Minor

Motion 2003/04:U258 av Allan Widman m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör fatta beslut om att genomföra en inventering av Sveriges förråd av fordonsminor försedda med röjningsskydd.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt bör engagera sig för att få till stånd en global anslutning till Ottawakonventionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ge direkt stöd till vård, rehabilitering och social och ekonomisk återanpassning av minoffer.

1Yrkande 1 hänvisat till FöU.

Inledning

Trots de framsteg som gjorts för att komma till rätta med det globala minproblemet, framför allt genom Ottawakonventionen som förbjuder personminor, är fortfarande ett stort antal länder i världen utsatta för effekterna av minor och oexploderad ammunition. De hårdast drabbade länderna är ofta fattiga och krigshärjade.

Miljontals minor ligger utspridda i 90-talet länder. Minorna ligger kvar i marken, som dödsfällor, långt efter det att krigen tagit slut och gör det bl a omöjligt för flyktingar att återvända hem. Under krigen i Somalia, Kurdistan, Afghanistan, Angola, Jugoslavien, Moçambique och Kambodja har miljontals minor spridits ut, helt utan kontroll, utan minkartor och utan hänsyn till civilbefolkningen. Minorna kan vara aktiva i upp till femtio år och ligger därmed kvar långt efter att vapenstillestånd inletts.

Den internationella kampanjen mot landminor (ICBL), som 1997 fick Nobels fredspris för sitt omfattande arbete för ett globalt totalförbud av personminor, uppskattar att 15 000 till 20 000 människor dödas eller skadas av minor varje år. Till det ska läggas de drabbades familjer, som ofta förlorar en försörjare.

ICBL ger varje år ut en rapport om minsituationen i världen och hur den förändrats under det gångna året. I Landmine Monitor Report 2003 (omfattar perioden maj 2002–maj 2003) visas på betydande framgångar i arbetet för en minfri värld. Som exempel kan nämnas att mer än 52 miljoner personminor har förstörts av 69 länder och att antalet stater som tillverkar personminor har minskat från mer än 50 stycken, till 15 idag. Det har inte heller skett någon omfattande export av landminor sedan mitten på 1990-talet. Minröjningsprogram och andra program har utökats och antalet olyckor till följd av minor under den aktuella perioden har minskat och är färre än förr.

Rapporten vittnar dock också om de omfattande utmaningar som återstår i kampen för en minfri värld. Stater som Indien, Pakistan, Nepal och Ryssland har alla använt minor under perioden. Även militärregimen i Burma fortsätter att lägga ut minor. Oppositionella grupper i länder som t.ex. Burundi, DR Kongo, och Colombia är några av de 14 icke-statliga aktörer som använt minor under den aktuella tiden. Ekonomiskt stöd till minröjning minskade från de fyra största givarna, USA, Danmark, Sverige och Storbritannien. Fortfarande är 82 stater i världen mer eller mindre drabbade av minor och/eller oexploderad ammunition.

Ett stort problem i arbetet för en minfri värld är att ett antal betydelsefulla stater inte har anslutit sig till Ottawakonventionen, däribland USA, Finland, Israel, Indien, Pakistan, Kina och Ryssland. Det bör tilläggas att Finland är det enda EU-land som inte skrivit under avtalet.

Sverige är sedan länge engagerat i minfrågorna. Det omfattar bland annat humanitär och militär minröjning, stöd till minoffer genom vård och rehabilitering, informationskampanjer för att öka medvetenheten om faran samt att hjälpa stater att få sina lager av minor förstörda.

Med tanke på komplexiteten och omfattningen av minrelaterade frågor har regeringen tagit fram en samlad syn på minröjningen som dåvarande försvarsminister Björn von Sydow presenterade för riksdagen den 23 maj 2002. Syftet var att beskriva och förklara inriktningen av och målet med den svenska verksamheten inom området och att säkerställa att de statliga aktörer som hanterar frågorna arbetar mot samma mål. Den 22 maj 2003 gav UD och Försvarsdepartementet en gemensam föredragning riktad till utrikesutskottet och försvarsutskottet i ärendet.

