Minskad brottslighet

Motion 1988/89:Ju805 av Carl Bildt m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Ju805

av Carl Bildt m.fl. (m)
Minskad brottslighet

Sammanfattning

Under 1987 anmäldes nästan 1,1 miljoner brott. Detta innebär en femdubbling
av brotten sedan år 1950. Det verkliga antalet brott är högre, eftersom
många brott aldrig anmäls.

Bakom de statistiska uppgifterna om anmälda brott finns mycket mänskligt
lidande. Brottsoffer drabbas av allvarliga kroppsskador, psykiska besvär
och ekonomiska förluster.

Det stora flertalet människor i vårt land känner djup oro för att själva
utsättas för brott. Så behöver det inte vara.

Socialdemokraterna bär ett stort ansvar för denna utveckling. Brottsnivån
i ett samhälle har givetvis samband med den kriminalpolitik som förs. Sedan
socialdemokraterna återfick regeringsmakten 1982 har miljonvallen för brott
sprängts. Denna brottslighet existerar under en lagstiftning som i väsentliga
delar är rent socialdemokratisk.

Föräldrarnas och skolans ansvar att lära unga människor att känna respekt
för andras liv och egendom har undervärderats. Polisväsendets resurser har
fortlöpande försämrats. Fängelsestraffens användning har begränsats. Möjligheterna
till åtalsunderlåtelse har utvidgats. Intagna på kriminalvårdsanstalter
har kunnat avvika. Unga brottslingar har tillåtits att bli vanebrottslingar.
Narkotikamissbruket har fått breda ut sig.

Situationen är nu ohållbar. Socialdemokraterna har därför tvingats att
justera sin kriminalpolitik något. Men förändringen är alltför obetydlig för
att få någon effekt. Socialdemokraterna saknar förmåga att ta itu med
brottsligheten.

I ett rättssamhälle skall den enskilde känna sig trygg i sitt eget hem och på
gator och torg. Det krävs moderat politik för att minska brottsligheten.

I denna motion läggs förslag med följande inriktning i syfte att skapa ett
tryggare Sverige:

- Ge ökat ansvar till familjen. Den är den viktigaste brottsförebyggande
faktorn.

- Ge polisen kraftigt ökade resurser. Polisen behöver förstärkas med 1 200
tjänster, varav 600 aspiranter och 600 administrativa befattningshavare.
Fler administrativa tjänster frigör poliser till gator och torg.

- Stärk domstolarna. Annars kan rättssäkerheten hotas. Då förlorar
allmänheten förtroendet för rättsväsendet.

Mot.

1988/89

Ju805

1 Riksdagen 1988189.3 sami NrJu805

- Minska utrymmet för åtalsunderlåtelse. Ett brott skall följas av reak- Mot. 1988/89
tion. Ju805

- Ta itu med vanebrottslingarna. Återfallsförbrytare skall ha strängare
straff.

- Avskaffa halvtidsfrigivningen. I princip skall hela straffet avtjänas.

- Skapa en fungerande kriminalvård. Stoppa rymningarna. Skärp villkoren
för permissioner. Hejda narkotikahanteringen i fängelserna.

- Skapa ett fungerande påföljdssystem för ungdomsbrottslingar. De skall
mötas av en fast reaktion men också ges stöd.

- Lagstifta om en effektiv kriminalisering av narkotikakonsumtion.

- Stärk tullens resurser att hejda narkotikasmuggling över gränserna.

- Ge brottsoffren påtagligt ökat stöd. Sätt offret i centrum, inte brottslingen.

Rättssamhället

En av statens främsta uppgifter är att värna medborgarna mot brott. I ett
rättssamhälle skall den enskildes liv, hälsa, integritet och egendom skyddas.

Människorna skall kunna känna trygghet i sina hem och på gator och torg.

När någon överträder lagen skall en reaktion inträffa.

Endast det samhälle som ger de enskilda rättstrygghet kan kallas ett
välfärdssamhälle. Om många brott begås och om de skyldiga går fria eller
endast får milda påföljder tappar medborgarna förtroendet för politiska
instanser och myndigheter. I ett sådant samhälle blir människorna otrygga.

Rättstryggheten är hotad

- Under 1987 begicks nästan 1,1 miljoner brott, vilket innebär en femdubbling
sedan år 1950. Det verkliga antalet brott är dock högre, eftersom
många brott aldrig anmäls.

