Media och informationsteknik

Motion 1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m)

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 

2 Fria samhällen kräver fria medier 

2.1 En värld i förändring 

2.2 Informationssamhället ger kraft åt den ekonomiska
utvecklingen 

2.3 Det fria ordet 

3 En strategi för Sverige 

4 Fria medier 

4.1 Grundläggande fri- och rättigheter 

4.2 Mångfald och konkurrens i stället för dominans 

4.2.1 Etermedier 

4.2.2 Ett statligt markbundet stolpnät hotar mångfald och
teknikutveckling 

4.2.3 Upphäv stopplagen 

4.2.4 Ett nytt public service-uppdrag 

4.2.5 Privatisering 

4.3 Yttrandefrihet på Internet 

4.3.1 Nej till kontroll och censur 

4.3.2 Ett stärkt skydd för individen 

4.3.3 Upphovsrätten 

4.3.4 Integritetsskyddet 

5 Digitaliseringen och förnyelsen av Sverige 

5.1 Statens roll 

5.2 Utbildning och forskning 

5.2.1 Skolarbetet 

5.2.2 Lärarutbildning och fortbildning 

5.2.3 Högre utbildning och forskning 

5.2.4 SUNET 

5.2.5 Distansutbildning 

5.2.6 Bibliotekens roll i kunskapssamhället 

5.3 En nystart för IT-kommissionen 

5.3.1 2000-problematiken 

6 Hemställan 

1 Sammanfattning

Världen förändras med hjälp av den nya informationstekniken. Avstånd krymper och kontakterna och beroendet länder emellan ökar. Det fria ordet rör sig med ljusets hastighet genom de informationsnätverk som knyter samman allt fler människor.

Denna utveckling rymmer stora möjligheter för Sverige. I denna motion redovisar Moderata samlingspartiet en strategi för att Sverige skall tillhöra den globala utvecklingens absoluta spjutspetsar när det gäller varje del av utnyttjandet av informationsteknologin.

För att tillvarata den informationstekniska utvecklingen måste det fria ordet värnas, såväl i gamla medier som i nya. Mediautbudet skall präglas av mångfald och konkurrens istället för statlig dominans. Av detta skäl avvisar vi regeringens planer på markbundna digitala tv-sändningar. Regeringen bör istället lägga förslag om en privatisering av en rikstäckande tv-kanal och två rikstäckande tv-kanaler.

Det fria ordet måste också värnas på Internet. Förhandsgranskning och censur av kommunikationen på Internet är lika förkastligt som censur av tidningar eller teaterföreställningar.

Den tekniska utveklingen ställer också krav på att skyddet för den personliga integriteten stärks. Den svenska lagstiftningen måste ges en form som är kompatibel med en snabb teknisk utveckling utan att göra avkall på ett starkt skydd för integriteten.

Skolan spelar en viktig roll i arbetet att göra Sverige till en ledande IT-nation. Före utgången av år 2000 skall alla Sveriges skolor vara anknutna till Internet via fasta höghastighetsförbindelser. Informationstekniken skall också utnyttjas för att förnya formerna för den högre utbildningen. ”Virtuella universitet” ligger inom det tekniskt möjligas räckvidd.

Denna motion anger riktlinjerna för en politik som bejakar de möjligheter till en positiv samhällsutveckling som den nya informationstekniken ger. Men genomförandet kan endast åstadkommas av engagerade medborgare och företag i ett öppet och fritt samhälle där individen har goda förutsättningar att verka och växa.

2 Fria samhällen kräver fria medier

2.1 En värld i förändring

Världen befinner sig i snabb förändring. På ett decennium har kommunismen fallit i Central- och Östeuropa och ersatts med fria samhällen och dynamiska ekonomier med sikte på ett EU-medlemskap efter millenieskiftet. I stora delar av tredje världen sker en tillväxt och välståndsökning som saknar motstycke tidigare i historien. Marknadsekonomin har jorden runt etablerats som det självklara systemet för att tillgodose människors behov och önskemål. Runt om i världen stärks frihet och demokrati. För enskilda människor öppnas större möjligheter till information och kunnande än vad som någonsin tidigare varit möjligt.

Ett centralt och avgörande inslag i denna globala samhällsutveckling är den moderna informationstekniken och det internationella mediesamhällets växande betydelse. Geografiska avstånd spelar en allt mindre roll för människors kommunikation med varandra. Gränser innebär allt mindre hinder för människors och samhällens kontakter. Diktaturer som värnat sin makt genom att kontrollera kunskap och information möter i det nya mediesamhället en övermäktig kraft som tvingar fram en utveckling på de enskilda människornas villkor. Informations- och kunskapssamhället ställer den enskilde medborgaren i centrum för flödet av nytt tänkande och vetande, underhållning, nyheter och kommersiella aktiviteter.

Gamla hierarkier får ge vika när människors kontakter med varandra kan ske direkt på individernas egna villkor. Ingen annan än de själva bestämmer vilken information och kunskap de skall bli delaktiga av. Avståndet till kunskap är aldrig längre än till en radio, en TV-apparat eller en persondator. Satelliter, kabelnät och frekvenser ger tillsammans med CD, video och Internet en mångfald av möjligheter och en tidigare oanad närhet till information, kultur, kunskap och beslutsfattande. Om kunskap är makt har världen aldrig sett en så omfattande spridning av makt på så många händer som det nya informationssamhället ger upphov till. Det är därför en viktig uppgift att tillse att det är den enskildes frihet och rätt som präglar den nya informationsteknologins tillämpning i samhället. Strävanden att ställa tekniken under politisk kontroll begränsar möjligheterna till utveckling och får inte ta överhanden.

Ingenstans i vår värld är långt borta, snarare är varje plats på vår jord ett centrum i det nätverk som växer fram när handel, forskning, vetenskap, samhällsdebatt, nyheter och kultur blir globala. Samtidigt kan den nya informationstekniken vara mångfaldigt lokal vad gäller identitet och skapande. Närheten är påtaglig och gör det lika svårt att stå oberörd inför skeenden långt bort som inför det som sker längs vår egen gata eller i vår egen stad. En prinsessas död, ett störtat flygplan eller grymt förtryck väcker engagemang, medlidande eller vrede. Politiken präglas som ett led i denna utveckling alltmer av att demokratins och frihetens krafter blir gränslösa.

Mångfalden och intensiteten är svåröverskådlig just därför att inget utesluts annat än genom våra egna beslut. Tillvaron blir därmed inte lättare utan ställer allt större krav på oss både som medmänniskor, medborgare, konsumenter, producenter eller beslutsfattare inom näringsliv, politik, vetenskap och forskning. De nationer som bäst förmår att ta tillvara mediasamhällets effekter och informationsteknikens möjligheter kommer att vara de samhällen som går i täten kulturellt, ekonomiskt och politiskt.

Välstånd och goda livsvillkor tillhör i framtiden de samhällen som genom företagande och nyskapande förmår vara ledande i användningen av informationsteknik och som drar nytta av den kraft den ger medborgarna. Informationstekniken och moderna medier är inte bara världens snabbast växande branscher utan också medel för förnyelse och förändring av samhället i dess helhet.

2.2 Informationssamhället ger kraft åt den ekonomiska utvecklingen

Det finns en betydande ekonomisk kraft i utvecklingen. Utbytet och beroendet världens länder emellan ökar. Allt fler länder och allt fler människor knyts samman och involveras i ett globalt utbyte av varor och tjänster – blir, kort sagt, delaktiga i en global marknadsekonomi. Den drivande kraften bakom denna globalisering är en medveten utveckling mot frihandel och avreglering, samt den snabba tekniska utvecklingen och det kreativa tillämpandet av informationsteknik, IT.

I takt med denna utveckling har också information blivit en allt viktigare tillgång. Det faktum att de nationella gränserna inom många sektorer suddats ut och att varor, tjänster, teknik, kapital och idéer idag rör sig oändligt mycket snabbare mellan olika platser beror i stor utsträckning på att flödet av information idag är så snabbt, decentraliserat och fritt.

