Mobbning

Motion 2001/02:Ub435 av Erling Wälivaara m.fl. (kd)

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 11

Förslag till riksdagsbeslut 12

Mobbning 12

Vad är mobbning? 12

Mobbning är en fråga om makt 13

Mobbning bland barn 14

FN:s barnkonvention 14

Skola och fritid 14

Våld 15

Efter skolan 16

Lärarfortbildning och lärarutbildning 16

Ett rop efter vuxnas engagemang 17

Mobbning bland vuxna – att leva som man lär 17

Nollvisionen måste vara målet 18

Etiska regler 19

Kommunikation 20

En positiv miljö 20

Utforma en handlingsplan mot mobbning 21

Inför ett lagstiftat ansvar 21

Samma lag i samhället och i skolan 21

Kamratstöd 21

Rätt att omplacera mobbande och kränkande elever 21

Vidta åtgärder mot våldet på film 22

Trailrar på TV, video och på bio 22

Internets Janusansikte 22

Gemensamma insatser 23

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nollvision som mål i arbetet för att motverka mobbning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket bör utöva tillsyn över hur skolor lever upp till värdegrunden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att varje skola bör ha en plan för hur man kan omsätta skolans värdegrund i praktiken.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om information om våldets konsekvenser.

Mobbning

Under år 2000 statistikfördes 17 431 samtal från barn och ungdomar till Barnens hjälptelefon hos BRIS, Barnens rätt i samhället. Millenniets första år är ett rekordår för BRIS verksamhet: samtalen ökade med 22 procent jämfört med 1999. Den vanligaste anledningen till att barn och ungdomar ringde Barnens hjälptelefon var mobbning. 2 700 samtal innebär en ökning med 40 procent jämfört med 1999, som i sin tur ökade samtalsfrekvensen med 32 procent jämfört med 1998. 1992 var siffran 450.

Mobbning kan ta sig många olika uttryck. Minsta gemensamma nämnare för alla dess uttryckssätt är att offret utsätts för en personlig kränkning. Långvarig mobbning kan spoliera skolgången och bryta ner självkänslan. Ärren kan sitta i långt upp i vuxen ålder om de alls går ur. Mobbning tar sig inte bara påtagliga uttryck som glåpord, hot och fysiskt våld. Att vara utfryst och osynliggjord kan vara förödande för en ung människas utveckling. Till synes oförargliga gliringar kan ingå i ett plågsamt mönster. Mobbning är en personlig kränkning även i sina lindriga former. I Värdegrundsboken uttrycker en flicka i gymnasieskolan det på följande sätt:

Det är tyst mobbning som gör mest ont. Det är mobbning som inte syns och som kan hålla på i all evighet, sån som sätter ärr i ens själ för livet. Den sortens mobbning som nästan är omöjlig att stoppa. Jag vet inte vem offret är eller vem det är som mobbar. Men den finns och den känns.

Vad är mobbning?

Det är viktigt att de som arbetar mot mobbning är medvetna om vad de lägger in i begreppet. Forskaren Dan Olweus har definierat begreppet mobbning på följande sätt: Mobbning är det när en eller flera personer utsätter någon för negativa handlingar upprepade gånger och under viss tid. En negativ handling innebär att någon tillfogar en annan person skada eller obehag. Sådana handlingar kan utföras verbalt, med fysisk kontakt eller genom att skada någons personliga egendom eller indirekt genom utfrysning och isolering. Ytterst är det den som utsätts för mobbning som värderar om handlingen är negativ eller inte.

Arbetarskyddsstyrelsen benämner detta kränkande särbehandling och med brottsbalkens språk kan det i många fall benämnas som olaga hot, olaga tvång, misshandel, förolämpning, förtal och ofredande. Den som mobbar gör sig därför ofta skyldig till brott som naturligtvis kan få mycket allvarliga konsekvenser för den som utsätts men också för den skyldige.

