Miljöpolitiken

Motion 1989/90:Jo879 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo879

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Miljöpolitiken

Miljöpolitik - att förändra världen

Det moderna industrisamhället har för länge sedan sprängt gränserna för ett
fungerande ekologiskt system. Ett sådant system måste bygga på recirkulation
av ämnen i naturen. Men vårt samhälles produktion och konsumtion är
inte delar i ett kretslopp. Istället tar sig stora delar av den mänskliga produktiviteten
uttryck i verksamheter som är miljöfarliga.

Själva storleken av vår produktion och konsumtion är också den ett problem.
Vi tär på jordens ändliga resurser och vi fördelar användandet av dem
ytterst orättvist sett i ett globalt perspektiv.

Vår strävan måste vara att inlemma industrisamhället i ett ekologiskt fungerande
system. Denna ambition måste ligga till grund för alla våra ställningstaganden
när det gäller samhällsutveckling och ekonomi.

Att avgränsa miljöpolitiken till ett särskilt område är i verkligheten inte
möjligt. Miljöhänsyn måste finnas med som en grundläggande aspekt på
varje enskild handling.

Tillståndet i miljön har ändå totalt sett försämrats, så står det i årets
budgetproposition, bilaga 16, miljödepartementet. Det är inget annat än socialdemokratins
dom över sin egen miljöpolitik, eller rättare sagt brist på
sådan. För med undantag av ett kort borgerligt mellanspel på sex år, så är
det socialdemokratin som haft ansvaret större delen av 1900-talet.

Det grundläggande felet i miljöpolitiken har varit att avfall och utsläpp
behandlats, som isolerade problem. Men det går inte att komma till rätta
med avfalls- och utsläppsproblematiken om inte produktionen genomgår
grundläggande förändringar.

Och det räcker inte med fromma förhoppningar. År 1975 i en proposition
om omhändertagande av avfall hävdade regeringen att ansvaret för en produkts
miljöpåverkan vilar på producenten och riksdagen delade den uppfattningen,
men märkligt nog har inte producenterna anammat riksdagens tänkande.
Samhället måste alltså skärpa sina styrmedel.

Miljöpolitik är en fråga om makt

Ytterst handlar det om fördelningen av jordens resurser. Först när den ekonomiska
utvecklingen inriktas på människors hälsa och på sociala, kulturella
och ekologiska värden kan den pågående destruktiva utvecklingen brytas.

Människors uppror mot rovdrift och förtryck är den viktigaste förutsättningen
för en bättre ordning. De ekonomiska maktgrupper som styr har aldrig
självmant ändrat attityd. Fattigdomen är Brasiliens största miljöproblem,
så uttrycker sig en miljöaktivist i Brasilien. I ett globalt perspektiv
handlar det om en rättvis fördelning mellan i- och u-länder av jordens tillgångar.
Men det handlar också om att inom det enskilda landet förskjuta
maktpositioner och fördela tillgångar rättvist. Striden mot det etablerade har
varit och är en livsnödvändighet. Vi vet att många ekologiska system närmar
sig kollaps, det är en kapplöpning med tiden. Men vi vet också att medvetenheten
om detta ökar och att människors engagemang för en bättre miljö aldrig
har varit större.

Miljölagstiftningen

Sent omsider har regeringen tillsatt en utredning för att se över miljölagstiftningen.
Den nuvarande lagstiftningen är inkonsekvent, motstridig - samma
handlande behandlas olika i olika lagar - och otillräcklig. Med anledning av
det pågående utredningsarbetet berör vi i denna motion endast några kompletteringar
till detta och återkommer i övrigt då utredningens förslag föreläggs
riksdagen.

Miljöskyddslagen gäller inte joniserande strålning och radioaktiva ämnen.
Sådana frågor behandlas i atomansvarighetslagen, lagen om kärnteknisk
verksamhet och strålskyddslagen. Detta innebär att dessa oerhört viktiga
miljöfrågor bedöms enligt en svagare lagstiftning än annan miljöfarlig verksamhet.
Vi anser att även dessa områden skall beröras av miljöskyddslagen
och vi begär därför att även dessa frågor hänskjuts till den pågående utredningen.

I arbetet med att förändra miljölagstiftningen anser vi det mycket angeläget
att erfarenheterna från miljöprojekt Göteborg tas tillvara. I projektet
har man mångfasetterade erfarenheter av hur lagstiftningen fungerar i praktiken
och också många goda förslag om hur lagstiftningen bör förändras för
att bli bättre styrmedel för en god miljö.