Den snabba tekniska utvecklingen för med sig en sammansmältning av de olika informationsbärande medierna. Gränserna mellan tv, radio, tidningar, Internet, böcker, CD-ROM suddas ut eller ritas om. Denna utveckling sker oberoende av politiska beslut. Den drivs fram på en lång rad olika marknader där konsumenter, tittare, lyssnare och användare tillsammans med uppfinnare, utvecklare, tekniker och kreatörer utvecklar bärkraftiga projekt och idéer i samarbete med kapitalägare, banker och företag.

Utvecklingen är i det närmaste omöjlig att förutse. Vem hade för fem år sedan föreställt sig att en norsk oljeborrplattform skulle börja byggas om för att från en position i Stilla havet skjuta upp f d sovjetiska ubåtsmissiler lastade med satelliter för att skapa ett nytt, globalt, kommunikationsnät? Det är dock vad som håller på att ske – privat finansierat och organiserat. I dessa kreativa och ofta globala miljöer, där nya företag växer fram och där ständig utveckling sker, är det inte statlig inblandning som skapar dynamiken utan enskilda människors arbete och fantasi.

Det innebär inte att politiska beslut är oväsentliga, snarare tvärtom. Minsta försök att reglera, socialisera eller förhindra utvecklingen motverkar nytt företagande eller riskerar att leda till att företaget, projektet eller idén flyttar till ett land med bättre och friare utvecklingsklimat. Det finns med andra ord ett stort behov av ett gott politiskt ledarskap och en insikt om att det är på marknaderna den framtida IT-utvecklingen skall ske.

2.3 Det fria ordet

Av central betydelse är det fria informationsflödet. Att slå vakt om det fria ordets princip är nödvändigt för att inte utvecklingen skall gå Sverige förbi. Informationssamhällets dynamik ligger i respekten för det fria ordet.

Det fria ordet har en direkt betydelse för informationsfriheten och medborgarnas frihet. Öppenheten för nya tankar och möjligheten att pröva dem i verkligheten möjliggör tillsammans med den kritiska granskningen av maktutövning och existerande föreställningar en ständigt pågående utveckling av det mänskliga samhället. Det kommer till uttryck genom yttrandefrihet och tryckfrihet, genom pressfrihetens i Sverige självklara traditioner och genom att massmedierna står fria och oberoende från den offentliga makten.

Utan det fria ordet finns vare sig fria medborgare eller fria samhällen. Det är en av statens allra mest grundläggande uppgifter att säkra det fria ordets ställning inom samhällslivets alla områden, och denna insikt måste genomsyra statens förhållningssätt till moderna medier precis som den en gång präglade synen på tryckta medier. Det berör informationstekniken i vidaste bemärkelse och alla de upptänkliga kombinationer och innovationer som uppstår i det växande gränslandet mellan IT och medierna.

Dessutom finns det ett antal hinder för en snabb och dynamisk utveckling i Sverige på IT medie-området och som är ett resultat av tidigare inblandning från det offentliga. Vi menar att det är hög tid för det offentliga att vidta en ordnad reträtt från dessa ingrepp. Lagstiftaren bör inskränka sin uppgift till att upprätta ett brett, stabilt ramverk som säkerställer det fria ordet, skyddar individens integritet och får marknadsekonomin att fungera. Inom detta ramverk kan sedan allehanda tekniska lösningar, nya och gamla medier och tjänster rymmas. En fri marknadsekonomi har visat sig överlägsen vad avser att förse människor med de varor och tjänster som de faktiskt efterfrågar.

3 En strategi för Sverige

Utvecklingen inom IT-medieområdet erbjuder stora möjligheter. Den 17 mars 1994 tillkallade den dåvarande borgerliga regeringen en kommission för att främja en bred användning av informationstekniken i Sverige, i syfte att höja livskvaliteten och öka vårt lands internationella konkurrenskraft. Denna åtgärd hade föregåtts av en utveckling inom det traditionella medieområdet där radio- och TV-monopolet hade avskaffats och Sverige fått från staten fria och självständiga med varandra konkurrerande radio- och TV-stationer. Kommissionen leddes av statsministern för att markera den utomordentliga vikt regeringen fäste vid informationsteknikens utveckling.

I augusti samma år presenterade IT-kommissionen sin analys och de visioner, mål och riktlinjer som den ansåg borde ligga till grund för IT-utvecklingen i Sverige. Betänkandet Vingar åt människans förmåga (SOU 1994:118) avsåg att tjäna ett dubbelt syfte. Dels skulle förslagen ses som utgångspunkter för kommande analyser, dels skulle vissa förslag, inte minst till följd av kommissionens sammansättning, kunna omsättas i praktisk handling utan ytterligare dröjsmål.

Tyvärr avstannade detta arbete i samband med Socialdemokraternas maktövertagande. Inom detta område liksom vad gäller andra moderna medier har Socialdemokraterna präglats av vad som i bästa fall kan kallas tveksamhet men som i verkligheten handlar om misstro och motvilja. Det var – dessvärre – välmotiverat när Sveriges tekniska attachéer i en rapport till regeringen hösten 1995 konstaterade: ”Om Sverige skall ligga i täten år 2000, måste vårt land öka tempot.” Frågan är om inte regeringens saktfärdighet redan förspillt möjligheterna för vårt land att inom de närmaste åren nå en position bland världens främsta IT-nationer.

Internet är en fluga som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet.

• Ines Uusmann, kommunikationsminister

Socialdemokraternas förhållningssätt har präglats av en motvilja till en utveckling man inte riktigt rår över själv. Därför har de föredragit en politik som bygger på kontroll över användningen av medierna. Den syn som en gång lade grunden för radio- och TV-monopolet präglar nu också Socialdemokraternas syn på användningen och utvecklingen av IT och de medier som den moderna informationstekniken för med sig.

”Kommer förändringarna att skapa bättre förutsättningar för samhällsutvecklingen? Vi tror att det endast kan ske genom att staten garanterar – genom lagstiftning, ägarskap och beslutsrätt – den infrastruktur som är nödvändig för att alla skall ha möjlighet att använda sig av den nya tekniken.”

• Carl-Erik Wallström och Marie-Louise Rönnmark, ordförande respektive styrelseledamot i Post- och telestyrelsen. Utsedda av den socialdemokratiska regeringen. (DN Debatt 1997-07-22)

Samma syn förefaller ha styrt Statskontorets upphandling av ett system för eletronisk handel för den offentliga sektorn. Man uppvisade en faiblesse för storskalighet och enhetlighet som avslöjade att man inte insett den nya teknikens möjligheter att kombinera heterogena och decentraliserade system.

Under den tid Socialdemokraterna sovit eller grubblat på hur man skall kunna socialisera delar av den nya tekniken har utvecklingen in i kunskapssamhället och bort från industrisamhället fortsatt i snabb takt. Det är hög tid att regeringen inser att en helt ny syn på samhället är nödvändig för att möta framtidens utmaningar.

Medborgare som genom den nya tekniken kan sända, motta och bearbeta information oberoende av tid, rum eller andra begränsningar kommer att ställa nya och annorlunda krav på det politiska systemet.

Utvecklingen innebär naturligtvis inte att allt det som gjorts tidigare plötsligt blir oanvändbart. Industrier avvecklas inte bara därför att nya uppgifter blir mera aktuella. Visserligen talar mycket för att en relativ förskjutning kommer att ske när det gäller tyngdpunkten i ekonomin, tillväxten av arbetstillfällen m.m. Likväl kommer Sveriges ekonomiska stabilitet att för överskådlig tid vara beroende av att den industri som för närvarande tjänar vårt land väl, kan vidareutvecklas och göra det också i framtiden.

Förvisso kan med informationsteknikens hjälp helt nya uppgifter utföras. Som ett resultat härav finns utrymme för ett betydande nyföretagande, inte minst i de tjänste- och kunskapsorienterade delarna av ekonomin.

Tvärtemot vanliga föreställningar om informationsteknikens effekter på möjligheterna till arbete visar erfarenheten att nya arbetstillfällen skapas när användningen av den nya tekniken expanderar. Bara i USA har hundratusentals nya arbetstillfällen tillkommit som en direkt följd av det informationstekniska genombrottet. Också andra företag än de som är direkt engagerade inom informationstekniksområdet påverkas emellertid av teknikskiftet, kanske t.o.m. i större utsträckning än IT-företagen själva. Denna påverkan skall dessutom ses tillsammans med de övriga förändringar vi just berört. En IT-strategi värd namnet måste ta sin utgångspunkt i vetskapen om de fundamentala förändringar som bl.a. teknologin aktualiserar.