Trots att regeringen utarbetat en samlad syn på minfrågorna är det fortfarande flera aspekter av det svenska agerandet på minområdet som lämnar övrigt att önska. Sverige skulle kunna göra betydligt mycket mer för att öka och förbättra engagemanget för en minfri värld. Detta gäller i synnerhet hur Sverige uppfyller sina åtaganden under Ottawakonventionen, som idag undertecknats av 150 stater och förbjuder personminor.

Fordonsminor med röjningsskydd

Den internationella kampanjen mot landminor (ICBL) fokuserar på personminor. Finns det andra typer av minor som i praktiken också fungerar som personminor? Ja, ICBL anser att fordonsminor med s.k. röjningsskydd, som kan utlösas av en oavsiktlig handling, kan fungera som personminor och att de därmed utgör stor fara för både civilbefolkningen och minröjare. ICBL anser därför att vissa sådana minor omfattas av minförbudet i konventionen. Även vissa länder som undertecknat Ottawakonventionen, t.ex. Norge och Kanada, har uttryckt samma uppfattning.

Frågan om huruvida röjningsskyddade fordons- och stridsvagnsminor är jämförbara med personminor var en känslig fråga i förhandlingarna som ledde fram till Ottawakonventionen. Resultatet i konventionen blev en kompromiss där röjningsskydd definierades som en anordning avsedd att skydda en mina och som får den att aktiveras när försök görs att röja minan eller på annat sätt avsiktligt påverka den. Formuleringen avsiktligt lades till definitionen då flera länder ansåg att minor som är försedda med röjningsskydd som detonerar av en persons oavsiktliga handling, är personminor och därför förbjudna under konventionen.

ICBL har uttryckt oro över att parter till Ottawakonventionen inte i tillräcklig utsträckning har uppmärksammat att fordonsminor med röjningsskydd som utlöses av en oavsiktlig handling är förbjudna enligt konventionen. Parterna har därför uppmanats av den intersessionella kommittén, som består av regeringsdelegationer som möts två gånger årligen för att diskutera konventionens genomförande, att göra en inventering av sina förråd av fordonsminor med röjningsskydd. Parterna ska sedan rapportera tillbaka till de andra länderna som undertecknat konventionen.

Regeringen har tidigare sagt att den anser att stridsvagnsminor med röjningsskydd som innehas av Sverige är förenliga med Ottawakonventionen och att regeringen därför inte avser att göra en inventering av fordonsminor med röjningsskydd.

Det är dock viktigt att konventionens parter gör inventeringar av sina förråd av fordonsminor med röjningsskydd. Dessa inventeringar kommer, oavsett vad resultatet av den svenska inventeringen skulle bli, att bidra till att fastställa en norm bland konventionens övriga parter kring vilka fordonsminor med röjningsskydd som är tillåtna respektive förbjudna under konventionen. Regeringen bör därför fatta beslut om att genomföra en inventering av Sveriges förråd av fordonsminor med röjningsskydd, i syfte att rapportera vilka av dessa minor som Sverige anser vara tillåtna respektive förbjudna enligt konventionen.

Minor som behålls i enlighet med Ottawakonventionens artikel 7

Enligt Ottawakonventionen skall parterna förstöra samtliga förråd av personminor senast fyra år efter att konventionen vunnit laga kraft i landet. Konventionen infördes i Sverige den 1 mars 1999 och förstörelsen av personminor avslutades i december 2001, vilket var tidigare än konventionen krävde.

Ottawakonventionens artikel 7 anger dock att det är tillåtet att behålla personminor för utbildning, forskning och utveckling av minröjningsarbete. Antalet minor som bibehålls ska dock inte vara högre än vad som är absolut nödvändigt för detta ändamål.

I årets artikel 7-rapport framgår att Sverige har sparat 16 015 minor, varav FM har 8 946 och Bofors Defence 7 069. Det är fler än förra året, då Sverige bara redovisade 13 948 minor, vilket beror på att Bofors har fler minor än vad som tidigare redovisats. Bofors använder sina minor för utveckling av minröjningsutrustning. Folkpartiet menar att regeringen snarast bör uppmana Bofors att göra en redovisning av hur många minor som Bofors behöver för sin utvecklingsverksamhet.

