Miljöpolitikens grunder

Motion 1991/92:Jo646 av Lars Werner m.fl. (v)

Sammanfattning

Att komma till rätta med miljöproblemen är avgörande
för mänsklighetens framtid. Människan har alltför länge
förbrukat jordens tillgångar istället för att enbart bruka
dem. Denna insikt måste genomsyra all mänsklig
verksamhet.

I-länderna har ett speciellt ansvar för att förändringar i
vårt världssamfund ger ett ekologiskt anpassat samhälle. I-
länderna har orsakat en stor del av miljöskadorna och är
ensamma om möjligheterna att vända utvecklingen.

Åtgärder: Miljöplan ''Sverige år 2000'' vilken innebär att
intressenterna i en bransch går samman och kommer
överens om hur den egna branschen ska kunna ingå i en
bärkraftig utveckling. Planen kan sträcka sig över en 30-
årsperiod där man mer i detalj bestämmer vad som ska
genomföras under den närmaste 10-årsperioden och har ett
handlingsprogram för resterande tid som ständigt kan
utvecklas utifrån erfarenheter och forskning.

Konkreta och tidsmässigt näraliggande förslag som bl.a.
är förutsättningar för miljöplan ''Sverige år 2000'':
Skatter och avgifter måste ligga på råvaror och icke
förnybar energi.De anställda måste få ökat inflytande
över miljöarbetet.Miljöarbetet måste bedrivas på alla
nivåer, inte minst lokalt. Alla kommuner bör vara Eko-
kommuner.Konsumenterna måste ges ökade
miljöförbättringsmöjligheterDet internationella
miljöarbetet måste bedrivas kraftfullt bl.a. inom
klimatfrågor men får inte betyda avkall på inhemska
åtgärder.Natursresursräkenskaper måste tas fram som
ett komplement till de traditionella
nationalräkenskaperna.Våra miljö- och
forskningsinstituts anslag måste öka.Kemikalie-, varu-
och avfallshanteringen måste ingå i slutna kretslopp.Den
biologiska mångfalden måste säkras.

Utöver förslagen i denna motion som anger grunderna,
återfinns förslag som berör miljöpolitiken i särskilda
motioner när det gäller trafik, jordbruk, näringspolitik,
energipolitik och vissa internationella miljöfrågor m.m. På
miljöområdet återfinns också flera kommittémotioner.

Sammanställning av yrkanden till budget utöver
regeringens
Eko-kommunprojekt 5 000 000 Stockholms
internationella miljöinstitut SEI 2 500 000 Visst
internationellt samarbete 5 000 000 För utveckling av
naturresursräkenskaper 5 000 000 Kemikalieinspektionen
3 000 000 Kalkningsåtgärder 30 000 000 Miljöforskning 15
000 000 Förvärv av värdefulla naturområden 100 000 000
Skötsel av värdefulla naturområden 10 000 000 Fond för
landskapsvård 250 000 000 Sanering av miljöskadade
områden 10 000 000 Skyddsåtgärder i samband med
konkurser 15 000 000 Summa: 450 500 000

Vinna eller försvinna

Människan har varit framgångsrik som art betraktad; så
framgångsrik att hon blivit ett hot mot sig själv och mot
jordens överlevnad. Den livsstil som råder i
industriländerna skulle kunna vara hållbar om vi var en halv
miljard. Men jordens befolkning uppgår snart till 5,5
miljarder. Om vi lyckas bryta trenden nu, så kan vi få en
utplaning av befolkningstillväxten vid 12 miljarder. Om
människan fortsätter att ignorera de ekologiska sambanden
så undergräver hon sin egen existens. Naturen har
konsekvent slagit ut de arter eller hela system, som inte
anpassat sig till helheten. Vår kamp nu handlar om
mänsklighetens och andra arters överlevnad.

Människan kan med hjälp av sin fantasi, intelligens,
erfarenheter, kreativitet och kärlek klara problemen och
skapa en utveckling, som ryms inom de ekologiska ramarna
och erbjuder alla barn som föds rimliga livsvillkor.

Att arten varit framgångsrik betyder inte att alla
människor lever ett gott liv. Tvärtom så är möjligheterna att
använda jordens resurser fördelade på ett fruktansvärt
orättvist sätt mellan industrialiserade länder och
utvecklingsländer och inom varje land.

Det finns bara en produktion

Livet på jorden drivs av energiflödet från solen. Det
finns i stort sett bara en produktion i ordets egentliga
mening på jorden -- fotosyntesen, som drivs av energin från
solen. För våra liv är vi beroende av att denna enda verkligt
uppbyggande verksamhet kan fortgå. Den är basen för allt
annat liv på jorden. Solsystemets livstid är inte oändlig, men
med en livslängd på många miljarder år så är det ändå i vårt
mänskliga perspektiv oändligt.

Det som vi vanligen kallar produktion är i själva verket
konsumtion av naturresurser. Hela vårt ekonomiska system
är uppbyggt kring denna förmenta produktion och dess
tillväxt. Men ska vi lyckas vrida utvecklingen rätt så måste
vi respektera den ekologiska verkligheten. Vår ekonomi --
hushållning -- måste baseras på ett optimalt (inte maximalt)
utnyttjande av naturens resurser. Vi kan inte upphöra att
använda jordens resurser, men vi kan göra det på ett
uthålligt sätt. Vi måste förändra innebörden i begreppen
tillväxt och ekonomi.

Homo ekologikus?