De konkreta IT-frågorna måste fogas in i en moderniseringsstrategi för hela det svenska samhället. I ett fritt och öppet samhälle kommer de genom kraften i sin egen utveckling att bidra till en vitalitet och öppenhet som Sverige behöver.

En strategi för Sverige skall lägga grunden för det arbete som krävs för att Sverige skall tillhöra den globala utvecklingens absoluta spjutspetsar när det gäller varje del av utnyttjandet av informationsteknologin. För detta krävs:

• att fria medier inte hindras av statlig dominans eller reglering utan tillåts fylla sin centrala roll som informations- och kunskapsförmedlare i ett öppet samhälle och ges utrymme att genom sin integration med informationstekniken driva utvecklingen framåt.

• att utbildningen och forskningen tar till sig den nya informationstekniken och tillämpar den som en integrerad del i undervisning och arbete. Därför skall alla skolor senast vid utgången av år 2000 vara anknutna till Internet via fasta höghastighetsförbindelser.

• att den svenska staten utgör ett föredöme och en positiv kraft som på ett kreativt sätt utnyttjar informationstekniken i sin information till medborgarna.

• att Sverige har goda förutsättningar för att såväl nya företag, som bygger på eller erbjuder produkter och tjänster vi idag inte kan föreställa oss, som gamla företag, kan skapas och växa. Därigenom tillvaratas den entreprenörsanda och de idéer människor bär inom sig och som kan få en extra skjuts genom informationstekniken.

4 Fria medier

4.1 Grundläggande fri- och rättigheter

Yttrandefriheten liksom tryckfriheten i Sverige grundas på ett antagande om att mångfalden bäst skyddas och stärks av etableringsfrihet. Det ska råda stor frihet att ge ut och distribuera medieprodukter och att pröva deras ekonomiska bärkraft. Inom ramen för dagens tekniska begränsningar för medier skall det vara läsarna, lyssnarna, tittarna och användarna som genom sina val avgör vilka medier som skall ha förutsättningar att distribueras. Det kan inte vara, och får inte vara, politiskt grundat godtycke som avgör vilka begränsningar som ska göras.

Grunden för att yttrandefrihetsgrundlagen tillåter lagstiftning om tillstånd och villkor för att sända radioprogram samt TV ligger i behovet av att på något sätt ordna användningen av frekvenserna för TV och radio. En skyldighet för ett programföretag att i sin redaktionella verksamhet hålla sig till en i förväg lämnad programförklaring, vilket bl.a. föreslagits av Lokalradioutredningen när det gäller DAB-radion, är diskutabel från konstitutionell synpunkt.

I yttrandefrihetsgrundlagen finns vissa bestämmelser i 3 kap. 5 § YGL om redaktionell självständighet och 1 kap. 3 § första stycket om frihet från censur. En sådan ordning kan ge möjlighet till en obehörig styrning av vad som yttras i radio. En god regel är att i tveksamma fall inte välja lösningar som kan påstås leda till begränsningar av grundlagsskyddade medborgerliga rättigheter.

Statens ansvar är att slå vakt om yttrande- och etableringsfriheten. Därmed uppnås en mångfald på publikens och samhällets villkor. För ett vitalt kultursamhälle är det av stor vikt att det finns så många fora för skapande som möjligt, så många kanaler för att nå publiken som tekniken medger och så många alternativ att välja mellan som det finns intresse att sända och som publiken efterfrågar.

I takt med att mediemarknaden globaliseras är det viktigt att ge även svenska företag möjligheter att konkurrera på goda villkor. För att öppna möjligheter att skapa och vidmakthålla konkurrenskraftiga regionala medieföretag ska dessa ges möjlighet att agera inom alla distributionsformer. Hinder för t.ex. tidningsföretag att äga radiostationer skall därför avskaffas.

Följande riktlinjer måste därmed beaktas:

• Det offentliga får inte genom skattemedel eller andra med tvång uttaxerade medel motverka konkurrens och mångfald.

• Staten får inte utöva sin makt så att den styr och dominerar det medieutbud som når den enskilde medborgaren. Det ställer krav på att det offentliga utformar sin verksamhet så att den bidrar till det samlade medieutbudet med det som andra inte förmår.

• Staten skall verka för etableringsfrihet så långt tekniken förmår. Inom ramen för tillgängliga frekvenser eller kanaler skall var och en behandlas likvärdigt. Etableringsfrihet är det bästa sättet att utan offentliga regleringar motverka all mediekoncentration.

• Den nya tidens medier skall liksom den fria pressen stå oberoende från stat och kommun. Staten skall inte genom politiska beslut och godtyckliga val avgöra vem eller vilka som skall få sända.

• Tryckfrihetens principer och yttrandefrihetsgrundlagen skall vara ramen för vad som får sändas.

• Olika medier skall ha rätt att söka sin finansiering genom reklam eller avgifter från publiken.

• Yttrandefriheten måste säkras även i nya medier, likt Internet. Förhandsgranskning och censur är lika förkastligt i nya medier som i gamla.

• Begränsningar av medieföretags ägandeförhållanden skall avskaffas.

4.2 Mångfald och konkurrens i stället för dominans

4.2.1 Etermedier

Såväl radio som television har under lång tid stått under politisk kontroll i Sverige. Tekniska framsteg gjorde emellertid att monopol inom etermedierna blev omöjliga att upprätthålla såvitt man inte valde drastiska metoder för att hindra medborgarna från att ta del av radio- och TV-utbudet i en gränslös värld som man inte kunde styra över. Det saknades inte förslag om att ta till sådana metoder.

Precis som man en gång i tiden i öststatsländerna eller i dagens Iran förbjudit viss mottagarutrustning fanns det ledande socialdemokrater som ville förbjuda parabolantenner. Det var med motvilja som andra socialdemokrater såg att landets riksdagsledamöter skulle få ta del av satellitsändningar på sina arbetsrum i riksdagen.

Utrymmet för markbundna sändningar kunde i längden inte döljas. Utbyggnaden av kabel-TV och av satellitsändningar gjorde det dessutom meningslöst. I och med att TV 3 i konflikt med svenska myndigheter började sända via satellit från London till Sverige bröts monopolet upp genom publikens efterfrågan och kraften i den moderna informationstekniken. Etableringen av en markbunden oberoende TV-kanal, TV 4, innebar att monopolet formellt upphörde. Via vanlig antenn, kabel och satellit nås svenska folket i dag av en mångfald TV-sändningar.

Detta hindrar inte att public service-verksamhetens television i kraft av att man disponerar två rikstäckande kanaler och cirka fyra miljarder kronor dominerar det utbud som har störst betydelse för kultursamhället, samhällsdebatten och politiken. I en tid då televisionen blivit ett dominerande medium är detta en maktkoncentration som verkar i motsatt riktning till de idéer som pressfrihetens och tryckfrihetens traditioner bär på.

Inte nog med att det fria ordet begränsas. Som på alla andra områden leder monopol till att vitalitet, mångfald och entreprenörsanda för hela branschen blir lidande, med stagnation och brist på nytänkande som följd. När lokalradion släpptes fri uppstod 80 nya radiostationer. Motsvarande utveckling skulle kunna ske inom andra medier, förutsatt att statens hämmande monopol avvecklas.

Det kan vidare ifrågasättas om dagens omfattande must carry-skyldighet är förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). I 3 kap. 1 § 2 st. YGL stadgas nämligen: ”Den frihet som följer av första stycket hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning ...”.

Kravet på allmänhetens tillgång till allsidig information måste rimligen anses tillgodosett genom att public service-kanalerna TV 1 och TV 2 omfattas av must carry-skyldigheten. Som public service-kanaler är det deras uttryckliga uppdrag att tillhandahålla just allsidig information. Därmed kan det inte anses befogat att utöka must carry-skyldigheten till att omfatta andra kanaler för att tillgodose informationsbehovet.

4.2.2 Ett statligt markbundet stolpnät hotar mångfald och teknikutveckling

Regeringens planer på markbundna digitala tv-sändningar är oroande. När kabel-tv-näten digitaliseras kan man skapa närmare 300 kanaler där det tidigare bara varit plats för ett trettiotal kanaler. Detta innebär oanade möjligheter för kabelnäten som medium att ge plats för utbildning, information, underhållning, interaktiva tjänster, personligt skapande och mångfald på medborgarnas villkor.

