt ingripa och vidta åtgärder när
kvalitetsnormer inte uppfylls måste förtydligas i bindande
regelverk. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
detta till känna.

Grundvattendirektivet

EG:s direktiv om grundvatten säger att ingen försämring
av grundvattnets kvalitet skall accepteras. Detta gäller
oavsett förekomst av vattentäkt. Det är ingen självklarhet
att Sverige i alla avseenden lever upp till detta direktiv.
Läckage från soptippar kan t ex försämra
grundvattenkvaliteten. Men även många andra slag av
markanvändning kan i framtiden komma att beröras om vi
verkligen ska uppfylla kraven i direktivet. En korrekt
implementering av detta direktiv ställer krav på stora
förändringar av vår vattenlagstiftning. Regeringens förslag
och riksdagens beslut tillgodosåg inte dessa krav.
Regeringen bör därför återkomma med nytt förslag till
implementering av detta direktiv.

Allmänhetens inflytande

Det svenska närmandet till EG skulle kunna innebära en
utveckling av demokratin genom att allmänheten ges en
stärkt ställning i samband med miljöärenden. EG:s direktiv
85/337 innehåller regler för miljökonsekvensbeskrivningar.
Enligt direktivet skall allmänheten informeras och de
berörda skall ges tillfälle att yttra sig. I Sverige regleras i
plan- och bygglagen allmänhetens inflytande över
planprocesserna. Men när det gäller tillståndsärenden enligt
miljöskyddslagen vilar allmänhetens rättigheter endast på
praxis. Enligt Staffan Westerlund kan man se en begränsad
men dock tendens till mer restriktiv hållning från
koncessionsnämndens sida. Det är otillfredsställande att
medborgarnas rättigheter inte tydligt definieras i bindande
regler.

Dessutom är viktiga områden i Sverige undantagna även
från denna praxis. I en bilaga till EG-direktivet anges vilka
projekt som alltid måste föregås av MKB
(miljökonsekvensbeskrivning). Där nämns kärnkraftverk
och avfallslager. Hittills har allmänheten hållits utanför
sådana projekt i Sverige. Anpassningen till EG är i detta
avseende bristfällig. Regeringen bör därför återkomma
med ett nytt förslag, som klargör hur allmänhetens
inflytande skall regleras och garanteras.

Miljöskyddslagen

Det har funnits grundläggande viktiga skillnader i svensk
respektive EG-gemensam miljöskyddslagstiftning. Vi har i
Sverige utgått från den individuella prövningen av varje
enskilt ärende. EG:s reglering utgår från generellt gällande
regler. Vad som nu sker är en anpassning från båda håll.
Inom EG pågår ett arbete för att komplettera de generella
reglerna med individuell prövning av ärenden. I Sverige
kompletterar vi genom EES-avtalet den enskilda
prövningen med generella regler. Regeringen har
bemyndigats att utfärda de regler som kan behövas för att
motsvara EG-direktiven. Dessa regler avses komma att
gälla även befintliga verksamheter varför omprövning av
tillstånd inte anses komma att behövas. Enligt min
uppfattning medför denna metod för implementering att ett
stort ansvar läggs på länsstyrelser och kommuner för att
övervaka utfallet i praktiken. Deras arbete på detta område
bör utvärderas. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen detta till känna.

Trots att flera EG-direktiv innehåller krav om
omprövning av utsläppsvillkor vart fjärde år, har riksdagen
inte beslutat om förändring av omprövningsreglerna i
miljöskyddslagen. Enligt de svenska reglerna ska
omprövning ske vart tionde år. I särskilda fall kan en
omprövning ske tidigare. Det gäller t ex om nya
mätmetoder utvecklats eller om väsentligt bättre rening kan
uppnås med ny reningsteknik eller produktionsprocess.
Enligt riksdagsbeslutet torde dessa undantagsregler vara
tillräckliga för att svensk lagstiftning ska motsvara EG:s
regler. Jag delar inte den uppfattningen. Det är en väsentlig
skillnad på begreppen kan och ska, och mer tvingande
regler behövs. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag till EG-anpassning av miljöskyddslagens
omprövningsregler, så att omprövning sker vart fjärde år.

