Miljöfarligt avfall

Motion 1989/90:Jo806 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Miljöfarligt avfall

Mot.

1989/90

J08O6-8IO

Miljöfarligt avfall

Människans avfallshantering har fram till våra dagar fungerat på ett enkelt
och funktionellt sätt. Man lade sitt avskräde i en hög på visst avstånd från
boplatsen och lät naturen bryta ner det. Innehållet i avskrädet var till största
delen organiskt material av naturligt ursprung såsom matrester. En mindre
del av avfallet bestod av resterna av tillverkade produkter, t.ex. lergods.

Avfallet har till största del snabbt brutits ner och dess beståndsdelar har
återgått till det naturliga kretsloppet av ämnen i naturen.

Denna metod att ta hand om avfallet - i dag kallad deponering eller
dumpning - brukas till stor del fortfarande runt om i världen. Tyvärr fungerar
denna metod lika dåligt idag som den fungerade bra på stenåldern.

Två huvudorsaker gör att deponering fungerar dåligt i dag. Den ena är att
byarnas invånarantal har växt och att mängden avfall per invånare kraftigt
ökat. Största byarna idag rymmer mer än 10 miljoner invånare. Den andra
är att avfallet vi producerar idag till största del består av konstgjorda, icke
naturliga material, som därmed är mer eller mindre svårnedbrytbara i naturen.Många
av dessa konstgjorda ämnen har svårbedömbara, negativa miljö-
och hälsoeffekter.

Denna förändring av avfallsmängderna och av avfallets innehåll har
snabbt blivit ett stort problem under industrialismen för att under de senaste
åren ha utvecklats till akuta kriser. I vårt land producerar vi totalt mer än 50
miljoner ton avfall varje år. En del av detta avfall återanvänds redan idag,
men det mesta deponeras eller förbränns. Vi producerar ca 300 kg hushållssopor
per år och person.

I denna motion tar vi upp den del av avfallet som kallas miljöfarligt avfall.
Förändringarna av samhällets produktionssystem har lett till att en allt
större och växande del av avfallet är miljöfarligt.

Miljöfarligt avfall kallas det avfall som kan ge skador eller innebär risk
för människa eller miljö. Många ämnen som vi producerar idag är extremt
miljöfarliga och många ackumuleras i näringskedjorna, dvs. de lagras i levande
vävnad och koncentreras för varje steg i näringskedjorna. Den art
som är sist i näringskedjan får då i sig högst halter av de skadliga substanserna.
Exempel på detta är rovfåglar, sälar och människor. När dessa uppvisar
tecken på skador av miljögifter är det en tydlig signal att något är galet.

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr J08O6-8IO

Mot. 1989/90

J08O6

Internationellt perspektiv

Framtiden ser dyster ut. Mängderna miljöfarligt avfall ökar men ländernas
förmåga och vilja att vidta lämpliga åtgärder är låg. I-världens rika företag
lagrar sitt miljöfarliga avfall i u-länder med låg utbildningsnivå och brist på
demokratiska beslutsrutiner. Enskilda företag hanterar och dumpar avfall i
haven och starkt miljöstörande kemikalieförbränning sker på internationellt
vatten, då det ur företagsekonomisk synpunkt ter sig mycket lönsamt.

Förra året slöts ett globalt avtal i Basel om skärpt kontroll över den internationella
handeln med miljöfarligt avfall. Avtalet innehöll tre huvudpunkter:

- Rätt för varje land att vägra införsel och genomfart av miljöfarligt avfall.

- Varje transport av miljöfarligt avfall mellan länder som undertecknat Basel-överenskommelsen
måste anmälas till det internationella avtalssekretariatet
och till mottagarlandets myndigheter innan transport påbörjas.

- De industrialiserade länderna ska stödja utvecklingsländernas uppbyggnad
av modern teknik.

Kritik riktades mot avtalet för att det inte gick tillräckligt långt. Avtalet innehåller
inget uttryckligt förbud för i-länder att dumpa avfall i utvecklingsländer.
Formuleringarna om stöd från i-länderna var synnerligen vaga och precisering
av ekonomiska åtaganden saknas.

Det svenska arbetet för skärpta internationella avtal måste intensifieras.
I-länderna skall uttryckligen förbjudas att dumpa avfall i utvecklingsländer.