Mobbning är en fråga om makt

Makt är en grundläggande, alltid närvarande ingrediens i alla slag av sociala relationer. Den makten är inte överförbar från en relation till en annan. I de allra flesta fall råder ett slags maktbalans. Forskarna är ganska överens om att mobbning handlar om informell maktstrategi i en social relation. Det är en social process, som skapar tillhörigheter och vi-känsla hos dem som mobbar. Den känslan utnyttjas i processen som ett instrument för både integrering och segregering, vi och dom. Mobbare är människor som söker göra sin situation hanterbar genom att skaffa sig makt över sin omgivning via mobbningsrädsla. Mobbare blir nämligen människor som inte fått utveckla sin kreativitet tillräckligt och som därför inte kan hantera sina besvikelser och frustrationer på annat sätt än att utsätta andra för kränkningar av olika slag.

Det är nästan alltid pojkar som mobbar pojkar och flickor som mobbar flickor. Man har inte kunnat konstatera att det är några skillnader i intelligens mellan offer och mobbare, däremot skillnad i självuppfattning. Mobbaren har ett mer aggressivt mönster, är dominerande och ofta fysiskt starkare samt har svårigheter att kontrollera sitt aggressiva sätt. Relationen till föräldrarna kan ofta vara negativ med brist på värme och engagemang samt att föräldrarna har ett tillåtande förhållningssätt till aggressivt beteende och även har använt fysisk bestraffning.

Det här kan betyda att aggressiva barn som tycker att kontrollen över offret är det viktigaste har svårt att förstå eller sätta sig in i offrets känslor eftersom de betyder så lite för mobbaren. Det kan medföra att mobbaren inte ändrar sitt dåliga beteende. Mobbaren tycker inte det är mödan värt att sluta mobba utan tar hellre bestraffning. Mobbaren har också större behov av att vilja dominera andra. Ibland anses orsaken till mobbning vara att de är rädda för att bli mobbade själva.

Mobbarna är dock inte säkra i den bemärkelsen att de är trygga eller jag-starka. De är snarare självsäkra, vilket är en helt annan sak. De är säkra i sin roll att vara den aggressive och starke. Mobbaren verkar ytligt sätt vara relativt populär, åtminstone i de lägre klasserna. Populariteten avtar dock med åren. Mobbaren har ofta ett par tre kamrater, medlöpare, som ger dem support, men som inte själva tar initiativ till mobbning. De ger mobbaren stöd genom att heja på honom eller att inte protestera. Både mobbare och medlöpare vet att det är fel att mobba, vilket gör att medlöparna naturligtvis är lika skyldiga till mobbningen. De flesta mobbare drabbas av skuldkänslor efteråt och för att lindra dessa försöker de bortförklara eller skylla på varandra.

Mobbaren drivs att fortsätta av offrets ökade osäkerhet och av att den som mobbas blir offentligt inkompetensförklarad och får ett mycket begränsat handlingsutrymme. Bidragande är att mobbaren ändrar reglerna beroende på situationen och att mobbningen har karaktären av en kollektiv handling. Mobbaren är ofta en ledarfigur och har av forskarna beskrivits som en artist, som skapar roligheter och får skrattarna på sin sida. Det är en situationens mästare, med en mycket god förmåga att avläsa spelet, att växla mellan olika regler och skapa nya.

Mobbning bland barn

FN:s barnkonvention

FN:s granskning av hur Sverige följer barnkonventionen, samt ett flertal andra undersökningar, har visat hur besparingar i samhället har gjort barnens situation svårare. De ökade samtalen till BRIS visar också att allt fler barn känner oro och rädsla i dagens Sverige. Fallskärmarna i barnens liv har blivit allt bräckligare och därför faller barn ibland rätt igenom samhällets skyddsnät. Detta är oacceptabelt och därför krävs nu kraftfulla insatser för att skydda barnen och ge dem goda och trygga uppväxtförhållanden.