- Bakom de statistiska uppgifterna om anmälda brott finns mycket
mänskligt lidande. Många brottsoffer drabbas hårt, fysiskt, psykiskt och
ekonomiskt.

- Polisväsendet befinner sig i kris. Under en följd av år har alltför få nya
poliser utbildats. En effekt av detta är att många brott inte utreds. Endast
omkring 1/4 av brotten mot brottsbalken klarades upp 1987. Bara vart
tionde bostadsinbrott blir uppklarat.

- Det förflyter lång tid mellan brott och straff. P.g.a. bristande resurser
inom rättsväsendet dröjer det ofta länge innan ens de få brott som blir
uppklarade resulterar i att den skyldige möter en reaktion.

- Många som begår brott slipper att drabbas av någon påföljd. Poliser kan
meddela s.k. rapporteftergift, exempelvis vid snatteri. Åklagare kan
bevilja åtalsunderlåtelse även för tämligen grova brott, exempelvis olika
former av stöld.

- En stor andel av brotten begås av en liten, högaktiv grupp förbrytare.

Omkring 2 500 personer står för nästan fyra av tio brott.

- För personer som dömts till fängelse tillämpas s.k. halvtidsfrigivning.

Den som har dömts till ett års fängelse för ett allvarligt brott blir alltså
frigiven efter sex månader.

- Gång på gång inträffar det att brottslingar avviker från kriminalvårdsanstalter.
De klättrar över murar, hoppar ut genom fönster eller kommer
helt enkelt inte tillbaka efter permission.

- Vissa ungdomar som gör sig skyldiga till brott tas inte om hand. Det finns
tonåringar som fått utveckla vanebrottslighet.

- Narkotikamissbruket fortsätter att breda ut sig. Det är i praktiken
fortfarande tillåtet att missbruka narkotika.

Socialdemokraternas ansvar

Brottslighet finns i alla samhällen. Men den kan ligga på en högre eller lägre
nivå. Ingen kan ge en heltäckande förklaring till varför brott begås och hur
man skall förhindra dem. Men det finns vissa faktorer som enligt vår mening
påverkar brottsutvecklingen i negativ riktning. I detta sammanhang har
socialdemokraterna ett särskilt ansvar.

Brottsnivån i ett samhälle har givetvis ett samband med den kriminalpolitik
som förs. Sedan socialdemokraterna återfick regeringsmakten 1982 har
miljonvallen för brott sprängts i vårt land. Under såväl 1986 som 1987 begicks
nära 1,1 miljoner brott. Denna brottslighet existerar under en lagstiftning
som i väsentliga delar är rent socialdemokratisk. Man har rätt att lasta en stor
del av skulden på socialdemokraterna för att situationen i dag är som den
beskrivs ovan.

Från socialdemokratisk sida har under en följd av år funnits en allmän
grundinställning om att brottslighet kan bekämpas genom skiftande politiska
beslut om sociala förändringar. Det har funnits en föreställning om att
brottslighet endast är ett tecken på att tillräckligt många sådana beslut inte
fattats. I exempelvis 1985/86 års budgetproposition uttalades: Genom att
fortsätta arbetet på att bygga ett mera rättvist och jämlikt samhälle kan vi
undanröja många anledningar till brott. Därmed bidrar vi till att öka
solidariteten med samhället och respekten för de regler som garanterar dess
verksamhet. I samma proposition uttalades: Genom insatser inom bostads-
och familjepolitiken, i skolan, i arbetslivet och fritidsverksamheten
kan vi motverka social utslagning och ta ett aktivt ansvar för dem som
drabbas av sociala och personliga problem.

Självfallet har den allmänna politik som förs i ett samhälle betydelse för
brottsutvecklingen. Men från socialdemokratisk sida har övertron på sådana
generella förändringar varit förödande. Kriminalpolitiken har ofta utformats
som om brott har samband med allt utom brottslingens ansvar för sina
handlingar. Offren för brott har tillmätts ringa intresse. Det har funnits en
okänslighet för de lidanden som de drabbas av.

