Miljöhoten mot Mälaren och Hjälmaren

Motion 1990/91:Jo714 av Lars Ernestam m.fl. (fp)

1. Inledning

Mälaren och Hjälmaren är Sveriges tredje respektive
fjärde insjöar i storlek. Runt sjöarna finns Sveriges mest
tättbefolkade områden. I deras tillrinningsområden och
utlopp bor ca 30 %
av Sveriges befolkning. Det gör att miljöbelastningen
på sjöarna är ovanligt stor. Folkpartiet liberalerna anser att
en rad åtgärder snarast bör vidtas för att rädda Mälaren och
Hjälmaren undan miljöförstörelse. Det behövs beslut och
handlingskraft på riksnivå och i kommunerna och
lansdstingen runt sjöarna. Detta är vårt förslag till
handlingsprogram där åtgärder på alla dessa tre nivåer är
medtagna.Sjöarna är Sveriges största
dricksvattentäkt.Sjöarna erbjuder rekreation, bad och
naturupplevelser för miljoner människor.Sjöarna är
omgivna av en kulturbygd med mångtusenårig historia.
Flera av våra tidigaste stadsbildningar t.ex. Birka och
Sigtuna fanns här.

Men Mälaren är också:en starkt trafikerad
transportled som passeras av många miljöfarliga laster.

Sjöarna äromgivna av en jordbruksbygd som
avvattnas av flera vattendrag som för med sig stora mängder
kväve och fosforrecipienter (mottagare) för
avloppsvatten från hundratals kända reningsverk
omgivna av industrier som gör omfattande utsläpp 2.
Hoten mot Mälaren och Hjälmaren 2.1
Olje- och kemikalieutsläpp

Godstransporterna på Mälaren sker huvudsakligen via
farleden Landsort--Södertälje--Västerås. Sjötransporter är
allmänt sett miljövänliga och energisnåla och är klart att
föredra framför t.ex. landsvägstransporter.

Men effekterna av en olycka på Mälaren kan bli
katastrofala. Ett utsläpp på ett olyckligt ställe kan få oanade
konsekvenser. Vi har hittills varit förskonade från stora
oljeutsläpp i Mälaren. Men även relativt små sådana utsläpp
kan innebära stora skador på djurlivet, stränderna och
dricksvatten.

2.2 Närsalterna kväve och fosfor

Sjöarna får ta emot stora mängder av kväve och fosfor.
Denna övergödning gynnar växtlighet, t.ex. alger.
Nedbrytningen av växtmaterial kräver syre. I näringsrika
sjöar kan denna nedbrytning medföra syrebrist på
bottnarna.

I dessa sjöar har ännu inte utvecklingen gått så långt att
syrefria bottenområden börjat uppkomma.
Algproduktionen är betydande och ökande. Detta gäller
också riskerna för s.k. giftalger. Mälaren och Hjälmaren får
sitt tillskott av närsalter främst från jordbruket, kommunala
reningsverk, industri och trafik.

Långtgående åtgärder har genomförts så att
fosforutsläppen från kommunala reningsverk kunnat
minskas på senare år. Medan fosforutsläppen minskat har
dock kvävetillförseln hållit sig konstant eller ökat.
Tillförseln har minskat från industrin medan den har ökat
från jordbruket och luften. Detta beror på rationaliseringen
av och ändrade driftsformer i jordbruket och ökade
kväveutsläpp från framför allt trafiken.

Det finns skäl att understryka att hoten på intet sätt är
avvärjda. Algblomningen har varit omfattande vissa år.

Utvecklingen i en näringsbelastad sjö kan gå mycket
fort. På kort tid kan den förvandlas till oigenkännlighet. Tas
inte krafttag nu är risken stor att vi får uppleva allt
intensivare, tätare förekommande och farligare
algblomningar. Därför måste totalutsläppen av fosfor och
kväve minska.

Det är dock inte endast totalutsläppen som har
betydelse. Även det inbördes förhållandet mellan fosfor
och kväve är av stor vikt när det gäller algproduktionen. I
allmänhet är det tillgången på fosfor som avgör hur stor
algtillväxten blir, men särskilt under vissa perioder kan
istället kväve spela den avgörande rollen.

Mälaren och Hjälmaren får sitt tillskott av närsalter
främst från jordbruket, kommunala reningsverk, industri
och trafik.

