Mediepolitiken

Motion 1994/95:K414 av Bo Holmberg m.fl. (s)

I ett demokratiskt samhälle intar medierna en mycket
viktig roll. Därför är det angeläget att regering och riksdag
lägger fast både målen för medierna och därmed också en
mediepolitik. Det är viktigt att ett övergripande och
demokratiskt förhållningssätt också framåt präglar
medieutvecklingen. Detta har uttryckts av en tidigare
pressutredning (1972) och i proposition 1975/76:131 så att
mediepolitiken inte bör sökas inom mediebranschen utan i
stället ute i samhället. Därmed blir huvudmålet de
demokratiska värdena. Mediernas roll blir att medverka till
att upprätthålla demokratin i Sverige.

I betänkandet SOU 1988:48 om den statliga presspolitiken
sägs följande om medierna och demokratin:

Mediernas funktion inom ramen för det demokratiska
systemet preciserades av statsmakterna, med utgångspunkt i
pressutredningens analys, till att avse följande fyra
uppgifter:

1. Massmedierna bör ge den information som är
nödvändig för att medborgarna skall kunna ta ställning i
samhällsfrågor. Även de förtroendevalda bör genom
massmedierna få löpande information om enskildas och
organisationernas uppfattningar i politiska frågor.

2. Massmedierna bör fristående eller som språkrör för
organiserade samhällsintressen kommentera skeendet i
samhället.

3. Massmedierna bör som allmänhetens företrädare
granska den verksamhet som utövas av de inflytelserika
i samhället.

4. Massmedierna bör främja en kommunikation inom
och mellan politiska, fackliga och andra ideella grupper i
samhället.

Sammanhållen mediapolitik

Det är angeläget att den fortsatta mediapolitiken förankras
i en demokratiuppfattning. Likaså att regering och riksdag
lägger fast grunderna för en sammanhållen mediapolitik. En
demokratiskt förankrad mediapolitik kan inte baseras på
enbart marknad och företagsekonomi. Demokrati förutsätter
mångfald i värderingar och kulturer. Mediapolitiken behöver
därför innehålla särskilda samhällsinsatser -- presstöd, regler
mot ägarkoncentration och mål för kulturell mångfald i radio
och TV. Dagspressen bör t.ex. då inte bedömas isolerad från
radio och TV. Helheten är viktig.

Demokratin och media

De pågående utredningarna av presspolitiken och om
maktkoncentrationen i medierna är ett uttryck för mediernas
viktiga roll vad gäller det allmänna samhällsintresset.

Det torde inte råda någon tvekan om att det finns ett klart
samband mellan läsning av dagspress och deltagande i den
demokratiska processen. I Stockholmsområdet finns t.ex. ett
klart samband mellan dagspressens hushållstäckning och
valdeltagande. Där Stockholms morgontidningar läses flitigt
är också valdeltagandet högt -- och tvärtom.

På medieområdet, som på många andra områden, är det
viktigt att konkurrens och mångfald kan upprätthållas. I
länder där konkurrensen släpps fri på medieområdet -- utan
vare sig stöd eller regleringar -- har det för dagspressen
snabbt lett till att konkurrensen upphört. Professor Karl-Erik
Gustafsson har övertygande visat att marknadsdominans på
utgivningsorten är helt avgörande för en tidnings ekonomi
och förre rektorn för Journalisthögskolan i Stockholm, Lars
Furhoff, har visat hur annons- och läsarmarknad samverkar
i den s.k. upplagespiralen -- en spiral som snabbt slår ut
svagare tidningar och stärker de dominerande. I praktiskt
taget hela världen råder lokala monopol på
dagstidningsmarknaden. Samtidigt kan man konstatera att i
Norden, där mångfalden på dagspressmarknaden har
upprätthållits i högre utsträckning än i andra länder, är
dagspressen mer spridd och mer läst än i andra länder och
här deltar också människor i den demokratiska
beslutsprocessen i högre utsträckning än i andra länder.

Yttrandefrihet och kvalitet

Den förra regeringen inledde en liberalisering av radio och
TV. Syftet var att bryta upp monopolen och värna
konkurrensen. Det har nu gått en tid och resultat kan redan
avläsas.

Många har knutit stora förhoppningar till att de nya
medierna -- i första hand de lokala kommersiella radio- och
TV-stationerna -- skulle kunna skapa konkurrens och
mångfald inom medierna på rent kommersiell bas. Redan
efter en kort tid har det visat sig att dessa förhoppningar
kommit på skam. De kommersiella radiostationerna sänder
nästan enbart musik. De tillhör i huvudsak några stora
kedjeföretag -- varav några domineras av
dagstidningsföretag som redan har lokala monopol på
tidningsområdet -- och sänder samma program över hela
landet. Vid de auktioner av sändningstillstånd som hållits har
det visat sig att flera lokala dagstidningsföretag varit beredda
att betala stora summor för att bevara sina lokala monopol
på reklammarknaden. De har däremot inte varit villiga att
utveckla samhällsbevakningen i den kommersiella radion.
Det beror delvis på att det kommersiella underlaget är så litet
för både lokala radio- och TV-företag att de saknar
förutsättningar för en aktiv nyhetsbevakning. Det är ingen
hemlighet att en mycket stor del av de nyheter som
presenteras i lokala radio- och TV-program är hämtade från
de etablerade dagstidningarna. Men det har också visat sig
att nyheter och samhällsprogram inte lockar tillräckligt
många lyssnare för att vara kommersiellt attraktiva. Den
kommersiella radion har blivit en ren musikradio och den
kommersiella TV:n har inte resurser för aktiv journalistik. De
nya medierna svarar därmed inte för någon ökad mångfald
eller konkurrens på de områden som är väsentliga ur
samhällets synvinkel. Däremot har de bidragit till att stärka
de redan starka medieföretagens grepp över de lokala
reklammarknaderna. Riskerna för ökad monopolisering har
därmed ökat. Det är därför än mer angeläget än tidigare att
staten bedriver en mediepolitik som slår vakt om mångfalden
inom dagspressen.