Nya styrmedel

En rad nya begrepp har kommit till användning i debatten om styrmedel i
miljöpolitiken. Beroende på vem som använder begreppen och i vilket syfte,
så betyder de olika saker. Råvarubalanser, materialbalanser, produktanalys,
livscykelspecifikation, kvittblivningsspecifikation, miljörevision, miljökonsekvensanalys,
miljökonsekvensbeskrivning är några exempel på vanligt
förekommande begrepp.

Det behövs en gemensam definition och tillämpning av dessa viktiga nyckelbegrepp.
Vi anser därför att regeringen ska få i uppgift att utarbeta en sådan
mall.

De nya styrmedlen måste snarast komma till konsekvent tillämpning. I
samhällets egna planeringsprocesser bör miljökonsekvensanalyser alltid ingå
som en självklar del. Likaså i privata intressenters ansökningar till samhället
om tillstånd för etablering eller drift av verksamheter och anläggningar. De
skall redovisa den föreslagna verksamhetens eller anläggningens effekter på

Mot. 1989/90

Jo879

5

miljön i närområdet och i vid mening, på kort och på lång sikt. De skall redovisa
effekterna av utebliven etablering eller drift och eventuella alternativ.
Politiska beslut måste också åtföljas av miljökonsekvensanalyser.

Miljörevision bör vara ett medel för att se i vilken mån ord blir till handling.
Både den gemensamma sektorn och den privata bör omfattas av miljörevision.
Normer för hur denna ska byggas upp och hur revisorer ska auktoriseras,
måste utarbetas. Miljörevision blir ett medel för den som utövar viss
verksamhet att kontrollera i vilken mån handling överensstämmer med ord.
Miljörevision ersätter inte samhällets övriga styrmedel i form av kontroll,
information, lagar och regler.

Materialbalanser skall årligen upprättas av producenter och lämnas in till
berörda myndigheter. Produktanalyser skall också kontinuerligt lämnas in
till berörda myndigheter. De skall redovisa produktens hela livscykel. Vad
den innehåller, användningsområde och eventuella synonyma produkter.
En produktanalys skall också innehålla en kvittblivningsspecifikation, som
talar om hur produkten skall hanteras som avfall. De här angivna styrmedlen
kan vara underlag för samhällets miljötillsyn, konsumentinformation, tillståndsprövning
och fastläggande av miljöavgifter eller miljöskatter.

1 den proposition om avfall, som tyvärr bakats in i årets budgetproposition
anknyter regeringen till tankegångar om ett stärkt producentansvar. Det är
bra, men åter igen blir det ord utan handling. Regeringens miljöpolitik utgörs
för närvarande av en lång rad utredningar och kommittéer. Kanske vill
man med detta ge sken av handlingskraft men risken är stor att de mynnar
ut i det motsatta: ännu större ordmassor men ingen handling.

Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken

Även på detta område arbetar en utredning. Den har lämnat två delbetänkanden.
Tyvärr bedrivs arbetet med att konstruera miljöavgifter inte utifrån
ett genomtänkt helhetsperspektiv. Olika områden och ämnen behandlas separat
och förvirring råder om vilka resultat avgifterna kommer att ge och i
vilket syfte de skall tas ut. Miljöavgifter kan ha en styrande effekt på förekomsten
av vissa oönskade ämnen, men de ger mycket sällan tillräcklig styreffekt.
Om avgifterna verkligen sätts så högt att de får en markant styrande
effekt, så orsakar de samtidigt stora störningar i samhället och drabbar människor
med låga inkomster hårdast.

Vi anser att ekonomiska styrmedel är ett komplement till övriga styrmedel
i form av lagar, kontroll och information. Sin största effekt har miljöavgifter
när de ges ut inte när de tas in. Därför är det ett oeftergivligt krav att miljöavgifter
skall satsas på offensiva åtgärder för att förbättra miljön. Sådana åtgärder
är t ex kraftiga satsningar på kollektivtrafik, bioenergisystem, kemikaliekontroll,
utbildning, forsknings- och utvecklingsarbete.

Kemikaliehantering

Hosten 1989 beslöt riksdagen att lagen om kemiska produkter skall utvidgas
till att gälla även varor där kemiska produkter ingår. I budgetpropositionen
redovisar regeringen att man inte har för avsikt att följa riksdagens beslut.

Mot. 1989/90

Jo879

6

Vi anser att riksdagen är överordnad regeringen men regeringen delar uppenbarligen
inte den uppfattningen.

Det är uppenbart att hittillsvarande lagar och förordningar och myndigheters
arbete på grundval av dessa, inte åstadkommit önskvärda förbättringar
när det gäller kemikaliehanteringen. Kemikaliefloran ökar med i storleksordningen
300 000 nya kemikalier per år. Få av dem är tillfredsställande analyserade
med avseende på miljö- och hälsoeffekter. Talet om producentansvaret
har inte blivit mer än tal. Det saknas möjligheter för samhället att utkräva
detta producentansvar och att vidta sanktioner. Det behövs därför dels
en skärpning av lagen dels nya styrmedel.