Den allmänna inriktningen av den socialdemokratiska kriminalpolitiken
har varit tydlig. Föräldrarnas och skolans ansvar att lära unga människor att
känna respekt för andras liv och egendom har undervärderats. Det har
manifesterats en vilja att minska fängelsestraffets användning. Polisväsendets
betydelse i brottsbekämpningen har underskattats och dess resurser
urgröpts. Lagöverträdelser har kunnat ske utan att någon egentlig reaktion
inträffat. Högaktiva vanebrottslingar har erhållit mängdrabatt då de
dömts för brott i stället för skärpta påföljder. De som har fått fängelse för

Mot. 1988/89

Ju805

3

1* Riksdagen 1988/89.3 sami. NrJu805

allvarliga brott har haft goda möjligheter till permission eller flykt. Unga
brottslingar har tillåtits att bli vanebrottslingar, eftersom några verksamma
insatser inte vidtagits. Narkotikamissbruket har fått fortsätta att florera
p.g.a. bristfälliga lagar och bristande resurser hos polisen. En sådan
kriminalpolitik kan endast leda till ett enda resultat, nämligen ökad
brottslighet. Kampanjer av olika slag, exempelvis mot våld, vilka initierats av
regeringen kan spela en viss opinionsskapande roll. Om den kriminalpolitik
som förs gör att brott lönar sig, saknar sådana åtgärder emellertid värde.

Under de senaste åren har smärre justeringar ägt rum i socialdemokraternas
kriminalpolitik. Förslag som tidigare avvisats, exempelvis att inbrott i
bostad skall bedömas som grov stöld, har plötsligt godtagits. Brottsoffrens
ställning har givits ökad uppmärksamhet. I årets budgetproposition meddelas
att fler poliser skall utbildas.

Men förändringen i politiken är alltför obetydlig för att få någon verklig
effekt. Vad vi betraktar är en i huvudsak retorisk reträtt från tidigare hårt
försvarade positioner. Den signal socialdemokraterna fortfarande sänder till
brottsbenägna personer är att riskerna för upptäckt, åtal och kännbara
påföljder är små.

En politik för ökad rättstrygghet
Moderat kriminalpolitik har fem mål:

1. Staten skall ha som en av sina främsta uppgifter att skydda medborgarna
mot brott.

2. Den som överträder lagar skall mötas av en reaktion som visar att
handlingen inte accepteras.

3. Särskild uppmärksamhet skall ägnas unga människor för att förhindra
att de utvecklar ett kriminellt beteende.

4. Omfattande insatser skall göras på alla nivåer i samhället för att
motverka narkotikamissbruk.

5. Personer som drabbas av brott skall ges ett starkt stöd från det
allmänna.

Familjer kan motverka brottslighet

Familjerna har avgörande betydelse då det gäller att förhindra att unga
människor begår brott. Föräldrarna måste alltid ha huvudansvaret för att
barn och ungdomar lär sig att känna respekt för andra människors liv och
egendom. Att barnen får handlingsmönster och lärs att ta ansvar för sig själva
och sina medmänniskor är bästa vägen att förebygga brottslighet.

Moderat familjepolitik ger vidgade möjligheter för familjer att själva
bestämma över sina villkor. Föräldrarna får ta ett ökat ansvar för barnens
utveckling och ges bättre möjligheter att svara upp mot detta ansvar.

Det behövs fler poliser

Polisernas främsta uppgift är att förebygga brott och att ingripa mot
lagöverträdare. För att poliskåren skall kunna utföra ett effektivt arbete
måste den självfallet ha tillräckliga resurser. Det görs ibland gällande att fler

Mot. 1988/89

Ju805

4

poliser inte kan vara någon lösning på brottsligheten. Givetvis krävs många
olika åtgärder för att komma till rätta med brottsligheten. Kriminologisk
forskning har dock visat att ökad risk för upptäckt - och därmed bestraffningsrisk
- är en mycket viktig brottsavhållande faktor.

Detta åskådliggjordes mycket tydligt genom en speciell insats som polisen
gjorde i Stockholm under 1988.

Under tio nätter bevakade några tiotal poliser ett mindre område i city.
Under denna korta period greps nära 30 personer misstänkta för bl.a.
skadegörelse, stöld, rån och misshandel. Till detta kom att 30 trafikbrott
rapporterades och att 20 minderåriga kördes hem eller till sociala myndigheter.
Efter hand spreds ryktet om denna intensiva polisinsats i city. Brottsbenägna
personer lugnade ner sig då de fick klart för sig att polisen snabbt
kunde vara på plats då ett brott begicks.