Ekonomi och ekologi är två besläktade begrepp, som
hämtats från grekiskan. Ekonomi betyder närmast hushålla
och ekologi betyder ungefär läran om huset som vi bor i,
dvs. jorden, och naturens samband. Det förefaller självklart
att läran om livets förutsättningar skulle vara
utgångspunkten för en förståelse av hur vi kan hushålla,
men så är det inte. Det ekonomiska livet betraktas som en
särskild del av verkligheten utan beröring med
ekosystemen.

Människan har existerat i kanske två miljoner år. Under
så gott som hela den tiden har hon levt i samklang med
ekosystemen. Det är bara under de senaste tiotusen åren
och särskilt under industrialismens tvåhundraåriga epok,
som hon hårdhänt skapat om sin omgivning. Den tid vi lever
i är ett exceptionellt undantag, i evighetens perspektiv en
kort svindlande sekund, som hotar att ödelägga allt.

Miljöplan ''Sverige år 2000''

Det har tagit mänskligheten en kort tid att förvrida
utvecklingen. Från och med nu måste vi arbeta mycket
målmedvetet för att vrida den rätt. Utsläpp av
klimatpåverkande gaser, försurning av luft, mark och
vatten, övergödning av vattendrag och hav, utarmning av
jordens biologiska mångfald, kemikaliehanteringens
långsiktiga miljöeffekter eller konsekvenserna av en olycka,
uttunningen av ozonskiktet... Miljöproblemen är komplexa
och kan inte rangordnas. Vi måste handla så att
produktions- och konsumtionsmönstret i grunden ändras
och ingår i cykliska förlopp.

Låt oss sätta som mål att Sverige om 30 år ska vara ett
samhälle baserat på en ekologisk grundsyn. Det är inte ett
förslag om att basera samhället på en ideologi eller
världsåskådning; det är ett förslag om att inse de ekologiska
realiteterna. Vi måste behandla naturen så att den
uthålligt kan ge oss vår försörjning och en bra livsmiljö.
Livets grundförutsättningar är inte förhandlingsbara.

Låt oss sedan dela upp detta 30-årsperspektiv i tre faser
och skissa på handlingsprogrammet för de två senare, men
lägga fram ett mer detaljerat förslag för den närmaste 10-
årsperioden. Vi vet att de mål som riksdagen tidigare satt
upp när det gäller reduktion av utsläpp är otillräckliga.
T.ex. kommer inte ens målet att minska kväveutsläppen till
1995 med 30 %
från 1980 års nivå att kunna uppfyllas. Hittills har
redovisningen av miljöproblemen å ena sidan gjorts alltför
övergripande och åtgärderna å andra sidan i huvudsak
koncentrerats på varje utsläppskälla för sig utan relation till
den totala utsläppsproblematiken.

Nu måste arbetet bedrivas handlingsinriktat. Det finns i
dag data över hur olika branscher och verksamheter bidrar
till miljöproblemen. Mot bakgrund av en redovisning av
sådana data bör en handlingsplan upprättas. I stället för att
bedöma vilka minskningar som ter sig rimliga med ett
traditionellt synsätt på tillväxt och produktionsutveckling så
måste vi bedöma vilka minskningar som är nödvändiga och
därefter ställa frågan: Hur ska de uppnås?

För varje område som har stor betydelse för miljön, t.ex.
bilismen, ska konkreta branschprogram tas fram: Det
innebär överläggningar med biltillverkarna och
representanter för andra trafikslag, de fackliga
organisationerna, motororganisationerna,
trafikhuvudmännen, oljeindustrin. Man kan inte räkna med
att åstadkomma resultat när det gäller bilismen om man inte
också är beredd att ställa krav på aktivt handlande från
sådana tunga aktörer som oljeindustrin och biltillverkarna.
Kraven måste ställas från regering och riksdag. Marknaden
förmår inte utan styrning från samhällets sida ta hänsyn till
miljön. Diskussionerna måste leda till att mål läggs fast och
medel att uppnå dem redovisas.

Konsekvenser när det gäller sysselsättning och
utveckling måste analyseras och strategier utarbetas.
Exempel på viktiga frågeställningar: Hur snabbt kan vi få
en bilpark anpassad till annat än fossilbränslen? Hur stora
blir kostnaderna för olika aktörer? Hur ser de optimala
trafiksystemen ut? Olika branschprogram bör upprättas,
redovisas och följas upp kontinuerligt. Branschvisa
genomgångar bör också kopplas till informationskampanjer
riktade till allmänheten om hur negativa miljökonsekvenser
kan undvikas.

Branscher som bör komma i fråga utöver bilbranschen är
t.ex. stålindustrin, byggbranschen, kemikalieindustrin och
skogsindustrin.

Vänsterpartiet föreslår att riksdagen hos regeringen
begär förslag till handlingsprogram i enlighet med vad som
ovan skissats.

Skatter och avgifter

Skatter och avgifter ska styra i riktning mot minskat
råvaruuttag och ökad återvinning när det gäller
produktionen. Energiförbrukningen ska styras bort från
fossil- och kärnkraftsenergi till förnyelsebara energiflöden.
Energibeskattning behandlas i en särskild motion.
Beskattning av bilismen bör koncentreras på beskattning av
fossila drivmedel. Styrande avfallsavgifter bör tas ut.

Det är ett gigantiskt arbete att lägga om skattesystemet
i den riktningen. Det är ett arbete som måste vara noggrant
förberett och analyserat och olika aktörer måste ges rimlig
omställningstid. De förändringar som hittills gjorts har
endast åstadkommit marginella förändringar. Det är ett
arbete, som måste sättas i relation till internationella
processer. Vänsterpartiet föreslår därför att en sådan
omläggning av skattesystemet närmare utreds.