2.3 Giftutsläpp

Ett stort antal ämnen med mer eller mindre uttalad
giftverkan tillförs sjöarna från industrier, kommunala
reningsverk, dagvatten, jordbruk m.m. Hit hör metaller
och svårnedbrytbara organiska ämnen som redan i låga
koncentrationer är giftiga och som ackumuleras i naturen.
Exempel är kvicksilver, kadmium och bly samt PCB och
dioxiner. Giftverkan har också en mängd nedbrytbara
ämnen, t.ex. petroleumprodukter, cyanid och
bekämpningsmedel. Även om situationen i allmänhet inte
är värre i Mälaren och Hjälmaren än i många andra större
sjöar, inger den totala giftbelastningen stor oro.

Metallutsläppen är särskilt stora i trakten av Eskilstuna
och i Kolbäcksåns vattensystem. Viktiga utsläppskällor är
industrier och gruvverksamhet. Dessa områden tillhör de
mest metallbelastade i landet. Även Västeråsfjärden och
Stockholmsområdet samt Hemfjärden i Hjälmaren är
påtagligt belastade.

2.4 Utarmning av naturen

En omistlig del av Mälarens miljö utgör de lummiga
insjöskärgårdarna och strandområdena. Här finns mycket
lövskog, rester av gammalt odlingslandskap med ängar och
hagar, orörd natur som urskog och myr m.m. Växt- och
djurlivet är mycket rikt.

Hjälmarens karaktär är annorlunda. Även här finns öar
med en omväxlande och hotad natur. Sjöns samlade
karaktär präglas dock i större utsträckning av öppna
vattenytor.

Trots naturvårdsinsatser i form av strandskydd,
naturreservat o.dyl., skärpta regler om naturvårdshänsyn i
jord- och skogsbruk, utvidgad kommunal
översiktsplanering m.m. har trycket på den värdefulla
naturen ökat. En långtgående förstörelse och utarmning av
bl.a. växt- och djurlivet hotar på många håll. De viktigaste
orsakerna är rationalisering och expansion av jordoch
skogsbruk men också bebyggelse, båthamnar m.m. bidrar.

Mälarens och Hjälmarens natur utgör en ovärderlig
tillgång för rekreation och friluftsliv. En viktig uppgift för
naturvården är att slå vakt om attraktiva områden för
allmänhetens friluftsliv. Samtidigt kan friluftslivet orsaka
slitage, störning av fågelliv m.m. Sådana problem finns på
vissa håll särskilt i Mälaren, men också på vissa av öarna i
Hjälmaren.

3. Handlingsprogram 3.1
Trafiken

Land-, sjö- och lufttrafik påverkar miljön i
Mälarområdet. Kunskaperna om de olika trafikslagens
miljöeffekter är otillräckliga. Deras samlade inverkan i
området har inte kartlagts, varför en viktig förutsättning för
framtidens trafiksystem saknas.

Trafikanläggningar som vägar, järnvägar, broar, hamnar,
kanaler och muddrade farleder utgör stora och
oåterkalleliga ingrepp i naturmiljön. Miljökonsekvenserna
är allt för ofta dåligt belysta vid beslut om sådana
investeringar.

Trafiken på de många vägarna och broarna i området får
stora effekter särskilt för Mälaren. Risken är stor för
miljöfarliga utsläpp vid olyckor med t.ex. tankbilar.
Ytvattnet förorenas av avrinning från vägar.
Luftföroreningar av kväveoxider och kolväten faller ned i
sjöarna och deras tillrinningsområden.

Utsläppen från trafiken bidrar starkt till den ökade
försurningen av mark och vatten med dess allvarliga följder
i form av urlakning av metaller med mera. Viktigast för att
begränsa dessa effekter är generella åtgärder, som nu
beslutats av riksdagen, t.ex. katalytisk avgasrening och
hårdare krav för dieselutsläpp. Även åtgärder för att föra
över trafik från väg till framför allt järnväg måste till.

Kommunikationerna runt Mälaren skulle kraftigt
förbättras om Mälarbanan kunde förverkligas. Med en
snabbtågsförbindelse runt sjöarna blir troligen
kollektivtrafiken så attraktiv att biltrafiken minskar, vilket
leder till positiva miljöeffekter.

Säkerhetskraven vid sjötransporter måste höjas
ytterligare, främst för de omfattande
kemikalietransporterna, framför allt av ammoniak till
Köping.

Åtgärder måste vidtas för att minska fritidsbåtstrafikens
miljöeffekter, bl.a. genom bättre avfalls- och toalettservice.

Flygtrafiken över Mälaren är intensiv, framför allt
genom koncentrationen till Arlanda flygplats. Dess
luftföroreningar är alltför lite uppmärksammade och måste
kartläggas. Kanske måste avgasrening och
trafikrestriktioner aktualiseras.