Miljörevision

EG:s ministerråd har nyligen beslutat införa ett frivilligt
system för miljörevision. Opartiska verifikatorer ska
granska företagens verksamhet, särskilda strängare
kontrollprogram och miljökrav ska gälla. Allmänheten får
tillgång till årliga miljörapporter. I Sverige har frågan om
miljörevision diskuterats i många år utan att något
beslutats. Begreppet miljörevision används därför i Sverige
i olika betydelse av olika aktörer. Många företag har
utvecklat egna miljöprogram som bedrivs inom ramen för
något som kallas miljörevision. Sverige bör införa EG-
systemet. Det är angeläget att det finns gemensamma
normer för miljörevision och att sådan granskning görs av
oberoende aktörer. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen detta till känna.

Medborgarnas talesrätt

Enligt miljöskyddskommittén, som nyligen lämnat sitt
huvudbetänkande till regeringen, utnyttjar i EG:s
medlemsländer ''ett inte obetydligt antal personer'' varje år
möjligheten att vända sig till EG-kommissionen med
klagomål beträffande exempelvis miljöförhållanden.
Kommissionen undersöker då ärendet och kan om EG-
regler åsidosatts ta upp saken med det aktuella
medlemslandet och i sista hand väcka talan inför EG-
domstolen. Det är angeläget att stärka medborgarnas
möjligheter till inflytande på den nationella nivån men
också den internationella. En mer noggrann analys av EG-
modellen bör därför genomföras. Därefter bör konkreta
förslag om ökad klagorätt i Sverige utarbetas.
Möjligheterna att klaga inom ramen för EES-avtalet bör
också tydliggöras. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen detta till känna.

Offentlighet och remisser

Regeringen betonar i skrivelsen vikten av öppenhet i
miljöarbetet. Öppenhet skall prägla förhandlingsarbetet.
Men skrivelsen är i sig exempel på motsatsen, ingen egentlig
information ges utöver ytterst allmänna formuleringar. Den
grundprincip som skrivelsen hävdar, att svenska synpunkter
och positioner är offentliga, är otillräcklig.

Medborgarnas möjligheter till inflytande tidigt i
beslutsprocesserna måste hävdas. Det gäller såväl inom
ramen för EES-arbetet som vid ett eventuellt kommande
medlemskap i EG/EU. Den svenska traditionen med
utredningar och omfattande remissförfarande erbjuder en
bra modell för delaktighet för olika intressen. Denna
modell måste hävdas i den fortsatta EG/EU-anpassningen.
Det innebär att utredningar i Sverige måste tillsättas på ett
mycket tidigt stadium och ha tillgång till all tänkbar
information. Remissförfarandet måste tillämpas även när
det gäller utredningsförslag framtagna inom EG-systemet.
Regeringen bör återkomma med förslag på hur den svenska
utredningsmodellen kan anpassas men ändå hävdas i
framtiden.

Därutöver bör möjligheter för organisationer att
finansiera erfarenhetsutbyte förbättras; det kan gälla
seminarier, konferenser, studieresor.

De rapporter som sänds hem från Sveriges utsända
representanter bör i ökad utsträckning göras tillgängliga.
Svenska media saknar uppenbarligen tillgång till
exempelvis rapporter från Sveriges miljöattaché i Bryssel.
Det måste åtminstone vara en starkt bidragande orsak till
den låga nivån och de bristfälliga kunskaperna i medias
rapportering när det gäller miljöfrågor. Regeringen bör i
särskild ordning redovisa hur medborgarnas insyn och
delaktighet i beslutsprocesserna på miljöområdet ska
förbättras. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
detta till känna.

Bioteknik

EG har kommit betydligt längre när det gäller att sätta
regler och villkor för avancerad bioteknik. I Sverige har
frågan utretts länge men kanske inte väl.
Genteknikberedningen och miljöskyddskommittén har
lämnat motstridiga förslag. Det är angeläget att också
Sverige reglerar användningen av avancerad bioteknik.
Regeringen bör därför med det snaraste återkomma till
riksdagen med förslag till reglering av användandet av
bioteknik. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
detta till känna.

