Miljögifter och kemikalier

Motion 1989/90:Jo730 av Lars Ernestam m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

gil

1989/90:Jo730

av Lars Ernestam m.fl. (fp)
Miljögifter och kemikalier

Mot.

1989/90

Jo730-734

Kemisamhället är en företeelse på gott och ont.

Den kemiska revolution som vi genomgått de senaste årtiondena har
inneburit att åtskilliga tusentals kemiska ämnen används dagligen - ofta med
okända miljö- och hälsoeffekter. Denna utveckling har inneburit att naturen
och människan ibland utsatts för oacceptabla risker och konsekvenser.

Samtidigt är det klart att mycket av det som vi omges av och tycker är bra
finns tack vare denna kemiska revolution. Många produkter och verksamheter
bygger på möjligheterna att syntetisera nya ämnen (t.ex. mediciner)
samt skapa nya material (t.ex. nylon).

Med kemikalier avses vanligen en substans som syntetiserats eller ett naturligt
ämne som modifierats. Kemikalierna behöver inte vara avsiktligt
producerade - de kan också vara biprodukter, som t.ex. klorerade organiska
ämnen vilka bildas vid klorblekning av pappersmassa.

Alla kemikalier är naturligtvis inte miljögifter. Utmärkande för de kemiska
ämnen som betraktas som miljögifter är vanligen att de är mycket stabila
- de bryts endast ned långsamt, eller knappast alls, i naturen och organismerna.

Alla miljögifter är heller inte kemikalier. En del är naturligt förekommande
- t.ex. tungmetaller såsom kvicksilver och kadmium - men som fått
en spridning, ofta storskalig, p.g.a. mänsklig verksamhet.

Vi varken kan eller skall avsäga oss kemikaliesamhället, men vi får inte
blunda för de - ibland mycket allvarliga - problem det kan innebära. Kemikalierna
är redan idag ett allvarligt bekymmer och kommer, enligt många
forskare, att bli ett av framtidens mycket stora problem. Det är därför viktigt
att tillräckliga resurser avsätts för kemikaliekontrollen.

Det är folkpartiets uppfattning att de kemikalier och miljögifter som hotar
miljön, och i förlängningen människans existens, måste prioriteras högre i
regeringens politik än för närvarande.

1. Miljögifter

På sikt måste utsläppen av ej nedbrytbara miljögifter upphöra. Innan vi når
dit måste vi satsa pengar på forskning, och med miljöavgifter, i kombination
med stränga krav, stimulera industrin till att utveckla nya metoder eller ersätta
miljöstörande material med mindre miljöstörande. Men vissa ämnen

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Jo730-734

är så farliga att det inte finns någon acceptabel utsläppsmängd. I sådana fall
återstår bara för statsmakterna att totalförbjuda utsläppen eller verksamheten.
Så är fallet med dioxiner där riksmötet 1987/88 skärpte regeringens miljöproposition
genom att fatta ett beslut om att dioxinutsläpp i princip skall
upphöra.

Vi kommer fortsättningsvis att redogöra för folkpartiets förslag avseende
några av de mest uppmärksammade miljögifterna. Framställningen har inga
anspråk på att vara uttömmande, men avser att peka på några av bristerna i
dagens socialdemokratiska miljöpolitik.

1.1 Stabila organiska ämnen

Många miljögiftproblem har sin grund i utsläpp av organiska ämnen tillverkade
av människan. Utsläppen från massaindustrin är ett exempel.

Massaindustrin är en stor utsläppskälla för klorerat organiskt material. Endast
till Östersjön beräknas utsläppen uppgå till 100 000 ton per år och dessa
har pågått i många år.

Kunskapen om vilka ämnen som ingår i dessa utsläpp är begränsad, och
naturvårdsverket gör bedömningen att de potentiella miljöriskerna med så
omfattande och komplexa utsläpp är mycket stora.

Efter att folkpartiet länge efterlyst en skärpning sattes målet för massaindustrins
utsläpp av klorerat organiskt material till 1,5 kg bundet klor per ton
massa.

Målet måste dock sättas lägre - utsläppen måste i det närmaste elimineras
senast vid sekelskiftet, bl.a. genom slutna system. Frågan behandlas utförligare
i en annan motion till detta riksmöte.