Förslag till åtgärderEn kartläggning av det samlade
transportsystemets miljöeffekter i området måste
genomföras. Även flygtrafiken bör ingå i denna studie.
Lämpligen kan uppdraget ges till
transportforskningsberedningen.
Miljökonsekvensbeskrivningar måste ingå i
beslutsunderlaget vid större trafikinvesteringar.
Genomförandet av Mälarbanan och Svealandsbanan måste
prioriteras.Särskilda restriktioner för transporter av
farliga gods och skärpt övervakning av sådana bör
införas.Användning av särskilda miljösäkra fartyg bör
stimuleras t.ex. med ekonomiska styrmedel.
Farledsanordningarna kan förbättras och
trafikrestriktionerna skärpas, särskilt i mörker och vid
nedsatt sikt. Planering, beredskap och samordning för
åtgärder vid olyckor och utsläpp måste förbättras.Den
omfattande fritidsbåtstrafiken bör i ökad omfattning
erbjudas i särskilda fritidsbåtsleder så att störningarna för
den tunga sjöfarten minskas.

3.2 Jordbruk

Folkpartiet liberalernas jordbrukspolitik skulle om den
tillämpades medföra många positiva effekter för miljön i
Mälarområdet. Folkpartiet liberalerna vill införa en
arealersättning.

Med folkpartiets system får de som brukar jorden en
ekonomisk ersättning per hektar. Dagens stöd gynnar ett
högintensivt jordbruk, en arealersättning är neutral i det
avseendet. Därigenom ökar möjligheterna att minska
användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel.
Inom ramen för en arealersättning kan man också ersätta
lantbrukarna för landskapsvårdande insatser av allmänt
intresse -- t.ex. att hålla naturbetesmarker som hotas av
förbuskning öppna.

I och kring sjöarna krävs kraftfulla miljövårdsinsatser
för att minska läckaget av närsalter och bekämpningsmedel
till sjöarna liksom andra negativa miljökonsekvenser av
jordbruket. Det krävs också kraftfulla insatser för att
bevara värdefulla kulturlandskap, främst naturliga
betesmarker och andra rester av det äldre
odlingslandskapet.

Jordbruket bör stimuleras till och åläggas att vidta mer
långtgående åtgärder för att minska tillförseln av
föroreningar till sjöarna.

Förslag till åtgärderEn arealersättning bör införas för
att täcka kostnaderna för landskapsvård m.m.Områden
med omfattande jordbruk och stor föroreningsbelastning,
som avvattnas till sjöarna, bör ses över och bli föremål för
särkilda åtgärder enligt miljöskyddslagen.Miljö- och
hälsoskyddsnämnderna bör intensifiera sin tillsyn av
jordbrukets miljöfarliga verksamhet.Rådgivning om
miljöhänsyn och miljövänliga produktionsmetoder bör
utökas.Alternativodling bör uppmuntras, bl.a. genom
stöd till marknadsföring och regionalt -- lokalt
samarbete.Naturförstörande förändringar av jordbruket
bör begränsas och naturvårdande insatser stimuleras.
Särskilt värdefulla områden med äldre odlingslandskap bör
skyddas och vårdas som naturreservat eller
naturvårdsområde.Stödet till lantbrukare, som hävdar
äldre odlingslandskap (NOLA-bidrag), bör utökas genom
engagemang från kommuner och landsting.Mer
beredskapsarbeten för att iståndsätta och vårda äldre
odlingslandskap bör komma till stånd.Tillsyn och
rådgivning kring naturvårdshänsyn i jordbruket bör
förstärkas.Extensiv kreatursskötsel stimuleras genom
arealersättning.

3.3 Skogsbruk

Den natur- och landskapsomvandling, som pågår till
följd av det moderna skogsbrukets expansion måste hejdas.
Det gäller framför allt överföringen av löv- och blandskog,
kulturmark m.m. till tät granskog med förödande
konsekvenser för flora och fauna. Skogsbruket måste ta
betydligt större hänsyn till naturvården än vad som nu sker.
Både i fråga om var och hur skogsbruket skall bedrivas
måste naturvårdsaspekterna ges större tyngd. Framför allt
gäller det att bevara den nuvarande lövskogs- och
blandskogskaraktären närmast stränderna.