Digitaliseringen av kabelnäten kommer att skynda på utvecklingen av vår datakommunikation. Sverige kan genom en digitalisering av televisionen, genom satelliter och de befintliga kabelnäten gå i täten för bredbandskommunikationen. Alla hushåll som har eller kan få tillgång till ett kabelnät kan genom digitaliseringen av kabel-TV få en kraftfull datakommunikation integrerad i samma kommunikationssystem. Dessutom skapas utrymme för interaktiva tjänster rakt in i vardagsrummet. Det passiva mottagandet blir passé. Alla hushåll som har en telefonledning kan genom digitaliseringen få tillgång till en kraftfull kommunikation på datanätet. Tillsammans med den snabba tillväxten av satelliter för digital kommunikation kommer detta att innebära en revolution, där den enskildes möjligheter till informationsinhämtning och kommunikation ökar drastiskt.

Regeringen föreslog emellertid i december förra året att ett så kallat markbundet stolpnät för digital-TV skall etableras. Syftet bakom förslaget var att välja en teknik som skulle möjliggöra begränsningar och kontroll. Redan vid denna tidpunkt hävdade vi moderater att det var ett illa genomtänkt förslag. Valet av den markbundna tekniken skulle begränsa den möjliga mångfalden, leda till statlig kontroll över vem som skall få sända, kosta mer utan att kunna erbjuda vare sig interaktivitet eller datakommunikationer samt motverka den informationstekniska utvecklingen. Paralleller kan dras till de digitala radiosändningarna. Utöver Sveriges Radios provsändningar har dessa inte tagit fart på grund av oklarheter om villkoren för dem som skall sända.

Via det statligt kontrollerade bolaget Radiotjänst i Kiruna AB (Rikab) avser regeringen att skapa en statlig monopolstandard för digitala TV-sändningar. Rikab avser att etablera ett dotterbolag som skall koda och marknadsföra de marksända digitala TV-sändningarna. Delägare i detta dotterbolag kommer, förutom Rikab, att vara SVT, TV 4 och Terracom. Detta innebär att bolaget kommer att koda de s k must carry-kanalerna (SVT 1, SVT 2 och TV 4). Dessa kanaler är kabel-TV-bolagen skyldiga att förmedla i sina kabelnät, vilket i praktiken innebär att kabel-TV-operatörerna blir tvingade att anpassa sin teknik till den begränsande standard som gäller för de digitala stolpbundna marksändningarna, istället för att använda den gemensamma europastandard som finns.

Konsekvenserna av detta blir förödande för såväl konsumenterna som kabel-TV-operatörerna. För konsumenterna kommer mångfalden och valfriheten att minskas avsevärt till följd av att standarden för marksänd digital-TV mycket kraftigt begränsar möjligheten att utnyttja kabelnätens kapacitet. I realiteten kommer TV-utbudet att begränsas till mellan 10 och 20 kanaler, vilket skall jämföras med de närmare 300 kanaler som skulle vara möjligt att få vid fullt kapacitetsutnyttjande av kabelnäten. Det innebär inte bara en kraftig begränsning av antalet möjliga TV-kanaler i kabelnäten utan försenar också möjligheterna till t ex videotelefoni, höghastighets-Internet och annan avancerad IT. Användningen av interaktiva tjänster via kabelnäten kommer i praktiken att omöjliggöras. Detta innebär flera steg tillbaka för Sverige som föregångsland när det gäller IT.

Regeringens planer på ett markbundet stolpnät för TV-sändningar är lika feltänkta som Stålverk 80 en gång var för stålindustrin. De kommer inte bara att motverka mångfalden inom medieområdet utan också hindra en informationsteknisk utveckling där digitaliseringen genom kabel, satelliter och koppartråd skapar nya och omfattande möjligheter för interaktiv datakommunikation.

Istället för att söka hindra utvecklingen och kontrollera medieutbudet skall staten bereda utrymme och skapa gynnsamma villkor för en snabb och omfattande digitalisering liksom av en utbyggnad av den informationstekniska infrastrukturen på marknadens villkor.

4.2.3 Upphäv stopplagen

Utvecklingen av en privat lokalradioverksamhet har inneburit en väsentlig förändring i det svenska mediesamhället. Den borgerliga regeringen bröt radiomonopolet och fick stöd i riksdagen för en frihetlig radiolagstiftning som byggde på yttrandefrihet, mångfald, oberoende från stat och kommun samt konkurrens som grundläggande hörnstenar. Det finns i dag fler radiosändningar än de som beslutas av public service-radion och uppenbarligen har det funnits ett betydande intresse för dessa sändningar.

Under de första åren har den privata lokalradion dominerats av stationer med olika musikinriktning tillsammans med samtal, kommentarer och nyheter. Lyssnarandelarna är så stora att ingen kan förneka radiostationernas betydelse. Detta har inte hindrat en rad socialdemokratiska makthavare att uttrycka ringaktning och irritation över det som sänds. Man har också på olika sätt uttryckt en vilja att begränsa friheten i radion.

Gradvis utvecklas nu denna radio efter publikens önskemål och behov. De olika radiostationerna sänder till exempel med Sveriges Radio konkurrerande nyhetsservice trots att de saknar public service-verksamhetens licensfinansiering.

Fortfarande är public service-verksamheten genom sin gynnade ställning som enda nationellt sändande radioverksamhet och genom sin licensfinansiering dominerande när det gäller till exempel reportage, nyhetsförmedling, kultur- och debattprogram. Public service-verksamhetens nyhetsredaktion Dagens eko är sålunda den kanske mest dominerande och genomslagskraftiga nyhetsförmedlingen i landet. I takt med att radion kommit att bli allt viktigare har det därför kommit att bli allt viktigare att slå vakt om mångfald, oberoende och konkurrens för att säkra yttrandefriheten.

Socialdemokraterna har trots detta verkat för att motverka de fria radiostationernas oberoende och existens. I ett års tid har man låtit frågan om de fria radiostationernas frihet och existens vara en öppen fråga. Det utredningsförslag som man låtit ligga till grund för debatten har tillkommit med socialdemokrater och centerpartister i majoritet. Sveriges fria radiostationer kan i ett slag förlora sin rätt att sända fri radio.

Det skulle vara en unik åtgärd i den fria världen. Vidden i det socialdemokratiska utredningsförslaget är omfattande. Om det någon annanstans i världen fanns en regering som på fullt allvar medvetet ville upphäva fria mediers rätt att existera och verka inom givna lagar och regler skulle reaktionerna i Sverige ha varit omfattande. Genom att använda oss av detta perspektiv kan vi bättre förstå vikten av att skydda den fria radion.

Vi välkomnar därför att regeringen nu sagt att den tillsvidare inte avser att lägga fram något lagförslag som grundar sig på utredningens betänkande. Det hade för det fria ordets ställning varit av värde om regeringen omgående hade avvisat utredningsförslaget som omöjligt i en rättsstat och oförenligt med principen om fria medier. Regeringens långa tvekan är avslöjande för Socialdemokraternas mediapolitik. Det är också regeringens agerande mot de fria radiostationerna i övrigt.

Socialdemokraternas motvilja mot den fria radion tog sig redan efter regeringsskiftet hösten 1994 uttryck i den s k stopplagen som stoppar fördelningen av ytterligare lediga frekvenser i etern. Stopplagen förhindrar och förbjuder att i dagsläget ytterligare 20–30 radiostationer etableras. Den framstår som högst tveksam vid beaktande av 3 kap. 2 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen, som anger att sammanslutningar skall ha möjlighet att få tillstånd att sända ljudradioprogram i den utsträckning som tillgängliga radiofrekvenser medger.

Lagrådet ifrågasatte om stopplagen var förenlig med 3 kap. 2 § YGL. Om förslaget genomfördes skulle enligt Lagrådet lediga radiofrekvenser stå outnyttjade åtminstone under en övergångstid. Lagrådet anförde att grundlagsbestämmelsen inte bara innebär att de skall tas i anspråk utan att de skall tas i anspråk på ett sätt som leder till vidast möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Det faktum att regeringen nu backat från det egna utredningsförslaget om att upphäva de befintliga radiostationernas tillstånd understryker i detta perspektiv det principvidriga i stopplagen. Befintliga frekvenser skall användas i enlighet med YGL.

