Militärens miljöförstöring i Sverige

Motion 1991/92:Fö304 av Ulla-Britt Åbark och Hans Göran Franck (s)

I miljörapporten State of the World -91 som tagits fram
av det ansedda amerikanska World Watch Institute slås fast
att militären är en av världens enskilda största
miljöförstörare som befinner sig i ''krig med miljön''. Mot
bakgrund av detta faktum är det märkligt att den svenska
militärens roll i miljöförstöringen nästan inte alla
uppmärksammas.

Det är uppenbart att det inte går att bedriva miljövänlig
militär verksamhet. Det finns inga miljövänliga stridsvagnar
eller stridsflygplan, vare sig i Sverige eller utomlands.

Två sidor kan betonas i problematiken med den militära
miljöförstöringen i Sverige. Dels den verkliga
miljöförstöring som militären är ansvarig för, dels frånvaron
av åtgärder och planer för att göra något åt situationen.

Några av de allvarligaste miljöproblemen som militären
förorsakar är utsläpp från militära flygplan, skjutning vid
övningsfält och skjutbanor, buller samt de problem som
hänger samman med destruktion av gammal ammunition.

Militären står för ca 25 % av all flygbränsleförbrukning
i landet och svarar därmed för en mycket stor del av flygets
samlade utsläpp. Trots detta undantas det militära flyget
från den miljöskatt för utsläppta avgaser som gäller
civilflyget. Detta är inte rimligt.

Av det samlade spill på mellan 800 och 900 ton som
årligen uppstår vid hantering och transporter av flygbränsle
står militären för hela 90 % (enligt studie av Institutet för
vatten- och luftvårdsforskning, IVL).

Sverige har Europas största skjutfält.
Övningsskjutningen leder till utsläpp av sprängämnen och
metallskrot i naturen. Metaller som koppar och bly släpps
ut i stora mängder men kontrollen av hur mycket som släpps
ut årligen är bristfällig. Vid studier som gjorts vid den
norska försvarskommissionen 1991 visade det sig att så
mycket som en tredjedel av hela Norges blyutsläpp härrör
från militära skjutövningar.

Vid militärens flygningar uppstår ett mycket kraftigt
buller. Detta är ett problem som kommer att förvärras när
JAS-flygplanet tas i drift eftersom bullret från JAS är värre
än det från Viggen. Om JAS-planen placeras ut på
flottiljerna kommer över 70 000 människor att hamna inom
kraftigt bullerstörda områden. Som exempel kan nämnas
att hela Uppsala och stora delar av Luleå kommer att
drabbas av buller som vida överstiger de gränsvärden som
gäller för nyproduktion av bostäder (55 Db).

Destruktion av gammal ammunition sker främst vid
Vingåkerverken och på Trängslets skjutfält i Älvdalen. Av
den ammunition som i år destruerats i Sverige genom
sprängning har cirka hälften importerats från Tyskland.
Anledningen till att Tyskland skickar hit gammal
ammunition för destruering är att det av miljöskäl inte är
tillåtet att destruera ammunitionen där. Ingen myndighet
har någon kontroll över vad destrueringen av hundratals ton
ammunition i Älvdalen har för miljökonsekvenser.

På naturvårdsverket i Stockholm uppger man att man
inte vet vilka egentliga miljökonsekvenser verksamheten
för med sig. Destruktion av ammunition är nödvändigt --
och positivt då orsakerna är militär nedrustning och
förstöring av överflödiga vapen -- men man måste se till att
denna verksamhet sker under ur miljöhänsyn acceptabla
former. Inom Swedish Ordnance planeras nu för en ny
modern destruktionsanläggning, som kan vara klar att tas i
drift inom ett par, tre år. Fram till dess att denna nya
anläggning är klar bör destruktionen av i vart fall
importerad ammunition upphöra. Öppen destruktion bör
inte tillåtas.

Utöver de exempel på militär miljöförstöring som kort
presenterades här kan nämnas krigsindustrins verksamhet
och konsekvenserna för vattenmiljön och de skador på
terräng och djurliv som uppstår vid militära övningar.

I dag sker inget samlat miljöarbete inom försvaret. Man
har inte gjort några miljökonsekvensutredningar, man har
inga konkreta miljömålsättningar och inga planer på att
medvetet och effektivt begränsa utsläpp i luft och vatten,
skjutövningar eller annan verksamhet. Det finns ingen
planering och inga åtgärdsprogram vare sig på
försvarsdepartementet, inom staberna eller vid de lokala
militära myndigheterna. Militären i Sverige står utanför det
omfattande miljöarbete som sker inom hela den civila
sektorn. Detta kan inte accepteras.

Vi menar att det är viktigt att militärens miljöförstöring
dokumenteras på ett genomgripande sätt. Regeringen
måste genomföra en utredning likt den man gjort i Norge
på uppdrag av det norska försvarsdepartementet. En
grundläggande genomgång bör göras av de
miljökonsekvenser som den svenska militära verksamheten
för med sig. Utredningen bör också komma med förslag om
hur militärens miljöförstöring i Sverige kan minskas.

Det är också dags att militären städar efter sina tidigare
synder. Vi menar att det vore rimligt att kostnaderna för att
sanera den militära miljöförstöringen skall belasta
försvarsdepartementets budget.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en studie snarast bör genomföras för att kartlägga
militärens miljöförstöring i Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den miljöskatt på avgasutsläpp som tas ut av det civila
flyget bör utvidgas till att också omfatta den militära
flygverksamheten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att destruktion av svensk och importerad ammunition bör
uppskjutas till dess en ur miljösynpunkt säker anläggning
står klar, samt att all öppen destruktion omedelbart bör
stoppas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de kostnader för åtgärder som befinns vara nödvändiga
för att städa och röja efter tidigare militär miljöförstöring
skall belasta försvarsdepartementets budget.

Stockholm den 22 januari 1992

Ulla-Britt Åbark (s)

Hans Göran Franck (s)