Minerallagens konsekvenser för Österlen

Motion 1999/2000:N285 av Anna Åkerhielm (m)

Under sommaren 1999 har skåningarna och turistande uppmärksammats
på kampanjen "Inga gruvor på Österlen". Åttatusen hektar av det
österlenska landskapet har inmutats av gruvprospektörer. Vad man letar
efter är zink- och blyfyndigheter. Bergsmästaren i Luleå har gett sitt
tillstånd till detta utan att vare sig markägare, kommun eller länsstyrelse
har blivit tillfrågade eller informerade. Detta är anmärkningsvärt i ett
land där man i de flesta andra sammanhang måste söka tillstånd för både
det ena och andra.

Den svenska minerallagen är en av Västeuropas liberalaste. I dag kan i
princip vem som helst muta in ett område för mineralprospektering utan
markägarens vetskap. Utan hänsyn till redan befintlig verksamhet/näring.
Utan någon som helst konsekvensanalys för människor, natur och företag i
berört område. Man kan säga att Sverige i detta sammanhang är en önske-
dröm för exploatörer. Tillspetsat, för äventyrare och spekulatörer. Många
exempel runt om i världen visar på resultaten. Skador på natur, klimat och
omistliga miljöer. I Österlens fall för traditionella lokala näringar som
jordbruk, fruktodlingar, fiske, men även för framtidsnäringen turism.
Näringar som på olika sätt bidrar och har bidragit till det mycket speciella
Österlen.

Minerallagen är utformad för gruvnäringen i norra Sverige där svenska
staten historiskt haft stora intressen. Men minerallagen får helt andra
konsekvenser i tätbebyggda områden och i områden som klassats som
riksintressanta både av naturvården och kulturminnesvården. Områden som
inte har råd att utsättas för experiment.

I fallet Österlen berörs flera lagtekniska områden. Principiella frågor som
staten kontra individen, äganderätten, miljöfrågor, allemansrätten, kultur-
intressen, närdemokrati och förutsättningarna för långsiktiga eller kortsiktiga
resurser.

Det finns i dag en medvetenhet om att minerallagen behöver omarbetas.
Det har förts och förs en debatt lokalt och i media. Frågan är i sin
förlängning en fråga om rättssäkerhet och aktualiserar en större och djupare
analys av den "rättsfilosofiska traditionen" i Sverige och syftar till att
inrätta
en författningsdomstol som skydd för de grundläggande rättigheterna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en översyn av minerallagen i syfte att
stärka äganderättens grundlagsskydd.

Stockholm den 4 oktober 1999

Anna Åkerhielm (m)