Miljön i Jugoslavien

Motion 2001/02:U251 av Bengt Silfverstrand och Karin Wegestål (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sveriges deltagande i UNEP:s miljösaneringsprogram i Förbundsrepubliken Jugoslavien.

Miljösanering i Jugoslavien

Natos 78 dagar långa bombkrig i Förbundsrepubliken Jugoslavien våren 1999 åstadkom stor förödelse på det civila samhället. Medan skadorna på militära mål och anläggningar var ytterst begränsade drabbades civila anläggningar som sjukhus och industrier m.m. i desto större utsträckning. Det som långsiktigt väcker de största farhågorna är de omfattande och delvis oöverblickbara konsekvenserna för miljön i områden där giftiga ämnen läckt ut till luft- och vattenmiljön. Som ett illustrativt exempel kan nämnas den petrokemiska fabriken i Pancevo med en befolkning på 400.000 invånare, belägen strax utanför Belgrad och i anslutning till Donau.

Fabrikerna i Pancevo bombades två gånger trots att detta är förbjudet enligt internationella konventioner (annex till Genèvekonventionen 1977). Vid de båda bombattackerna den 15 respektive den 18 april 1999 åstadkoms synnerligen omfattande skador på anläggningar och utrustning såsom bl. a. cisterner innehållande klor, vinylklorid och ammoniak. Processdelen av kloralkalianläggningen skadades så svårt att avsevärda kvantiteter av kvicksilver läckte ut till mark, grundvatten och efterhand i Donau. På grund av extremt höga halter av giftiga material, olja och oljederivater i avloppsvattnet blockerades avloppsvattenprocessen i den petrokemiska fabriken respektive oljeraffinaderiet totalt. Från avloppskanalen rinner 60.000 kubikmeter starkt förgiftat och förorenat vatten ut i Donau. Donau rinner till yttermera visso också genom Bulgarien och Rumänien varför även dessa länder redan har drabbats och kommer att drabbas av de långsiktiga skadorna på Donaus vattensystem.

Människorna i Pancevo och dess omgivningar undkom den fullständiga katastrofen tack vare att klorcisternerna med en total kapacitet av 200 ton flytande klor var tomma när de träffades av bomberna. Den mänskliga och ekologiska katastrofen skulle i annat fall ha blivit oöverskådlig.

Pancevoområdet förklarades redan 1999 vara en s.k. Hot spot av UNEP – FN:s miljövårdsorgan. Enligt UNEP:s undersökningar identifieras, i en rapport, 27 saneringsprojekt som s.k. Hot spots med hög prioritet. Dessa projekt beräknas kräva 20 miljoner US dollar i ekonomiska resurser. Trots de uttalade ambitionerna går UNEP:s miljösaneringsarbete i Jugoslavien synnerligen trögt. De nu föreslagna projekten är därtill långt ifrån tillräckliga för att åstadkomma den nödvändiga saneringen av uppkomna skador. Fram till juli i år hade bara 8 miljoner US dollar influtit från utomstående länder. Bidragsgivare är hittills Nederländerna, Danmark, Finland, Norge, Tyskland, Irland, Luxemburg och Schweiz. Det är minst sagt anmärkningsvärt att Sverige med sitt stora miljökunnande inte återfinns som bidragsgivare bland sina nordiska grannar.

Vi anser att samtliga EU-länder har ett stort ansvar för att utan ytterligare dröjsmål ta aktiv del i det miljösaneringsarbete som är av yttersta vikt för att värna människor och miljöer i Jugoslavien och ytterst på hela Balkan. Det är ytterst också en fråga om att i möjligaste mån begränsa skadeverkningarna på kommande generationer. Även om Sverige inte deltog aktivt i krigsoperationerna, har vi som demokrater och humanister ett mycket stort moraliskt ansvar för att människorna i området efter alla år av krig och ekonomiska umbäranden nu skall kunna återfå framtidstron. Med vår internationellt uppmärksammade kompetens på miljöområdet har vi också goda möjligheter att kunna lämna konstruktiva bidrag till återställandet av levande miljöer, till gagn för hårt drabbade människor i berörda områden. Vi föreslår mot denna bakgrund att Sverige dels går in som bidragsgivare i nämnda UNEP, dels tar initiativ till sådana ytterligare miljöinsatser som är alldeles nödvändiga för att återställa en trygg och livskraftig miljö i Jugoslavien och på Balkan.

Stockholm den 27 september 2001
Bengt Silfverstrand (s)	Karin Wegestål (s)