Förslag till åtgärderSärskilt värdefulla skogsområden,
framför allt urskogar och naturskogar, bör avsättas som
naturreservat.Markägare bör ges bidrag för frivilliga
naturvårdsinsatser, t.ex. bevarande av lövskog.
Skogsvårdsstyrelsernas tillsyn och rådgivning kring
naturvårdshänsyn i skogsbruket bör förstärkas.Inga
statsbidrag bör utgå till åtgärder som är negativa för
naturvården, t.ex. granplantering på tidigare lövskogs- eller
kulturmark.Stöd bör utgå till lövskogsplantering av åker
i utpräglade slättbygder.Ingen kemisk lövbekämpning
bör få ske.

3.4 Industrin

De dominerande industrierna inom Mälarens
tillrinningsområde är järnverk och metallindustri, kemisk
industri samt cellulosa och pappersindustri. Till Hjälmaren
avvattnas också SAKABs anläggning.

Under de senaste 20 åren har ett stort antal förorenande
industrier lagt ner driften, samtidigt som kraven på
reningsåtgärder ökat. Resultatet är i flera avseenden
minskad miljöpåverkan. Sålunda har de årliga utsläppen av
kväve och fosfor från industrin mer än halverats under den
senaste tjugoårsperioden.

De största industriutsläppen sker i Kolbäcksåns,
Arbogaåns och Eskilstunaåns avrinningsområden direkt till
Mälaren samt i Svartån i Hjälmaren. För Eskilstunaån
gäller att de industriella utsläppen sker nära mynningen och
därför tillförs Mälaren utan möjlighet till sedimentering på
vägen.
För vissa slag av föroreningar står industrin för en
dominerande del. Massa- och pappersindustrin står sålunda
för mer än hälften av de totala utsläppen av
syreförbrukande ämnen och suspenderande ämnen. Dessa
är koncentrerade till pappersbruken i Frövifors,
Rockhammar och Örebro. Järn-, stål- och metallverk svarar
för mer än hälften av de totala utsläppen av tungmetaller.
Ett exempel är krom, där Nyby--Uddeholm i Torshälla,
Stainless i Fagersta och Bulten i Hallstahammar står för de
största utsläppen till vattendragen.
När det gäller de direkta utsläppen av närsalter till
Mälaren dominerar Supra i Köping i den västra delen av
Mälaren. Till den centrala delen av sjön sker betydande
direktutsläpp av närsalter och organiskt material från
Fermenta i Strängnäs.

Generellt gäller att de industriella utsläppen är mindre
kända än utsläppen från de kommunala reningsverken.
Sämst kända är utsläppen av miljögifter. Flera av
industrierna utnyttjar de kommunala avloppssystemen.
Flertalet av industrierna är små. Dessa utsläpp påverkar
såväl vattenrecipienten som innehållet i reningsverkens
slam. Kunskapen om utsläppen är på många håll
otillräckliga.

Förslag till åtgärderMiljöavgifter på vissa
industriutsläpp bör införas.Länstyrelsernas resurser för
miljötillsyn bör utökas. Den pågående överföringen av
tillsynsuppgifter till kommunerna behöver fullföljas.
Förutsättningen är att kommunerna har de praktiska
möjligheterna att ta över tillsynen.Kommunerna bör inte
tolerera att företagen släpper ut miljöfarliga ämnen i det
kommunala avloppssystemet. På sikt måste företagens
produktion ske i slutna system. Principen här som på andra
områden måste vara att farliga ämnen hindras från att
komma ut i avloppsvattnet, att de stoppas redan vid
källan.Ett system med miljörevisorer i större
industriföretag bör införas.Omprövning av koncessioner
bör göras i större utsträckning i syfte att skärpa
miljökraven.

3.5 Fiske

Mälaren och Hjälmaren är rika fiskesjöar. Fångsten av
gös, gädda, ål m.fl. fiskarter är betydande.

Ett relativt stort antal yrkesfiskare får sin utkomst ur
sjöarna. Samtidigt är sjöarna med sin närhet till stora
befolkningscentra av stor betydelse för fritidsfisket.

Fisket har delvis hotats genom algproduktion och
fiskdöd. Olika uppfattningar föreligger om anledningen till
dessa förhållanden. Klart är att påverkan från
industriutsläpp, kommunala reningsverk, jord- och
skogsbruk har haft stor betydelse.

Fisket påverkas delvis positivt av riklig näringstillgång i
sjöarna. Samtidigt föreligger risken för framtida
försämringar. Den stora näringstillförselns långsiktiga
påverkan kan vara negativ också för fisket.

