Miljön i Stockholmsregionen

Motion 1989/90:Jo859 av Bo Hammar m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo859

av Bo Hammar m.fl. (vpk)
Miljön i Stockholmsregionen

För en god miljö i Stockholmsregionen

I Stockholms län bor drygt 1 600 000 invånare. Det är nästan 20 % av landets
befolkning. Stockholm har storstadens puls, en spännande livsmiljö med
speciella kvaliteter. Men en storstadsregion medför också speciella problem
från miljösynpunkt. Det finns ett stort antal störningar och utsläpp inom ett
begränsat område. Miljöfrågorna har därför länge stått i centrum för stockholmarnas
intresse.

Enligt gällande lagstiftning prövas varje utsläpp från en fast källa för sig,
vilket inte är tillräckligt effektivt. Utsläpp från rörliga källor t ex biltrafiken
är över huvud taget mycket svåra att komma åt med utgångspunkt i miljöskyddande
lagstiftning. Ytterligare en orsak till att det går alltför långsamt
med miljöförbättringarna i Stockholmsregionen tycks vara att det brister i
samarbete när det gäller miljön mellan länets olika beslutsfattare.

Nuvarande arbetsmetoder för att komma till rätta med miljöproblemen i
Stockholmsregionen är alltså inte tillfredsställande. Det behövs ett nytt arbetssätt.

Miljöprojekt Stockholm

I december 1987 beslutade regeringen tillsätta en särskild delegation med
uppgift att initiera och samordna åtgärder för att göra Hisingen i Göteborg
väsentligt renare inom 10 år.Delegationen antog namnet: Delegationen för
Miljöprojekt Göteborg. I juni 1989 lämnade den sin slutrapport.

Delegationen hade under sin korta existens tagit en lång rad konkreta initiativ,
som nu är på väg att ge resultat. Miljöprojekt Göteborg har inte nöjt
sig med traditionellt utredningsarbete inom de givna institutionella ramarna.
Man har gått ut till fackföreningar, företag, allmänheten, massmedia och
myndigheter på olika nivåer. Man har t ex gjort egna mätningar av utsläpp
från raffinaderier och visat att de tillåtna utsläppsmängderna kraftigt överstigs.
Genom sitt okonventionella arbete har man uppnått många dynamiska
effekter. Avveckling av vissa miljöfarliga produkter har redan börjat på frivillig
väg.

Många problem återstår naturligtvis att lösa, såsom finansieringen av den
omfattande utbyggnad av kollektivtrafiken som är nödvändig, men utan tve

kan har Miljöprojekt Göteborg visat på en framgångsrik väg att bearbeta
miljöproblem. I sin slutrapport skriver man: Även om våra förslag och bedömningar
är geografiskt knutna till Göteborg, finns det många angreppssätt
och förslag till lösningar som förhoppningsvis kan inspirera till efterföljd på
andra håll i landet.

Mot bakgrund av de positiva erfarenheterna av Miljöprojekt Göteborg föreslår
vi att regeringen tillsätter en delegation för att på liknande sätt arbeta
med miljöproblemen i Stockholmsregionen.

Miljöprojekt Stockholm ska specifikt ta upp Stockholmsregionens problem,
men naturligtvis använda sig av erfarenheterna från Miljöprojekt Göteborg.

Viktiga miljöfrågor i Stockholmsregionen

Biltrafiken vållar många problem. Genom utsläpp av koldioxid bidrar den i
hög grad till den s k växthuseffekten. Den påverkar miljön och människors
hälsa negativt genom utsläpp av kväve och kolväten och genom att den ger
upphov till buller. Dessutom bidrar den till ödeläggelse av Stockholms
vackra natur- och kulturmiljöer. Bilismen kräver stora ytor och trafiklederna
blir barriärer i stadsmiljön.

I en del fall behöver de kommunala myndigheterna ökade befogenheter
för att komma till rätta med problem orsakade av bilismen. Vi föreslår därför
att taket för felparkeringsavgift tas bort och kommunerna själva får besluta
om bötesbeloppens storlek.