Programutbudet i riks-TV har blivit mer ytligt.
Ambitionen verkar vara att börja konkurrera med de
kommersiella kanalerna -- och deras spel, tävlingar och
underhållning. Däremot har riksradions utveckling varit i
huvudsak positiv. Mångfald och kvalitet i utbudet utgör
starka styrkrafter. Dagstidningarna har inte heller nämnvärt
påverkats av den kommersiella underhållningstrenden som
kännetecknar reklamfinansierad radio och TV.

Samhällets stöd

Statens stöd till pressen består av både direkt och indirekt
stöd, varav det direkta stödet är den mindre delen.

En hörnpelare i den statliga presspolitiken är stödet till
samdistribution -- ett stöd som utgår till alla tidningsföretag.
Meningen med detta stöd är att tidningar skall konkurrera
med innehållet -- inte med distributionen. Samdistributionen
har starkt bidragit till att ekonomiskt svaga tidningsföretag
kunnat överleva. Utan samdistributionen hade inte heller
Stockholms morgonpress kunnat få den riksspridning den nu
har, med alla de fördelar detta innebär för den nationella
sammanhållningen och möjligheterna att föra en politisk
debatt som omfattar hela riket. Utan samdistributionen hade
vi inte heller haft så många tidningar som kan föra sina
respektive regioners talan. Vi hade haft ett tystare Sverige.

Nu hotas samdistributionen på flera håll i landet. Lokalt
dominerande tidningsföretag vill på nytt få total kontroll
över sin distribution för att kunna utnyttja organisationen till
distribution av direktreklam och annat. Dessa företag anser
inte att dagens statliga samdistributionsrabatt väger upp de
fördelar det skulle ge att få total kontroll över
distributionsapparaten.

Det är ett starkt samhällsintresse att tidningsföretagen
fortsätter med sin samdistribution, så att medborgarna fritt
kan välja tidning. Överläggningar bör tas upp med branschen
i syfte att utforma ett stabilt system för fortsatt
samdistribution.

Dagspressen har hittills också haft lägre annonsskatt än
andra tryckta medier och varit befriad från moms. Statens
motiv för att ge dagstidningarna dessa förmåner är givetvis
de viktiga uppgifter dagstidningarna fyller i den svenska
demokratin. Nu övervägs minskningar i detta indirekta stöd
till pressen. Många tidningsföretag kommer inte att kunna
bära dessa ökade kostnader utan att föra dem vidare till
prenumeranter och annonsörer. För en del svaga
tidningsföretag kan moms och höjd reklamskatt vara den
ytterligare börda som knäcker deras ekonomiska ryggrad.
Om statsmakterna ändå överväger en minskning av det
indirekta stödet krävs en förstärkning av det direkta stödet
för att värna mångfalden.

Det förtjänar att påpekas att reklamskatten infördes för att
finansiera det direkta presstödet och att reklamskatten ger
staten intäkter som klart överstiger det direkta presstödets
kostnader. Reklamskatt och presstöd är en metod för att
motverka den redan alltför långt gångna monopoliseringen
av dagstidningsmarknaden. Det är angeläget att staten även
i fortsättningen bedriver en effektiv politik för att stärka
konkurrensen på medieområdet och för att förhindra att
lokala monopol uppstår. Om de nuvarande
konkurrensbefrämjande åtgärderna försvagas måste de
därför kompletteras med andra åtgärder för att upprätthålla
både kommersiell och opionionsmässig mångfald i hela
landet.

Snabb utveckling

Mediasituationen har under senare tid förändrats i snabb
takt beroende på den tekniska utvecklingen och på ökad
konkurrens. Detta säger oss att det är nödvändigt med
återkommande utvärderingar, och därmed omprövningar av
medel och stöd för att uppnå målen och mångfalden i
medierna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dagspressens viktiga uppgifter i
den demokratiska processen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att säkra
en fortsatt samdistribution av dagstidningar över hela landet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder som motverkar en ökad
monopolisering i tidningsbranschen.

Stockholm den 24 januari 1995

Bo Holmberg (s)

Sven Lundberg (s)

Britta Sundin (s)

Hans Stenberg (s)

Agneta Lundberg (s)

Susanne Eberstein (s)