Det behövs ökat inflytande för de anställda

I budgetpropositionens miljöbilaga skriver regeringen:

sid 9: ''En god livsmiljö förutsätter att människor som
berörs lokalt kan påverka utvecklingen av sin egen
närmiljö.''

sid 6: ''Var och en har en del i ansvaret att värna en god
livsmiljö. Den enskilde har som konsument, företagare
eller markägare goda möjligheter att genom egna beslut
främja en positiv utveckling.''

Av de här två citaten framgår att en stor kategori
människor uppenbarligen inte existerar för regeringen: de
anställda. Regeringen känner till konsumenter, företagare
och markägare, men att många även är lönearbetande har
man aldrig hört talas om. På arbetsplatserna kan mycket
ändras som förbättrar miljösituationen. Vänsterpartiet
anser att arbetsmiljön tillhör den närmiljö, som man måste
ha rätt att påverka. En rätt som i dag är mycket begränsad.
De anställda och deras fackliga organisationer har god
kännedom om råvarors och processers miljöpåverkan, både
när det gäller inre miljö, arbetsmiljö och yttre miljö.

Varför har man inte från samhällets sida hittills bättre
tagit tillvara den kunskapen och erfarenheten? Jo, därför
att det fortfarande är en fråga om makt -- arbetsgivarens
makt att leda och fördela arbetet och att handla oansvarigt
när det gäller miljö och hälsa. De som arbetar på en industri
måste ges rätt att påverka dels sin egen arbetsmiljö, dels
företagets produktion så att den styrs bort från insatsvaror
och processer som har negativ miljöpåverkan.

Sambandet mellan den inre miljön, arbetsmiljön och
den yttre miljön är uppenbart. Det är arbetsgivaren som har
ansvaret för arbetsmiljön, men de fackligt förtroendevalda
spelar en mycket stor roll när det gäller kampen för en
bättre arbetsmiljö. (Så stor att en majoritet av de tillfrågade
i en undersökning för något år sedan trodde att det var
facket som hade ansvaret för arbetsmiljön.) Särskilt
betydelsefull är skyddsombudens verksamhet.

De ämnen som ger upphov till arbetsmiljöproblem
orsakar också till stor del problem i den yttre miljön. Den
omfattande kunskap och erfarenhet som genom årens lopp
byggts upp inom fackföreningsrörelsen kan därför bli till
utomordentligt stor nytta för miljöskyddsarbetet i samhället
i övrigt. De praktiska erfarenheterna av att arbeta med
olika ämnen är viktiga. Mer av forskningen kring ämnens
miljöpåverkan borde ta sin utgångspunkt i arbetarnas
erfarenheter. Det finns fortfarande en tydlig tendens att
bagatellisera arbetsmiljöproblem orsakade av miljöfarliga
ämnen. Skrämmande ofta får människor med arbetsskador
felaktiga diagnoser.

När det gäller arbetsmiljön har skyddsombuden rätt att
stoppa arbeten som innebär omedelbar och allvarlig fara för
arbetstagares liv och hälsa, om rättelse inte omedelbart kan
uppnås. Det finns berättigad kritik mot lagtextens
utformning. Rätten tillkommer enbart skyddsombudet --
inte det lokala facket som sådant. På så sätt bryts
arbetsmiljöarbetet ut ur det fackliga arbetets helhet. Rätten
borde alltså enligt lagen tillkomma det lokala facket, som
sedan i sin tur delegerar den till skyddsombuden.

Rätten är också begränsad så tillvida att den är temporär
i avvaktan på yrkesinspektionens ställningstagande. Den
enskilde arbetaren har också rätt att avbryta sitt eget eller
en arbetskamrats arbete på samma grunder, men med
skyldighet att omedelbart meddela arbetsgivaren och
därefter skyddsombudet. Hur omedelbar och allvarlig fara
skall definieras är oklart, vilket leder till tolkningstvister
och osäkerhet om när stoppningsrätten gäller.
Vänsterpartiet anser att lagen skall förtydligas så att det blir
ställt utom allt tvivel att rätten också gäller arbeten vilkas
skadliga effekter blir synliga först på lång sikt.

Det måste också skapas effektiva sanktionsmöjligheter
mot den arbetsgivare som inte vidtar åtgärder när
missförhållanden leder till att arbete har stoppats. Det
lokala facket måste ges rätt att vidta stridsåtgärder för att få
rättelse till stånd. I dag händer det allt för ofta att
arbetsgivaren underlåter att genomföra ändringar eller bara
gör marginella förbättringar. Denna rätt till stridsåtgärder
skall även gälla när arbete stoppats på grund av fara för den
yttre miljön.

När det gäller den yttre miljön finns inte stoppningsrätt
över huvud taget. Vänsterpartiet anser att sådana
rättigheter borde införas och i lag regleras. Även när det
gäller den yttre miljön borde rättigheten tillkomma
fackföreningen som sådan och sedan delegeras till fackligt
förtroendevalda med detta verksamhetsområde. Dessa
skall alltså ha rätt att stoppa ett arbete som innebär allvarlig
fara för miljön eller för människors hälsa. Enskild
arbetstagare skall också ha motsvarande rättighet.

Ökade fackliga befogenheter och ökat samarbete med
facket kommer att underlätta övergången till mer
miljöanpassad produktionsteknik, bättre råvaror och bättre
slutprodukter. Till allt detta kommer det faktum att ökat
inflytande över såväl den inre som den yttre miljön ger
arbetet ett mer meningsfullt innehåll, ger arbetaren makt
och inflytande över sitt arbete.