Euratomfördraget

I regeringens skrivelse saknas redogörelse för frågor som
berör Euratomfördraget. Regeringen hänvisar till en
muntlig redogörelse inför riksdagens EG-delegation. Detta
är otillräckligt. Regeringen bör därför återkomma till
riksdagen med en noggrann analys av Euratomfördragets
ställning i EG-samarbetet i dag. Av särskilt intresse är att
analysera hur fördraget har behandlats vid tidgare
medlemskapsförhandlingar med länder som inte har och
inte har för avsikt att satsa på kärnkraft. Fördraget
tillämpas inte, men är inte genom beslut upphävt. Detta
skapar problem i de svenska medlemsförhandlingarna. Det
är rimligt att regeringens sätt att hantera detta kommer till
allmän kännedom och kan diskuteras öppet. Sverige, som
står i begrepp att avveckla kärnkraften, bör givetvis inte
ansluta sig till Euratomfördraget. Riksdagen bör hos
regeringen begära en redovisning av förhållningssättet till
Euratom.

Den inre marknaden och miljön

Regeringen redovisar endast i ytterst allmänna ordalag
sin inställning till miljöpolitiken och den inre marknaden.
Det framhålls att en aktiv svensk attityd är nödvändig, men
några konkreta förslag som drivits av Sverige i relation till
EG och medlemsländerna redovisas inte. Regeringen bör
därför återkomma till riksdagen med en redovisning av
konkreta förslag som väckts i relation till EG/EU.
Förslag som bör tas upp är lansering av den svenska
modellen för tillverkaransvar och besiktning när det gäller
avgasutsläpp från fordon, miljöklasser för fordon och
bränslen. I samband med att sådana förslag väcks bör
redovisning av försurningsläget i Skandinavien göras. Det
är oerhört angeläget att förståelse skapas för de speciella
naturliga betingelser, som gör Skandinavien så känsligt för
försurning. På den europeiska kontinenten är det endast
vissa områden i centrala Europa som är lika påverkade som
sydvästra Sverige. Just för att vi så extremt drabbas av
försurande utsläpp av svavel och kväve från industrier,
energiproduktion och trafik, så vilar uppgiften att mycket
aktivt arbeta för reduktioner av utsläpp på oss. Riksdagen
bör hos regeringen begära redovisning av konkreta förslag
som lämnats till EG/EU.

Problemanalys

EG/EU är ingen rikemansklubb. Medlemsländerna är
mycket olika. Några tillhör världens mest utvecklade
industrinationer, andra tillhörde nyss kategorin
biståndsmottagare och utvecklingsländer. Därmed förstås
att också utvecklingen på miljöområdet är mycket olika. En
förutsättning för en svensk strategi när det gäller
miljöpolitik i relation till EES-avtalet och till EG/EU vore
en analys av EG och EG:s medlemsländer när det gäller
miljöpolitik. Vilka möjligheter och problem finns i olika
länder? Var finns ''vänner'' och ''ovänner'' när det gäller
olika miljöfrågor? Vilken roll spelar industri och andra
delar av näringslivet? Det finns en lång rad frågor som
regeringen naturligtvis har en uppfattning om. Denna
analys borde man dela med sig av. Riksdagen bör få ta del
av en analys från regeringen av miljöutvecklingen inom EG.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till
känna.

Koldioxidbeskattningen

Det är viktigt att Sverige aktivt arbetar för att en
koldioxidbeskattning kommer till stånd i EG-länderna. Det
är också angeläget att i en ännu vidare krets utarbeta regler
för koldioxidbeskattning av produkter som exporteras
/importeras; detta mot bakgrund av amerikanska
diskussioner om att lägga amerikansk energibeskattning
också på importen. I den mån den kommer från länder med
egen koldioxidbeskattning, så uppstår problem. Regler bör
jämkas samman på en hög ambitionsnivå.

Substitutionsprincipen

I Sverige finns den s k substitutionsprincipen inskriven i
5 §, lagen om kemiska produkter. Principen innebär att den
som hanterar eller importerar en kemisk produkt skall
undvika sådana kemiska produkter som kan ersättas med
mindre farliga produkter. EG har inte någon motsvarande
regel. Däremot har EG skrivit under Bergendeklarationen
och står bakom uttalanden i Agenda 21, som i princip
motsvarar den svenska substitutionsprincipen. I
Bergendeklarationen förbinder sig de deltagande länderna
att ''aktivt verka för ett ersättande av farliga kemikalier med
mindre farliga eller med sådana som kan hanteras på ett
säkert sätt''.