Principen om den omvända bevisbördan fanns införd i lagen om hälso- och
miljöfarliga varor. Den innebär att den som tillverkar eller importerar en
kemisk produkt skall visa att produkten är ofarlig för hälsa och miljö. Denna
princip bör föras in även i nuvarande lagstiftning.

Kemikalieinspektionens produktregister

Ett fullständigt och offentligt produktregister är en nödvändig del i en fungerande
kemikaliekontroll. Företag ska inte ha rätt att kräva sekretess under
hänvisning till handelshinder eller affärshemligheter. Registret måste
också utformas så att det är användbart även för den som saknar specialkunskaper.

Kemikalieinspektionen anslag 1990/91

Kemikalieinspektionen begär medel för ytterligare 10 tjänster budgetåret
1990/91 och därutöver en resursförstärkning med 3 650 000 kronor. Regeringen
föreslår 4 tjänster och 500 000 kronor. Vi anser att kemikalieinspektionen
skall beviljas medel i enlighet med sitt äskande. Det är nödvändigt
för att vi ska komma till rätta med kemikaliehanteringen att samhället har
en fungerande kontroll och ett effektivt förebyggande arbete. Det internationella
samarbetet kring kemikalier är också av hög prioritet.

Avveckla användningen av extremt farliga ämnen och
produkter

Regeringen föreslår i årets budgetproposition ytterligare utredningar kring
hur produktionen och användandet, av vissa farliga ämnen och produkter,
skall minskas. För många miljö- och hälsofarliga ämnen och produkter finns
det redan nu ersättning. Antalet produktbyten måste ökas, men det har hittills
inte skett på frivillig väg. Vi tycker det är bra att myndigheter får i uppgift
att presentera konkreta avvecklingsplaner. Klorparaffiner, kreosot och
kvartära ammoniumföreningar är exempel på kemikalier som bör utredas i
syfte att lägga fram en konkret och snabb awecklingsplan. Vi anser att riksdagen
måste gå snabbare fram i vissa fall där farligheten är styrkt och ersättningsprodukter
finns.

Mot. 1989/90

Jo879

7

1** Riksdagen 1989190. 3 sami. NrJo878-882

Det är hög tid att förbjuda en rad miljö- och hälsofarliga ämnen. Vi kräver
generellt förbud för:

1,1,1-trikloretan

alkylfenoletoxylater

kadmium

paradiklorbensen

kvicksilver och kvicksilverföreningar

organiska tennföreningar

För övriga klorerade organiska lösningsmedel skall avvecklingen vara genomförd
1995.

Klorutsläpp

Klorutsläppen från den svenska massaindustrin måste upphöra. De senaste
årens snabba utveckling av teknik för rening och minskat användande av
blekta pappersprodukter gör det fullt möjligt att helt upphöra med utsläpp
av klorerade organiska föreningar senast 1995. Blekt hushållspapper och
toalettpapper bör omedelbart förbjudas.

Miljömärkning nödvändig

Idag saluförs många extremt miljö- och hälsofarliga produkter. Det ovan
nämnda paradiklorbensen ingår i så kallade doftblock för toaletter och urinoarer.
En fullkomligt överflödig produkt, som lämpligen ersätts med såpa
och vatten. Den typen av produkter borde inte tillåtas i vanliga dagligvaruaffärer.
Det faktum att de finns till försäljning utan restriktioner eller tydlig
giftmärkning förleder konsumenterna att tro att produkterna är av samhället
godkända.

Enligt propositionen pågår i nordisk regi ett arbete för att ta fram ett gemensamt
system för miljömärkning. Projektet bedöms vara klart inom den
närmaste tiden. Vi anser det viktigt ur konsumentsynpunkt att ett sådant system
införs. Det bör givetvis baseras på de strängaste miljö- och hälsokraven,
som finns bland de deltagande länderna. Regeringen bör få i uppdrag att
återkomma med förslag till sådant system under innevarande år.

Avveckla kärnkraften

Efter tio års vacklan i kärnkraftsfrågan har en osäker situation skapats på
energimarknaden. Ytterligare utredningar pågår. Kärnkraften är en ödesfråga
för mänskligheten. Över hela världen växer misstron och ångesten inför
de oerhörda miljöproblem som kärnkraften ger upphov till. För Sveriges
del innebär en genomförd avveckling det första riktigt stora steget på väg
bort från det destruktiva slöserisamhället, som tanklöst föröder jordens resurser
och natur och därmed också framtiden.