För att komma till rätta med problemen räcker inte restriktioner i form av
tullar eller avgifter. Det gäller också att bygga ut kollektivtrafiknätet. Särskild
tonvikt måste läggas på att underlätta resandet på tvären, i Stockholmsregionen.
Det är också viktigt att transportbehovet minskas genom att
närsamhällena blir mer fullständiga.

För Stockholmsregionens miljö är det av avgörande betydelse att tågtrafiken
prioriteras, både med avseende på gods- och persontrafik. Mälarbanan
och Svealandsbanan är exempel på trafiksystem som skulle påverka Stockholmsregionens
miljö gynnsamt och som snarast bör förverkligas. Det gäller
även en anknytning av Arlanda till fjärr- och regionalspårsystemet och
snabbtåg till bl a Göteborg, Malmö och Sundsvall.

Färjetrafiken: I Stockholm finns terminaler för en omfattande färjetrafik
till andra Östersjöstater. Denna trafik påverkar i hög grad miljön. Den orsakar
stora trafikströmmar i centrala Stockholm. Färjorna har otillfredsställande
hantering av sitt avfall. Dumpning till havs förekommer. Bränslet har
för höga svavelhalter för att vara acceptabelt. Här behövs lokala åtgärder,
men också bilaterala förhandlingar med de länder som färjorna trafikerar,
i syfte att komma överens om gemensamma åtgärder till skydd för miljön.
Svavelhalten i drivmedelsoljan skall ej överstiga 0,4%. I dag håller bunkeroljor
en mycket högre svavelhalt.

Sjöfarten i övrigt i Stockholmsregionen: Transporter med båt är att föredra
ur miljösynpunkt, förutsatt att drivmedlen som används är av hög kvalitet
(lågsvavlig olja) och förutsatt att säkerheten är betryggande. Stockholmsregionen
är väl försedd med hamnar med god kapacitet, t.ex. i Södertälje.

Mot. 1989/90

Jo859

12

Men säkerheten i dag är långt ifrån tillfredsställande. En olycka med någon
av de båtar som trafikerar Mälaren kan få ödesdigra konsekvenser för
dricksvattnet och för miljön i övrigt. Mälaren är råvattentäkt för en stor del
av länets kommuner. För att förbättra säkerheten krävs att oljetransporter
förs över till båtar med dubbelskrov. Svavelhalten i oljorna måste sänkas.
Dessa frågor kan ej lösas nationellt. Sverige måste agera för att påskynda
det saktfärdiga internationella arbetet för att förbättra sjöfarten ur miljösynpunkt.

Godstransporterna på Mälaren är omfattande. En stor del av transporterna
går via Södertälje kanal, genom tättbefolkade områden. För dessa
måste speciella restriktioner gälla :

* Befälhavare skall ha anmälningsplikt för allt farligt gods ombord till sjöfartsverkets
trafikinformationscentral/ lotsarna i Södertälje.

* Trafikbegränsningar skall göras nattetid och vid dålig sikt i samarbete
med lotsarna inom Mälarens sjötrafikområde.

* Lotsplikt vid samtliga transporter av farligt gods, klassificerat enligt
IMO.

* Trafikregleringar görs vid genomfart i Södertälje kanal så att farliga möten
undviks.

Under förutsättning att sådana förbättringar ur miljö- och säkerhetsaspekter,
som här föreslås, genomförs, anser vi att ytterligare gods- och
passagerartrafik i Stockholmsområdet bör föras över till båt.

Miljöfarliga transporter: Genom Stockholmsområdet transporteras mängder
av miljöfarligt gods, inte bara till sjöss utan också till lands. En helhetsanalys
av de miljöfarliga transporterna i Stockholmsregionen måste göras.
Med denna som grund skall åtgärder vidtas för att minimera de miljöfarliga
transporterna och för att öka säkerheten vid transporter av miljöfarligt gods.

Mälaren, ett särskilt delprojekt: Mälarnaturen är speciell och Mälaren är
ett mycket artrikt inlandsvatten. Mälaren är också dricksvattentäkt för delar
av Stockholmsregionen. Utöver ovan angivna åtgärder när det gäller sjöfarten
behövs en analys av den totala miljöpåverkan på Mälaren och förslag till
åtgärder för att bevara Mälaren som natur-, rekreations- och kulturområde
av högsta prioritet. Även fritidsbåtarnas påverkan bör beaktas och möjligheter
till restriktioner för motorbåtstrafik övervägas.