Regeringen bör också återkomma till riksdagen med en rapport över den
hittillsvarande exporten av svenskt miljöfarligt avfall. Rapporten bör avse
även sådan export som inte skett i SAKAB:s regi.

I samhällen med en ohämmad marknadsekonomi har miljöutsläppen och
avfallsproblemen visat sig öka lavinartat, eftersom enskilda företag kan göra
stora vinster på att förstöra miljön. De f.d. kommandostyrda planekonomierna
i Östeuropa har också visat sig oförmögna att begränsa miljöfarliga
utsläpp.De har inte förmått att utveckla en modern och på ekologiska grunder
baserad energi-, produktions- och avfallsteknik. Denna moderna teknologi
är nödvändig för att lösa dagens avfallsproblematik. Den i dessa länder
allt starkare opinionen för att rädda miljön har inte tillåtits komma till uttryck.

Vpk kräver generellt förbud av deponering och förbränning av svenskt
miljöfarligt avfall utomlands. Från detta förbud ska i speciella fall dispens
kunna beviljas. Det kan gälla om ett annat land har en bättre metod att ta
hand om ett visst avfall och transporterna av avfallet är acceptabla av säkerhetsskäl.

Fortfarande förekommer dumpning av avfall till havs i stor skala, liksom

Klassiska exempel på ämnen man har uppmärksammat och som det fortfarande
är problem med är kvicksilver, bly, kadmium, PCB.

Under senare år har insikten ökat om att avfallet inte kan klumpas ihop
och behandlas på ett sätt. Avfallshanteringen måste bli mer mångsidig och
anpassad till innehållet i avfallet.

2

förbränning av avfall. Storbritannien har t ex begärt att få dumpa 49 000 ton
avfall i Nordsjön. Den svenska regeringen bör på ett kraftfullt sett ta initiativ
så att havsdumpning och förbränning av avfall på haven upphör.

Sveriges miljöfarliga avfall

I dag saknas i Sverige ansvarig instans för det miljöfarliga avfallet. Kommunerna
ansvarar för hushållssoporna. Industrin tar hand om större delen av
sitt avfall. Statliga SAKAB har monopol på omhändertagandet av det miljöfarliga
avfallet men kan ge andra företag rätt att behandla det. I dagsläget
finns ingen överblick över det miljöfarliga avfallet. Det är bra att regeringen
nu begär att kommunerna gör en inventering av allt avfall och att de ska upprätta
avfallsplaner. Statens naturvårdsverk ska ha det övergripande ansvaret.

Vi föreslår dessutom att kommunerna fullt ut ges ansvaret för allt avfall
från och med 1 januari 1993. Självfallet måste staten bära en del av de samhälleliga
kostnaderna för denna nya uppgift som läggs på de redan hårt belastade
kommunerna.

I Sverige tror man att det produceras 490 000 ton miljöfarligt avfall per år.
Naturvårdsverket gjorde sin senaste inventering 1980. Den totala mängden
som produceras nu är troligtvis större. Hittills har man inriktat sig på de stora
företagens avfall.Uppmärksamheten borde också vändas mot små företag
och miljöfarligt avfall som inte utsorteras från vanligt industriavfall. Också
sådant som inte klassas som miljöfarligt avfall, t.ex. spillolja, och miljöfarligt
avfall som ingår i hushållsavfall borde uppmärksammas. Detta kommer att
underlättas med ett totalt kommunalt ansvar.

Ett stort problem är att omkring 70 000 olika kemikalier används dagligen
i världen utan att man riktigt vet vilka skadeverkningar de har. Det finns
55 000 kemikalier registrerade i kemikalieinspektionens register. För mindre
än en tiondel av dem finns information som ger möjlighet till riskanalys. I
Sverige används 10 000-20 000 kemiska ämnen, i huvudsak inom industrin.
Man har otillräckliga kunskaper om vilka kemikalier som tillsätts i olika industriprocesser
eller vilka kemikalier som släpps ut i miljön.

I dagsläget vet vi inget om materialflödet i tillverkning, produkthantering
och avfallshantering. Produktionen måste styras att använda mindre kemikaliemängder
och byta ut farliga kemikalier mot mindre farliga.