Att polisens resurser-och därmed sammanhängande möjligheter att synas
på gator och torg - har direkt betydelse för brottslighetens omfattning har
visats även då det gäller narkotikabrottsligheten. Tidigare fanns vid Stockholmspolisen
s.k. gatulangningsgrupper. Dessa var specialiserade på att
förhindra öppen handel med narkotika. Arbetet var mycket framgångsrikt. I
takt med att polisens resurser har urgröpts under 1980-talet har gatulangningsgruppernas
arbete praktiskt taget upphört. Detta har omgående
resulterat i kraftigt ökad öppen handel med narkotika. Därmed har också
möjligheterna att kontrollera och minska HIV-smittans spridning försämrats.

I sitt budgetförslag för budgetåret 1989/90 konstaterade rikspolisstyrelsen
att allt tyder på att benägenheten att anmäla brott markant minskat under
senare år. Många är med hänsyn till polisens resurser för att utreda vissa
brottstyper helt enkelt skeptiska till det meningsfulla i att göra anmälan till
polisen. Styrelsen fastslår vidare att flertalet anmälda brott inte leder till
några reella åtgärder från polisens sida.

Vi upplever nu ett polisväsende i kris. Detta beror inte på slumpen eller att
brottslighetens ökning har varit omöjlig att förutse. Orsaken är beslut av
regeringen och den socialistiska majoriteten i riksdagen. Sedan den socialdemokratiska
regeringen tillträdde har den, med början budgetåret 1983/84, år
efter år hållit tillbaka utbildningen av nya poliser. Detta har skett mot
rikspolisstyrelsens uttryckliga rekommendationer och i strid med bl.a.
moderata samlingspartiet i riksdagen.

Det står nu klart för alla och envar att situationen är ohållbar. Därför har
regeringen i budgetpropositionen föreslagit att 600 nya poliser skall utbildas i
enlighet med rikspolisstyrelsens äskande. Detta kommer emellertid inte att
medföra omedelbara förbättringar.

Det tar tre år från det att utbildningen börjar till dess en polis kan sättas in i
ordinarie verksamhet. Men framför allt innebär den låga nyutbildningen av
poliser under tidigare år att det saknas personal som kan ersätta dem som
avgår p.g.a. pension m.m. Rikspolisstyrelsen har konstaterat att: Även med
en höjd antagning till 600 aspiranter per år kommer - under förutsättning att
avgångarna fortsätter att ligga på samma nivå som idag - polisväsendet att ha
ett rejält underskott under hela 90-talet. Till detta skall fogas att om
ytterligare arbetstidsförkortningar blir aktuella - exempelvis som följd av en

Mot. 1988/89

Ju805

5

förändrad semesterlagstiftning - kommer detta att ytterligare försvaga bl.a.
polisens resurser.

Polisen behöver omgående ökade resurser. Självklart skall det antal nya
poliser utbildas som rikspolisstyrelsen - och numera regeringen - föreslagit.
Men det krävs mer än så.

Fler än 600 aspiranter kan inte utbildas p.g.a. lokalbrist på polishögskolan.
Behovet av fler aspiranter är dock uppenbart.

Det bör vara möjligt att genomföra om- eller tillbyggnader av polishögskolan
för att skapa utrymme för ökad intagning av aspiranter fr.o.m. nästa
budgetår. Regeringen bör därför snarast uppdra åt byggnadsstyrelsen att
projektera de förändringar som krävs för att åstadkomma detta.

Många polismän utför i dag administrativa uppgifter. Polisens resurser att
ingripa mot brott skulle kunna öka om sådana arbetsuppgifter i stället
utfördes av administrativ personal. Rikspolisstyrelsen föreslår att minst 400
administrativa befattningshavare nyanställs för att i någon mån minska
skadeverkningarna av att det finns för få poliser. Enligt vår mening måste 600
nya administrativa tjänster omedelbart inrättas. En sådan förstärkning
kommer - till skillnad från ökad intagning av aspiranter - att snabbt resultera
i att polispersonal kan frigöras för rent polisiära uppgifter. Det finns
anledning att räkna med att liknande satsningar blir nödvändiga även
följande år. Vi kommer i särskild motion 1988/89:Ju241 av Rolf Dahlberg
m.fl. föreslå att 100 miljoner kronor anvisas för detta ändamål.

Stärk domstolarna

Rättsväsendet har under senare år utsatts för hårda besparingskrav från
statsmakterna. Arbetssituationen i domstolarna har väsentligt försämrats.
Därmed riskerar den hittillsvarande höga standarden i dömandet och
rättsvården att försämras. Läget är nu sådant att allmänhetens förtroende för
domstolarna kan svikta.