Förverkligandet av barnkonventionen är en ständigt pågående process som måste hållas levande. Arbetet med att förankra det synsätt som genomsyrar barnkonventionen är långsiktigt. Det handlar om att ändra attityder, förhållningssätt och arbetssätt i olika verksamheter och på olika nivåer i samhället. Satsningar måste göras för att höja medvetenheten hos beslutsfattare och vuxna som arbetar med barn, samt hos barn och ungdomar själva. På så sätt kan på lång sikt barnperspektivet utvecklas så att barnens bästa verkligen sätts i centrum och barn respekteras.

Skola och fritid

Kommunaliseringen av skolan innebar att ansvaret för skolans verksamhet lades över på kommunerna. Ökad kommunal självbestämmanderätt innebär att kommunerna har större utrymme att själva fördela resurserna. Istället för länsskolnämnder och skolöverstyrelse blev det lokala politikerförsamlingar som skulle skriva skolplaner. I en stor del av skolorna, med rektorer som blev mycket ensamma i den nya ansvarsrollen, har det varit uppenbara problem. Till stor del beror detta på att resurser har saknats, besparingarna har slagit hårt mot skolans verksamhet. Detta har lett till att skolorna kan se mycket olika ut från Kiruna i norr till Ystad i söder.

I höst ger de så kallade Wärnersson-pengarna ytterligare 4,5 miljarder till skolan under de kommande tre åren. Regeringen har valt att själv detaljstyra vart pengarna ska gå. Kristdemokraterna menar att detta är olyckligt. Istället borde kommunerna få pengarna och fördela dem efter de behov som kommunen ser i skolan. Regeringen har också valt att lägga den största delen av dessa pengar först år 2003, något vi också tycker är mycket olyckligt eftersom pengarna behövs nu. De enskilda skolorna i landets kommuner har frihet att själva utforma verksamheten, vilket kräver ett medvetet barnperspektiv om man skall kunna uppfylla barnkonventionens intentioner i uttrycket barnets bästa.

Som en följd av de höga födelsetalen runt 1990 har antalet skolbarn ökat kraftigt. Vilken beredskap har kommunerna gett skolan att med begränsade resurser, både personella och ekonomiska, kunna klara av elevökningen? Har skola och rektor som bär det yttersta ansvaret (enligt Lpo 94 2:8) möjlighet att leva upp till skollagen §1:2, att den som verkar i skolan skall bemöda sig om att hindra varje försök från elever att utsätta andra från kränkande handling?

Det måste vara en självklar rätt att få känna sig trygg i skolan. Ingen elev skall på grund av handikapp, ras, språk, hudfärg, sexuell läggning eller någon annan orsak behöva känna rädsla för att gå till skolan. Det är hela vuxenvärldens skyldighet att se till att skolan är en trygg plats för våra barn. Redan när misstanke föreligger att ett barn utsätts för mobbning i skolan ska det vara rektors eller lärarnas skyldighet att informera föräldrarna om detta.

Våld

Flera larmrapporter pekar på ett ökat våld bland barn i samband med raster under skoltid och detta börjar redan från 6-årsverksamheten, vilket kan vara en konsekvens av större barngrupper och mindre personal. Det tycks också vara en del av samhällstrenden. Utvecklas våldet kan barnen konstant bli utsatta och mobbas från första skolåret med våld i form av slag och sparkar etc. Det står helt klart att allt fler barn har problem att veta var gränserna går för övervåld. Föräldrar står rådlösa inför denna brutala verklighet. Under senare år har kopplingen mellan mobbning och grövre våld och brottslighet uppmärksammats allt mer. Mobbning har gradvis utvecklats till att innefatta grövre våldshandlingar. En kartläggning av våld bland ungdomar i en mellanstor svensk stad visar att över hälften (52 procent) av åttondeklassarna som upprepade gånger mobbat andra i skolan också hade attackerat, sparkat och/eller hotat andra i gatumiljön. Det finns således anledning att varna för ett samband mellan mobbning och annat våld. BO:s uppfattning är att våld och mobbning är nära förknippade med varandra. Det är ett starkt skäl i sig till att mobbning måste motverkas och pågående mobbning avbrytas i ett så tidigt skede som möjligt.