Ekologiskt fungerande produktion

Det mest angelägna för att minska mängden miljöfarligt avfall är att förändra
produktionen. Energi- och materialbalanserna måste redan vid produktionen
vara inställda på cykliska förlopp där förlusterna (avfallet) minimeras.
Förlusterna kan aldrig bli noll, men kan reduceras avsevärt jämfört
med dagens situation. Materialbalanser ska bl.a. redovisa in- och utflöde av
ämnen. Produktanalyser ska visa hur produkten påverkar miljö och hälsa
både hos de arbetare som tillverkar produkten och utanför fabriken. Kvittblivningsspecifikationer
ska visa hur den slutligen omhändertas som avfall.
Även tillverkningsprocessens effekter skall redovisas och analyseras.

Stora delar av det miljöfarliga avfall som produceras kan elimineras genom
produktionstekniska åtgärder och genom att analysera produktion/kon

Mot. 1989/90

J08O6

3

sumtion med hjälp av materialbalanser som identifierar förekomst och möjligheter
till förändringar.Detta är ett av vpk:s huvudkrav i ansträngningarna
att minska riskerna med riskerna med miljöfarligt avfall.

Även om det i företagsekonomiska termer inte är lönsamt att återvinna
t.ex. metallinnehållet i slipmassorna, kan ekonomiska incitament skapas genom
att - med utgångspunkt från analyser - produktionen åläggs miljöavgifter
på ett sådant sätt att återvinning premieras. Dessa miljöavgifter skall baseras
på energi- och materialbalanser, produktanalyser och kvittblivningsspecifikationer.

Vpk anser att materialbalanser, produktanalyser och kvittblivningsspecifikationer
ska redovisas årligen av företag verksamma i Sverige. Av redovisningen
skall framgå hur produkternas eventuellt negativa effekt på miljön
skall minskas.

Lagar och kontrollorgan

Lagar och förordningar som styr hanteringen av avfall är flera. Lag om kemiska
produkter, Hälsoskyddslagen, Renhållningslagen, Miljöskyddslagen,
Lag om transport av farligt gods, m.m. Gränserna mellan miljöfarligt avfall,
övrigt avfall och restprodukter som inte är avfall är oklara.

Lagstiftningen är splittrad och inkonsekvent. Vpk kräver att lagstiftningen
ses över så att konsekvens och tydlighet uppnås. Och så att producentansvaret
kan utkrävas. Sanktionsmöjligheterna skall skärpas.

Vi menar också att koncessiontillstånd för anläggningar som hanterar miljöfarligt
avfall bör gälla i högst tre år eftersom den tekniska utvecklingen och
miljökraven ändras fort.

I prövning av miljöfarlig verksanhet enligt Miljöskyddslagen tas som regel
inte avfallshantering upp. Vi anser att det omedelbart måste fastslås att även
hantering av avfall skall prövas och villkoras.

Det finns enligt regeringens proposition stora möjligheter att begränsa
uppkomsten och förbättra hanteringen av miljöfarligt avfall, med befintlig
lagstiftning. Problem uppstår dock när lokala myndigheter sätter olika regler
på olika håll i landet. Risken finns då att företag kan spela ut olika kommuner
mot varandra. Lokala myndigheter har inte heller möjlighet att besluta
om generella restriktioner. Varje ärende måste prövas enskilt, vilket leder
till en orimlig arbetsbörda.Skärpningar av regler bör därför sättas lika för
hela landet, men givetvis med möjlighet för lokala myndigheter och valda
församlingar att skärpa (inte lindra) tillämpningen.

Omhändertagande av det miljöfarliga avfallet

SAKAB i Norrtorp tog under 1988 emot 40 913 ton miljöfarligt avfall. Det
motsvarar mindre än 10 % av det miljöfarliga avfall som produceras i Sverige.
SAKAB är en tekniskt sett gammal (12 år) anläggning. Trots förbättringar
sedan starten har den fortfarande många brister. Störningar i drift och
inmatning, dålig kontroll på vad som bränns, för höga utsläppsmängder,
många gånger högre än vid konventionell avfallsförbränning. Man mäter
inte utsläppen kontinuerligt utan beräknar dem. Avfallsdeponierna är brist

Mot. 1989/90

J08O6

4

Mot. 1989/90

J08O6

SAKAB nr 2

Även om de förslag vi har genomförs för att minimera sopmängden och speciellt
då det miljöfarliga avfallet, så kommer vi under överskådlig tid att ha
en stor mängd miljöfarligt avfall, som måste hanteras. Om kommunerna får
ansvaret och de resurser som vpk vill kommer mängden miljöfarligt avfall att
öka kraftigt de första åren ( då kontrollen blir bättre), för att sedan minska
drastiskt. Vi accepterar inte att Sverige sänder miljöfarligt avfall utomlands.
Vi anser därför att det behövs en ytterligare anläggning för omhändertagande
av miljöfarligt avfall.