Frågor angående resursförstärkningar till domstolar behandlas i motion
1988/89:Ju241 av Rolf Dahlberg m.fl. angående budgetpropositionen.

Brott skall följas av reaktion

Rapporteftergift och åtalsunderlåtelse meddelas i nuläget för ofta. Huvudregeln
skall vara att en reaktion skall följa på ett brott. I annat fall förlorar
många människor förtroendet för lagar och myndigheter.

Ersätt villkorlig dom med villkorligt fängelse

Personer som för första gången har begått brott som kan föranleda fängelse
döms ofta till villkorlig dom. Det är inte ovanligt att både den som har dömts
och omgivningen uppfattar en villkorlig dom som ett frikännande.

Villkorlig dom bör bytas ut mot villkorligt fängelse. Domstolen skall alltså
utdöma ett fängelsestraff, men medge anstånd med straffets verkställande.
Om den dömde begår ett nytt brott under en viss prövotid skall fängelsestraffet
avtjänas. En sådan förändring skulle på ett tydligare sätt visa att brott inte
accepteras.

Mot. 1988/89

Ju805

6

Stramare skyddstillsyn

Många personer som har begått brott ådöms påföljden skyddstillsyn. Det är
inte ovanligt att den som erhållit påföljden återfaller i brott. Då förordnas
ofta att dessa brott skall, som det heter, omfattas av skyddstillsynen. Detta
betyder att ett straff ådömt för ett tidigare brott också skall avse ett senare
begånget brott.

Ett brott bör i princip leda till en särskild reaktion. Det finns ingen
anledning att göra undantag i sådana fall det är fråga om återfall i brott. Den
som dömts till skyddstillsyn och begår ett nytt brott bör normalt dömas till
fängelse.

Ta itu med vanebrottslingarna

En liten grupp kriminellt belastade personer - ofta med grava missbruksproblem
- svarar för en oproportionerligt stor andel av begångna brott. Cirka
3 % av alla misstänkta, omkring2 500 personer, står för nära 40 % av det
totala antalet uppklarade brott. Samma fenomen kan beskrivas på så sätt att
en promille av totalbefolkningen, cirka 8 000 personer, svarar för 75 % av alla
bostadsinbrott, bilstölder och stölder från/ur motorfordon.

Den lilla gruppen högaktivt kriminella orsakar genom sin verksamhet
oproportionerliga kostnader för såväl brottsoffer som för det allmänna. Icke
desto mindre är brottslingarna på sätt och vis favoriserade. De kan få
åtalsunderlåtelse för vissa brott som följt på tidigare. Då de åtalas för en
mängd brott samtidigt åtnjuter de en form av mängdrabatt då straffet
bestäms.

Under 1988 genomfördes lagändringar som innebär att återfall skall kunna
ges särskild straffskärpande betydelse. Förutsättningarna för att tillämpa
lagen är dock snävt angivna. Straffskärpning skall kunna ske om den tidigare
och den nya brottsligheten är likartade eller brottsligheten i båda fallen varit
särskilt allvarlig och haft ett straffvärde på omkring ett års fängelse.

Endast en liten del av de högaktiva brottslingarna kommer att drabbas av
denna reglering. Det är sällsynt att så långa fängelsestraff som ett år utdöms.
I praktiken kommer vanebrottslingarna att kunna fortsätta med sin verksamhet.

Det krävs en skarpare reaktion från det allmännas sida mot vanebrottslingarna.
Den som har dömts för brott flera gånger och ändå fortsätter att begå
nya brott skall regelmässigt ges strängare straff.

Avskaffa halvtidsfrigivningen

När riksdagen i början på 1980-talet fattade beslut om halvtidsfrigivningen
var moderata samlingspartiet det enda parti som motsatte sig beslutet om
allmän straffsänkning.

Från socialdemokratisk sida har det talats om att halvtidsfrigivningen skall
avskaffas. Men det menar man skall ske på det sättet att de straffsom anges i
lagarna skall justeras ned. Slutresultatet blir att dömda personer skall avtjäna
samma strafftid som i dag. Enligt vår mening skall det straff som utdöms i
princip avtjänas. Någon generell sänkning av straffen kan inte komma ifråga.

Mot. 1988/89

Ju805

7

Om villkorlig frigivning skall förekomma skall denna vara en belöning för
gott uppförande och under alla förhållanden inte kunna ske förrän större
delen av straffet har avtjänats.