Efter skolan

Mobbning är inte bara ett problem för skolan utan en angelägenhet för hela samhället. Det finns inga garanterat fredade zoner för barn och unga inom bostadsområdet, fritidsgården eller den organiserade fritiden, dvs i föreningar och idrottsorganisationer. Visserligen finns det inga uppgifter om hur vanlig mobbning är i dessa miljöer men en rapport från Barnombudsmannens kontakter med enskilda och organisationer tyder på att problemen är stora även inom denna sektor.

Barn avstår från att gå på fritidsgården, spela fotboll eller gå till ridhuset. Mobbade barn får därmed sämre möjligheter att vara med i olika fritidsaktiviteter. Det är beklagligt med tanke på att fritidssektorn skulle kunna vara en viktig resurs i kampen mot mobbning. Mobbningens omfattning gör att den måste ses som ett samhällsproblem. Insatserna måste därför utgå från ett helhetsperspektiv med hög medvetenhet om de bakomliggande orsakerna.

Mobbningen är delvis ett dolt problem, vilket gör det osäkert att uttala sig om den faktiska omfattningen. Ett mått på mobbningens omfattning ger Skolverkets nationella attitydundersökning bland elever i högstadiet och på gymnasiet samt deras föräldrar och lärare. I den uppger 8 procent av eleverna, 12 procent av föräldrarna och 5 procent av lärarna att de anser att mobbning är ett stort problem i skolan. Sammantaget ger statistiken för de senaste sex åren en bild av att mobbning är ett av de allvarligaste problemen i barns och ungdomars liv. Bilden av mobbningen som ett allvarligt samhällsproblem bekräftas också av Rädda Barnens kommunprojekt om barns utsatthet.

Lärarfortbildning och lärarutbildning

Under de senaste åren har mobbningen uppmärksammats allt mer, såväl i samhällsdebatten som inom skolans värld. Detta har lett till ökade insatser både i kommunerna och i skolan. Allt fler skolor har handlingsprogram mot mobbning, även om kvaliteten i dessa program är mycket skiftande liksom arbetet utifrån programmen. Utbildningar och temadagar för skolpersonal och elever har också ökat sedan början av 1990-talet. Trots detta visar undersökningar att mobbningen ligger kvar på ungefär samma höga nivå som i början på 1980-talet. Även om mörkertalet är stort, så betyder det ändå att omkring 100 000 barn och ungdomar varje år utsätts för mobbning i skolan. En orsak till det konstanta talet skulle kunna vara att lärares arbetssituation förändrats under nittiotalet, där man tvingats ta större ansvar för elevernas sociala situation samtidigt som man inte haft denna kompetens. Det är viktigt att man redan under lärarutbildningen lyfter fram dessa frågor i olika sammanhang och kurser, liksom att adekvat fortbildning återkommande ordnas. Det behövs överallt motkrafter mot mobbning.

Ett rop efter vuxnas engagemang

De mobbade efterlyser handling och engagemang, inte bara mot mobbningen som sådan utan i elevernas livssituation över huvud taget. Att arbeta med barn och ungdomar professionellt kräver ett personligt engagemang. Kristdemokraterna tror att detta engagemang finns hos skolledare och lärare, men att det minskade antalet vuxna i skolan under regeringens sparår gör deras arbetssituation ohållbar. Vi anser att detta förhållande är mycket olyckligt och måste åtgärdas snarast. Många brev från ungdomar till BO pekar också på att vuxna i skolan behöver mer kunskap om mobbning och konflikthantering. Ungdomars och barns egen uppfattning är, enligt BO, att skolpersonal som inte agerar mot mobbning indirekt är delaktig och medansvarig.