Den anläggningen ska kunna ta hand om det avfall som trots allt måste
brännas. SAKAB 2 skall succesivt ta över sådant som man klarar dåligt på
SAKAB 1. I samband med att en ny anläggning byggs, måste också arbetet
för att utveckla andra metoder för hantering av miljöfarligt avfall utvecklas.

Anläggandet av ett nytt SAKAB måste föregås av genomträngande miljökonsekvensanalyser.
Det räcker inte med garantier att bästa kända teknik
ska användas. Plats för anläggningen måste bestämmas med utgångspunkt i
miljökvalitetsnormer. Vi anser att riksdagen skall fatta beslut om lokalisering
och villkor för ett nytt SAKAB.

Ägande och inflytande

Staten kan minska sin ägarandel av SAKAB genom viss försäljning av aktier.
Statens andel skall dock ej understiga 50 %. Därigenom tillgodoses kommuners
och industriers behov av ökat inflytande. Lagen om kemiska produkter
13 § bör ej slopas.

Styrmedel

För att erhålla miljövänligare produkter, reducera mängden miljöfarligt avfall
och förbättra miljön krävs effektiva och genomtänkta styrmedel från
samhällets sida. Det krävs en kombination av administrativa och ekonomiska
styrmedel. De miljöavgifter som tas in skall användas för att utveckla
avfallshanteringen. Det behövs ökade resurser till forsknings- och utvecklingsarbete,
ny teknik och mer information.

Vpk strävar efter ett socialistiskt produktionssystem där de som arbetar i
produktionen och konsumenterna har ett avgörande inflytande - baserat på
ekologiska kunskaper - på investeringar och produktion.

fälliga, asfalt med presseningar över. De håller högst 10 år, därefter uppstår
problem med läckage.

Omhändertagandet vid SAKAB är på flera sätt bristfälligt. Det gäller
t.ex. förbränningen av PCB-haltigt avfall. Förbränningen av PCB bör därför
stoppas tills en tillfredsställande hantering kan ske.

Bristerna vid SAKAB-anläggningen, konstaterade i utredningar, måste
åtgärdas.

5

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär ett intensifierat arbete för
skärpta internationella avtal mot handel med miljöfarligt avfall,

2. att riksdagen hos regeringen begär en redogörelse över hittillsvarande
export från Sverige av miljöfarligt avfall,

3. att riksdagen hos regeringen begär ett intensifierat arbete i syfte
att stoppa dumpning och förbränning av avfall till havs,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av ökad kontroll av förekomsten
av miljöfarligt avfall hos små företag och i industriavfall,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att produktion,
konsumtion och återvinning skall kännetecknas av krav på
utsläpp av sådan grad att naturen tål det,

6. att riksdagen hos regeringen begär en översyn över de lagar som
reglerar hanteringen av miljöfarligt avfall i enlighet med vad i motionen
anförts,

7. att riksdagen beslutar att koncession för anläggningar, som hanterar
miljöfarligt avfall, skall gälla högst tre år,

8. att riksdagen beslutar att i prövning av tillstånd enligt miljöskyddslagen
även avfallshanteringen skall prövas och villkoras,

9. att riksdagen beslutar om ett omedelbart stopp av PCB-förbränningen
vid SAK AB,

10. att riksdagen begär att regeringen åtgärdar bristerna vid SARAB,

11. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i
uppdrag att utreda alternativa metoder för omhändertagande av miljöfarligt
avfall,

12. att riksdagen beslutar att en miljökonsekvensutredning föregår
lokaliseringen av ett nytt SARAB,

13. att riksdagen beslutar att staten skall behålla kontrollen över
ägandet i SARAB men att kommunernas och industrins ägandedel
och ansvar skall öka.

Stockholm den 22 januari 1990

Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk) Lars-Ove Hagberg (vpk)

Bo Hammar (vpk) Margo Ingvardsson (vpk)

Ylva Johansson (vpk) Bertil Måbrink (vpk)

Annika Åhnberg (vpk)

Mot. 1989/90

J08O6

6