Utvecklingen inom lokalradion visar att över två miljoner lyssnare tycker att mångfalden och informationen har förbättrats genom de privata lokalradiostationerna. Det finns idag minst 8 lediga frekvenser på FM-bandet. Härtill kommer att Post- och telestyrelsen arbetar med att ta fram ett 10–20-tal sändningsmöjligheter för lokalradio på mellanvåg (AM). Dessa frekvenser bör fördelas i enlighet med lokalradiolagen.

Yttrandefriheten och mångfalden inom radioområdet behöver stärkas. Detta kan ske nu genom att stopplagen avskaffas. 20–30 lediga frekvenser för privat lokalradio kan då fördelas med start hösten 1997.

4.2.4 Ett nytt public service-uppdrag

Det framtida public service-uppdraget måste enligt vår mening bygga på en inriktning där public service-verksamheten ses som en del av det samlade programutbud som publiken idag möter. Denna inriktning står i en klar motsatsställning till dagens situation som har sina rötter i en föreställning om att public service-program bör vara det enda publiken tar del av. En sådan inställning avslöjar både en förmyndaraktig attityd och en ringaktning för mångfaldens och konkurrensens betydelse för såväl publik som programutveckling.

För att yttrandefrihetens och tryckfrihetens principer inte skall trädas förnär är det viktigt att hålla fast vid vad som är statens grundläggande uppgifter i den nya mediemiljön, nämligen att erbjuda program som publiken annars inte möter samt en produktion och ett skapande som vitaliserar det nationella kulturlivet.

Det är mot ovanstående bakgrund vår uppfattning att det inte kan vara rimligt att uppdraget för public service-verksamheten utformas i syfte att dominera programutbudet gentemot publiken. Public service-uppdragets syfte bör vara att tillföra publiken ett utbud av program som den annars inte kan få tillgång till.

Därigenom möjliggörs att en statligt kontrollerad medieverksamhet inte kommer i konflikt med yttrandefrihetens och tryckfrihetens principer.

Kraven på en utveckling mot ökad kvalitet och fördjupning samt en programverksamhet som bygger på att man relaterar programverksamheten till det samlade programutbud som publiken idag möter bör enligt vår mening ligga till grund för en ny avtalsperiod. Public service-verksamheten bör genom sin inriktning ges förutsättningar att uppnå en tydlig identitet i den nya mediemiljön.

• Företagen bör i sin programverksamhet vända sig till hela svenska folket med en inriktning mot kvalitet och fördjupning.

• De bör vara institutioner som slår vakt om svenska språket och som skapar nya och större förutsättningar för svensk produktion och kulturellt skapande. Det gäller i hög grad barn- och ungdomsprogram.

• Samhällsdebatt och långsiktiga perspektiv bör prägla den allmänna samhällsbevakningen. Nyhetsförmedlingen skall stå i en redaktionellt fri och oberoende ställning i konkurrens med tidningar och andra mediers nyhetsförmedling.

Det är inom dessa programområden som public service-verksamheten idag har sin starkaste ställning bland publiken. Det är denna starka ställning man skall utveckla och förstärka inför framtiden.

• Public service-verksamhetens företag bär inom sig betydande förutsättningar för att utgöra ledande institutioner i det svenska kulturlivet. Företagen förfogar över resurser som är större än statens anslag till offentliga kulturinstitutioner.

• Det innebär att verksamheten i Sveriges Radio och Sveriges Television skulle kunna bli en nyskapande kraft i det svenska kultursamhället om företagens roll i detta perspektiv tydliggjordes.

• Företagen bör spegla skeenden i hela landet. Programproduktionen skall till betydande del ske utanför företaget och utanför Stockholmsområdet.

Det finns ytterligare krav som skall ställas på public service-verksamheten och som ger den en särskild roll.

• Syn- och hörselskadade skall i verksamheten finna program som de kan ta del av.

• Förmedlingen av det svenska språket skall stå i centrum för de program som riktar sig till språkliga minoritetsgrupper. I en mediemiljö som präglas av allt fler utländska kanaler kommer minoritetsspråksuppgiften gradvis att övertas av nya kanaler och stationer.

• Även framgent skall public service-verksamheten ha ett särskilt ansvar för samiskan och tornedalsfinskan.

Denna inriktning ställer krav på ett public service-uppdrag som understryker rollen som samhällelig kulturinstitution istället för en av många konkurrenter till de fristående kanalerna och radiostationerna på dessas villkor. Företagens framtida legitimitet i publikens ögon bygger på att man har en egen identitet i den moderna mediemiljön.

Det förutsätter en prioritering av företagens resurser som ger väsentligt större utrymme för skapande och produktion. Det nya public service-uppdraget förutsätter enligt vår mening en koncentration av resurser för att kunna uppfyllas.

Ett public service-uppdrag som understryker verksamheternas roll i samhällslivet ger anledning att inför kommande tillstånd pröva frågan om dagens licensfinansiering bör ersättas med skattefinansiering.

4.2.5 Privatisering

Genom att det offentliga koncentrerar sin verksamhet till kvalitet istället för kvantitet och dominans skapas det utrymme för privatisering av en nationell TV-kanal och två nationella radiokanaler. Deras uppdrag måste, liksom vad som även bör gälla i ett nytt avtal för TV 4, utgå från ansvaret gentemot publiken och ej i särskilda av staten reglerade program- och reklamvillkor.

Staten bör genom regionala koncessioner lämna möjligheter till olika TV-stationer att börja sända med olika delar av landet som sändningsområden. De TV-bolag som växer fram ur en sådan process skall kunna genomföra nationella sändningar genom samarbete inom ramen för de två markbundna frekvenser som idag finns tillgängliga.

Koncessionerna skall fördelas på motsvarande sätt som den privata lokalradions koncessioner, nämligen genom auktioner. Utöver de tekniska skäl som talar för att närliggande frekvensområden bör utnyttjas för samma typ av användningsområde (tv-signaler, mobiltelefoni etc) skall staten inte lägga sig i hur frekvensbanden utnyttjas. Statlig reglering på grund av trängsel i etern blir allt mindre aktuell i takt med att den tekniska utvecklingen gör utnyttjandet av frekvensbanden allt effektivare.

Utbildningsradion, slutligen, sänder inte i någon egen kanal utan tillverkar program för public service-verksamheten. Ställningen som public service-företag innebär en osund konkurrens på den svenska utbildningsmarknaden och gentemot de medieföretag som verkar inom detta område. Samtidigt innebär Utbildningsradions ställning som public service-företag att licensmedel används för verksamheter som andra medie- och utbildningsföretag kan bidra med.

De programsändande kanalerna kan köpa program av utbildningsslag från många olika företag. Därmed uppstår både tävlan och nytänkande på ett sätt som inom så många andra områden visat sig vara nyttigt. Mot denna bakgrund föreslår vi att Utbildningsradion utbjuds till försäljning.

4.3 Yttrandefrihet på Internet

4.3.1 Nej till kontroll och censur

Framgångshistorien om Internet torde vid det här laget ha undgått få människor. Från att en gång ha startat som ett nätverk hos den amerikanska militären till att för så sent som tre år sedan i huvudsak ha varit en tämligen sluten och marginell värld för forskare och dataentusiaster, är Internet idag något som omfattar många miljoner människor med inga eller ringa kunskaper om datorer. Internet rymmer i sig en obegränsad mängd av medier förutom all annan direkt kommunikation som nätet möjliggör.

På Internet ges alla en chans att kommunicera på sina egna villkor. Det ger billig och omedelbar global tillgång till litteratur, databaser, artiklar, allsköns information, bra som dålig, grupper av människor (s k news groups) eller enskilda, och allt sker utan inblandning från statsmakten – hitintills.