De tio åren sedan folkomröstningen har framför allt lärt oss två saker. För

Mot. 1989/90

Jo879

8

det första att de egentliga makthavarna inte respekterar folkets mening.
Oförtröttligt fortsätter de sin lobbyverksamhet, sin lögnaktiga propaganda
och sina hot. Hot om flytt utomlands, om stenåldersframtid m m. Det andra
vi har lärt oss är att avvecklingen är realistisk och möjlig att genomföra med
fortsatt god energiförsörjning. Beräkningar visar att andra energislag har
stor utvecklingspotential, men bromsas av den fortsatta kärnkraftstillförseln.

Kärnkraftsavvecklingen måste genomföras. Vi anser dessutom att den kan
genomföras snabbare än riksdagen tidigare uttalat sig för. I andra motioner
tas förslag till alternativ energiförsörjning upp.

Det behövs en ny trafikpolitik

Vägtrafiken orsakar många av våra miljöproblem. Bilarna svarar för 40%
av koldioxidutsläppen som ger upphov till den så kallade växthuseffekten.
Vägtrafiken är också i hög grad orsak till övergödningen av haven, genom
sina utsläpp av kväveoxid. Luftföroreningar i tätorter härrör till mer än 90%
från trafiken. Förutom kvävet är det koloxid, kolväten och blyföreningar.
Det går inte att asfaltera bort bilismens problem med köer och buller, mer
vägar alstrar mer trafik.

Avgifter på bilismen kan i viss mån minska den, men det behövs en i grunden
annorlunda trafikpolitik för att komma till rätta med bilismens miljöproblem.
Radikala förändringar i trafiksystemen skulle ge snabba och stora miljöresultat.
Det enda rimliga är att göra omfattande satsningar på miljövänliga,
bekväma och snabba kollektivtrafiksystem och därmed minska vägtrafiken.
En omfattande satsning på så kallad lätträls är nödvändig. Järnvägen
och sjöfarten ska utgöra basen i vårt transportsystem.

Även flyget har mycket negativa miljökonsekvenser. Det ökar snabbt liksom
vägtrafiken. Denna ökning måste bromsas. Flyget behandlas i en särskild
motion.

Det krävs stora satsningar på järnvägen och sjöfarten, detta tas upp i
andra motioner. Det behövs satsningar på produktion av alternativa drivmedel,
t ex etanol och rapsolja. Vi anser att staten skall delfinansiera en satsning
på två fullskaleanläggningar för etanol. Vi begär också att jordbruket
stimuleras till egenförsörjning med drivmedel.

De bilar som behövs när kollektivtrafiken byggts ut skall vara så få och så
rena som möjligt. Vi begär att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta
förslag till omställning av vägtrafiken. År 2000 skall nya bilar som körs
med fossila bränslen inte tillåtas. Senast år 2010 skall målet vara nått, ingen
förbränning av fossila bränslen i fordon. I en första etapp skall den gemensamma
sektorn övergå till elfordon för lätta transporter i tätorter. Elmotorn
har en betydligt bättre verkningsgrad än förbränningsmotorn, endast 10%
går bort i värmeförluster, motsvarande siffra för förbränningsmotorn är
75%. Elbilar ryms inom den tillgängliga eleffekten eftersom de kan laddas
nattetid när elefterfrågan är som minst.

Stads- och länsbussar skall konverteras till drivmedel med låga emissioner.
(Metanol, etanol, biogas, vätgas och hybridformer.) I framtiden kommer
också vätgas baserad på t ex solenergi att bli tillgänglig. Här behövs ett intensivt
forsknings- och utvecklingsarbete.

Mot. 1989/90

Jo879

9

Det behövs en kraftigt förhöjd skrotningspremie för bilar äldre än 1977
års modell för att snabba på omställningen till mer miljövänliga bilar.

Befintliga dieselfordon skall utrustas med partikelfällor och katalysatorer.

Riksdagen har beslutat att kväveutsläppen skall reduceras med 30% till år
1995 utgående från 1980 års utsläppsnivå och med 50% till år 2000. Riksdagen
har också beslutat om oförändrad nivå på koldioxidutsläppen. Med den
nu fortgående utvecklingen kommer dessa mål inte att nås. Riksdagen måste
ge regeringen i uppdrag att utföra en konsekvensanalys av dessa beslut, som
underlag för konkreta åtgärder. Det räcker inte med riksdagsbeslut om mål,
riksdagen måste också anvisa medel för att uppnå målet.