1.1.1 PCB

Trots tidigare åtgärder mot PCB verkar halterna stiga i Östersjön. Det är
allvarligt eftersom PCB anses vara huvudorsaken till att sälen hotar att utrotas
i Östersjön. Det är ingen överdrift att påstå att minskningen av gråsälar,
från 100 000 i början av 1900-talet till några tusen idag, är ett av de mest
drastiska exemplen på en miljöskada förorsakad av utsläpp av ett giftigt
ämne.

Sedan 1978 är all nyanvändning av PCB förbjuden. Men även efter att 10
år förflutit dyker nya problem upp. Senast har PCB-innehållet i returpapper
uppmärksammats då höga halter av PCB uppmätts i avloppsvatten från returpapperindustri
och i närliggande sjösediment. Självkopierande papper
anses vara källan och uppgifter ger vid handen att mellan 1 000 och 5 000 ton
sådant papper finns kvar i arkiv runt om i Sverige. Eftersom returpappersbruken
nu vägrar ta emot äldre papper än från 1975, riskerar detta att hamna
i de vanliga soporna. Det är väsentligt att problemet följs upp och att lämpliga
åtgärder vidtas för att PCB från returpapper inte skall komma i omlopp.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

Även om användningen av PCB i nya elektriska installationer idag inte är
tillåten, används PCB fortfarande i äldre utrustning. Exempelvis beräknas
att PCB används i ca 100 000 kraftkondensatorer och 200 transformatorer.

Risken för olyckor eller för att utrangerad utrustning omhändertas på fel

Mot. 1989/90

Jo730

2

aktigt sätt är inte obefintlig. Den nuvarande tidsplanen för avveckling är inte
tillräckligt långtgående. Ett totalförbud mot PCB måste införas så att användningen
avvecklas snarast och allra senast vid utgången av 1992 och så
att alla PCB-haltiga installationer tas omhand. Sverige måste också verka för
att samma åtgärder vidtas av övriga Östersjöstater.

1.1.2 Dioxiner

Dioxiner är ett stort antal kemiska föreningar som är stabila och därför endast
långsamt bryts ned i naturen. Flera av ämnena som räknas till gruppen
dioxiner är extremt giftiga. Man känner inte till någon naturlig källa till höggradigt
giftiga dioxiner. Dioxiner kan transporteras över stora avstånd. Således
ligger koncentrationerna hos sälar i Östersjön, Västerhavet och Antarktis
på samma nivå.

Naturvårdsverket menar att ekosystemen i Östersjön är storskaligt belastade
med dioxiner. Man tror att bl.a. tillbakagången i svenska sjöar av fiskätande
däggdjur, som utter, kan vara orsakad av dioxiner.

Naturvårdsverket beräknar att utsläppen av dioxiner i Sverige kan uppgå
till ett halvt kilogram per år (räknat som TCDD-ekvivalenter). Den samlade
mängden i all fisk i Östersjön beräknas till ca 10 gram. Det kan förefalla vara
en låg halt, men dioxiner är så giftiga att 10 gram räcker för att fylla den
tolerabla dagliga nivån för hela Sveriges befolkning i 50 år.

Dioxinerna verkar ännu inte ha fått sådan spridning att faran är akut. Men
eftersom dioxiner lätt tas upp av organismerna, är mycket giftiga, är vitt
spridda i miljön och endast långsamt bryts ned, är det ändå viktigt att snabbt
vidta åtgärder mot utsläppen. Att avvakta resultat från forskningen för att
uppnå fullständig visshet, kan få ödesdigra konsekvenser. Vi vet tillräckligt
idag för att kräva åtgärder.

I princip all förbränning förorsakar dioxiner. Det är därför inte förvånande
att sopförbränningen är en av de större källorna till dioxinutsläpp,
följd av smältverk, skogsindustri och biltrafik.

Kraven på sopförbränningsanläggningar har skärpts men i många fall visat
sig otillräckliga. Frågan om sopförbränning behandlas i en annan motion till
detta riksmöte.