Totalitära regimer världen över skräms naturligt nog av det närmast obegränsade fria informationsflödet och av det kraftfulla instrument för det fria ordet som Internet utgör. Därför försöker man också kontrollera eller censurera företeelsen. Även i avsevärt mycket mer liberala länder har påtryckargrupper lyckats driva fram en lagstiftning som syftar till att begränsa yttrandefriheten på Internet. The Communication Decency Act i USA är en eftergift för den högljudda radikala kristna högern som vill förhindra att ”runda” ord susar fram i den elektroniska rymden. Även Socialdemokraterna riskerar dessvärre att sälla sig till den sorgliga skara som vill reglera och censurera Internet. Vi Moderater har istället framfört kravet att en multimedialagstiftning upprättas, som inte reglerar mediernas eller teknikens enskildheter utan utgår från generalitet samt yttrandefrihetens och Europakonventionens principer.

Kommunikationen på Internet och på BBS:er kan ske i många olika former: genom enskild elektronisk post från en person till en annan, genom
s k hemsidor på World Wide Web (WWW) och på s k elektroniska anslagstavlor (Bulletin Board System, BBS) för att ta några exempel. Det förstnämnda, de enskilda breven, går naturligtvis inte att reglera utan mycket långtgående inskränkningar, men gentemot de senare, som är beroende av att en systemadministratör tillhandahåller en server varifrån hemsidan eller anslagstavlan administreras och lagras, avser regeringen att ingripa.

Enligt en lagrådsremiss, Ansvar för elektroniska anslagstavlor, som regeringen utarbetat skall systemadministratören filtrera informationen och ta bort meddelanden om det är uppenbart att 1) avsändaren gjort sig skyldig till brott, 2) avsändaren har gjort sig skyldig till intrång i upphovsrätten eller 3) innehållet i meddelandet är ägnat att användas vid brott.

Den tjänst som systemadministratören tillhandahåller kan liknas vid den som tillhandahålls av teleoperatörer, budfirmor eller varför inte ett kafé. Ingen begär att vare sig Telia, Posten eller kaféägaren skall kontrollera vad som sägs i telefonen, skrivs i cirkulär eller yttras över kaffekoppen. Regeringen är inne på fel spår och kommer i bästa fall att åstadkomma ett slag i tomma luften. I sämsta fall kommer man, genom en otymplig lagstiftning som ställer orimliga krav på systemadministratörer, att driva Internetleverantörer från landet. Vi avvisar med kraft detta förslag.

4.3.2 Ett stärkt skydd för individen

Den snabba utvecklingen på IT-medieområdet har lett till behovet att uppdatera delar av vår lagstiftning. Statsmakten har en viktig uppgift att i samverkan med praxis utveckla nya rättsregler som förmår hantera en snabb utveckling och utgöra ett stabilt regelverk utan att för den skull snabbt bli obsoleta eller ett onödigt hinder. Den snabba utvecklingen har också, än tydligare än tidigare, belyst gamla ofullkomligheter och svagheter i lagstiftningen. Ett exempel på det senare är skyddet för enskilda personers integritet.

Trots att det länge varit uppenbart att dagens rättsregler måste anpassas till de nya villkor som bl.a. informationstekniken skapar, har regeringens brist på initiativkraft blivit iögonfallande. Det är naturligtvis nödvändigt att det informationstekniska lagstiftningsarbetet sker med all tänkbar eftertanke och noggrannhet. Skall Sverige ha någon möjlighet att hävda sig i den internationella konkurrensen kan emellertid inte lagstiftningen få fördröjas till följd av brist på engagemang.

Den översyn som görs av den offentliga rätten är angelägen. Det gäller såväl förvaltningslagens som tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens anpassning till den nya tekniken. Det är tillfredsställande att notera att ett förslag föreligger som innebär att publikationer på CD-ROM kommer att åtnjuta yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

Att vi vill se ett mer målmedvetet lagstiftningsarbete är inte detsamma som att vi förordar en statlig reglering av informationsteknikens enskildheter. Tvärtom är det sannolikt så att åtskillig nationell lagstiftning blir helt inaktuell i och med informationsteknikens utveckling. Informationshanteringen blir gränslös och därmed mindre nåbar med nationella regler.

4.3.3 Upphovsrätten

Ett område där behovet av internationell samverkan för att skydda vitala intressen uppenbart har ökat är upphovsrätten. Förutsättningarna för upphovsrätten förändras radikalt, då det med digital teknik är möjligt att både sprida verk och framställa nya exemplar med hjälp av enkla metoder och till nästan obefintliga kostnader. Det är viktigt att upphovsrätter skyddas samtidigt som ett effektivt användande av tekniken inte hämmas. Ett särskilt rättsligt skydd finns idag för datorprogram.

Frågan är om annan elektroniskt baserad information, exempelvis texter, ljud och bilder, skall skyddas på samma sätt. Det bör till stor del vara upphovsmännens sak att tillse att de verk de framställer inte kan missbrukas genom mångfaldigande och spridande. Om upphovsmännen ges ett utökat ansvar ökar incitamenten för att utveckla säkra system, exempelvis kopieringsskydd och elektroniska signaturer som kan styrka behörigheter. På detta sätt kan upphovsrätten, som den ser ut i dag, komma att minska i betydelse. Sverige bör kunna spela en pådrivande roll inom framför allt EU för att få de internationella anpassningarna till stånd.

Motsvarande gäller de förändringar som kan behövas på andra områden inom civilrätten. I huvudsak kan dock den internationella anpassningen här ske inom ramen för den avtalsfrihet som råder. Sedan länge pågår också olika branschvisa standardiserade översyner när det exempelvis gäller elektroniska avtalsslut eller handel. Även här bör Sverige delta aktivt i de regeljusteringar som kan behövas på internationell nivå.

4.3.4 Integritetsskyddet

Dagens grundläggande bestämmelser för personligt integritetsskydd reglerar skydd gentemot det allmänna mot husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Dessutom finns en uttrycklig bestämmelse om skydd för medborgarna mot att deras personliga integritet kränks genom att uppgifter om dem registreras med hjälp av databehandling.

Ett EU-direktiv angående dataskydd kräver en omfattande anpassning av den rättsliga strukturen på området. En parlamentarisk utredning, den s k Datalagskommittén, har haft i uppdrag att mot den här angivna bakgrunden se över den svenska datalagen och lämna förslag till en ny (SOU 1997:39).

Den snabba tekniska utvecklingen väcker ständigt nya frågor rörande hur den personliga integriteten skall värnas. Det rör sig till exempel om satellitövervakning av bilar för att administrera biltullar, det rör övervakning med s k smarta kameror och det rör information om det genetiska arvet. Av denna anledning är det angeläget att lagstiftningen, genom att vara generell och teknikoberoende, kan erbjuda ett skydd för den personliga integriteten utan att kräva en ny utredning och en ny lagändring varje gång en ny teknisk applikation ser dagens ljus.

Vår utgångspunkt är att det är datalagstiftningen – och lagstiftningen i övrigt – som skall anpassas till de principer och regler som gäller i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. De nu aktuella exemplen på hur datalagen förbjuder kommuner att tillhandahålla sina offentliga handlingar på Internet visar på en konflikt som måste lösas genom en analys som på ett mer grundläggande sätt än genom att reglera en särskild informationsteknik behandlar den enskilde medborgarens integritet gentemot det offentliga.

De förestående förändringarna av datalagen och integritetsskyddet motiverar därför en betydligt vidare diskussion om grunderna för integritetsskyddet än den diskussion som Datalagskommitténs majoritet förmådde föra. I Sverige har sedan länge allmänintresset automatiskt ställts mot den enskildes intresse, där individen oftast setts som underordnad.

Den personliga integriteten bör enligt vår mening i stället ses som en del av en individuell rättighet och inte som en produkt av parlamentariska beslut. Genom folkrättsliga överenskommelser har också Sverige anslutit sig till stadganden som säger att individen har vissa grundläggande rättigheter, oavsett nationell lagstiftning. Europakonventionen, som numera också är gällande rätt i Sverige, är ett exempel på det, liksom de EG-rättsliga principer som följde med vår anslutning till EU. Den personliga integriteten är en sådan grundläggande rättighet.

Huvudregeln bör, mot den här angivna bakgrunden, vara att den personliga integriteten alltid skall lämnas okränkt. Det är den enskilde som förfogar över sig och sin person i alla hänseenden.