Regeringen underlåter att presentera en helhetssyn på trafikpolitiken
trots att detta är en fråga av största vikt. Vi kräver att regeringen under 1990
återkommer med förslag om trafik- och miljöpolitiska riktlinjer enligt 1988
års beslut.

Frågor om trafik och miljö behandlas också i flera separata trafikmotioner.

Skogsbrukets miljöeffekter

En stor del av kväveläckaget till hav och vattendrag kommer från skogen.
Det moderna skogsbruket har utvecklat metoder, som inte tar tillräcklig miljö-
och naturvårdshänsyn. Vi anser att den omfattande dikningen av skogsmark
måste kraftigt begränsas. Sumpmarkerna, våra inhemska regnskogar
måste värnas och naturvårdshänsynen i skogsbruket måste öka. Dessa
frågor behandlas i annan motion.

Ett ekologiskt anpassat jordbruk

Vi menar att målet för den nya svenska jordbrukspolitiken, som nu diskuteras,
skall vara: att bevara ett varierat och ekologiskt anpassat jordbruk i hela
landet. Regeringen kommer under våren att lämna en proposition till riksdagen
angående den nya jordbrukspolitiken. Vi kommer i samband med behandlingen
av propositionen att ta upp våra övergripande förslag till positiv
utveckling av jordbruket.

Det svenska jordbruket har under efterkrigstiden utvecklats till att bli rationellt,
effektivt och högavkastande. Detta har fått många negativa konsekvenser
för odlingslandskapet. Naturliga betesmarker och ängsmarker har
minskat kraftigt i omfattning. Odlingshinder, t ex åkerholmar, har avlägsnats.
Dikning och invallning har genomförts i stor skala. Flora och fauna har
brandskattats, många arter är idag hotade av utrotning.

Sedan några år tillbaka finns möjligheten att få ersättning för naturvårdsåtgärder
i odlingslandskapet, så kallad NOLA-ersättning. Avsikten är att bevara
odlingsmiljöer genom riktat stöd till hävd av värdefulla marker. Reaktionen
hos lantbrukare, allmänhet och berörda myndigheter har varit
mycket positiv. 1987/88 hade 24 000 ha kontrakterats. Men det finns ett stort
behov av att utöka den areal som berörs av NOLA-ersättning samt att höja
ersättningsbeloppets storlek. Flera olika myndigheter ansvarar för NOLAbidragen.
Vi föreslår att huvudmannaskapet för denna verksamhet samlas

Mot. 1989/90

Jo879

10

hos naturvårdsverket. Vi föreslår att det sammanlagda anslagsbeloppet höjs
till 45 000 000 kronor för budgetåret 1990/91.

Restaurering av våtmarker är angeläget både ur naturvårdssynpunkt och
därför att våtmarker fyller funktion som kvävefällor. Kväveläckage till vatten
och hav från jordbruket är ett stort problem, särskilt i landets södra delar.
Inom ramen för det utökade NOLA-bidraget skall också försök och utvecklingsarbete
med restaurering av våtmarker bedrivas. Utöver sådan konkret
försöksverksamhet måste former finnas för ett fortsatt omfattande arbete
med restaurering av våtmarker. Olika vägar kan tänkas: Samhället kan
köpa in de berörda arealerna. Man kan byta den mark som skall restaureras
mot ersättningsmark. Man kan skriva kontrakt med markägare/arrendatorer
om hur marken skall skötas. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma
med förslag till handlingsplan för restaurering av våtmarker.

Fortsatt reduktion av bekämpningsmedelsanvändningen är nödvändig.
Den hittills uppnådda minskningen beror till stor del på att konventionella
bekämpningsmedel ersatts av nya så kallade lågdosmedel. Den långsiktiga
påverkan dessa medel har är inte känd. Målet måste vara att komma bort
från bekämpningsmedelsanvändningen. Bekämpningsmedel skall därför
även fortsättningsvis avgiftsbeläggas. MIA (miljöavgiftsutredningen) arbetar
med förslag till nytt avgiftssystem. Vi avvaktar deras förslag men vi vill
framhålla att en avreglering av jordbruket och därmed borttagandet av prisregleringsavgifter
på bekämpningsmedel skall kompenseras med motsvarande
höjning av miljöavgiften. Medlen skall gå tillbaka till jordbruket.

Miljön - ett tekniskt handelshinder?

Inom ramen för GATT (General Agreement on Tariffs and Trade) och som
en effekt av EG:s ambition att bygga sin inre marknad, pågår en omfattande
så kallad harmonisering av regler för handel och verksamheter på olika områden.
Redan vunna framgångar när det gäller arbetsmiljö eller yttre miljö
riskerar att klassas som tekniska handelshinder, som skall avskaffas. Vi
måste slå vakt om vår rätt att hävda regler till skydd för hälsa och miljö. Ett
aktuellt exempel på denna problematik är skillnaden mellan EG och Sverige
i bedömning av cancerframkallande ämnen.

