Minerallagstiftningen

Motion 1994/95:N221 av Eva Goës m.fl. (mp)

Under hösten 1994 har speciellt utländska
diamantprospektörer visat stort intresse för Sverige och
Norrland i synnerhet. De har sökt undersökningstillstånd på
55 % av Sveriges areal. Detta upplevs som ett enormt hot för
de boende. Det upplevs som kolonialism. Ansökningarna
blockerar totalt andra sökanden. Bergsmästaren i norra
distriktet har påtalat bristen i rådande lag i en skrivelse till
Näringsdepartementet, och Miljöpartiet instämmer i hans
utlåtande.

Diamantprospektörerna markerar revir och detta
uppmanar till öppet missbruk. Minerallagen är alldeles för
löst utformad. Den har ingen övre gräns för
tillståndsområdets storlek och den tvingar inte heller
prospektören att redovisa sina resultat från
prospekteringsverksamheten, vilket sker på det
internationella fältet. De svenska lagarna håller inte
internationell standard. T.o.m. Finland och Norge har
hårdare lagar.

Miljöpartiet de gröna anser att minerallagen bör ses över
och att regeringen återkommer med ett lagförslag, som
överensstämmer med internationellt hårdare regler för att
skydda Sverige från exploatering i enlighet med vad som
nämnts ovan. Skyldighet bör införas för yrkesmässig
prospektör att -- inom en månad från det
undersökningstillstånd upphör att gälla utan att
bearbetningskoncession meddelas inom
undersökningsområdet -- redovisa framkomna resultat från
undersökningsarbeten för statlig myndighet. Skyldigheten
kan införas genom tillägg i 14 kap. 3

§ minerallagen under rubriken Redovisning över utförda
undersökningsarbeten. I mineralförordningen bör
begränsning om storlek införas. Maximiarealer av 200
kvadratkilometer för undersökningsområden avseende
diamant eller olja och gasformiga kolväten respektive 20
kvadratkilometer för övriga mineraliska ämnen införes.
Ansökningsavgifterna bör höjas kraftigt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär ett tillägg i 14 kap. 3

§ minerallagen under rubriken Redovisning över utförda
undersökningsarbeten, enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär en förändring i
mineralförordningen om begränsad storlek på
undersökningsområdena enligt vad i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kraftigt höjda ansökningsavgifter.

Stockholm den 23 januari 1995

Eva Goe s (mp)

Ronny Korsberg (mp)

Birger Schlaug (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)