Meddelarfrihet m.m.

Motion 2002/03:K274 av Alice Åström m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla anställda inom offentlig verksamhet skall få grundläggande information om meddelarfriheten och efterforskningsförbudet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anställda i offentligt finansierad verksamhet som överförts i privat regi skall jämställas med offentligt anställda vad beträffar meddelarfrihet och efterforskningsförbud.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som innebär att anställda inom privat verksamhet tillförsäkras meddelarfrihet och att alla arbetsgivare skall omfattas av efterforskningsförbudet i enlighet med vad i motionen anförs.

Inledning

Yttrande- och meddelarfriheten är två av den svenska demokratins grundvalar. Dessa friheter ger underlag för nyhetsförmedling, opinionsbildning och allmän debatt. Att meddelarfriheten och efterforskningsförbudet förstärks när det gäller offentlig verksamhet är viktigt men det är också dags att gå ett steg längre. Det borde vara en allmän samhällelig strävan att också privat verksamhet kännetecknas av största möjliga öppenhet. Meddelarfriheten bör nu utvidgas till att gälla även privatanställda fullt ut. Anställdas meddelarfrihet – med rimligt avvägd respekt för det som kan vara företagshemligheter – skall vara norm och efterforskningsförbudet gälla även privata arbetsgivare. Vi föreslår således i denna motion att det införs bestämmelser som så långt som möjligt jämställer privat- och offentliganställda på detta område.

Idag finns två olika nivåer av yttrandefrihet för anställda. Vi är av den uppfattningen att reglerna i större utsträckning bör vara desamma för arbetstagare oavsett om de är anställda i privat eller offentlig regi. Det ligger ett värde i att samma ordning, med kriminaliseringen av regelöverträdelser från arbetsgivarens sida, gäller över hela området. Det finns därför all anledning för regeringen att införa en lagstiftning av det slaget för alla anställda.

Meddelarfrihet i offentlig sektor

Meddelarfriheten som innebär att det står var och en fritt att meddela uppgift med syftet att uppgiften ska publiceras antingen i tryckt form, tv eller radio är en grundlagsskyddad rättighet. Denna rättighet förstärks av efterforskningsförbudet som innebär ett förbud mot att myndighet eller allmänt organ söker källor till sådan information. Trots dessa grundlagsregler är många arbetstagare rädda för att berätta om missförhållanden på sin arbetsplats då det finns en rädsla för att arbetsgivaren ska ta reda på, eller få reda på, hur informationen spridits.

Många arbetstagare känner inte till sina rättigheter när det gäller meddelarfrihet, och det finns också offentliga arbetsgivare som i sin tur inte är medvetna om förbudet att söka källor. Detta visar sig inte minst genom att ärenden med jämna mellanrum prövas av JK som har att övervaka dessa frågor. Det finns exempel på offentliga arbetsgivare som förbjuder arbetstagare att tala med medierna eller som har som rutin att arbetstagare skall rapportera mediekontakter till sin chef. Att sådana rutiner minskar viljan hos anställda att offentligt tala om missförhållanden är givet.

För att komma till rätta med okunskapen hos såväl arbetstagare som arbetsgivaren när det gäller meddelandefrihet och efterforskningsförbud anser Vänsterpartiet att det måste åligga arbetsgivaren att informera sina arbetstagare om dessa grundlagsskyddade rättigheter och skyldigheter. En sådan obligatorisk information skulle leda till en kunskapshöjning hos bägge parter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Offentligfinansierad verksamhet i privat regi

Ett särskilt problem uppstår när offentligt finansierad verksamhet övergår till att drivas i privat regi. Den grundlagsfästa meddelarfriheten och förbudet mot efterforskning gäller då inte längre. I stället inträder en långtgående tystnadsplikt med hänvisning till regler om skyddande av företagshemligheter. Detta kan ge den privata verksamheten betydande konkurrensfördelar men skapar svårigheter när det gäller möjligheten att granska verksamheten. Frågan har beretts i en statlig utredning men något förslag till ny lagstiftning har inte presenterats. Vänsterpartiet anser att förslag till en sådan lagstiftning snarast skall presenteras och att denna så långt som möjligt skall bygga på samma principer som reglerna för offentliganställda. Om så erfordras skall lagen kompletteras med regler om vad som skall bedömas som skyddsvärda företagshemligheter. Avgränsningen när det gäller företagshemligheter överlämnas därmed inte till den privata arbetsgivarens godtycke. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Meddelarfrihet i övrig privat verksamhet

Meddelarfriheten och efterforskningsförbudet är viktiga ur många aspekter. Detta gäller också på den privata arbetsmarknaden. I dag är det näst intill omöjligt för en arbetstagare att tala öppet om missförhållanden som drabbar de anställda eller andra, eftersom arbetsgivaren då kan hänvisa till lagen om företagshemligheter. Detta leder inte sällan till att den som avslöjat missförhållandena mister sitt arbete utan möjligheter till kompensation eller ersättning.

Det behövs således ett lagligt skydd för meddelarfrihet på privata arbetsplatser i allmänhet, inte bara för verksamheter som är offentligt finansierade. Regler måste tas fram för att tillförsäkra anställda i privat regi rätten till meddelarfrihet. Att komplettera en sådan lagstiftning med regler för att skydda verkliga företagshemligheter torde ge företagen erforderligt skydd. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med lagförslag.

Stockholm den 15 oktober 2002
Alice Åström (v)
Mats Einarsson (v)	Berit Jóhannesson (v)
Lars Ohly (v)	Rossana Valeria D (v)
Sermin Özürküt (v)