Miljöteknik

Motion 2008/09:N374 av Kent Persson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av statligt stöd i form av både en miljöteknikfond och ett centrum för energieffektivisering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om den nödvändiga långsiktigheten i satsningen på en miljöteknikfond.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en miljöteknikfond i stället för ett särskilt energiteknikanslag.

Bakgrund

Världsekonomin står i skrivande stund och väger. Kommer den kris som ekonomin befinner sig i att betyda en ekonomisk istid med hög arbetslöshet och låg produktion under många år framöver, eller vänder det relativt snabbt uppåt?

Oavsett om vi får se minskade utsläpp, särskilt i västvärlden, på grund av minskad ekonomisk aktivitet eller om vi får se ökade utsläpp på grund av en vändning behöver framtidens samhälle börja planeras nu. En långvarig lågkonjunktur betyder att nya innovationer i samarbete med det offentliga blir helt nödvändiga att ta fram för att skapa nya jobb och ny produktion. En världsekonomi som snabbt tar fart behöver dessa i lika hög grad för att skapa ett lågfossilt samhälle.

Miljöteknik – en framtidsbransch

Miljöteknik är en framtidsbransch. Vi står på miljö- och energisidan inför ett teknikskifte som Sverige kanske inte skådat sedan järnvägen och elektriciteten förändrade landet.

Swentecs statistik för 2006 visar att omsättningen inom miljötekniksektorn var ca 98 miljarder, varav exporten var 25 miljarder – en ökning med 19 procent.

Branschen sysselsätter idag ca 46 000 personer. Företagen är främst verksamma inom vatten- och avloppsteknik, avfallshantering, återvinning och energi- och klimatbranschen. Företagen är väl fördelade över landet, vilket har regionalpolitisk betydelse. De viktigaste marknaderna är Norden och Västeuropa, som tog emot mer än hälften av den svenska miljöteknikexporten. Marknader som vuxit är framför allt Asien, Central- och Östeuropa.

Det allra största hindret mot en ökad expansion är bristen på riskkapital. Exportrådets rapport anger att det är synnerligen viktigt att Sverige agerar för att behålla sin tätposition och höga internationella image inom miljöområdet. En fortsatt positiv utveckling kan mångdubbla antalet arbetstillfällen till år 2020. Den rådande bristen på satsningar inom miljöteknik måste vändas.

Statligt stöd viktigt

Det finns många skäl till att utveckla det statliga stödet och ägandet i den här branschen.

Riskkapitalet fungerar dåligt i tidiga skeden. Man har svårt att ha den riktiga uthålligheten och ser svårigheter med att introducera ny teknik i det centraliserade energisystemet. Riskkapitalisten är också tveksam inför det politiska systemets uthållighet när nya regler introduceras (rapport från Dealflower, april 2003). Den mest långvariga energiuppgörelsen i svensk modern politik, den som varade i nästan tio år mellan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet, lyckades bl.a. skapa el-certifikaten som har en varaktighet till 2030. Det har betytt mycket för att introducera nya energitekniker på marknaden. Men det räcker inte. När marknaden inte fungerar måste staten därför träda in och ta sitt ansvar. Förutom utökade arbetstillfällen i Sverige är en viktig anledning viljan att bidra till export av miljöteknik till u-länder som behöver bygga upp nya energi- och klimatsystem utan att bli beroende av fossil energi. Det handlar om att bidra till att de globala utsläppen minskar.