Vi kräver också att svenska representanter i internationella förhandlingar
kring handel med varor och tjänster med större kraft än hittills hävdar miljöoch
hälsoaspekter. Inom EG pågår nu i snabb takt arbetet med att standardisera
olika produkter. CEN och Cenelec, som är privaträttsliga organ har fått
uppdragen. För Sveriges del deltar SIS, standardiseringskommissionen. Den
domineras av näringslivet. Vi anser att fackföreningsrörelsen och miljöintressen
borde beredas möjlighet att delta i detta arbete.

Internationella frågor

Vi anser att en förändring av relationerna mellan rika och fattiga länder är
en nödvändig förutsättning för en framgångsrik miljöpolitik. En huvudfråga
är då den skuldbörda som vilar på tredje världens länder. Kapitalexporten
från dessa länder är större än importen. Sverige måste intensifiera sitt internationella
arbete för att bidra till att detta mål nås. De internationella han

Mot. 1989/90

Jo879

11

delsförbindelserna måste förändras. Våra egna handelsförbindelser med
tredje världens länder måste också skärskådas och förändras. Forskningsoch
utvecklingsarbete kring miljön måste intensifieras och vårt bistånd
måste i än högre grad lägga tonvikten på att skapa en långsiktigt hållbar utveckling.
Dessa frågor behandlas i andra motioner.

De senaste åren har i en accelererande process läget i Östeuropa genomgått
revolutionerande förändringar. Det har skapat unika förutsättningar för
samarbete när det gäller miljön. Miljöproblemen i Östeuropa är gigantiska
och en mycket stor del av våra egna miljöproblem. Försurning och havsföroreningar
härstammar från utsläpp i något östeuropeiskt land framför allt
Polen. Öppningen i relationerna med Östeuropa, symboliserad genom Berlinmurens
rivande, har skapat stort intresse hos företag i västvärlden . Risken
är stor att deras ambition att få stora profiter blir styrande och inte den
långsiktiga ambitionen att radikalt förbättra miljön. Vi anser att de svenska
ekonomiska satsningarna och övrigt samarbete måste ha som mål att bidra
till en långsiktigt förbättrad miljö. Bidrag till utbildning, forskning och uppbygge
av lokala demokratiska organ måste vara hörnstenar i den svenska
Östeuropa-politiken. De ekonomiska medlen till detta skall ej belasta biståndsanslaget.
Miljösamarbete med Östeuropa tas upp i andra motioner.

Samhällets miljötillsyn

De nya styrmedel som tidigare behandlats i denna motion kommer att underlätta
samhällets miljötillsyn. Förhoppningsvis kommer översynen av miljölagstiftningen
att leda till ett regelverk som är mer användbart i miljötillsynen.

Kommunerna har sedan den 1 juli 1989 ansvaret för miljötillsynen. I kommunerna
finns den stora kunskapen om de lokala miljöproblemen, men ofta
saknas resurser. I nära hälften av landets kommuner finns det fortfarande
inte mer än en eller två miljö- och hälsoskyddsinspektörer. Det råder nu en
skriande brist på miljö- och hälsoskyddsinspektörer och många kommuner
saknar nödvändiga ekonomiska resurser för att bygga upp sitt miljöarbete.

Vi kräver en kraftigt ökad satsning på utbildning av miljö- och hälsoskyddsinspektörer.
Det behövs en fördubbling av utbildningen vid Umeå
universitet. Denna utbildning måste inrättas vid minst ytterligare ett universitet.
Dessutom behövs det omedelbart ytterligare kompletteringsutbildning
för t ex naturvetare och agronomer.

Stärk den aktiva miljöopinionen

Miljömedvetenheten har aldrig varit så stor som nu. Människor vill göra insatser
för att förbättra miljön. Men det krävs kunskaper och resurser. Vi begär
att 100 000 000 kronor anslås och fördelas via naturvårdsverket. Pengarna
skall användas för att minska hushållens kemikalieanvändning och öka
miljökunskaperna. Naturvårdsverket måste lägga större tonvikt vid sin roll
som informatör till allmännheten. Exempel på projekt kan vara: ekonomiskt
bidrag för spridning av av Naturskyddsföreningens bok Handla miljövänligt
och samarbete med studieförbunden. Kommuner och organisationer
ska kunna ansöka om medel för projekt.

