Mellanöstern

Motion 1991/92:U615 av Torgny Larsson m.fl. (s)

Efter mer än 24 års ockupation av Västbanken, Gaza och
annektering av Östra Jerusalem och Golanhöjderna, har
äntligen en fredsprocess kommit igång mellan Israel och de
parter som är berörda -- palestinierna, Libanon, Jordanien
och Syrien. Allt som nu kan göras för att
fredsförhandlingarna skall kunna fullföljas och bringas till
ett lyckligt slut bör kraftfullt stödjas också av den svenska
regeringen.

Det är viktigt att vidta förtroendeskapande åtgärder
eftersom bristande förtroende är en av orsakerna till det
tröga förhandlingsarbetet.

En första åtgärd som behöver företas är att omedelbart
stoppa de mot folkrätten stridande bosättningarna på
ockuperat område. Politiska fångar bör friges och
deporteringar av palestinier upphöra. Kollektiva
bestraffningar bör också stoppas.

Det finns en överenskommelse mellan Israel, USA och
det som tidigare var Sovjetunionen om att alla judar som
utvandrar från Sovjet skall resa direkt till Israel utan
möjlighet att bosätta sig i andra länder. Detta strider mot
folkrätten där det såväl i Europakonventionen som i FNs
stadgar stipuleras att var och en har rätt att bosätta sig där
han vill och kan.

Vi hälsar givetvis med tillfredsställelse att
Sovjet/Ryssland öppnat sina gränser för judar som vill
utvandra men vi måste protestera mot att dessa skall tvingas
till Israel. Väl i Israel är de skyldiga att betala stora belopp
om de emigrerar inom fem år. De erhåller inte heller pass
inom ett år. Denna invandring ökar också bosättningarna på
ockuperat område väsentligt.

Det blir inte lugnt i Mellanöstern förrän den palestinska
frågan lösts. Den folkrättsliga grunden är redan lagd i FNs
resolutioner 242 och 338. I den mån Säkerhetsrådets
resolution inte fullföljs bör FN vidta de åtgärder som anses
nödvändiga. FNs trovärdighet hänger på att de kan hävda
sina beslut.

Samtidigt som vi hälsar den nuvarande fredsprocessen
med tillfredsställelse bör den i längden inordnas under FN.
Det kan ske på olika sätt. Det är emellertid viktigt att de
som nu agerar gör det med ett FN-mandat bakom sig. Den
svenska regeringen bör verka i den riktningen.

Skolorna har varit stängda under långa tider och
universiteten är det fortfarande. Det strider också mot
folkrätten. Inte ens under Tysklands ockupation av våra
nordiska grannländer vidtogs sådana åtgärder mot
undervisningen här i Norden.

Den ekonomiska och sociala situationen är mycket svår.
Sverige har numera anslagit pengar direkt till åtgärder, som
utförs av frivilliga organisationer. Svenskt bidrag till
UNRWA -- United Nations Relief and World Agency for
Palestine Refugees in the Near East -- har alltid varit stort i
förhållande till andra länder.

Emellertid har situationen ytterligare förvärrats,
framför allt efter Gulfkriget. Sverige bör därför öka sitt
bidrag till UNRWA och utvidga sitt katastrofbistånd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att regeringen bör verka för ökade bidrag till palestinierna
enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att regeringen i enlighet med vad som anförts i motionen
bör arbeta för förtroendeskapande åtgärder efter bl.a.
följande riktlinjer:

a) bosättningarna bör omedelbart stoppas

b) politiska fångar friges

c) tortyr i fängelser upphör

d) kollektiva bestraffningar stoppas

e) skolor och universitet hålls öppna på ockuperat
område,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att regeringen bär väcka frågan i FN om Sovjet-judarnas
rätt att välja invandrarland,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att regeringen med kraft bör stödja fredsprocessen på
grundval av FN:s resolutioner 242 och 338,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att regeringen bör verka för att FN vidtar de åtgärder som
kan anses nödvändiga för att resolutionerna 242 och 338
genomförs.

Stockholm den 22 januari 1992

Torgny Larsson (s)

Lena Klevenås (s)

Berit Löfstedt (s)