Eko-kommunerna

Arbetet för ett ekonomiskt och ekologiskt uthålligt
Sverige måste utföras på alla nivåer. Kommunerna är
mycket viktiga och har ett speciellt ansvar. I kommunerna
finns de beslutande församlingar, kommunfullmäktige och
nämnder, som står människorna närmast och har bäst
kännedom om och överblick över de lokala problemen.
Kommunerna ansvarar bl.a. för planering av infrastruktur,
bebyggelse och avfallshantering.

Ett antal kommuner i landet ingår sedan ett drygt år
tillbaka i det s.k. eko-kommunprojektet. Arbetet bedrivs
på olika sätt i de olika kommunerna, men grundtanken är
gemensam: Ett systematiskt arbete för en genomgripande
förändring av samhället till en bättre ekologisk anpassning.
Projekten är till sin natur sektorsövergripande. Gränser
mellan kommuner, myndigheter, centrala, regionala och
lokala nivåer, måste överskridas. Man arbetar med nya
lösningar för reningsverk, avfallshantering, bättre
information, stöd till alternativ odling, vänortssamarbete
med kommuner i Östeuropa m.m.

För det fortsatta arbetet med eko-kommunprojektet
behövs ett tillskott av statliga medel under den kommande
treårsperioden. Vänsterpartiet föreslår därför att riksdagen
anslår 15 000 000 kr fördelat över treårsperioden. För
budgetåret 1992/93 anvisas 5 000 000 kr.

Kommunernas miljöskyddsverksamhet

I budgetpropositionen aviserar regeringen indragningar
från kommunerna i storleksordningen 5--10 miljarder
kronor för 1993. Vänsterpartiet motsätter sig av många skäl
den aviserade indragningen. Detta tas upp i andra
motioner. Det finns mycket stor risk att så omfattande
indragningar kommer att göra det svårt för kommunerna att
bedriva en tillräcklig miljöskyddsverksamhet.
Kommunerna har under senare år fått allt mer omfattande
uppgifter när det gäller miljöskyddet. Det är mycket viktigt
att de också har resurser att utföra dessa uppgifter.

Undersökningar visar att det behövs en utökning av
miljötillsynen. Många verksamheter som ger upphov till
negativ miljöpåverkan står i dag inte under samhällets
tillsyn. Det behövs en utökad kommunal verksamhet på
detta område. Regeringen bör redovisa en analys av
möjligheterna att fortsatt bedriva den kommunala
miljöskyddsverksamheten på en hög ambitionsnivå.

Konsumenterna och miljön

Det går trögt med arbetet att miljömärka produkter. I
den partssammansatta miljömärkningsstyrelsen har
industrins och Grossistförbundets företrädare försökt få
bort en av sekreterarna med motivering att han också varit
konsult åt Naturskyddsföreningen. I grunden handlar
problemen om vad miljömärkningen ska värdera.
Producentsidan har bl.a. velat blanda in andra kriterier än
de som har med miljökonsekvenserna att göra. En bra
miljömärkning av produkterna i handeln är mycket
värdefull ur konsumentperspektiv. Det är därför beklagligt
att arbetet går så sakta och att det misskrediteras genom
Grossistförbundets och Industriförbundets agerande.

Det finns anledning att se över sammansättningen av
miljömärkningsstyrelsen. Själva konstruktionen med
representanter för olika partsintressen måste ifrågasättas.
När det gäller miljömärkning måste miljöaspekten vara
viktigast. Andra egenskaper hos produkten får redovisas på
annat sätt.

Också på andra sätt har ambitionerna att ge
konsumenterna bättre kunskap om produkters
miljöeffekter lett till hårdnackat motstånd från
producentsidan. Så har t.ex. Kommunförbundets
länsavelning i Värmland publicerat en lista över produkter
som handeln bör undvika pga deras negativa
miljöpåverkan. Mot detta har producentsidan protesterat.
I Göteborg har kommunen också agerat för att mer aktivt
förbättra miljöinformationen och mött motstånd.

Enligt lagen om kemiska produkter så är det den som
tillverkar eller importerar en kemisk produkt, som bär
ansvaret för att miljöfarliga produkter ersätts med mindre
farliga. Det är uppenbart att detta ansvar långt ifrån alltid
tas. Det arbete som bedrivs från t.ex. kommuner för att
förbättra miljöinformationen till konsumenterna måste
uppmuntras.

Riksdagen har tidigare uttalat att denna s.k.
substitutionsprincip måste få större genomslag, bl.a. genom
system där kemiska produkter klassificeras. Vänsterpartiets
förslag är att ett sådant klassificeringssystem kombineras
med ett avgiftssystem.

Offensiv miljöpolitik i förhållande till EG

Det är fullt möjligt att minska koldioxidutsläppen inom
EG och det övriga Europa kraftigt och att göra det
samhällsekonomiskt lönsamt. Industriländerna
måste minska sina koldioxidutsläpp med minst
50 %
under de kommande 30 åren. Om utvecklingen
fortsätter som nu kommer i stället utsläppen att öka
med 20 %.
Genom en konsekvent satsning på förnybar energi
och effektivisering kan en minskning på 60 %
uppnås. Hindren är många. Den storskaliga
energiindustrin, t.ex. de transnationella oljebolagen,
bromsar förändringen. Det krävs ett beslutsamt politiskt
arbete för förändring av energimarknadens struktur och för
en ökad användarstyrning. Effektivitetsnormer på
produkter, räntefria eller lågräntelån till
energiinvesteringar är några medel. Sverige måste gå i
spetsen för denna utveckling.