Sammanfattningsvis kan man säga att breven uttrycker ett rop efter fler vuxna i skolan och vuxnas engagemang. Många elever känner stor besvikelse över att lärarna inte har tid med dem. Samma känsla av besvikelse och otillräcklighet upplever många lärare på grund av att deras tid inte räcker till. Några ungdomar uttrycker mycket skarpt formulerad kritik medan andra snarare uttrycker en stark längtan efter vuxnas närvaro. Gemensamt har de ändå tron på vuxnas förmåga och på det personliga mötet mellan vuxna och elever, vilket är positivt.

Mobbning bland vuxna – att leva som man lär

Det finns gott om iakttagelser om vad som skapar vuxenmobbning. Hårdare villkor, större konkurrens, tilltagande tystnad, oro och rädsla att bli av med jobbet, behovet att skapa en syndabock är några exempel på detta. Empirisk forskning har ofta stressinriktning som grund: negativ stress leder till frustration, irritation, dåligt beteende och utstötningsmekanismer, desperata arbetsgivare och oklara uppsägningsgrunder. Detta kan i sin tur leda till skadade och förvirrade människor, som aldrig får skeendet klart för sig. Många som råkar illa ut får ingen hjälp, blir utslagna och kommer aldrig mer igen.

Vuxenmobbningsfrågeställningarna väcker otrevliga känslor och kan få som resultat att nya syndabockar måste utses. Av tradition kan det ses som bättre att behålla ett gammalt system som går ut på exempelvis att skaffa ursäkter för att bli av med konkurrenter. I den praktiska verksamheten har man kunnat konstatera att när kränkning förelegat, har alltid funnits såväl föregångare som efterföljare. Kränkningen är således led i ett system, t.ex. negativ stress och arbetsplatsens problem.

Brott mot mänskliga rättigheter är inte ovanliga i arbetslivet och behöver göras till föremål för undersökning. Man behöver också analysera tillämpningen av brottsbalken i arbetslivet, som kan ge prov på företeelser som förolämpningar, förtal, hot och våld och därmed glida över gränsen till brottslighet. Annan lagstiftning, vars tillämpning i arbetslivet behöver undersökas, rör meddelandefriheten och yttrandefriheten. En arbetstagare kan exempelvis åka ut ur arbetslivet på kränkande grund trots lagstadgad yttrandefrihet.

Varje människa har ansvar för sitt eget liv, för sig själv men också för andra. Det är allas ansvar att se till att alla trivs – och det är allas ansvar att motverka uppkommen mobbning. Arbetsgivaren har ett ansvar att skapa ett arbetsliv där människor kan behålla hälsa och arbetsglädje trots snabba förändringar och högt tempo. Arbetsgivaren har enligt lag en rad åtaganden, exempelvis att använda den sk internkontrollen för ett aktivt arbetsmiljöarbete.

Den som drabbas av mobbning kommer in i en allvarlig livskris som i grava fall kan leda till total utslagning från gemenskapen och arbetslivet, förstörd hälsa eller självmord. Arbetsmiljöundersökningar genomförs av Arbetarskyddsstyrelsen och SCB. 1999 redovisas att bland 14 000 personer beräknat upplever 8,7 procent att de mobbats. 1997 var siffran 8,1 procent. Därmed skulle mycket lågt räknat 250 000 vuxna mobbas. För eleverna är siffran ca 100 000 per år enligt Barnombudsmannen 2001. Många av dessa upplever sig mobbade av sina lärare. Varje år begås ett stort antal självmord på grund av mobbning.

Nollvisionen måste vara målet

Kristdemokraterna anser att samhället har ett ovillkorligt ansvar för att barn och unga skyddas från övergrepp. Det är samhällets obetingade skyldighet att skapa en trygg, utvecklande och värdig miljö för ungdomarna. Målet kan därför inte bara vara att minska mobbningen, utan måste vara att inte något barn eller någon ung människa ska utsättas för mobbning. I Sverige stadgar lagen skolplikt och i verksamheter som samhället skapar för unga människor får det inte råda minsta tvivel om att deras trygghet och välbefinnande är en prioriterad angelägenhet.