Mot. 1989/90

Jo879

12

Offentlig upphandling

I propositionen säger regeringen att statliga myndigheter bör vid sin upphandling
ta vederbörlig miljöhänsyn, men i nästa stycke säger man att detta
är möjligt enligt nuvarande statliga upphandlingsbestämmelser. Vi anser att
upphandlingsförordningen inte är tillräckligt tydlig på denna punkt. Vi föreslår
därför att formuleringen skärps så att det av förordningen framgår att
de mest miljövänliga alternativen skall prioriteras om det inte är ekonomiskt
orimligt.

Luftföroreningar och försurning

Naturvårdsverket äskar ökade resurser för arbetet mot luftföroreningar och
försurning. Grunden för äskandet är den aktionsplan mot luftföroreningar
som riksdagen antagit. Eftersom ord på papper endast kan bli verklighet om
nödvändiga resurser ställs till förfogande så anslår vi medel i enlighet med
naturvårdsverkets anslagsframställan till arbete mot luftföroreningar. Utöver
detta föreslår vi höjningar som medger en ökad ambitionsnivå vad gäller
kalkning av sjöar och vattendrag.

Avveckling av CFC ( klorfluorkarboner)

Riksdagen har beslutat att CFC, som ibland kallas freoner skall avvecklas
till 1995. Naturvårdsverket begär ytterligare medel. Vi anslår detta och vill
betona vikten av medel till kommuner och länsstyrelse för information.
Även det internationella samarbetet på detta område är angeläget.

Kalkning av sjöar och vattendrag

Kalkning av sjöar och vattendrag är en sorts konstgjord andning. Ett nödhjälpsarbete
för att upprätthålla livet i avvaktan på att mer långsiktig miljöpolitik
får genomslag så att de förödande utsläpen av bl a försurande ämnen
upphör.

Behovet av kalkning ökar drastiskt, vilket i sig är ett bevis på att vi ännu
inte nått en vändpunkt i utvecklingen.Det brådskar med den långsiktiga politiken.
I avvaktan på detta måste kalkning av sjöar och vattendrag intensifieras.
Det nuvarande bidraget räcker knappt till att förnya pågående kalkningsprojekt,
än mindre till att påbörja nya. En ny undersökning visar att
även Norrlands sjöar i stor omfattning drabbats av försurning. I Västerbotten
är 25% av sjöarna försurade. I Gävleborgs och Kopparbergs län är 80%
av sjöarna drabbade. Vi föreslår därför att anslaget för kalkning av sjöar och
vattendrag för budgetåret 1990/91 höjs till 170 000 000 kronor. Vi föreslår
också att delar av dessa medel skall gå till att starta kalkningsprojekt i Norrlands
inland och fjälltrakter redan innevarande år.

Havsföroreningar

Sälreportagen lyser med sin frånvaro och inte är det valår heller. Kanske är
det därför som regeringen föreslår oförändrade anslag till arbetet mot havsföroreningar.
Men detta är ett av de mest angelägna områden som finns för

Mot. 1989/90

Jo879

13

ett aktivt miljöarbete. Det är viktigt att bygga upp baskunskaper när det gäller
situationen i haven, så att vi förstår hur haven påverkas. Det behövs en
förstärkt basorganisation för marin forskning. Det behövs medel till de marina
centra som skall samordna havsmiljöforskningen. Det behövs resurser
för branschvisa genomgångar av miljöstörande industrier och för bedömning
av kemikaliers påverkan på havet. Det behövs ett ökat internationellt samarbete
kring havsföroreningarna. Vi anslår medel i enlighet med naturvårdsverkets
äskande för arbetet mot havsföroreningar.

Forskning och utbildning

Regeringen kommer under våren att lämna en forskningsproposition till
riksdagen och anslår i avvaktan på denna oförändrade medel. I samband
med den återkommer vi till forskning och utveckling på miljöområdet. Vi
vill dock redan nu framhålla att behovet av miljöutbildning är mycket stort
på alla nivåer. Vi föreslår också vissa omedelbara förbättringar av miljöutbildning
i annan motion.

Miljökunskap måste bli en självklar del i utbildningen på olika områden.
Vi vill därför att regeringen lämnar en redogörelse till riksdagen över hur
detta mål tillgodoses inom dagens utbildning på olika nivåer.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av grundläggande samhällsförändringar,
som en förutsättning för en framgångsrik miljöpolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av en globalt rättvis fördelning av
jordens tillgångar, som en förutsättning för ett framgångsrikt miljöarbete,

3. att riksdagen hos regeringen begär att lagstiftningen rörande joniserande
strålning och radioaktiva ämnen behandlas i den pågående
utredningen om miljölagstiftningen,