EES-avtalets miljökonsekvenser skall belysas inför
riksdagens hantering. Det är bra, men man måste ställa
frågan: Vad kommer de miljökonsekvensanalyserna att få
för effekter på det fortsatta agerandet? Finns det några
miljökonsekvenser som kan få regeringen att ompröva sitt
positiva ställningstagande? Miljökonsekvensanalyserna
måste också omfatta den ökade vägtrafik som
förverkligandet av den inre marknaden ger upphov till.

Regeringen får det att låta som om möjligheten att delta
i EEA, den nya europeiska miljöbyrån, hänger ihop med ett
EES-avtal, men det har varit EG:s uttalade avsikt att hålla
den öppen för samarbete oavsett EES-avtalet.

Ett problem (som inte enbart finns på miljöpolitikens
område) när det gäller EG är den dåliga efterlevnaden av
de gemensamma lagarna och regelverken. Enligt en
undersökning, som EG-kommissionen gjort, efterlevs
miljölagarna mycket dåligt. 1990 gällde drygt en tredjedel
(480 st) av klagomålen till kommissionen miljöärenden. Vid
årsskiftet 1990/91 var 66 miljöärenden aktuella i EG-
domstolen. Det är mycket viktigt att Sverige intar ett aktivt
förhållningssätt till EG och miljöpolitiken. Vänsterpartiet
föreslår därför att berörda myndigheter får i uppgift att följa
utvecklingen på miljöområdet i EG och påkalla
uppmärksamhet och åtgärder när de enskilda EG-länderna
inte uppfyller sina miljöåtaganden.

Regeringen har i tilläggsdirektiv (ME 1989:04) beslutat
att miljöskyddskommittén skall befrias från uppgiften att
anpassa den kommande miljöbalken till EG:s rättsordning
på miljöområdet. Det förhåller sig emellertid på det sättet
att en anpassning till EG på miljörättens område kräver så
genomgripande förändringar i vår miljölagstiftning att det
kan karaktäriseras som ett systemskifte.

Det är omöjligt för miljöskyddskommittén att utveckla
den svenska miljölagstiftningen utan att i sitt arbete ta upp
förhållandet till EG. Det är nödvändigt att direktiven
ändras och att kommittén får i uppgift att ta upp de krav på
förändringar som ett eventuellt anpassande till EG:s
regelsystem innebär.

''Den fjärde uppgiften...''

Det är bra att regeringen nu inför en särskild bilaga,
inriktad på miljöpolitiken till finansplanen. Dessvärre är
innehållet i sak synnerligen tunt.

Det var också glädjande att miljöpolitiken i
regeringsförklaringen utpekades som ett av fyra
prioriterade områden. ''Regeringen kommer att ange
tydliga miljömål, ställa bestämda miljökrav och använda
effektiva styrmedel'', stod det. Under hösten har dessa
löften vid flera tillfällen upprepats men ständigt i futurum.
Konkret har inte mycket åstadkommits. När det gäller den
ekonomiska politiken betonas ständigt nödvändigheten av
tillväxt, men ingenting sägs om nödvändigheten av att
denna tillväxt ligger inom de ekologiska ramarna. Inga
förslag redovisas som kommer att styra den ekonomiska
tillväxten i sådana banor. I budgetpropositionen och
finansplanen skjuts miljöåtgärderna ännu en gång upp. Nu
utlovar regeringen att i kompletteringspropositionen
återkomma med ''en mer preciserad helhetsstrategi
avseende ekonomiska styrmedels praktiska användning i
miljöpolitiken''.

Regeringens miljöpolitik hittills är en stor besvikelse.
De åtgärder som redovisas i budgeten är sådana som
beslutades under den förra mandatperioden.

Efter att i regeringsförklaringen ha redovisat höga
ambitioner måste regeringen avkrävas en redovisning av på
vilket sätt dessa förverkligats. Vänsterpartiet föreslår därför
att regeringen i en särskild redovisning till riksdagen före
riksmötets avslutande i juni 1992 återkommer med en
redogörelse för vilka beslut man fattat med anledning av
deklarationen om miljöpolitik i regeringsförklaringen.

Internationellt miljösamarbete

Internationellt miljöarbete behandlas också i särskilda
motioner.

För Naturvårdsverkets bilaterala samarbete med Öst-
och Centraleuropa och för stöd till miljöorganisationers
internationella arbete med inriktning på Europa och inför
Riokonferensen föreslår vänsterpartiet att 5 000 000 kr
anvisas utöver vad regeringen föreslagit.

Vänsterpartiet avvisar det resonemang, som regeringen
för kring det internationella miljösamarbetet och som går ut
på att svenska åtaganden inte är kostnadseffektiva.
Regeringen skriver: ''Även om alla länder använder
kostnadseffektiva styrmedel nationellt för att nå miljömålen
leder inte detta nödvändigtvis till en internationellt
kostnadseffektiv lösning. För att uppnå detta måste
utsläppsreduktioner etc vara störst i de länder där
kostnaderna för dessa är låga.'' Man skriver vidare: ''När
avtalen skall revideras och nya förhandlas fram är det
viktigt att de leder till kostnadseffektiva och flexibla
lösningar.''

Det är upprörande att regeringen på detta sätt försöker
maskera sjunkande ambitioner i termer av
kostnadseffektivitet! Med svenska mått mätt kan
naturligtvis kostnaderna för miljöåtgärder vara lägre i andra
länder, men i det landets perspektiv kan kostnaden ändå
vara oöverstiglig i förhållande till landets ekonomiska läge i
övrigt. Detta blir uppenbart när man betänker hur världen
delas upp i rika i-länder och fattiga u-länder. Regeringen
lämnar inget förslag på vems bedömning av
kostnadseffektiviteten som ska gälla. Det kommer att
finnas lika många åsikter som berörda länder.