Diskussioner pågår om omfattande inplantering av
kräftor i sjöarna, som före kräftpestens tid hörde till de mest
kräftrika i landet. I första hand gäller diskussionerna om
kräftplantering Hjälmaren men i ett senare skede kan också
Mälaren beröras.

Behovet av framtida förbättringar för fisket behöver
utredas i samband med ett handlingsprogram för sjöarna.

3.6 Kommunala avloppsverk

Runt om Mälaren och Hjälmaren byggdes ledningsnät
för avloppsvatten ut först i städer och tätorter. Från början
skedde rening endast genom enkel slamavskiljning. Senare,
med början kring 1960, har en omfattande satsning skett på
rening av avloppsvatten med successivt ökade krav särskilt
vid större reningsverk. Vattenkvaliteten har också
förbättrats t.o.m. inne i Stockholm. I Riddarfjärden är
vattnet nu klart tjänligt för bad under större delen av året.
Situationen är liknande på flera andra håll runt Mälaren.
De stora avloppsreningsverken har klart bidragit till den
bättre vattenkvaliteten.

Det finns dock fortfarande åtskilliga brister.
Reningstekniken för avloppsvatten kan förbättras
ytterligare. Ytterligare reduktion av kväve och fosfor i olika
VA-verk bör ske på sikt för att minska belastningen både i
Mälaren, skärgården och Östersjön. Förändring av tillstånd
får endast ske mot en bättre rening. Åtskilliga brister finns
i funktionen i reningsverken. De bör noggrannare än hittills
följas upp. Det är inte de teoretiska reningseffekterna som
skall vara avgörande utan vad som verkligen händer.

Det finns ett ökande problem med läckande
avloppsledningar. På grund av bristande underhåll kommer
en hel del avloppsvatten inte till reningsverken för rening.
Vidare är det problem på flera håll, där man har s.k.
kombinerade system som tar hand om både dagvatten, dvs.
regnvatten, vatten efter snösmältning och avloppsvatten.
Detta leder under vissa tider på året till att kapaciteten i
avloppsverken överskrids med bräddning av orenat
avloppsvatten som följd. Genom utbyggnad av separata
system för dagvatten och avloppsvatten skulle denna orsak
till bräddning förhindras.

På flera håll är dagvattnet så förorenat att särskild rening
är nödvändig. Det gäller framför allt att minska de stora
metallutsläppen som härrör från dagvatten.

Åtskilliga enskilda mindre avlopp finns fortfarande.
Kommunen bör mera aktivt kontrollera dessa för att på sikt
kunna minska utsläppen.

De industriutsläpp som går ut i de kommunala
reningsverken måste bättre inventeras. Orsaker till dålig
funktion i reningsverken kan ibland vara stora utsläpp från
industrianläggningar. Dessa måste spåras och principen ska
vara att förorenaren -- industrin -- själv tar hand om sitt
förorenade avloppsvatten.

Förslag till åtgärderLäckande ledningar inventeras
och en plan inrättas för byte av dessa.Utbyggnad med
seperata system för dagvatten och avloppsvatten sker. Detta
arbete kräver stora investeringar och en plan måste
upprättas för detta.I områden, där särskilt förorenat
dagvatten finns, skall rening av dagvatten ske.
Utvecklingen måste noggrant följas när det gäller
betingelserna för algblomning på olika håll i Mälaren.
Ytterligare reducering av fosfor, och även kväve där det är
nödvändigt, måste ske för att minska tendensen till
algblomning.Enskilda avlopp inventeras i syfte att
förbättra de mindre enskilda reningsanläggningarna.
Inventering sker av industriutsläpp till
avloppsreningsverken i syfte att inrätta separat rening för
tyngre utsläpp.

Jordbruksutskottet har vid behandling av motion med
likartade yrkanden hänvisat till att Mälaren åtnjuter
exploateringsskydd enligt lagen om hushållning med
naturresurser. Dessutom hänvisas till den tillståndsprövning
som görs enligt miljöskyddslagen och de möjligheter till
skärpning av tillstånden som kan göras vid omprövning av
tillstånd att släppa ut föroreningar. Enligt vår uppfattning är
riskerna för Mälaren och Hjälmaren så stora att särskilda
insatser erfordras, lämpligen i form av ett
handlingsprogram.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett samlat
åtgärdsprogram för Mälaren och Hjälmaren.

Stockholm den 18 januari 1991

Lars Ernestam (fp)

Hugo Bergdahl (fp)

Barbro Sandberg (fp)

Håkan Holmberg (fp)

Kjell Johansson (fp)

Gudrun Norberg (fp)

Sören Norrby (fp)