En utveckling i riktning mot slutna system inom skogsindustrin kommer
att leda till minskade dioxinutsläpp. Men även med slutna system kommer
bottensedimenten även för lång tid framöver läcka dioxiner. Det är viktigt
att denna utveckling och situationen vid smältverken noga följs.

Biltrafiken är en stor källa till dioxiner. Förbättringen av avgasreningen
medför sannolikt att utsläppen av dioxiner minskar kraftigt. Det är därför
angeläget att påskynda förnyelsen av bilparken. Förslag i denna del utvecklas
i en annan motion till detta riksmöte.

Utsläppen av stabila organiska ämnen har behandlats och behandlas inom
Paris- och Flelsingforskommissionerna samt Nordsjökonferensen. Sverige
deltar naturligtvis i dessa diskussioner, men det råder ingen tvekan om att
aktiviteten från svensk sida kan ökas ytterligare. Dioxinutsläppen måste i
högre grad drivas av Sverige även i andra internationella fora, exempelvis
inom ramen för ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar.

Mot. 1989/90

Jo730

3

1.2 Tungmetaller

Några metaller, t.ex. magnesium och järn, är helt nödvändiga för vissa livsprocesser.
Andra, t.ex. tungmetallerna kadmium, kvicksilver och bly, är miljögifter
och klart miljöstörande redan vid låga halter.

Det atmosfäriska nedfallet av tungmetaller har minskat. Detta gäller t.ex.
kadmium som har minskat med hälften sedan 1975. Åtgärder mot kadmium
har vidtagits, bl.a. av folkpartiregeringen som införde ett kadmiumförbud.
Huvuddelen av nedfallet för bl.a. kvicksilver och kadmium härrör nu från
utländska källor. Detta understryker vikten av att Sveriges internationella
miljöengagemang ökar.

Höjda halter av kvicksilver har konstaterats i sjöar som aldrig varit utsatta
för direkta utsläpp. Forskare uppskattar att drygt 10 300 sjöar ligger över
svartlistningsgränsen avseende kvicksilverhalten i gädda. Trots detta är endast
250 sjöar svartlistade i landet. Sverige har dessutom satt gränsen för
svartlistning vid 1 mg kvicksilver per kilo fisk. Många andra länder-bl.a. de
inom EG - har följt WHOs rekommendation om 0,5 mg. Följde Sverige den
rekommendationen skulle ca hälften av våra 83 000 sjöar behöva svartlistas.

Kvicksilvret härrör till stor del från förbränning av kol, sopor och utsläpp
från kloralkalifabriker i Europa. Kvicksilvret ansamlas i marken och läcker
sedan kontinuerligt till vattendrag. Idag överstiger nedfallet till markerna de
mängder som lakas ut till vattendragen. Forskare menar att risk finns för att
vi nu ligger mycket nära den kritiska belastningsgräns där mikroorganismer
och de biologiska processerna i marken störs.

Även om kvicksilverutsläppen stoppas omedelbart kommer det ansamlade
kvicksilvret i marken att läcka i hundra - kanske hundratals - år. Under
åtskilliga decennier framöver kommer höga kvicksilverhalter i fisk att vara
ett stort och akut problem.

Kvicksilverproblemets omfattning, dess hälsoeffekter och dess konsekvenser
för miljön är så väl kända och utredda att hårda restriktioner mot
kvicksilver och dess föreningar snarast bör införas. I åtskilliga avseenden bör
förbud kunna tillgripas. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om
detta.

Av de 600 ton kvicksilver som uppskattas finnas i humuslagret beräknas
ca en tredjedel, 175 ton, härröra från utsläpp på kontinenten. Ungefär 4 000
av de 10 300 svenska sjöar med kvicksilverhalter över 1 mg Hg/kg fisk beräknas
svara för de utländska utsläppen. Då utsläpp av kvicksilver hänger nära
samman med förbränning synes en internationell överenskommelse inom ramen
för ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar
vara en framkomlig väg för Sverige att internationellt nå kraftigt reducerade
utsläpp.