I Agenda 21 kapitel 19 punkt 49 sägs att ''regeringar bör,
där så är lämpligt, i samarbete med berörda internationella
organisationer och företag: (c) införa program och regler
och vidta andra åtgärder för att precisera och minimera
exponeringen för giftiga kemikalier genom att ersätta dem
med mindre giftiga ämnen och slutligen avveckla kemikalier
som utgör orimliga och i övrigt ohanterbara risker för
människors hälsa och miljön -- -- --''

Det finns därmed goda förutsättningar att hävda den
svenska substitutionsprincipen och gå vidare med krav om
ett regelverk på EG-nivå där substitutionsprincipen
kommer till tydligt uttryck. Riksdagen bör som sin mening
ge regeringen till känna att substitutionsprincipen måste
hävdas genom ett mer aktivt svenskt agerande.

En förutsättning för att Sverige ska vara framgångsrikt
när det gäller substitutionsprincipen är dock att vi verkligen
tillämpar den hemma. Många miljö- och
hälsoskyddsnämnder, som med hänvisning till lagen om
kemiska produkter krävt att kemiska produkter skall
ersättas med andra, har mött hårt motstånd från företagare
och affärsmän och det är långt ifrån klart hur regeln kan
tillämpas. Kemikalieinspektionen har till viss del följt upp
tillämpningen, men det behövs en översyn över hur
myndigheter på olika nivåer tillämpar utbytesregeln och
eventuellt ett politiskt klarläggande av hur
substitutionsprincipen skall förverkligas i det konkreta
tillsynsarbetet. Riksdagen bör hos regeringen begära en
översyn av substitutionsprincipens tillämpning.

Trafiksystemen

Eftersom trafiken, i synnerhet vägtrafiken, är en av de
viktigaste källorna till luftföroreningar och andra
miljöproblem, måste trafiksystemen utformas på ett mer
miljöanpassat sätt. Satsningar måste göras på järnvägarna,
kombitrafiken och närsjöfarten. För sjöfarten saknas helt
ett sammanhållet svenskt perspektiv. För t ex
Vänersjöfarten kan ett ökat utbyte med EG/ EFTA-
länderna betyda ett uppsving, förutsatt att Sverige blir mer
aktivt på detta område och försöker planera för framtida
behov. I Sverige bör en plan för utveckling av närsjöfarten
upprättas. Sjöfarten är ett bra miljöalternativ för långa och
tunga transporter, men det förutsätter givetvis höga nivåer
på miljöskyddskraven för de bränslen som används och för
båtarnas skyddsutrustning. Från svensk sida tycks intresset
för europeisk samplanering inskränkt till Öresundsbron,
som kommer att förstärka och öka belastningen på miljön i
stället för att minska dem. Det är hög tid att Sverige
försöker bidra till en utveckling av trafiksystemen som
minskar belastningen på miljön. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen detta till känna.

Central- och Östeuropa

Inom EG pågår en livlig miljödebatt på olika områden.
Ett åttiotal nya rättsakter på miljöområdet är under
utarbetande. Det finns farhågor kring förverkligandet av
den inre marknaden och det finns stora skillnader mellan
medlemsländernas intensitet i miljöarbetet. Men de utan
tvekan mest akuta och allvarligaste miljöproblemen i
Europa finns i Öst- och Centraleuropa. Problemen är
komplexa. Flera av länderna är i viss mening att räkna till i-
länderna, då det finns omfattande tung industriverksamhet
i många av länderna. Men när det gäller miljöskyddet hör
länderna snarare till kategorin u-länder. Denna
kombination av i- och u-landsutveckling är förödande.