En fungerande kriminalvård

Landets kriminalvård fungerar inte tillfredsställande. Alltför ofta visar det
sig att brottslingar kan avvika från de anstalter de är intagna i. Inte sällan rör
det sig om personer dömda för omfattande kriminalitet, vilkas gripande och
dömande medfört stora kostnader för det allmänna. Från såväl principiella
som samhällsekonomiska utgångspunkter är dessa förhållanden oacceptabla.
Bevakningen av intagna måste förbättras.

För närvarande gäller att vissa intagna kan särbehandlas. Detta betyder att
de placeras i sluten riksanstalt och endast kan beviljas permission under
bevakning. Särbehandling kan ske beträffande den som har dömts till
fängelse i lägst två år för grov narkotikabrottslighet och för den som har
dömts till fängelse i lägst fyra år för annan brottslighet.

Vi menar att allmänhetens skyddsintresse måste sättas i första rummet.
Den som har dömts till ett så långt fängelsestraff som två år har normalt sett
gjort sig skyldig till mycket svår brottslighet, exempelvis allvarliga våldsbrott.
Därför bör i princip alla intagna som erhållit ett sådant straff
särbehandlas.

Vissa skärpningar har skett beträffande möjligheterna till permission för
intagna. Det krävs dock ytterligare åtgärder. Reglerna för permissioner bör
stramas upp på olika sätt. Obevakade permissioner bör starkt begränsas för
intagna som gång på gång återfaller i brott. När det gäller intagna som begått
allvarliga våldsbrott och narkotikabrott bör permission endast undantagsvis
få förekomma.

På många kriminalvårdsanstalter finns stora narkotikaproblem. Detta är
givetvis inte acceptabelt. Intagna utan narkotikaproblem skall inte behöva
komma i kontakt med narkotika. Missbrukare skall avskärmas från tillförsel
av droger. Intagna skall självfallet förhindras att bedriva narkotikahandel
inom anstalterna och ute i samhället. För att komma till rätta med problemen
krävs ökad differentiering av olika kategorier av interner på olika avdelningar.
Det är också nödvändigt med sträng kontroll av personer dömda för
narkotikabrott.

Många av dem som intas i anstalt har både sociala, utbildningsmässiga,
psykiska och medicinska problem. Det är viktigt att en intagen får vård för
alla former av missbruk. Den intagnes möjligheter att klara sig i samhället
efter frigivningen skall förbättras genom yrkesutbildning eller social träning.
För att minska risken för återfall i brott bör det allmänna ta ett större ansvar
för de dömdas rehabilitering i samhället.

Psykiskt störda lagöverträdare

Det inträffar att den som begått ett allvarligt brott befinns vara psykiskt
störd. Han eller hon överlämnas då till s.k. sluten psykiatrisk vård. Inte sällan
har det hänt att en sådan person inom kort försätts på fri fot och gör sig
skyldig till nya allvarliga brott.

Mot. 1988/89

Ju805

8

Detta har med fog upprört allmänheten. Det har ifrågasatts om nuvarande
lagar inom detta område tar tillräcklig hänsyn till medborgarnas anspråk på
skydd mot brott. Då denna fråga behandlas av riksdagen måste självfallet
frågor om allmänhetens trygghet mot brott ägnas särskild uppmärksamhet.
Vi avser att återkomma till riksdagen med våra konkreta förslag i detta och
andra hänseenden i anslutning till den proposition om ny lagstiftning om
psykiatrisk tvångsvård som aviserats komma under våren.

Oroande ungdomsbrottslighet

Många brott begås av unga människor. Ungdomar mellan 15 och 20 år svarar
för nära 1/4 av samtliga brott. Det helt övervägande antalet ungdomar som
begår brott gör det endast vid enstaka tillfällen. Men det finns en grupp unga
som inte upphör med sin brottsliga aktivitet utan tvärtom ökar den och begår
fler och svårare brott. Det finns tonåringar som har utvecklat vanebrottslighet.