Regeringens resonemang förutsätter en koppling till
förslag om överföring av resurser från rika länder till fattiga
för att vidta miljöåtgärder. Ett accepterande av regeringens
cyniska resonemang kan leda till stora problem att
upprätthålla internationella överenskommelser.
Vänsterpartiet finner förslaget oacceptabelt och anser att
riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till
känna.

SEI

Stockholms internationella institut bedriver en mycket
angelägen verksamhet som rör u-länder. Den främjar
utvecklingen av ny teknik för en miljöanpassad och hållbar
samhällsutveckling. Vänsterpartiet föreslår att anslaget som
legat på samma nivå under flera år höjs med 2,5 miljoner
för att nivån på verksamheten ska kunna upprätthållas.

Regeringens bedömning att andra intressenter och
länder kommer att ha ett intresse av att finansiera
verksamheten är oansvarig.

SEI söker och får stöd till projektverksamhet men det är
en helt annan sak än grundfinansieringen av verksamheten.

Naturresursräkenskaper

Inte heller när det gäller naturresursräkenskaper har
regeringen ännu konkretiserat det vaga löftet i
regeringsförklaringen. Även detta skjuts i bilagan till
finansplanen på framtiden. Vänsterpartiet beklagar att
arbetet med att utveckla naturresursräkenskaper inte getts
högre prioritet av regeringen. Naturresursräkenskaper
innebär i sig inte lösningen på något miljöproblem, men
framtagandet av sådana räkenskaper som komplement till
nationalräkenskaperna är avgörande för att miljöarbete
effektivt ska kunna drivas vidare.

Naturresursräkenskaper fyller tre viktiga funktioner:
För det första som underlag för bedömningen av
utvecklingen och för de övergripande politiska besluten.
För det andra som information. En förutsättning för ökad
miljömedvetenhet och handlande i enlighet med det är
tillförlitliga kunskaper hos alla: konsumenter, producenter,
löntagare, myndigheter, föreningsliv, näringsliv m.m. För
det tredje måste sådana räkenskaper läggas till grund för
olika myndigheters beslut. Genom beslut om ekonomiska
eller andra styrmedel styrs även andra aktörer.

Att utveckla naturresursräkenskaper är oerhört
komplicerat. Förutom statistik och uppgifter kring
förbrukningen av naturresurskapital i form av råvaror
(skog, malm) behövs uppgifter om förbrukningen av de
naturresurser som utgör förutsättningen för produktion
(och för vår existens) som luft och vatten.

Dessutom behövs underlag, som ger kunskap om
orsakssambanden vid skador på naturen. Det förutsätter
också tillförlitliga data om utsläpp från olika verksamheter.

Ett annat problem är att värdera miljöskador i monetära
termer. Det är bara i begränsad omfattning möjligt att göra.
Eftersom utvecklandet av naturresursräkenskaper är ett så
långsiktigt arbete är det angeläget att det kommer i gång
med det snaraste och att berörda myndigheter (SNV, SCB
och Konjunkturinstitutet) ges erforderliga resurser för detta
arbete.

Också på det regionala och kommunala planet kan den
här typen av räkenskaper bli ett viktigt komplement till
annat beslutsunderlag. Vänsterpartiet föreslår därför att
projektverksamhet med sådana lokala och regionala
räkenskaper genomförs med statliga medel.

Genom att utveckla ett svenskt system för
naturresursräkenskaper, så kan Sverige ge viktiga bidrag till
det internationella arbete, som pågår på detta område; ett
arbete för att revidera SNA (system of national accounts),
det av FN utarbetade systemet för nationalräkenskaper.
Denna revidering ska leda till att systemet kompletteras
med naturresursräkenskaper. Sverige bör aktivt delta i detta
arbete.

Så länge naturresursräkenskaper förblir en teoretisk
konstruktion utan återverkan i den ekonomiska
verkligheten kommer deras betydelse att vara begränsad.
Utvecklingen av naturresursräkenskaper måste därför gå
hand i hand med ett faktiskt användande av effektiva
ekonomiska styrmedel.

Sammantaget beräknar vi kostnaderna för centrala
myndigheter, lokala projekt och utökat internationellt
samarbete till 5 000 000 kronor för budgetåret 1992/93.

Avfallshantering

Regeringen aviserar ett förslag om skatt på avfall. I
samband med att riksdagen behandlade en proposition om
avfallshantering under föregående mandatperiod föreslog
vänsterpartiet en avgift på både det avfall som deponeras
och det som förbränns. Vi förordade en avgift därför att vi
till detta förslag kopplade en fondering av avgifterna. Från
fonden skulle medel kunna utgå till projekt som syftade till
reducering av avfallsmängder och en i ekologiskt avseende
förbättrad avfallshantering. För glesbefolkade kommuner
med stora avstånd kan det utan sådana
finansieringsmöjligheter bli mycket svårt, särskilt i den allt
svårare ekonomiska situation som regeringen försätter
kommunerna i, att annars utveckla sin avfallshantering. Vi
kommer vid en förnyad riksdagshantering av frågan att
presentera ett aktualiserat sådant förslag.