Fortfarande är mycket okänt beträffande
miljöproblemens omfattning och utseende. Alla typer av
kända miljöproblem finns. Svavelutsläpp från omfattande
hantering av högsvavlig brunkol med bristfällig (ofta
obefintlig) rening. Kväveutsläpp till vatten från jordbruk
och bristande avloppsrening till luft (i takt med att bilismen
nu ökar så ökar också östra Europas kväveutsläpp till
luften). Tungmetallutsläpp av stor omfattning. Enligt
uppgift i SOU 1990:88 (Nya mål och nya möjligheter)
släppte det forna DDR för något år sedan ut flera hundra
ton kvicksilver per år. Tillgången på vatten är knapp och
dricksvattnet är ofta starkt förorenat. I vissa områden är
jordbruksmarken ödelagd och skogen mycket allvarligt
skadad. Det gäller särskilt Tjeckien, sydvästra Polen och
sydöstra delarna av det tidigare DDR. Beräkningar av s k
kritiska belastningsgränser för svavel har visat på att
reduktioner av svavelutsläppen i storleksordningen 90 % är
nödvändiga.

Genom återföreningen mellan östra och västra Tyskland
har en mer medveten satsning på miljöåtgärder inletts,
delvis med stöd från EG. Många miljöproblem som tidigare
varit dolda har därmed blivit synliga och föremål för
åtgärder. Det gäller t ex den omfattande handel med avfall
som tidigare bedrevs. Avfall från Västtyskland tippades i
Östtyskland utan vidare. När denna möjlighet att använda
öst som soptipp försvunnit har engagemanget för att lösa
avfallsproblemen inom EG vuxit.

Utvecklingen på miljöområdet i Central- och Östeuropa
kan inte skiljas från den ekonomiska utvecklingen i stort i
dessa länder. Men det är inte givet att miljöförbättringarna
automatiskt medföljer en ekonomisk utveckling. Det
behövs en medvetenhet om miljöeffekter och gott
miljöskydd i samband med resursöverföring och
investeringar. I dag är åtgärderna för att hjälpa Central- och
Östeuropa på fötter dåligt samordnade och fullgott
miljöunderlag saknas. En stor del av samordningsansvaret
vilar på EG. Miljöproblemen är dock av den omfattningen
att särskild samordning behövs.

En internationell arbetsgrupp med bred kompetens
inom forskning, näringsliv och tillsynsverksamhet borde
tillsättas för att bli navet i miljöåtgärderna för östra Europa.
En sådan grupp kan lämpligen knytas till EEA, när
miljöbyråns verksamhet etablerats och tagit fart. Sverige
bör väcka ett sådant förslag i lämpliga internationella
sammanhang. EG är en viktig aktör i sammanhanget.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till
känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att anpassningen till EES-avtalet
med det snaraste genomförs,

2. att riksdagen hos regeringen begär redogörelse för hur
anpassningen till EES-avtalet i praktiken genomförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av
dess bedömning av konsekvenserna på miljöområdet av ett
nej till medlemsskap i folkomröstningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare reglering av asbest,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tydliga krav på åtgärder från
samhällets sida då kvalitetsnormer ej uppfylls,

6. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till
implementering av det i EES-avtalet ingående EG-
direktivet om skydd för grundvatten,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till reglering
som garanterar allmänhetens inflytande i enlighet med
EG:s direktiv 85/337,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om redogörelse för hur myndigheter
på olika nivåer följer upp anpassningen till EES-avtalet
inom miljöskyddslagens område,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
förändring av miljöskyddslagens omprövningsregler med
innebörd att omprövning skall ske vart fjärde år,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av system för
miljörevision i Sverige,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medborgarnas klagorätt,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av särskild redovisning
av hur medborgarnas inflytande och delaktighet i
beslutsprocesser på miljöområdet skall förbättras,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av reglering av
bioteknik,

14. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av
inställningen till Euratomfördraget och dess betydelse för
medlemsförhandlingarna,

15. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av
konkreta förslag som lämnats till EG/EU på miljöpolitiska
åtgärder,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riksdagens behov av att ta del av
regeringens analys av miljöutvecklingen inom EG,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om aktivt svenskt arbete för
internationell koldioxidbeskattning,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av att aktivt
hävda substitutionsprincipen,

19. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
substitutionsprincipens tillämpning i det konkreta
tillsynsarbetet,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den framtida utformningen av
trafiksystemen,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en internationell arbetsgrupp för
miljöutveckling i östra Europa.

Stockholm den 3 juni 1993

Annika Åhnberg (-)