Skolan är genom skolplikten ett obligatoriskt inslag i en ung människas liv. En skolpliktig pojke eller flicka är i princip tvingad att infinna sig i skolan oavsett hur de själva uppfattar miljön. Möjligheterna att på formella vägar få beslut eller åtgärder omprövade är mycket begränsade. Eleverna är således i hög grad utlämnade åt skolledningens och den enskilda lärarens skicklighet, omdöme och inlevelseförmåga. En obligatorisk skolgång ställer följaktligen särskilt höga krav på skolans ambition att forma ett gott arbetsklimat. Man behöver inte ha stor fantasi för att föreställa sig vad det innebär att genomleva sin skoltid med ständig ångest, otrygghet och dåligt självförtroende. Mobbning berör inte bara den utsatta individen utan i själva verket våra mest centrala grundläggande värderingar och rättigheter i samhället. En nollvision för mobbningen är därför den enda rimliga målsättningen. Att slippa mobbning är en rättighet för varje ung människa. Inom EU tar man de här frågorna på största allvar. Många av EU-länderna ser över säkerheten för elever och lärare i skolan och dess omgivning. De ser över de sociala problemen i samhället som helhet och föreslår olika åtgärder, till exempel vikten av att uppföra sig med respekt för varandra.

Etiska regler

Skolan har en viktig uppgift när det gäller normöverföring och identitetsbildning. Det gäller inte bara de kunskaper som förmedlas, utan också den totala miljö som skolan utgör. Begrepp som samarbete, omtänksamhet, hjälpsamhet, generositet och gottgörelse ska vara en naturlig del i undervisningen. Lika och olika betonas. Barnen måste lära sig att göra förlåt, det vill säga i handling förlåta och inte bara säga det. Vi tror inte att detta går med mindre än att det etiska samtalet, som skapar respekt för alla människors lika värde, får ett större utrymme i all undervisning.

I läroplanen från 1994 finns redan ett starkt stöd för ett aktivt arbete mot mobbningen. Om elever och skolpersonal arbetar i linje med läroplanen kan mycket göras. I läroplanen sägs till exempel:

Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Ingen skall i skolan utsättas för mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt bekämpas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser. Skolan ska sträva efter att varje elev utvecklar sin förmåga att göra medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper och personliga erfarenheter, respektera andra människors egenvärde, tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling samt medverkar till att bistå andra människor, kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen.[...]

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

Kristdemokraterna anser att det är viktigt att värdegrunden som den uttrycks i läroplanen finns med i gemensamma dokument för förskoleklass och skola. Det är tillfredsställande att arbetet med att stärka värdegrunden i skolan har kommit igång, vilket Kristdemokraterna krävt under många år. Det är viktigt att detta arbete får fortsätta. Värdegrunden såväl som demokratin måste hela tiden vinnas på nytt.

Vi anser att läroplanerna för förskolan, grundskolan och gymnasiet skall innehålla tydliga avsnitt som handlar om värderingar. Det är viktigt att värdegrundsfrågorna ständigt lyfts fram i all undervisning för att skapa ett klimat där alla möter varandra med respekt. Vi anser också att varje kommun kontinuerligt bör genomföra fortbildning för all skolpersonal kring det avsnitt i läroplanen som behandlar skolans värdegrund, den etiska syn som har lång tradition i vårt samhälle. Varje skola bör sedan göra en plan för hur man i undervisningen och i hela skolans verksamhet, till exempel genom etiska samtal med eleverna, kan omsätta skolans värdegrund i praktiken. Många skolor har kommit en bra bit på väg i arbetet med värdegrunden, vilket är glädjande. Skolverket bör dock utöva tillsyn över hur värdegrunden omsätts i praktiken. Denna etiska värdegrund måste också ha en naturlig fortsättning i arbetslivet.