Det krävs omfattande åtgärder för att komma till rätta med ungdomsbrottsligheten.
Moderata samlingspartiet har i en särskild motion 1988/
89:Ju816 av Rolf Dahlberg m.fl. angående ungdomsbrottslighet utvecklat
vad som behöver göras. Bl.a. krävs följande förändringar:
Ungdomsvårdsskolorna (s.k. paragraf 12-hem) måste förbättras så att de
kan ta hand om gravt kriminellt belastade unga. Detta förutsätter bl.a. att
huvudmannaskapet för skolorna övertas av staten. Sociala myndigheter
måste ingripa mera bestämt mot unga som begår brott eller påbörjar
missbruk. Brott av unga personer måste utredas snabbare. Det bör på försök
införas jourdomstolar för unga brottslingar.

Om dessa och andra åtgärder vidtas kan många brott av unga förhindras.
Missbrukande ungdomar måste tas om hand och ungdomar som gör sig
skyldiga till lagöverträdelser måste få erfara att sådant inte accepteras.

Kriminalisera narkotikakonsumtion

Det finns ett klart samband mellan brottslighet och narkotikamissbruk.
Narkotikapolitiken måste utformas så att det inte kan uppstå någon tvekan
om att befattning med illegal narkotika inte accepteras.

Under 1987 antog riksdagen en ny lagstiftning gällande konsumtion av
narkotika. Från bl.a. moderat sida kritiserades lagen för att vara bristfällig i
flera avseenden. Det har visat sig att kritiken var befogad. I praktiken är det
fortfarande tillåtet att missbruka narkotika i Sverige.

Moderata samlingspartiet har i en särskild motion 1988/89:So207 av Sten
Svensson m.fl. angående alkohol- och narkotikapolitiken utvecklat vilka
lagändringar som är nödvändiga. Bl.a. krävs att fängelse skall stadgas för
narkotikakonsumtion, inte som i nuläget endast böter. Med fängelse i
straffskalan blir det möjligt att använda blod- och urinprov för att tillsammans
med annan bevisning konstatera förekomsten av narkotika.

Stärk tullens resurser för narkotikakontroll

Mot. 1988/89

Ju805

Praktiskt taget all narkotika som illegalt nyttjas i vårt land smugglas över
gränserna. Det är därför givet att gränsbevakningen har mycket stor

9

betydelse för narkotikabekämpningen. Tullen har emellertid inte erforderliga
resurser för detta nödvändiga arbete.

Tullens förmåga att avslöja narkotikasmuggling måste stärkas. Det är vid
gränserna de stora partierna kan upptäckas. Ju svårare det blir att smuggla in
narkotika i vårt land, desto närmare kommer vi vårt mål om ett narkotikafritt
Sverige. Moderata samlingspartiet har i motion 1988/89:Ju241 av Rolf
Dahlberg m.fl. angående budgetpropositionen redovisat hur kontrollen av
narkotikasmugglingen över gränserna kan förbättras. Bl.a. krävs följande:

Tullen måste ges resurser för att bygga upp särskilda s.k. gränssköldsstyrkor
med enda uppgift att leta efter narkotika. Det krävs hårdare straff för
personer som smugglar in narkotika genom att svälja det. Tullen måste
utrustas med fler knarkhundar. I den ovan nämnda motionen yrkas att
tullens anslag förstärks med ca 15 miljoner kronor för att tillgodose dessa
krav.

Samhällstjänst

S.k. samhällstjänst bör införas som ny påföljd. Den skall ådömas i förening
med villkorligt fängelse, d.v.s. det skall medges anstånd med det utdömda
straffet om föreskriven samhällstjänst utförs.

En dom på samhällstjänst bör innebära 40-200 timmars samhällsnyttigt
arbete. Det kan vara fråga om parkarbete, visst renhållningsarbete, snöskottning
m.m.

Samhällstjänst skall i första hand vara ett alternativ till villkorligt fängelse,
skyddstillsyn eller korta fängelsestraff och bör vara särskilt lämplig för yngre
brottslingar. En försöksverksamhet med samhällstjänst bör inledas.

Stöd brottsoffren

Den brottslighet som träffar enskilda har ökat kraftigt de senaste decennierna.
Offren för brott har alltför länge blivit bortglömda. Ett antal
brottsoffer drabbas av allvarliga kroppsskador och t.o.m. invaliditet. Många
får uppleva kännbara ekonomiska förluster. Psykiska besvär direkt beroende
på brottet är vanligt förekommande.