Ett stärkt integritetsskydd får ett flertal följder, även om dessa inte skall dramatiseras. Redan i gällande rätt finns vissa krav på samtycke, exempelvis i datalagen, även om de ofta uttrycks vagt. En konsekvens som kan bli aktuell är minskade möjligheter till samkörning av registeruppgifter. Med ett starkare skydd för individens integritet skulle offentlig samkörning endast vara möjlig då denna samkörning har samma ändamål som insamlingen av uppgifterna hade. Att myndigheter, som nu sker utan samtycke från den enskilde, säljer eller vidarelämnar uppgifter ur sina eller andras handlingar, bör inte tillåtas. Inte heller bör insamling av personuppgifter utan samtycke eller med stöd av någon specialbestämmelse få ske för enbart allmänna ”samhällsplaneringsändamål”. Däremot bör samtycke till kontroll i rimlig omfattning regelmässigt vara en förutsättning för att ansökan om ett bidrag eller en förmån skall kunna beviljas.

På grund av den splittrade bild som personrätten idag uppvisar, men också på grund av de principer som här beskrivits, finns goda motiv för inrättandet av en samlad integritetsskyddslag. En sådan lag kan och bör också göras oberoende av den tekniska utvecklingen. I denna lag bör man precisera de fall där intrång i den personliga, icke-kroppsliga, sfären är tillåten utan krav på samtycke och låta övriga fall omfattas av förbud.

Exempel på undantag från huvudregeln med krav på samtycke kan exempelvis finnas inom sjukvården och det straffprocessuella området. Även på områden som t.ex. hälsodataregister bör huvudregeln dock vara att samtycke skall ske innan identifierbara uppgifter används för andra ändamål än för vården av den enskilde.

Forskningens behov av data bör bli föremål för en särskild analys. Det är av vikt att finna sådana lösningar att såväl integritets- som forskningsintresset kan tillgodoses.

Mot denna bakgrund föreslår Moderata samlingspartiet att regeringen utifrån ovan angivna riktlinjer lämnar förslag till en generell och teknikoberoende integritetslagstiftning.

5 Digitaliseringen och förnyelsen av Sverige

5.1 Statens roll

I övergången från det gamla industrisamhället till ett samhälle där kunskap och information blir allt viktigare spelar tillämpningen av IT en avgörande roll. Genom den nya informationstekniken finns bokstavligt talat väsentliga delar av all världens information vid var mans fingertoppar. Förmågan att filtrera, strukturera, bearbeta och förädla denna information blir allt viktigare och utgör en allt större del av värdet av det som produceras. Sverige kan bli en ledande IT-nation, men det förutsätter att politiken bejakar denna utveckling. Utvecklingen av den moderna informationstekniken hänger liksom hastigheten i digitaliseringen intimt samman med mediasamhällets frihet och vitalitet. Försök att kontrollera och begränsa mediernas frihet kommer oundvikligen att påverka Sveriges förutsättningar att utvecklas till ett ledande IT-samhälle.

Den nya tiden ställer krav på en ny typ av politiskt ledarskap. Det måste erbjuda ett brett och stabilt ramverk inom vilket medborgare och företag fritt kan lösa sina angelägenheter på det civila samhällets och marknadens villkor.

Det lämnar staten med ett behov av att utnyttja andra verktyg för att främja det goda samhällets framväxt. I ett samhälle statt i snabb förändring kommer ledarskapet, synen på vilken väg Sverige skall gå och de konstruktiva processerna att ta över när den statliga pekpinnepolitiken tvingas lämna in.

Informationssamhället är redan här. Det beror inte på regleringar eller politiska beslut. Det beror på den tekniska utvecklingen och på den enastående snabbhet med vilken de nya tekniska landvinningarna idag kan kommersialiseras på en global marknad. Att en mobiltelefon gått ner i pris från 20 000 kronor till några hundralappar och att den har minskat i vikt från 20 kg till ett par hundra gram visar med stor tydlighet att marknaden för mobiltelefoner fungerar och att dagens konsumenter har stor nytta av detta.

Digitaliseringen av numera traditionella medier som radio och TV kommer att forcera utvecklingen mot multimedia där ord, ljud och bild förmedlas i integrerade system genom kabel, satelliter och datanätverk. Det är en utveckling som bör bejakas, inte minst därför att den skapar en grund för en snabb teknisk utveckling där existerande kabelnät och telefonförbindelser omvandlas till kraftfulla former för avancerad datakommunikation. Mediasamhällets nuvarande tjänster ökar intresset för och möjliggör en utveckling av bredbandsnät och datakommunikation som binder samman inte bara företag och arbetsplatser utan också våra hem. En öppenhet för en snabb utveckling av medier och mediertjänster genom digitala kabelnät och satellitsändningar kan ge Sverige en infrastruktur för datakommunikation som är världsledande.

Statens egen verksamhet måste också involveras. Riksdagen och många kommuner har redan idag tagit informationstekniken i sin tjänst för att marknadsföra sig och sprida information om sin verksamhet. På vissa håll tillhandahålls också en del av de offentliga handlingarna på elektronisk väg. Ett gott exempel på en ”offensiv offentlighetsprincip” är riksdagens hemsida (www.riksdagen.se) och knutpunkten Sverige direkt (www.sverigedirekt.riksdagen.se). Detta räcker emellertid inte! Det borde idag vara en självklarhet att alla statliga myndigheter, verk och statliga företag har en strategi för användningen av IT som en viktig del i sitt informationsuppdrag till medborgarna.

Vi föreslår att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med förslag till samlade riktlinjer för webb-baserad information och användningen av Internet för kommunikation med medborgarna. Härvid måste behovet av transparens beaktas, konflikten mellan säkerhet och öppenhet, samt regler för diarieföring.

5.2 Utbildning och forskning

5.2.1 Skolarbetet

”Senast vid utgången av år 2000 skall alla Sveriges skolor vara anknutna till Internet via fasta höghastighetsförbindelser och ha goda tekniska möjligheter och kunskaper att använda informationstekniken fullt inom undervisningen.” Det är Moderata samlingspartiets mål för att skolan skall bidra till att Sverige blir en ledande IT-nation. En sådan satsning möjliggörs genom de medel som frigörs vid en privatisering av Telia.

För att nå målet krävs också att lärarna har fått en god utbildning och är väl förtrogna med den nya tekniken. Endast då kan de utgöra det stöd som behövs för att varje elev skall få en möjlighet att ta till sig och utnyttja informationsteknikens möjligheter till fullo.

Informationstekniken har potential att leda till en betydande modernisering av skolan. Erfarenheter visar att införandet av informationsteknik ofta leder till en mer problemorienterad och individualiserad undervisning där det finns stora möjligheter att arbeta mer flexibelt.

Många elever har före skolstarten och på sin fritid skaffat sig erfarenhet av att arbeta med den nya tekniken. Det är viktigt att skolan tar tillvara deras kunskaper och bygger vidare på det intresse många elever har. Datorerna innebär en möjlighet att öka elevernas motivation och intresse för skolarbetet, inklusive de viktiga läxorna.

Genom skoldatanätet och andra nätverk kan elever och lärare kommunicera och debattera med elever och lärare i andra skolor i och utanför Sverige. Det förutsätter att Sverige fortsätter att vara pådrivande i utvecklingen av det europeiska skoldatanätet för ett gränsöverskridande kunskapsutbyte mellan lärare och elever i hela Europa.

Modern informationsteknik används redan idag med stor framgång i undervisningen av handikappade och elever med olika inlärningsproblem. De kunskaper som finns är otillräckligt dokumenterade och kunskaperna dåligt spridda. Skolverket bör ges i uppdrag att stimulera utvecklingsarbetet vad gäller de pedagogiska möjligheter informationstekniken erbjuder.

5.2.2 Lärarutbildning och fortbildning

Helt avgörande för skolans förmåga att dra nytta av den nya informationstekniken är att lärarna kan och använder den moderna tekniken. Den översyn av lärarutbildningen som pågår måste ta hänsyn till detta. Lärarutbildningen måste förnyas och breddas. Lärarutbildningen måste bli mer flexibel och utsättas för en ökad grad av institutionell konkurrens.

Informationstekniken erbjuder också lärarhögskolorna en utmärkt möjlighet att vidareutbilda lärare på distans. Att denna möjlighet tillvaratas är ett krav vi anser att regeringen snarast bör ställa på landets lärarhögskolor.

