Metallbiologiskt centrum

Motion 2005/06:So651 av Ewa Björling och Göran Lindblad (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att omedelbart avveckla alla statliga anslag till Metallbiologiskt centrum i Uppsala.

Motivering

Amalgamenheten bildades 1990–1991 i Uppsala läns landsting med syfte att tillhandahålla ett förbättrat omhändertagande av patienter med sjukdomar som misstänks ha orsakats av amalgam i tänderna. Redan 1996 blev Amalgamenheten starkt ifrågasatt av Socialstyrelsen i samband med en utvärdering av verksamheten. Socialstyrelsen ansåg att personalen jobbade för okritiskt med patienterna och många patienter fick genomgå så kallad amalgamsanering. Inte i något fall ledde utredningarna som personalen gjorde på Amalgamenheten fram till att man ansåg att patientens hälsotillstånd kunde bero på något annat än att patienten är allergisk eller förgiftad av amalgam. Andra möjliga förklaringar till varför patienten led av till exempel trötthet, huvudvärd, yrsel eller en kombination av flera besvär analyserades aldrig.

Amalgamenheten fick sedan skarp kritik från Socialstyrelsen för en svag eller icke befintlig dokumentation samt tveksamma metoder. Avveckling skedde 2002 efter begäran från UU och SLU.

Regeringen gav i december 2002 15 miljoner kronor till Metallbiologiskt centrum, ett centrum som bildades av samma personer som tidigare ansvarade för Amalgamenheten. Detta beslut föregicks av Dentalmaterialutredningen (SOU 2003:53) som blev mycket kraftigt kritiserad av en samlad expertis.

Under en längre tid har också skarp kritik riktats mot Metallbiologiskt centrum. I deras årsrapporter saknas förklaringsmodeller för olika samband mellan upplevd hälsa och metallhalter i blodet som man anser sig ha hittat. Flera projekt är omöjliga att utvärdera eftersom det fattas objektiva analyser samt referensvärden och resultat. Andra redovisningar innehåller godtyckliga värden, och de försökspersoner som ingår i studierna är mycket knapphändigt beskrivna. Man spekulerar också i om oförmåga att utsöndra kvicksilver kan orsaka autism och inkluderar även den avfärdade hypotesen om att vaccinationer kan orsaka autism. Hemsidan för information är tom och inga forskningsresultat har presenterats. Listan på bristfällig dokumentation som möjliggör utvärdering är mycket lång.

Regeringen har tidigare sagt att den lägger stor vikt vid att det fortfarande finns många människor som är oroliga för risker med amalgam som tandfyllningsmaterial eller som har eller upplever att de har symtom som kan relateras till amalgam och därför anser att det är viktigt att den utvärdering som har påbörjats av Metallbiologiskt centrum får slutföras.

Om man verkligen vill hjälpa dessa människor, och det förutsätter vi att det är regeringens intention, borde man väl i första hand vända sig till dem som har bäst kunskap i ämnet, troligtvis de forskare som har rätt kompetens för detta. Hur kan man då välja några som inte längre får vara kvar på Uppsala universitet? Hur kan man undvika de odontologiska forskare som har lång erfarenhet med bevisad internationell vetenskaplig kvalitet som finns på Umeå universitet och på odontologiska fakulteten på Karolinska Institutet? Hur kan man undvika de forskare som seriöst arbetar med ett nationellt biverkningsregister avseende tandfyllningar?

Vi anser att det är hög tid att avsluta ett projekt som för övrigt aldrig borde ha fått starta. Våra offentliga medel avsatta för hälsovård och forskning ska användas till seriösa verksamheter. Den ytterst tveksamma verksamhet Metallbiologiskt centrum bedriver faller inte inom den ramen.

Stockholm den 5 oktober 2005
Ewa Björling (m)	Göran Lindblad (m)