I en rapport som Världsnaturfonden publicerade i år med namnet Klimatentreprenörer – innovationer för en lågfossil framtid sägs att nationella omställningsstrategier bör, utifrån ett globalt perspektiv, utformas i samarbete med företag och andra organisationer med målet att fossilintensiv teknik ska fasas ut och bytas mot nya smarta lösningar på ett strategiskt sätt. – – – För att nå målen bör ett kapitalstarkt centrum för klimatentreprenörer inrättas – ett komplett offentligt program som främjar forskning, entreprenörskap, implementering och export. Vi stöder denna inställning och menar att våra förslag om en miljöteknikfond administrerad av en gemensam enhet från Vinnova och Energimyndigheten kombinerad med det centrum för energieffektivisering som vi vill skapa, är ett gott stycke på väg mot Världsnaturfondens förslag. Då får man två styrkeben att stå på. Ett centrum som kan skapa verklighet av och genomföra effektiviseringen i Sverige och som sedan kan bli en hävstång för en miljöteknikfond och tvärtom.

För att få fart på verksamheten måste olika samhällssektorer samverka. Här har den offentliga upphandlingen en stor betydelse där både storföretag och idérika småföretag släpps in i processen. Här får då inte bara beprövad och traditionell teknik breda ut sig, utan det måste från myndigheternas, verkens och de statliga företagens sida även ges utrymme för klimatinnovationer. Det som här sägs om en miljöteknikfond och ett centrum för energieffektivisering bör ges regeringen till känna.

Långsiktighet nödvändig

I sin klimatentreprenörsrapport går Världsnaturfonden förtjänstfullt igenom de hinder som nya klimatinnovationer har att kämpa med. Skalfördelar ger övertag åt ett dominerande tekniksystem i konkurrensen med nya innovationer genom kostnadsfördelarna av ett uppbyggt kunskapskapital, stora produktionsvolymer, inarbetade nätverk, säker komponentförsörjning och optimerade produktionsprocesser. – – – det finns därför starka incitament för att behålla befintlig teknik. De delar i en beslutsprocess som beskrivs ovan kan man nu se hur vindkraften, genom styrkan i el-certifikaten, håller på att övervinna. Efter att tidigare närmast har varit en verksamhet på hobbynivå är vindkraften nu en del i samhällsprocessen på alla nivåer på energisidan. Solcellen står inför ett liknande genombrott. Därför behöver en miljöteknikfond inte endast ha ett kapital och ett kunnande på beviljandesidan. Den måste också bidra till att förändra attityder inom politiken och institutionerna. Här ska då ett nytänkande uppmuntras och risken med att gå först och ta initiativ måste premieras.

En satsning i en miljöteknikfond måste därför vara både långsiktig och ha betydande omfattning. Finansieringen bör i stor utsträckning bestå av ett direkt ägarkapital där staten också får möjlighet till inflytande över till exempel sådana viktiga frågor som uppköp och flyttning av verksamheten utomlands. Vänsterpartiet menar att man, så långt det går, måste göra allt för att behålla en sådan viktig högteknologisk och framtidsinriktad produktion i landet.

Erfarenhetsmässigt vet vi att en del företag vill behålla hela inflytandet över verksamheten och därför bör även möjlighet till lån och statliga borgensgarantier ingå i fondens verksamhet. För att kunna garantera långsiktigheten bör medlen till fonden tas över anslag i budgeten. Vänsterpartiet anslår sålunda 1 050 miljoner kronor över tre år till en miljöteknikfond. Det tas upp i budgetmotionen. Det kan verka som en stor summa, men då ska man veta att fossil energi idag i världen subventioneras med mellan 200–300 miljarder dollar per år. Stöden till förnybar energi i världen uppgår till magra 33 miljarder dollar per år. Enligt FN:s miljöprogram (Unep) skulle de globala koldioxidutsläppen minska direkt med ca 1,8 miljarder ton per år, om subventionerna till fossil energiproduktion eliminerades (Sternrapporten). Det som här sägs om långsiktigheten i en satsning på en miljöteknikfond bör ges regeringen till känna.

Vi avvisar också regeringens förslag på en energitekniksatsning och vidgar satsningen till att gälla all miljöteknik. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 30 september 2008
Kent Persson (v)
Ulla Andersson (v)	Marie Engström (v)
Wiwi-Anne Johansson (v)	Jacob Johnson (v)
Peter Pedersen (v)