Att verka för en global anslutning till Ottawakonventionen

Ottawakonventionen innebär att de undertecknande länderna förbinder sig att verka för att fler länder ansluter sig till konventionen. Sverige har dock inte varit nämnvärt engagerat i att få till stånd en global anslutning till konventionen. Det som varit positivt är Sveriges hållning att vid bilaterala möten sätta upp frågan på dagordningen i de fall samtal planerats med ett land som ännu inte skrivit på avtalet. Detta är bra, men inte ett tillräckligt aktivt agerande för att sprida konventionen.

Idag har 150 länder skrivit under Ottawakonventionen, (senast Grekland, Turkiet, Serbien och Montenegro, Vitryssland och Östtimor), men tyvärr har några inflytelserika länder som t.ex. USA, Kina, Indien och Ryssland ännu inte undertecknat den. Inom EU är Finland det enda land som inte har skrivit under konventionen. Det medför att EU hindras att med kraft förmå andra länder att ansluta sig till konventionen. Sverige måste därför aktivt arbeta för att påverka sitt östra grannland att skriva under avtalet.

I syfte att mer aktivt engagera sig för att få till stånd en global anslutning till konventionen bör Sverige kunna göra demarcher bland länder som ännu inte är parter till densamma. Sverige bör också, i likhet med vissa andra stater som vill främja en global anslutning till konventionen, engagera sig i den s.k. Universalisation Contact Group, i vilken parter till Ottawakonventionen samlas för att diskutera initiativ för att få till stånd en global anslutning till konventionen.

Svenska bidrag till humanitära minröjningsinsatser

Som nämnts tidigare har flera av de största givarna avseende mininsatser skurit ner på sina bidrag under år 2002. Bland dessa var Sverige som kraftigt minskade sitt bidrag till minröjningsinsatser, jämfört med föregående år. Det svenska bidraget uppgick 2002 till knappt 71 miljoner kronor, att jämföra med 96 miljoner år 2001. Sålunda var bidraget 2002 ungefär 26 procent lägre än 2001 och cirka 34 procent lägre jämfört med år 2000.

Folkpartiet menar att regeringens minskade satsning under gångna år inte står i relation till ett minskat problem med minor – ICBL betonar att höjda stöd till minröjning, utbildningsinsatser och återanpassning av minornas offer kommer att krävas i framtiden för att hantera minsituationen globalt sett samt för att nå det mål Ottawakonventionen ålägger parterna om att röja alla AP-minor i marken inom tio år efter att konventionen trätt i kraft för landet i fråga.

Folkpartiet välkomnar att regeringen beslutat om höjda bidrag för i år, vilket totalt innebär 99,7 miljoner för år 2003. Det är angeläget att även fortsättningsvis bibehålla en generös nivå vad avser svenska bidrag till humanitära minröjningsinsatser. Det är av betydelse att Sverige föregår med gott exempel på detta område.

Stöd till minoffer

Ottawakonventionen statuerar att varje part som har möjlighet till det ska tillhandahålla hjälp för vård, rehabilitering samt social och ekonomisk återanpassning av minoffer. Sverige deklarerar också följande i sin rapport till OSSE från december 2002: Supporting international humanitarian mine clearance efforts and making them more efficient and assisting the mine victims and the countries concerned, are matters of high priority for the Swedish Government.

Trots Sveriges skyldighet under Ottawakonventionen och trots ovan nämnda utfästelse ger Sverige inte något direkt stöd till program för minoffer. Enligt Sida kanaliseras Sveriges stöd till minoffren genom det generella stödet till Internationella Röda Korset (ICRC). Sida bör också ge öronmärkt stöd till ICRC:s Special Fund for Mine Action, Victim Assistance, and Mine Awareness. Sida borde även ge pengar till enskilda organisationer som har program för stöd för minoffer, t.ex. Rädda Barnens program för minoffer i Jemen. Också Utrikesdepartementet bör inom ramen för det multilaterala stödet till minröjningsinsatser kunna ge stöd till exempelvis ICRC:s fond för minröjning och stöd till minoffer. Regeringen bör därför verka för att Sverige ger direkt stöd till minoffren.

Stockholm den 6 oktober 2003
Allan Widman (fp)
Heli Berg (fp)	Carl B Hamilton (fp)
Cecilia Wigström (fp)	Birgitta Ohlsson (fp)
Eva Flyborg (fp)	Runar Patriksson (fp)