Minerallagen

Motion 2000/01:N212 av Margareta Cederfelt (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att lagstiftningen för mineraltäkt skall jämställas med
lagstiftningen för grus- och bergtäkt i enlighet med vad som anförs i
motionen.
Ändra minerallagen

Alla markägare kan med rådande lagstiftning drabbas av minerallagens
inkonsekvenser. Bonden med sina bördiga åkrar och betande kreatur,
skogbrukaren med sin sedan många års plantering uppväxta skog. Ingen
går säker för minerallagens konsekvenser.

Rimligen bör markägarens rätt till sin lagfarna egendom sättas i främsta
rummet och den som är intresserad av att utvinna mineral ur marken får
förhandla med markägaren. Vid grus- och bergtäkt råder förhandlingsplikt.
Varför skall mineraltäkt sätta äganderätten ur spel?

Alla markägare som innehar mark utanför planlagt område kan drabbas av
minerallagens biverkningar.

Företag såväl som privatperson har enligt minerallagen rätt att utan
markägarens medgivande ansöka om undersökningstillstånd hos
bergmästaren. Tillståndet ger prospektören långtgående befogenheter att göra
intrång på marken utan att äga lagfarten. Befintliga näringar såsom
ovanstående exempel får träda åt sidan. Minerallagen överför såväl
nyttjanderätten som förmögenheten från den som äger marken till den som
avser att söka efter eller utvinna mineraler.

Enligt minerallagen är det ej nödvändigt att bergmästaren samråder med
vare sig markägare, kommun, landsting, hembygdsföreningar eller
länsantikvarie för att skydda värdefulla kulturmiljöer eller för att ta hänsyn
till
befintliga näringar, långsiktig planering eller miljön. Detta är naturligtvis
inte
tillfredsställande.

Minerallagen härhör från forna tider när mineralförekomsterna hade stor
betydelse för landets utveckling såväl ekonomiskt som materiellt. För en
modern demokrati som Sverige är det inte tillfredsställande med en
minerallag som sätter all annan lagstiftning ur spel, inklusive äganderätten.

Stockholm den 26 september 2000

Margareta Cederfelt (m)

Catharina Elmsäter-Svärd (m)