Miljöskyddsprövningen av mindre och medelstora företag

Motion 1992/93:Jo658 av Kenneth Lantz (kds)

Fram till den 1 juli 1981 var sådana mindre och
medelstora industriföretag som berörs av
miljöskyddslagens bestämmelser anmälningspliktiga enligt
den lagen. Länsstyrelsen var tillsynsmyndighet och kunde
vid behov ingripa med stöd av lagens tillsynsregler. I den
mån det förekom uppenbar ohörsamhet gentemot
länsstyrelsen berodde det ofta på att tillsynsreglerna var
otillräckliga och mer på att de inte utnyttjades med
erforderlig bestämdhet.

Nämnda datum omvandlades anmälningsplikten för ett
stort antal av de ifrågavarande företagen till tillståndsplikt
med länsstyrelsen som tillståndsgivande myndighet. Vissa
typer av måttligt miljöstörande verksamheter som tidigare
prövats av Koncessionsnämnden kom samtidigt att
fortsättningsvis få länsstyrelsen som tillståndsgivande
myndighet. I en bilaga till miljöskyddsförordningen
betecknas de länsstyrelseprövade verksamheterna med
bokstaven B.

Lagändringen tillförde länsstyrelserna nya uppgifter i en
omfattning som de dåförtiden hade svårt att mobilisera
resurser för. Förväntningarna på att handläggningstiden för
ett tillståndsärende inte skulle behöva uppgå till mer än ett
par, tre månader kunde sällan infrias.

Allt talar för att länsstyrelsernas miljövårdsenheter är
överbelastade med arbetsuppgifter. Det är nämligen svårt
att finna någon annan förklaring till att
handläggningstiderna för tillståndsärenden på sina håll kan
uppgå till ett år eller mer. I extremfall får ett företag vänta
mer än två år på tillstånd till ökad produktion. I det fallet
har lågkonjunkturen ''räddat'' företaget från att efterfrågan
på produkterna skulle komma att överstiga vad man har
tillstånd att tillverka.

De mindre och medelstora företagens betydelse för den
framtida utvecklingen av vårt näringsliv har omvittnats av
alla och envar. Betydelsen är flerfaldig. Förutom att bidra
till sysselsättningen i stort utgör de mångenstädes basen för
infrastrukturen i samhällen belägna utanför de större
tätorterna. En utslagning av ett företag i en mindre ort blir
därför i väsentliga avseenden betydligt mer kännbar för
ortsbefolkningen än motsvarande händelse i en
storstadsregion. Ingen bör därför avstå från att medverka
till att umbärlig byråkrati inte tillåts hindra de mindre och
medelstora företagens fortbestånd och vidareutveckling.

I det lilla företagets värld gäller det att kunna reagera
snabbt på nya idéer och nya affärsmöjligheter. Om det lilla
företaget är tillståndspliktigt enligt miljöskyddslagen och
om saken gäller en prövningspliktig ökning eller ändring av
produktionen så är det fara värt att utvecklingsmöjligheten
går förlorad långt innan tillståndet är i hamn.

Såvitt bekant kommer det att dröja åtskillig tid innan
resultatet av den sittande Miljöskyddskommitténs
miljöbalksarbete når riksdagens bord. Enligt talesättet
''medan gräset gror, dör kon'' måste de onödiga hindren för
de mindre och medelstora företagens utveckling undanröjas
långt dessförinnan. Vad gäller miljölagstiftningen skulle
detta enkelt kunna ske genom miljöskyddsprövning av
sådana verksamheter för vilka länsstyrelsen är
tillståndsmyndighet. Förslagsvis skulle det till
förordningens 3 § om förbud att utan tillstånd genomföra
utbyggnader och ändring av någon betydelse kunna fogas
följande nya stycke:

Första stycket gäller inte verksamhet som i bilagan har
beteckningen B om inte särskilda skäl föreligger.

Det nya stycket skulle innebära att en idag
tillståndspliktig utökning eller ändring av en B-verksamhet
efter medgivande av länsstyrelsen får handläggas som ett
anmälningsärende enligt 19 § förordningen. Länsstyrelsen
bör då kunna lämna föreskrifter om eventuellt behövliga,
särskilda skyddsåtgärder med stöd av lagens tillsynsregler
(40 § första stycket). Enbart om särskilda skäl föreligger --
t ex om fabriken är belägen olämpligt nära
bostadsbebyggelse eller om risken för störning till följd av
verksamheten är svår att bedöma -- skulle en
tillståndsprövning vara erforderlig.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att
miljöskyddsförordningen ändras i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 25 januari 1993

Kenneth Lantz (kds)