Idag är drygt 20 000 sjöar i Sverige försurade. Försurningen upptäcktes
först i sjöarna. Nu uppvisar skogen skador som på goda grunder anses bero
på bl.a. försurning av marken. I tur står grundvattnet. Hotbilden är oroande
eftersom försurningen är en viktig förklaring till att tungmetaller kommer i
omlopp. Surt vatten frigör i marken bundna tungmetaller och för dem till
grund- eller ytvattnet och sjöarnas bottensediment.

Ett viktigt led i kampen mot tungmetallerna är därför att minska utsläppen

Mot. 1989/90

Jo730

4

av försurande ämnen. Folkpartiet menar att snabba åtgärder kan vidtas mot
försurningen. Förslag härpå framförs i en annan motion till detta riksmöte.

Batterier med kvicksilver- och kadmiumhaltigt innehåll ger upphov till betydande
störningar i miljön om de tillförs avfallsanläggningarna. De årliga
utsläppen från batterierna beräknades 1984 till 6 ton kvicksilver och mellan
16 och 20 ton kadmium. Detta innebär att de bidrar med drygt hälften av
samtliga kvicksilverutsläpp i landet. Aven om den frivilliga insamlingen av
miljöfarliga batterier har minskat utsläppen, är dessa fortfarande oacceptabelt
höga. Panter måste därför snarast införas. Frågan behandlas närmare i
en annan motion till detta riksmöte.

2. Kemikalier

Det amerikanska federala forskningsrådet fann att 80-90 % av de kemikalier
som är i omlopp i USA är så dåligt testade att man bara mycket grovt
kan uppskatta vilka risker de kan innebära för miljön och människors hälsa.
Det finns idag således stora brister i den kunskap vi har om kemiska ämnens
hälso- och miljöfarlighet, inte bara i USA utan också i övriga länder - även
Sverige. Därför är det viktigt att det internationella samarbetet på kemikalieområdet
fördjupas och utökas till att omfatta fler länder. Sverige kan spela
en viktig roll trots att vi på en del områden ligger efter andra länder.

2.1 Otillräckligt undersökta kemikalier

I runda tal finns det lika många kemiska ämnen som det finns svenskar. Årligen
framställs ca 300 000 nya ämnen i kemiska laboratorier - huvuddelen av
dem kommer inte längre. Globalt sett anses det i dagligt bruk användas ca
70 000 olika kemiska ämnen. Av de ämnen som förekommer i Sverige, i
praktiskt bruk mindre än 20 000, uppskattar OECD att ungefär 1 000 står
för den helt dominerande användningen - för mer än 90 % av förbrukningen.

Många av dessa 1 000 ämnen är otillräckligt undersökta i fråga om hälsooch
miljöfarlighet. Flera av dem har använts dagligen i hundratals år utan
uppenbara olägenheter och används fortfarande i stor omfattning i vårt land,
utan att vi känner till deras hälso- och miljörisker. De uppfyller inte ens tillnärmelsevis
vad lagen om kemiska produkter (LKP) stadgar om tillfredsställande
utredning av vilka hälso- eller miljöskador som produkterna kan
orsaka. Den svenska kemikaliepolitiken måste rätta till denna brist.

2.2 Tillräckligt undersökta kemikalier

Men inte alla ämnen är dåligt undersökta. De nio ämnen - utöver kvicksilver
som vi berört ovan - som återfinns på kemikalieinspektionens s.k. 10-lista,
är kända för att kunna skada hälsa och miljö. Avvecklingsarbetet beträffande
dessa kemikalier - bl.a. tri- och tetrakloretylen, kreosot, tiram samt
styren - bör påskyndas. Detta behandlas i folkpartiets avfallsmotion.

2.3 Märkning

Av största vikt är att industrin och konsumenten vägleds bort från onödigt
farliga kemikalier. Här kan också ideella organisationer göra viktiga insatser.

Mot. 1989/90

Jo730

5

Där likvärdiga, eller i huvudsak likvärdiga, kemikalier finns, måste vi lära
oss att välja de mindre farliga. Skadliga kemikalier som kan ersättas av
mindre skadliga måste givetvis omedelbart utmönstras. Det är angeläget
med målmedvetna insatser att få fram mindre farliga alternativ till de skadliga
kemikalierna.

