Miljöklassningen av motorfordon

Motion 2007/08:T491 av Lars Lilja (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om miljöklassning av bilar.

Motivering

Dagens miljöklassning av bilar grundar sig i huvudsak på bilens koldioxidutsläpp. Dessa är proportionella mot bilens bränsleförbrukning. Bränsleförbrukningen bygger sedan på EU:s körcykel som dessvärre inte har så mycket med verklig körning att göra. I realiteten är förbrukningen ofta betydligt högre än vad EU-normen anger.

En dieselbil drar cirka 25 % mindre bränsle och släpper ut cirka 20 % mindre koldioxid än motsvarande bensinbil. Trots detta gynnas inte dieselbilar nämnvärt gentemot bensinbilar även om dieselbilen har partikelfilter. På kort och medellång sikt torde det effektivaste sättet att få ner koldioxidutsläppen på nya bilar på den svenska marknaden vara att stimulera konsumenterna att köpa dieselbilar med partikelfilter och helst även med nox-fällor som finns på de allra senaste motorerna. Eftersom mycket talar för att syntetisk diesel utvecklas snabbt så är dessa fordon dessutom framtidssäkra.

Givetvis är det också rimligt att fortsätta etanolsatsningen. Det är dock viktigt att etanolbilarnas övriga utsläpp dokumenteras. Tester visar att etanolbilar släpper ut väsentligt större mängder koloxid och kolväten vid kallstart än bensinbilar. Värdena ligger långt över Euro 4-normen för bensin. Det handlar om två och en halv till sju gånger så stora utsläpp som från motsvarande bensinbil. Det finns inga normer för hur mycket koloxid och kolväten en etanolbil får släppa ut. När det gäller aldehyder släpper en etanolbil ut 24 gånger mer än en bensinbil vid kallstart. Det finns inga gränsvärden för aldehyder för bensinbilar heller.

Andra bilar som premieras som miljöbilar är hybrider. Hybrider är beroende av många starter och stopp för att tekniken skall komma till sin rätt. Tillverkarna anger mycket låga bensinförbrukningsvärden för sina hybridbilar vilket ger låga koldioxidutsläpp och klassning som miljöbil. Problemet är dock att när bilarna testas i vanlig körning är förbrukningen väsentligt högre än den som angivits och legat till grund för miljöklassningen. I en del fall har bensinförbrukningen legat 40–60 % högre än vad tillverkaren angivit. En hybridbil som kör en långresa i motorvägsfart drar betydligt mer bränsle än en modern motorstarkare dieselbil som inte är miljöklassad.

Tyvärr är det dessutom så att de flesta miljöklassade bilar är mycket små och knappast användbara för en barnfamilj. Dessa småbilar är krocksäkerhetsmässigt betydligt sämre än våra vanligaste familjebilar även om de har samma antal stjärnor i EuroNCAP. Det betyder att för en barnfamilj finns endast några få miljöbilar att välja på. Har familjen fyra barn finns ingen bil att välja.

Sammantaget betyder detta att dagens miljöbilsklassning inte är helt genomtänkt och borde ses över.

Stockholm den 3 oktober 2007

Lars Lilja (s)