Minskning av antalet ledamöter i Sveriges riksdag

Motion 2002/03:K203 av Rolf Gunnarsson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att minska antalet ledamöter i Sveriges riksdag till 249 ledamöter.

Motivering

I dag består Sveriges riksdag av 349 ledamöter. Frågan är om inte riksdagens ledamöter, utan att arbetet försämras, kan minska i antal.

Antalet politiker ser ut att öka på många områden. I Dalarna har landstinget ca 500 politiker som tillsammans har ca 800 politiska uppdrag.

Skattebetalarnas utgift för politikerna och de politiska partierna bara i Landstinget Dalarna uppgår till ca 20–25 miljoner kronor. Det betyder en utgift på ca 80–90 miljoner kronor under en mandatperiod. Med en sådan flora av politiker blir det ofta små, små detaljer som hamnar på politikernas bord. Detta har vi visat i en undersökning. Många möten innehåller ett fåtal beslutspunkter.

Siffrorna som här redovisats säger det mesta. Självklart har det höga antalet uppdrag också att göra med att den politiska majoriteten, i exempelvis landstinget, vill syssla med mycket som ligger utanför landstingets uppgift, nämligen sjukvården, liksom att man vill vara med och styra allt i detalj.

Då det gäller antalet politiker i Sveriges riksdag har jag funnit, efter mina åtta år i riksdagen, att antalet ledamöter kan minskas. Det är många av oss som finns långt ut i organisationen. Elaka tungor kallar oss för röstboskap.

Det är också en kostnadsfråga. Vi måste ställa samma krav på riksdagen som på övriga statliga förvaltningar, nämligen att ha en rationell och bra organisation.

Jag tror också att det går att minska antalet tjänstemän i många av de statliga verksamheterna. Jag tror att antalet tjänstemän inom riksdagen kan minskas, och jag tror att antalet ledamöter också kan minskas. Det nya s k förstärkta stöd som riksdagens partier tilldelades tycks ofta ha hamnat i toppen hos partierna.

Det finns dock en del frågor kring hur antalet ledamöter – oavsett hur många som det nu är – fördelas över landet. Det får inte vara så – oavsett befolkningsfördelningen i landet – att en stor övervikt av ledamöterna representerar de stora städerna. En viss kvotering – med ett fast antal ledamöter till varje län – synes vara en lösning på detta problem.

Jag som lantis känner redan i dag en stor dominans från storstäderna och områdena däromkring. Denna dominans har ökat med åren och det blir svårare och svårare för ledamöter från skogslänen att hävda sig.

Jag föreslår att antalet ledamöter i Sveriges riksdag minskas till 249, alltså en minskning med 100 ledamöter.

Stockholm den 7 oktober 2002

Rolf Gunnarsson (m)