Ett viktigt sätt att informera om ämnens miljöfarlighet är att märka produkterna.
På så sätt kan konsumenterna stimuleras att använda miljövänligare
alternativ, att vidta försiktighetsåtgärder vid hanteringen och hantera
restprodukter rätt. De vetenskapliga kriterierna för miljöfarlighet bör samordnas
med dem i EG. Märkning av miljöfarliga kemikalier bör snarast
komma till stånd. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

2.4 Materialbalanser

Kemikalieinspektionen säger sig inte ha en samlad överblick över kemikalieanvändningen.
Man vet inte vilka vägar kemikalierna tar när de väl förts
ut på marknaden, annat än att de ofta på något sätt hamnar i naturen. På
vägen dit kan de också ha skadat människor som hanterar dem.

Folkpartiet har också tidigare år understrukit vikten av att materialbalanser
upprättas för de mest farliga och använda ämnena. På så sätt kan kemikalieflödet
följas i samhället och en identifikation av problem möjliggöras. Ett
sådant samarbete pågår numera mellan statens naturvårdsverk och kemikalieinspektionen.
Det är viktigt att detta arbete ges nödvändiga resurser och
påskyndas.

2.5 Förhandsgranskning av nya kemikalier

Kemikalieinspektionens arbete med förhandsgranskning av, och granskning
av befintliga, bekämpningsmedel måste forceras och, som folkpartiet tidigare
föreslagit, utökas till att omfatta även andra kemikalier.

För att få grepp om utvecklingen på kemikalieområdet är det nödvändigt
att kemikalier undersöks och testas innan de släpps ut på marknaden, vilket
bl.a. förekommer inom EG och USA. Ett förslag till förhandsgranskning av
nya kemikalier har inspektionen förelagt regeringen.

Socialdemokraterna ställde i valrörelsen 1988 ut löften om att alla sverigenya
ämnen skulle förhandsgranskas. Vi noterar att regeringen ännu inte
lämnat något förslag som uppfyller detta löfte. Regeringen bör snarast föreslå
riksdagen förhandsgranskning av nya kemiska ämnen, liknande den som
redan förekommer i USA och inom EG.

2.6 Informationsverksamhet

LKP lägger huvudansvaret för kontrollen av kemiska produkter på företagen,
i första hand tillverkare och importörer men också andra leverantörer
liksom användare.

Ansvarsfördelningen mellan myndigheter är invecklad. Företag som omfattas
av kemikaliekontrollen kan behöva ha kontakt med många myndigheter
- kemikalieinspektionen, räddningsverket, sprängämnesinspektionen,

Mot. 1989/90

Jo730

6

arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen och naturvårdsverket är några viktiga
exempel.

För att företag, särskilt då mindre, skall kunna leva upp till LKP - men
också för att samordningen mellan olika myndigheter skall fungera, både
mellan centrala myndigheter och mellan centrala och regionala - är det viktigt
att kemikalieinspektionen har god möjlighet att ge information. Kemikalieinspektionen
måste därför garanteras resurser för informationsarbete.

2.7 Lagstiftningen

Myndighetssamarbetet inom kemikaliekontrollen försvåras av den splittrade
miljölagstiftningen. Det gäller framförallt förhållandet mellan kemikalieinspektionen
och de regionala och lokala tillsynsmyndigheterna, men också
mellan inspektionen och statens naturvårdsverk. Den övergripande översynen
bör påskyndas.

Det har uppmärksammats att biologiska bekämpningsmedel, vars effekter
och risker kan jämföras med de kemiska bekämpningsmedlen, inte omfattas
av förordningen om kemiska bekämpningsmedel. Regeringen har ingen
möjlighet att utvidga denna till att omfatta biologiska bekämpningsmedel.
Regeringen bör därför, som ett led i samordnandet av miljölagstiftningen,
återkomma till riksdagen med en lag om bekämpningsmedel som reglerar
kemiska och biologiska bekämpningsmedel. Som utredningen "Kontroll av
kemiska produkter och varor föreslår, kan reglerna, som finns i lagen om
spridning av bekämpningsmedel över skogsmark, inarbetas i en sådan lag.