Kommunikation

Det bästa sättet att få veta vad som händer är att tala med barnen enskilt och i grupp, inte en gång utan kontinuerligt. En viktig uppgift för skolan är att utveckla barnens känsla av empati och förståelse för andra. Genom att tidigt lära barnen att tala med varandra i grupp, kritisera och berömma varandra, gör man barnen frispråkiga och toleranta.

Föräldrarna är barnens fasta punkt i tillvaron; de måste ses som en tillgång hela tiden och inte bara när det uppstår problem. Skola och föräldrar måste ha en bra kontinuerlig kommunikation så att barnet inte faller mellan stolarna om problem uppstår.

En positiv miljö

Nyckelprinciperna i arbetet mot mobbning är att skapa en miljö som kännetecknas å ena sidan av värme, trygghet, positivt intresse och engagemang från de vuxnas sida och å andra sidan av fasta och klara gränser mot oacceptabelt beteende. Detta förutsätter ett visst mått av tillsyn över elevernas aktiviteter inte bara när undervisningen pågår utan även under raster och annan fritid. De vuxna måste dessutom vara auktoriteter för eleverna och alla i barnets sociala miljö ska involveras: rektor, lärare, övrig skolpersonal, elever samt föräldrar och syskon.

Skolmiljön behöver förbättras så att skolan är en positiv, stimulerande och trygg miljö för elever och lärare. Nedklottrade väggar, inslagna skåp och allmänt förfall är ett tecken på att allt inte står rätt till. Med en sådan omgivande miljö ges eleverna signalen att ingen ser vad som händer, ingen bryr sig. Få vuxna skulle finna sig i en arbetsplats där toaletterna inte fungerar, taket läcker och heltäckningsmattan luktar mögel. En ren och snygg skolmiljö gör eleverna medvetna om sitt eget värde och om andra människors värde, vilket är en viktig del i bekämpningen av mobbning.

Larmrapporter om bristen på lärare vid höstens skolstart är oroväckande, och därför måste lärarnas arbetssituation ses över för att skapa goda förutsättningar för både elever och personal i skolan. En stabil personalsituation i förskoleklassen och grundskolan måste eftersträvas. Undersökningar bör ske i samarbete med de fackliga organisationerna hur personalomsättningen utvecklats. Skolan har utsatts för stora besparingskrav de senaste åren. Antalet lärare, skolvärdinnor, skolsköterskor, skolpsykologer och annan skolpersonal har minskat. Det leder till ett hårdare klimat när de vuxna får allt mindre tid att ta del av barnens problem. Kristdemokraterna anser det angeläget att prioritera skolans verksamhet och lägga resurser på att förbättra personalsituationen.

Utforma en handlingsplan mot mobbning

Varje förskola och skola är skyldig att utforma egna, tydliga planer för hur mobbning och våld ska förebyggas och åtgärdas. Skolverket ansvarar för att handlingsplanerna finns och tillämpas samt att skolorna har en kontinuerlig kontakt med varandra för att stödja varandra och utbyta erfarenheter. Erfarenheterna ska dokumenteras och utvärderas.

Inför ett lagstiftat ansvar

Det ska klart framgå av skollagen att skolpersonalen är skyldig att förhindra mobbning samt att anmäla till rektor om en elev utsätts för mobbning eller våld i skolan. De vuxnas ansvar måste förtydligas när det gäller mobbning och en anmälningsskyldighet för skolpersonalen skulle ge rektorn en bättre bild av den psykosociala miljön i skolan. Detta skulle kunna leda till att åtgärder sätts in på ett tidigare stadium. Samtidigt måste rektorns ansvar bli klarare både vad gäller att förebygga mobbning och att vidta åtgärder mot mobbning. Ingen tveksamhet får råda om vem som har det yttersta ansvaret. Rektorns ansvar bör anges i skollagen. Information om lag och rätt ska ges kontinuerligt.