5.2.3 Högre utbildning och forskning

Informationstekniken skall utnyttjas för att förändra och vitalisera de traditionella organisationsformerna. IT ger helt nya möjligheter inom alla ämnen och inriktningar avseende den undervisning och forskning som kan bedrivas vid landets högskolor.

Samtliga universitet och högskolor skall ligga i frontlinjen när det gäller att utnyttja IT för att främja utbildningen och forskningen inom alla discipliner. Alla studenter skall kunna använda IT. Lärare och forskare skall kunna använda informationstekniken för att kommunicera såväl nationellt som internationellt på ett snabbt och smidigt sätt. Informationstekniken möjliggör helt nya och tidigare osannolika forskningskonstellationer. ”Virtuella universitet”, där elever och lärare genom utnyttjandet av modern teknik inte är bundna av att behöva befinna sig på samma plats, är ett exempel på en sådan förnyelse. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning av förutsättningarna för att etablera ett sådant universitet, antingen som en självständig enhet eller som en del av ett existerande lärosäte.

5.2.4 SUNET

SUNET är idag ett nationellt kompetenscentrum med ett övergripande ansvar för Internetsamordningen i Sverige i såväl tekniskt som administrativt och organisatoriskt hänseende. SUNET kan även genom sin höga kompetens driva fram en utveckling av Internet nationellt och internationellt. Vi menar att SUNET:s roll är att vara Internetleverantör åt högskolevärlden och därutöver verka som ett nationellt kunskaps- och kompetenscentrum. Däremot skall SUNET inte vara en intern Internetleverantör åt offentlig sektor.

5.2.5 Distansutbildning

Informationstekniken krymper avstånden. Detta får betydelse inte minst för glesbygdens möjligheter att delta i utvecklingen. Genom en offensiv satsning på informationsteknik är det fullt möjligt att leva, verka och bilda sig i samtliga delar av landet.

Informationstekniken gör det också lätt att integrera distanselement i den normala skolundervisningen. Varje klass – t.o.m. varje elev – kan härigenom få vägledning av lärare med just den erfarenhet och kunskap som behövs i varje given undervisningssituation.

Modern IT-baserad distansutbildning kan också få en avgörande betydelse för den kontinuerliga kompetensutveckling som nu måste komma. Modern teknologi kan inte minst pressa kostnaderna för denna typ av utbildning.

5.2.6 Bibliotekens roll i kunskapssamhället

Biblioteken har en viktig roll i breddningen av IT-användningen under de närmaste åren. Den första tiden handlar det bl a om att tillhandahålla tillgång till Internet. På sikt är det dock mer betydelsefullt att bibliotekariernas kompetens och kunskap utnyttjas för att skapa ”virtuella nätbibliotek” och informationstjänster som gör det lättare att hitta material och använda näten. Paralleller kan dras till bokhandlar som idag inte har någon affärslokal utan endast en hemsida på Internet varifrån kunden beställer sina böcker som sedan skickas hem till honom eller henne. Staten bör, genom universitetsbiblioteken, föregå med gott exempel i digitaliserningen av Sveriges bibliotek.

5.3 En nystart för IT-kommissionen

Regeringens IT-kommission har av olika skäl förlorat sin kraft. En viktig orsak är att den medvetet givits en mer undanskymd roll. Sverige har de senaste åren tappat farten i introduktionen av informationstekniken på olika samhällsområden.

Vi tror dessvärre inte att regeringen kan reparera den skada som skett. Däremot är behovet oförändrat stort av en ledning av Sveriges vidgade utnyttjande av informationstekniken. Nya uppgifter kan dessutom tillkomma.

Det är framför allt tre uppgifter som nu bör sättas i förgrunden:

• Skolan måste ges tillgång till informationsteknikens alla möjligheter.

• Den offentliga förvaltningen skall göras effektivare och öppnare.

• Sekelskiftesövergången måste ombesörjas på ett kompetent och ansvarsfullt sätt.

Det är naturligtvis ytterst upp till regeringen att avgöra om den anser sig kunna leda IT-kommissionen på ett sådant sätt att dessa centrala uppgifter kan skötas tillfredsställande. Kan inte regeringen detta bör IT-kommissionen ersättas av ett organ med ett entydigt mandat och med nödvändiga resurser för att kunna inspirera och leda Sveriges användning av informationstekniken.

5.3.1 2000-problematiken

Den socialdemokratiska regeringen har alltför länge trivialiserat problemet och ägnat sig åt sedvanlig utredning och segdragning av frågan. Problemet att gå från sista december 1999 till första januari år 2000 är varken trivialt eller litet. Myndigheter, företag och privatpersoner runt om i världen har dataprogram som är kodade med två istället för fyra siffror i årtalet. Om dessa inte kodas om eller byts ut till modernare program kommer kaos att uppstå i datasystemen när vi går in i 2000-talet. Kostnaderna för 2000-problematiken på global nivå har under hand räknats upp från USD 600 miljarder till USD 1 200 miljarder.

Hur stor del av dessa kostnader som faller på det svenska samhället och dess olika delar är naturligtvis mycket svårt att säga. Siffrorna i den svenska debatten har hittills pendlat mellan 50 och 150 miljarder kronor för Sveriges del. Eftersom staten i Sverige är en så stor del av samhället kan man anta att minst 60 procent av dessa kostnader kommer att falla på den offentliga sektorns alla datorer, som registrerar och kontrollerar såväl företag som individer från vaggan till graven. Därmed skulle skattebetalarnas del av notan uppgå till någonstans mellan 30 och 90 miljarder kronor.

Vid en hearing anordnad av IT-kommissionen i slutet av förra året uppskattade t ex Riksförsäkringsverket sina kostnader 2000-problematiken till 280 miljoner, Posten sina till 500 miljoner och försvaret sina kostnader för till ca 1 miljard kronor. Trots detta tar inte regeringen 2000-problematiken på allvar. Vi menar att detta är ett missgrepp som måste rättas till.

IT-kommissionen måste med kraft leda statens arbete på att anpassa sina system för att klara millenieskiftet. Detta arbete kan bl.a. komma att innebära svåra prioriteringsproblem. Kommissionen måste kunna avgöra vilka system som är mest vitala och måste åtgärdas först. Den måste också tillse att avvägningar görs huruvida nuvarande program och system skall omprogrammeras för att klara millenieskiftet eller om hela system skall bytas ut mot andra, som både klarar millenieskiftet och har bättre prestanda än nuvarande system. Kommissionen bör också erbjuda sig att leda och samordna det civila samhällets anpassning och tillse att kommunikationen mellan samhällets olika delar fungerar.

6 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etableringsfrihetens betydelse för tryck- och yttrandefriheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för statens agerande rörande medier i ett öppet samhälle,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten ej skall reglera formerna för olika programföretags verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ägarbegränsningar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om must carry-principen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett markbundet nät för digitala sändningar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den s.k. stopplagen skall avskaffas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny innebörd av public service-uppdraget,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om privatisering av en TV-kanal och två radiokanaler i enlighet med de riktlinjer som anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om yttrandefrihet på Internet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna för anpassning av lagstiftningen till de krav som den informationstekniska utvecklingen reser,1

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av arbetet med den enskildes integritetsskydd,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om digitaliseringen och förnyelsen av Sverige,1

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om IT-användningen i den statliga förvaltningen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla skolor senast vid utgången av år 2000 skall vara anknutna till Internet via fasta höghastighetsförbindelser,2

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen för riksdagen skall redovisa förutsättningarna för att etablera ett s.k. virtuellt universitet,2

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en digitalisering av universitetsbiblioteken,2

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa den nuvarande IT-kommissionen och inrätta en kommission med särskilt ansvar för 2000-problematiken.1

Stockholm den 2 oktober 1997
Carl Bildt (m)
Lars Tobisson (m)	Gullan Lindblad (m)
Anders Björck (m)	Beatrice Ask (m)
Knut Billing (m)	Birger Hagård (m)
Gun Hellsvik (m)	Bo Lundgren (m)
Inger René (m)	Karl-Gösta Svenson (m)
Per Unckel (m)	Per Westerberg (m)

1 Yrkandena 11, 13 och 18 hänvisade till TU.

2 Yrkandena 15–17 hänvisade till UbU.

Gotab, Stockholm 1997