Flygtrafiken : Stockholmsregionen belastas med en snabbt ökande flygtrafik.
Det är i hög grad en effekt av bristande utbyggnad i andra delar av trafiksystemet,
främst järnvägstrafiken. En mycket stor del av flygpassagerarna
på Arlanda flyger Stockholm - Göteborg. Med snabbtåg kommer denna
flygtrafikström att kunna reduceras kraftigt. Flygtrafikens totala miljöeffekter
för Stockholmsregionen måste belysas. Flyget är räknat per personkilometer
det ur miljö- och energisynpunkt sämsta transportsättet. I stället för
en ytterligare flygplats i regionen bör i första hand tågtrafiken byggas ut.

Avfallshanteringen : En förändrad avfallshantering är viktig för en förbättrad
miljösituation i Stockholmsregionen. Det gäller såväl hanteringen av
hushållsavfall som industriavfall och avloppet via kommunala reningsverk.
De totala mängderna avfall måste minskas. Sorteringen av avfall måste genomföras
överallt och hanteringen av miljöfarligt avfall måste förbättras.

Strömmarna av miljöfarligt avfall måste klarläggas. Tvätt av tankbilar och

Mot. 1989/90

Jo859

13

övriga lastfordon, som transporterar kemikalier, får exemplifiera problematiken.
Efter lossning tvättas fordonen, men vart tar tvättvattnet vägen?
Alltför ofta hamnar det i de vanliga avloppsledningarna. Det är ofta fråga
om mycket svårnedbrytbara beståndsdelar som förstör avloppsreningen. I
Stockholmsområdet finns det inte en tillfredsställande hantering av detta
problem.

De kommunala reningsverken i Stockholmsregionen står för en avsevärd
miljöpåverkan på sjöar och inte minst på den hårt belastade Östersjön. Undersökningar
av avloppsvattnet i Stockholm visar att hushållen står för oväntat
stor del av utsläppen av miljöfarliga ämnen. Informationen till allmänheten
om miljöfarliga produkter måste bli bättre. Källsorteringen av hushållsavfall
måste intensifieras.

Avfallshanteringen måste bli föremål för genomgripande förändringar i
hela samhället, men det behövs också, på kort sikt, särskilda analyser och
åtgärder för att komma till rätta med avfallshanteringen i Stockholmsregionen.

Kemikaliehanteringen: Om vi inte klarar av kemikaliehanteringen blir det
omöjligt att komma till rätta med såväl avfallshanteringen som många arbetsmiljöproblem
och miljöproblem i övrigt i Stockholmsregionen. De kommunala
myndigheterna kan, genom beslut av regeringen, enligt lagen om kemiska
produkter, ges befogenhet att vidta generella åtgärder, t.ex. förbjuda
användandet av vissa ämnen. Organiska, halogenerade lösningsmedel är en
grupp av sådana ämnen.

Energiförsörjningen: Det finns ett samarbete mellan kommunerna i Stockholmsregionen
kring energiförsörjningen. Men det behövs en analys av hur
det långsiktiga energibehovet för hela regionen ska tillgodoses bäst ur miljösynpunkt,
en sammanvägning av den sammantagna miljöpåverkan av transporter,
utsläpp, restavfall och råvaruframställning.

Det är viktigt att naturgasintroduktionen inte sker på ett sådant sätt att
biobränsleproduktion hämmas.

Stockholms gröna lungor: I en storstadsregion är grönområden och parker
av största betydelse för miljön. Stockholms parker och grönområden måste
skyddas från exploatering. Trädplantering är ett mycket effektivt sätt att ta
hand om luftföroreningar. Ett hektar lövskog fångar upp 60 ton stoft under
ett år. Det behövs en plan för Stockholmsregionen som helhet i syfte att tillgodose
länsinnevånarnas behov av grönytor för rekreation och för att uppnå
en god miljö.

Bevara odlingslandskapet: I ytterområden måste strövområden garanteras
och odlingslandskapet bevaras. Det finns i dag ett hårt tryck på jordbruksmarken
i länet. Samtidigt som lönsamheten i det traditionella jordbruket
sviktar så ökar efterfrågan på mark för t.ex. golfbanor. Ett hundratal golfbanor
projekteras i länet utan samordning eller övergripande planering.