Kemikaliehanteringen

Det totala antalet kemikalier är ofantligt stort. Det finns
många miljoner. 1970 fanns det två miljoner kemiska
föreningar registrerade i världen. 1990 fanns det 10
miljoner! Inom industrin används 50 000--60 000. Bara i
Sverige hanteras i industrin ungefär 20 000 olika kemikalier
i varierande omfattning. Man bedömer att ungefär 1 000
kemikalier är s.k. högvolymkemikalier, de står tillsammans
för 95 %
av all kemikalieanvändning.

Varje år tillkommer många nya kemikalier. För såväl de
tillkommande som de redan befintliga gäller att
kunskaperna om hur de påverkar människan och miljön är
små. Även bland de tusen högvolymkemikalierna finns ett
stort antal vilkas verkningar inte är dokumenterade. Inom
OECD pågår ett arbete för att ta fram uppgifter om 150
vanligt förekommande kemikalier.

Det förebyggande arbetet måste väga tyngre.
Vänsterpartiet föreslår därför att arbetet med att
förverkliga substitutionsprincipen intensifieras och att
principen om den omvända bevisbördan förs in i lagen om
kemiska produkter.

Kemikalieinspektionen bör få ytterligare resurser för
detta. I enlighet med vad kemikalieinspektionen tar upp i
sitt budgetäskande föreslår vi också att medel anvisas för
det europeiska integrationsarbetet. Den ökade kostnaden
finansieras med en motsvarande ökning av de avgifter, som
finansierar kemikalieinspektionens verksamhet.
Sammanlagt föreslår vänsterpartiet ett ökat resursutrymme
på 3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår.

Kalkningsåtgärder

För Sverige är försurningsproblematiken ett av de mest
akuta miljöproblemen. Läget har förvärrats.
Kalkningsåtgärder är nödåtgärder i avvaktan på att källorna
till miljöproblemen kan åtgärdas. Det finns ett stort behov
både av nykalkning och av att upprepa kalkningsåtgärder i
tidigare behandlade områden. Behovet av nykalkning gäller
särskilt i Norrlands inland. Men även i landets södra delar
är behovet stort. De medel regeringen anvisar är klart
otillräckliga. Vänsterpartiet föreslår därför att 30 043 000 kr
anvisas utöver vad regeringen föreslagit.

Miljöforskning

En förutsättning för att vi ska kunna lösa
miljöproblemen är att vi skaffar oss ständigt bättre
kunskaper. Miljöforskning är därför ett oerhört angeläget
område. För att kunna hålla den tidigare nivån på anslaget
behövs en 10-procentig höjning. Organiska gifter är ett
område där forskningens omfattning minskat.
Vänsterpartiet föreslår att detta forskningsområde
förstärks. Slutligen begär Naturvårdsverket utökade
resurser för deltagande i EG:s ramprogram. Det
internationella samarbetet kring miljöforskning måste
prioriteras, men inte på bekostnad av angelägen inhemsk
forskningsverksamhet. Vänsterpartiet föreslår därför
sammanlagt en utökning av anvisade medel med 15 000 000
kr.

Förvärv av värdefulla naturområden

Regeringen föreslår att Naturvårdsverket ska få
disponera pengar ur budgeten för 1993/94 i förskott för att
finansiera de omfattande köp av mark som gjorts eller är
under förhandling. Samtidigt redovisar man att den
förestående bolagiseringen av Naturvårdsverket troligen
kommer att leda till ett behov av ökat skydd för de tidigare
domänreservaten och även annan mark i Domänverkets
ägo. Det är därmed inte troligt att den framtida
verksamheten kan klaras med det som återstår av
kommande budget. Vänsterpartiet föreslår därför att
Naturvårdsverket i stället anvisas ett engångsanslag på
100 000 000 kr för att täcka utgiftspuckeln.

Riksdagen har i enlighet med Näringsutskottets
betänkande 1990/91:NU38 begärt att regeringen ska
återkomma till riksdagen med förslag efter att ha prövat
frågan om överföring utan ersättning av mark från
Domänverket till Naturvårdsfonden. Vänsterpartiet vill
understryka det angelägna i att en sådan redovisning sker
med det snaraste. Men när mark inköpts måste den också
skötas. Vänsterpartiet föreslår därför att 10 000 000 kr
anvisas till Naturvårdsverket för skötselåtgärder.

Landskapsvård

I samband med den genomgripande förändring av
livsmedelspolitiken som riksdagen beslutade om våren 1990
infördes en ersättning för landskapsvård. Jordbrukare
skulle under vissa förutsättningar kunna ersättas för den
landskapsvård jordbruket innebär. De anvisade medlen
trappades upp under en treårsperiod och för budgetåret
1992/93 anvisas 250 000 000 kr. Samtidigt redovisas i
budgetpropositionen att av anvisade medel så har endast
9 000 000 kr bundits upp i avtal med jordbrukare! Detta
bekräftar vad vänsterpartiet i samband med beslutet
hävdade: att konstruktionen gjordes så krånglig och
byråkratisk att systemet inte skulle kunna fungera.

Jordbrukarna befinner sig i en mycket svår
omställningssituation. Det är nödvändigt att resurserna för
landskapsvård kommer till användning nu i
omställningsperioden. Sedan kan det vara för sent. Mot
bakgrund av vad regeringen nu redovisar föreslår
vänsterpartiet att administrationen förenklas och att
länsstyrelsernas lantbruksenheter får huvudansvaret för
fördelningen.