4. att riksdagen hos regeringen begär att erfarenheterna från Miljöprojekt
Göteborg behandlas av den pågående utredningen om miljölagstiftningen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till definition av och
användningsområde för de nya styrmedel som i motionen anges,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformning av miljörevision
för dels den gemensamma sektorn, dels den privata,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de i
motionen angivna nya styrmedlen inom ett år skall komma till systematisk
tillämpning i miljöskyddsarbetet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiska styrmedel,

9. att riksdagen hos regeringen begär att principen om den omvända
bevisbördan förs in i nuvarande kemikalielagstiftning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo

Mot. 1989/90

Jo879

14

tionen anförts om nödvändigheten av ett öppet och tillgängligt produktregister
hos kemikalieinspektionen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att avgifterna
för bekämpningsmedel och kemikalier skall höjas och möjliggöra
en förstärkning av kemikalieinspektionens medel motsvarande
sex tjänster och 3 150 000 kr. utöver vad regeringen föreslår,

12. att riksdagen beslutar om generellt förbud för produktion, import
och användande av kemikalier i enlighet med vad som i motionen
anförs,

13. att riksdagen beslutar om avveckling av klorerade organiska lösningsmedel
i enlighet med vad som i motionen anförs,

14. att riksdagen beslutar att klorutsläpp från massaindustrin skall
upphöra senast 1995,

15. att riksdagen beslutar att tillverkning av klorblekt toalett- och
hushållspapper skall upphöra,

16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljömärkning i
enlighet med vad som i motionen anförs,

[att riksdagen beslutar att kärnkraften skall avvecklas i enlighet
med vad som i motionen anförs1],

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av omfattande satsningar på kollektivtrafiken
för att nå snabba och omfattande miljöförbättringar2],
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar på produktion av drivmedel med låga
emissioner1],

[att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till omställning av
vägtrafiken i enlighet med vad som i motionen anförs2],

17. att riksdagen beslutar att år 2010 skall förbränning av fossila
bränslen i fordon upphöra,

18. att riksdagen beslutar att fr.o.m. år 2000 skall inte nya bilar med
fossila bränslen som drivmedel tillåtas,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en kraftigt höjd
skrotningspremie för bilar av 1977 års modell och äldre,

20. att riksdagen hos regeringen begär en konsekvensanalys av besluten
om reduktion av kväveutsläpp och oförändrade koldioxidutsläpp,

[att riksdagen begär att regeringen under 1990 återkommer med
förslag om trafik- och miljöpolitiska riktlinjer2],

21. att riksdagen beslutar att anslå 45 000 000 kr. för naturvårdsåtgärder
i odlingslandskapet, anslag B2 budgetåret 1990/91,

22. att riksdagen beslutar att samla hela anslaget för naturvårdsåtgärder
i odlingslandskapet hos naturvårdsverket,

23. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i
uppgift att utarbeta former för ett fortsatt omfattande arbete med restaurering
av våtmarker,

24. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i
uppgift att bedriva konkret projektarbete med restaurering av våtmarker,

Mot. 1989/90

Jo879

15

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att värna svenska regler till
skydd för miljö och hälsa,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om större delaktighet för fackföreningsrörelsen och
miljörörelsen i diskussionen kring standardisering,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett
mål för samarbetet med de östeuropeiska länderna skall vara att på
ett långsiktigt hållbart sätt förbättra miljön,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av en omfattande utbyggnad av utbildningen
för miljö- och hälsoskyddsinspektörer3],

28. att riksdagen anslår 100 000 000 kr. under anslag B2 för budgetåret
1990/91 för åtgärder för att minska hushållens kemikalieanvändning
och öka miljökunskaperna,

29. att riksdagen hos regeringen begär ett förtydligande av upphandlingsförordningen,
så att miljövänliga alternativ prioriteras om
det inte är ekonomiskt orimligt,

30. att riksdagen anslår 447 260 000 kr. till naturvårdsverket, anslag
Bl, för budgetåret 1990/91,

31. att riksdagen anslår 471 509 000 kr. för bidrag till miljöarbete,
anslag B2, för budgetåret 1990/91,

32. att riksdagen hos regeringen begär förslag till program för kalkning
av sjöar och vattendrag i Norrlands inland och fjälltrakter under
innevarande år,

33. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts anslår tillräckliga
medel för ett fortsatt arbete mot luftföroreningar och försurning,

34. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts anslår tillräckliga
medel för arbetet mot havsföroreningar,

35. att riksdagen hos regeringen begär en redogörelse för hur miljökunskap
beaktas i utbildningen på olika nivåer.

Stockholm den 25 januari 1990
Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)
Annika Ahnberg (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

Mot. 1989/90

Jo879

>1989/90:N483

21989/90:T255

31989/90:Ub761

16