Miljöbalken

Motion 2004/05:MJ258 av Niclas Lindberg (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ändring av miljöbalken avseende överflyttning av viss uppgift från miljödomstol till länsstyrelse.

Motivering

Den 1 januari 1999 ersattes bl.a. den tidigare natur-och miljölagstiftningen av miljöbalken. Enligt den nya lagstiftningen ankommer det på den som söker tillstånd att genom utredningar och i övrigt visa att verksamheten kan bedrivas på ett miljömässigt godtagbart sätt i förhållande till balkens hänsynsregler.

Verksamhetsutövaren är också skyldig att se till att balkens regler inte åsidosätts och att verksamheten bedrivs så att miljöbalkens syften uppfylls. Ansvaret inskränker sig inte till att kontrollera att balkens bestämmelser och meddelade villkor efterlevs. Det ankommer därutöver på verksamhetsutövaren att aktivt hålla sig informerad om verksamhetens påverkan på miljön även i den mån det inte är fråga om en i och för sig otillåten påverkan.

Vid täkt av grus och sand i närheten av bebyggda områden kan det efter några år uppstå problem med vattenförsörjningen på fastigheter som gränsar till verksamhetsområdet. Detta beror i regel på att grundvattennivån ändrats, vilket kan medföra skadestånd. Om fastighetsägaren inte når en uppgörelse med verksamhetsutövaren, måste han väcka talan vid miljödomstolen för att få sin sak prövad. Det kräver medverkan av en jurist och det är kostsamt. Kostnaderna kan bli betydligt större än utgifterna för att få nytt vatten. Processen kan även vid framgång resultera i en ekonomisk katastrof. I praktiken innebär detta att en fastighetsägare som drabbas av den här typen av olägenhet avstår från att väcka talan. Han blir i princip rättslös.

Länsstyrelsen skall i sin egenskap av tillsynsmyndighet kontrollera efterlevnaden av miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som meddelas för verksamheten. Länsstyrelsen, som i detta avseende har långtgående befogenheter, skall också vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. Förutom verksamhetsutövaren är det länsstyrelsen som i sin egenskap av tillstånds- och tillsynsmyndighet har det direkta ansvaret för den verksamhet som pågår i täktområdet. Länsstyrelsen är väl insatt i förhållandena på platsen och har tillgång till alla handlingar som ligger till grund för verksamheten. Länsstyrelsen har också angivit till vilka nivåer i förhållande till grundvattnet som uttaget får ske. Att utreda om en fastighetsägares problem med vattenförsörjningen beror på täktverksamheten liksom att vidta övriga åtgärder ligger därför helt i linje med länsstyrelsens nuvarande uppgifter.

Det handlar inte om ett egentligt skadestånd. Fastighetsägaren vill bara få tillbaka sitt vatten. Man kan säga att det är en återställningsåtgärd. Länsstyrelsen beslutar redan idag om efterbehandling och andra återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda. Länsstyrelsen kan också vid behov ompröva storleken på den säkerhet som verksamhetsutövaren har ställt.

Miljöfrågornas betydelse har dessutom för kort tid sedan stärkts ytterligare på den regionala nivån. Från och med den 1 januari 2003 skall det sålunda finnas en särskild miljöprövningsdelegation på varje länsstyrelse.

Miljöbalken bör därför ändras enligt följande. När en fastighetsägare får problem med sin vattenförsörjning, som trolig följd av täktverksamhet, skall länsstyrelsen på begäran av fastighetsägaren pröva frågan.

Föreslagen ändring av miljöbalken skapar bättre rättssäkerhet för fastighetsägarna, förenklar handläggning eftersom den kommer att utföras av tillståndsmyndigheten och minskar i någon mån arbetsbelastningen på miljödomstolarna. Rättssäkerheten blir inte mindre för verksamhetsutövarna eftersom länsstyrelsens beslut kan överklagas till miljödomstolen.

Stockholm den 20 september 2004

Niclas Lindberg (s)