I samband med beslutet hävdade vänsterpartiet att det
för landskapsvård skulle behövas minst 500 000 000 kr
årligen. Vi är fortfarande beredda att anvisa detta belopp,
men med tanke på hur stora de oanvända resurserna nu är
finner vi det inte meningsfullt att för budgetåret 1992/93
anvisa ökade resurser. Vi föreslår i stället att 250 000 000
kr utöver vad regeringen föreslagit fonderas för att kunna
användas för landskapsvård, när ett bättre system arbetats
fram.

Riksdagen måste ge regeringen i uppgift att omedelbart
vidta åtgärder så att de resurser som avsatts för
landskapsvård kommer till användning i enlighet med
riksdagens tidigare beslut.

Sanering av miljöskadade områden

I Sverige finns stora områden som förgiftats av utsläpp.
Miljontals kubikmeter mark och sjöbotten läcker nu årligen
tonvis med tungmetaller och klorerade organiska
föreningar. Den totala kostnaden för att sanera dessa
områden kan uppgå till 5 miljarder kronor. Det är
konsekvensen av decenniers utsläpp från industrier och
andra verksamheter. I förhållande till dessa enorma behov
framstår de resurser som det är möjligt att avsätta via
statsbudgeten som fullständigt otillräckliga. Riksdagen bör
därför hos regeringen begära ytterligare förslag till hur
saneringsåtgärder ska finansieras.

Naturvårdsverket framhåller också ett ökat behov av
resurser för att klara miljöskyddsåtgärder i samband med
företagskonkurser. I enlighet med Naturvårdsverkets
äskande föreslår vänsterpartiet 25 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslår för åtgärder på dessa områden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
handlingsprogram i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
omläggning av skattesystemet i riktning mot ett uttag
baserat på energi- och råvaruförbrukning,1

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade
fackliga befogenheter att ingripa vid missförhållanden som
rör den yttre miljön i enlighet med vad som anförts i
motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
förändring av arbetsmiljölagen så att begreppet ''omedelbar
och allvarlig fara'' ges en tydlig innebörd i enlighet med vad
som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som
ger lokala fackföreningar rätt att vidta stridsåtgärder mot
arbetsgivare som ej rättar till missförhållanden rörande inre
eller yttre miljö,2

6. att riksdagen till eko-kommunprojektet för budgetåret
1992/93 anvisar 5 000 000 kr.,

7. att riksdagen hos regeringen begär redovisning över
förutsättningarna för den kommunala
miljöskyddsverksamheten,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sammansättningen av
miljömärkningsstyrelsen,3

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöinformation till
konsumenterna,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av en offensiv
svensk hållning till miljöutvecklingen i Europa,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare direktiv till
miljöskyddskommittén rörande miljölagstiftningen i EG,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en miljöpolitisk
redovisning före innevarande riksmötes slut,

13. att riksdagen till visst internationellt samarbete (B 11)
för budgetåret 1992/93 anvisar 5 000 000 kr. utöver vad
regeringen föreslagit,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avvisande av regeringens
synpunkter på ''kostnadseffektivitet'' i internationella
miljöåtaganden,4

15. att riksdagen till Stockholms internationella
miljöinstitut för budgetåret 1992/93 anvisar 2 500 000 kr.
utöver vad regeringen har föreslagit eller således 27 500 000
kr.,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av ett
intensifierat arbete för att utveckla
naturresursräkenskaper,5

17. att riksdagen till utvecklandet av
naturresursräkenskaper för budgetåret 1992/93 anvisar 5
000 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av principen om den
omvända bevisbördan i lagen om kemiska
produkter,6

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett med 3 000 000 kr. utvidgat
resursutrymme för kemikalieinspektionen och om
finansiering genom avgifter av detta belopp,6

20. att riksdagen till bidrag till miljöarbete för budgetåret
1992/93 anvisar 30 043 000 kr. utöver vad regeringen
föreslagit eller således 224 527 000 kr.,

21. att riksdagen till miljöforskning för budgetåret
1992/93 anvisar 15 000 000 kr. utöver vad regeringen har
föreslagit eller således 166 783 000 kr.,

22. att riksdagen till investeringar på miljöområdet för
budgetåret 1992/93 anvisar 100 000 000 kr. som ett
engångsanslag utöver vad regeringen föreslagit eller således
235 445 000 kr.,

23. att riksdagen, under förutsättning att ovanstående
yrkande om engångsanslag beviljas, avvisar regeringens
begäran om bemyndigande att under budgetåret 1992/93
ikläda staten ekonomiska förpliktelser i samband med
förvärv av eller intrångsersättning i värdefulla
naturområden,

24. att riksdagen till drift och förvaltning av skyddade
arealer för budgetåret 1992/93 anvisar 10 000 000 kr. utöver
vad regeringen föreslagit,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning för landskapsvård,

26. att riksdagen till landskapsvårdande åtgärder för
budgetåret 1992/93 anvisar 250 000 000 kr. utöver vad
regeringen föreslagit att fonderas enligt vad i motionen
anförts,

27. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
finansiering av utökade saneringsåtgärder i miljöskadade
områden,

28. att riksdagen till sanering och återställning av
miljöskadade områden för budgetåret 1992/93 anvisar 10
000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,

29. att riksdagen till skyddsåtgärder i samband med
företagskonkurser m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar 15
000 000 kr.

Stockholm den 17 januari 1992

Lars Werner (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Elisabeth Persson (v)

Björn Samuelson (v)

Annika Åhnberg (v)

1 Yrkande 2 hänvisat till SkU

2 Yrkande 5 hänvisat till AU

3 Yrkande 8 hänvisat till LU

4 Yrkande 14 hänvisat till UU

5 Yrkande 16 hänvisat till FiU

6 Yrkandena 18 och 19 hänvisade till FöU