Moderata samlingspartiet har i motion 1988/89:Ju817 av Rolf Dahlberg
m.fl. angående stöd till brottsoffer redovisat ett flertal förslag gällande hur
brottsoffren skall ges ökat stöd. Förslagen omfattar bl.a. följande:

Lagen om besöksförbud måste skärpas så att personer som överträder
utfärdat besöksförbud kan anhållas och häktas och straffsatsen för brottet
höjs till ett års fängelse. Staten bör förskottera skadestånd till brottsoffer och
sedan återkräva beloppet från brottslingen. Det krävs ökade möjligheter till
skadestånd för ideella skador så att den som haft inbrott kan få skadestånd
för integritetskränkningen. Kommunernas ansvar för brottsoffer måste
betonas, bl.a. genom att ändra socialtjänstlagen. Kvinnojourerna och andra
brottsofferjourer behöver stöd. Informationen till brottsoffer om möjligheterna
till stöd och uppgifter om det egna ärendets handläggning måste
förbättras. De totala kostnaderna för brottsligheten och hur brottsoffer
reagerar psykiskt behöver utredas.

Mot. 1988/89

Ju805

10

Ökad rättssäkerhet i lagar om ekonomisk brottslighet

Under början och mitten av 1980-talet genomdrevs i riksdagen en mängd
lagar gällande ekonomisk brottslighet. Bl.a. från moderat sida gjordes
gällande att många av lagarna tog liten hänsyn till den enskildes rättssäkerhet.

Nyligen har inom BRÅ skett en utvärdering av vissa av dessa lagar.
Utredningen kom fram till följande slutsatser: Faktaunderlaget som motiverade
lagstiftning var inte alltid korrekt. Lagförslagen var illa förberedda och
framlades under alltför stor tidspress. Det togs inte tillräcklig hänsyn till
rättssäkerhetsfrågornas betydelse. Det finns inget stöd för att det förekommer
så omfattande ekonomisk brottslighet som gjordes gällande då lagarna
lades fram.

Vi har ovan understrukit betydelsen av att staten bekämpar brottslighet.
Självklart skall även ekonomisk brottslighet motarbetas. Men lika självklart
är att lagar som gäller ekonomisk brottslighet måste uppfylla elementära
rättssäkerhetskrav. Såsom bekräftas bl.a. av den nämnda utvärderingen i
BRÅ:s regi är detta inte fallet beträffande vissa lagar. Det finns anledning att
anta att även andra lagar som avser ekonomisk brottslighet uppvisar
motsvarande brister. Det bör tillsättas en parlamentarisk utredning som
skyndsamt gör en översyn av de aktuella lagarna. Där rättssäkerhetskraven
inte är uppfyllda måste lagändringar ske och där skäl för lagstiftning saknas
skall lagen upphävas. Vad särskilt gäller förbättrad rättssäkerhet i skattemål
hänvisas till motion 1988/89:Sk802 av Bo Lundgren m.fl.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig lagtext
i de fall sådan krävs.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om statens ansvar för att skydda medborgarna mot
brott,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förstärkning av polisväsendet med 600 administrativa
tjänster,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om polisens resurser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utbyggnad/ombyggnad av polishögskolan,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om familjens betydelse i det brottsförebyggande
arbetet,1]

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om minskad användning av åtalsunderlåtelse och
rapporteftergift,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om villkorligt fängelse.

Mot. 1988/89

Ju805

11

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om stramare skyddstillsyn,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om strängare straff vid vanebrottslighet,

9. att riksdagen beslutar att ändra brottsbalken och lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt så att den obligatoriska villkorliga
frigivningen upphävs,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om särbehandling av intagna i kriminalvårdsanstalt,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om permissioner till intagna i kriminalvårdsanstalt,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om differentiering av olika kategorier av interner
inom kriminalvården,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bevakning av fängelsedömda,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om rehabilitering av dömda brottslingar,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder för att minska ungdomsbrottsligheten,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kriminalisering av narkotikakonsumtion,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förstärkning av tullens resurser,2]

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om en
ny påföljd benämnd samhällstjänst på sätt som anges i motionen,

18. att riksdagen hos regeringen begär en utredning i syfte att öka
rättssäkerheten i lagar gällande ekonomisk brottslighet.

Stockholm den 16 januari 1989

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Anders Björck (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Dahlberg (m)

Gunnar Hökmark (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

1988/89:So209
21988/89: Sk611

Ingegerd Troedsson (m)

Bo Lundgren (m)

Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Gullan Lindblad (m)

Sonja Rembo (m)

Mot. 1988/89

Ju805

12

gotab 16644. Stockholm 1989