För att bevara odlingslanskapet behövs bättre samordning av arbetet på
berörda myndigheter. Länsstyrelsen i Stockholms län, kulturmiljöenheten,
bör få i uppdrag att utarbeta förslag till åtgärder från samhällets sida, som
kan vara ett stöd för bevarandet av jordbruk i Stockholmsregionen. De bör
också få uppdraget att göra en inventering av odlingslandskapet i länet. För
detta ändamål bör anslås 300 000 kronor för budgetåret 1990/91. Dessutom

Mot. 1989/90

Jo859

14

måste jordbrukarna ges en rimlig ekonomisk ersättning för bevarandet av
omistliga natur- och kulturvärden. Därför behövs särskilda ekonomiska resurser,
en s.k. NOLA-ersättning med speciell inriktning på odlingslandskapet
i storstadsregionen.

Ett ekologiskt fungerande samhälle: Det moderna samhället i allmänhet
och storstäderna i synnerhet har för länge sedan sprängt ramarna för ett ekologiskt
fungerande system. En ekologisk helhetssyn förutsätter att råvaruframställning
- produktion - konsumtion och avfallshantering blir delar i ett
fungerande kretslopp. I storstaden existerar inte ett sådant kretslopp. Det
behövs mycket av forskning och utveckling för att konstruera sådana kretslopp,
men det är ingen omöjlighet.

Vi föreslår att staten anslår medel för projekt i syfte att bygga upp ekologiskt
fungerande livsmiljöer, som också motsvarar högt ställda sociala och
demokratiska anspråk, i storstadsregionerna. Kommuner, föreningar, företag
som har projekt med sådan inriktning skall med hjälp av dessa medel
kunna få en förmånlig finansiering. Det kan gälla ombyggnation av ett bostadsområde
i miljonprogrammet. Det kan gälla förnyelse av avloppshantering.
Den urin vi i dag via kommunal avloppsrening släpper ut till vattnet
förorsakar där övergödning, men återförd till åkrarna kunde den ersätta
handelsgödseln. Det kan gälla transportsystem. Det kan gälla projekt som
sammanväver flera olika aspekter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en delegation med
uppgift att initiera och samordna åtgärder för att göra miljön i Stockholmsregionen
väsentligt bättre,

[att riksdagen beslutar att taket för felparkeringsavgift tas bort
och kommunerna själva får bestämma felparkeringsavgiftens
storlek,1]

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för en säkrare
och mer miljövänlig sjöfart, i enlighet med vad som i motionen
anförs.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flygtrafiken i Stockholmsområdet,

4. att riksdagen hos regeringen begär att kommunala myndigheter
i Stockholms län enligt lagen om kemiska produkter ges befogenhet
att vidta generella åtgärder,

5. att riksdagen till länsstyrelsen i Stockholms län, kulturmiljöenheten,
anslår 300 000 kr. för budgetåret 1990/91 för arbete med att
bevara odlingslandskapet i Stockholms län,

6. att riksdagen hos regeringen begär att länsstyrelsen i Stockholms
län får i uppdrag att utarbeta förslag till åtgärder från samhällets sida
för att bevara jordbruk i Stockholms närhet,

7. att riksdagen beslutar om en ersättning enligt s k NOLA-modell
om 5 000 000 kr. till jordbruket budgetåret 1990/91 för åtgärder för
att bevara odlingslandskapet i Stockholms län,

Mot. 1989/90

Jo859

15

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformning av projektverksamhet
i syfte att stimulera uppbygge av ekologiskt fungerande
livsmiljöer i storstadsregioner,

9. att riksdagen för budgetåret 1990/91 reserverar 100 000 (K)0 kr.
för projekt i syfte att stimulera uppbygget av ekologiskt fungerande
livsmiljöer i storstadsregioner.

Stockholm den 22 januari 1990

Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Ylva Johansson (vpk)

Gudrun Schyman (vpk) Jan Strömdahl (vpk)

Lars Werner (vpk) Annika Ahnberg (vpk)

Mot. 1989/90

Jo859

1 1989/90:T933

gotab 96234. Stockholm 1990

16