2.8 Internationella frågor

Internationellt samarbete inom miljöområdet är oerhört väsentligt. Inte
bara av det skälet att Sverige därmed kan ge - men också få - uppslag till
problemlösningar, utan också för att internationellt samarbete är en förutsättning
för en tillfredsställande granskning av kemiska ämnen och produkter.

Kemikaliemarknaden är utpräglat internationell. Av de kemiska produkter
som används i Sverige är tre fjärdedelar importerade. Det finns inom såväl
myndigheter som industrier i Sverige relativt blygsamma resurser för
forskning och utredning om kemiska ämnens och produkters farlighet. Förutsättningen
för att kunna bygga upp den kunskap som nu saknas beträffande
hälso- och miljörisker är internationellt samarbete.

Internationell samordning innebär bl.a. att kemikalieinspektionen använder
sina resurser på bästa sätt och drar nytta av utländska erfarenheter. Det
finns ingen anledning att i Sverige upprepa vad som gjorts i väldokumenterade
utländska studier. Förbud mot tennhaltiga bottenfärger och restriktioner
mot formaldehyd är exempel på åtgärder som inte borde ha krävt ytterligare
utredningar utan kunde gått snabbare.

Sverige måste ta ansvar för utforskning av några ämnens och produkters
farlighet och i internationella sammanhang ställa krav på att andra länder tar
sitt ansvar. Målet måste vara att alla högfrekvent använda ämnen skall vara
tillfredsställande undersökta inom en tioårsperiod. OECD inledde 1987 ett

Mot. 1989/90

Jo730

7

projekt som syftar till att i första hand få bättre grepp om de ca 1 000 ämnen
som står för 90% av användningen. Sverige skall självklart delta aktivt och
pådrivande i detta arbete.

2.9 Anslagsfrågor m.m.

För att kunna fullfölja det mycket viktiga arbete som delvis beskrivits ovan,
måste kemikalieinspektionen förstärkas utöver vad regeringen föreslagit.

Kemikalieinspektionens verksamhet är idag finansierad med avgifter.
Som utredningen om kemikaliekontrollen finner, finns det skäl för ali finansiera
delar av inspektionens verksamhet över statsbudgeten. Ambitionerna
med kemikaliekontrollen behöver utan tvekan höjas. Relationerna mellan
inspektionen och företagen kan då snabbt försämras om företagen upplever
att inspektionens verksamhet är för långtgående.

Utarbetande av föreskrifter, inspektionsverksamhet och förberedelser för
rättsliga förfaranden, är inspektionens kontrollverksamhet. Detta arbete
styrs i stor utsträckning av myndighetens egna ambitioner och bör därför delvis
finansieras över statsbudgeten.

Däremot kan inspektionens övriga verksamhet, såsom förhandsgranskning,
viss utredningsverksamhet och produktregistret, finansieras med avgifter.
Det är verksamheter som företagen i stort själva kan påverka och en
avgiftsfinansiering bidrar därmed till att hålla nere kostnaderna.

I avvaktan på ett nytt finansieringssystem bör den förstärkning, utöver regeringens
förslag, av inspektionen för bl.a. begränsning av användning av
miljö- och hälsofarliga kemikalier, OECD-samarbete, särskilda undersökningar,
information, resor vid internationellt arbete - som folkpartiet föreslår
- delvis finansieras över statsbudgeten. I en särskild motion föreslås att
Kemikalieinspektionen får ett anslag på 10 milj.kr.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om PCB i returpapper,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om totalförbud mot PCB,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Östersjösamarbete för totalförbud av PCB,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt samarbete för att stoppa dioxinutsläpp,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hårda restriktioner mot kvicksilver och dess föreningar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt förbud mot kvicksilver och dess föreningar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om märkning av miljöfarliga kemikalier,

Mot. 1989/90

Jo730

8

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om materialbalanser,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhandsgranskning av nya kemiska ämnen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av miljölagstiftningen för att förbättra
myndighetssamarbetet inom kemikaliekontrollen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biologiska bekämpningsmedel,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt samarbete på kemikalieområdet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förstärkning av kemikalieinspektionen.

Stockholm den 22 januari 1990

Lars Ernestam (fp)

Bengt Rosén (fp) Håkan Holmberg (fp)

Anders Castberger (fp)

Mot. 1989/90

Jo730

9