Samma lag i samhället och i skolan

Den lagstiftning som gäller i övriga samhället skall tillämpas inom skolans område. Brott i form av kränkande behandling eller våld skall beivras. Det ska vara skolledarens skyldighet att till de sociala myndigheterna, och när så är påkallat till polismyndigheten, anmäla denna typ av brott när andra åtgärder inte hjälper. Skollagen måste formuleras så att utsatta barn bildligt talat inte kan falla mellan stolarna.

Kamratstöd

Fler modeller för kamratstöd, det vill säga ungdomar som deltar i skolans arbete och stöder elever med särskilda behov, bör utvecklas. De elever som vill ska kunna få möjlighet till handledd medling. Att träffa den som mobbat och få tala om det som skett kan vara ett sätt att läka sår. Medling är ett sätt att visa att konflikter kan behandlas och bearbetas.

Rätt att omplacera mobbande och kränkande elever

Kristdemokraterna menar att skolledningen ska kunna omplacera elever som inte rättar sig efter påpekande till särskild skolgång, där de inte kan utsätta elever eller lärare och annan skolpersonal för kränkande handlingar. Det måste klargöras mycket tydligt att det inte är den som blivit kränkt som skall behöva flytta från den skola där han/hon utsatts för mobbning. Det är mobbaren som, om inga andra åtgärder lyckas, skall förflyttas från skolan. Ofta förekommer grupptryck som den mobbande eleven behöver komma bort ifrån. En omplacering kan leda till att den mobbande eleven får en möjlighet att ändra sitt beteende och börja om på nytt. Dock måste omplacering vara den sista utvägen, och varje omplacering skall ses som ett misslyckande.

Vidta åtgärder mot våldet på film

Filmvåldet, videovåldet och de våldsamma data- och TV-spelen är idag en naturlig del av barns och ungas vardag. Detta spelar en allt större roll som normöverförare. Barn påverkas starkt av dessa intryck och har ibland svårt att skilja på verklighet och fantasi. Flera åtgärder finns redan i dag för att motverka filmvåldets verkningar. Forskning bedrivs på området, de filmer som visas på biograferna förhandsgranskas men vi anser att mer kunskap behövs om hur exempelvis dataspel påverkar barn. Våldsskildringsrådet har till uppgift att informera och sprida kunskap bland lärare och barnomsorgspersonal om hur medievåldet påverkar barn. Vi anser att en översyn av dess verksamhet behöver göras och direktiven förtydligas. Nordicom i Göteborg samlar in och sprider kunskap om hur barn och ungdomar påverkas av våldet i medierna. Nordicoms arbete har rönt stor uppmärksamhet internationellt och behöver uppmärksammas mera också på det nationella planet.

Trailrar på TV, video och på bio

Trailrar är den programtyp på TV som innehåller störst andel våld. Trailrar sänds 30 timmar i veckan, att jämföra med nyheter som sänds 34 timmar i veckan och sport som sänds 23 timmar i veckan. TV1000:s trailrar består till 50 procent av våld. Kristdemokraterna anser att själva trailern ska beskriva det kommande programmet på ett sakligt sätt. Varken program eller reklam för ett program med våldsinslag ska visas under de tider på dygnet då barn kan förväntas vara uppe.

Internets Janusansikte

Barn utsätts i dag både i hemmen och i skolan för påverkan via Internet. Internet gör det möjligt att snabbt komma åt olika våldssekvenser. Därefter kan man ladda ner sekvenser ur våldsfilmer eller sekvenser där kvinnor förnedras. Barn och ungdomar får genom detta en felaktig bild av hur vi ska leva med och behandla varandra. Detta är ett stort problem i samhället och det är viktigt att föräldrar och andra vuxna är medvetna om genom vilka kanaler våld kan spridas.

En rapport sammanställd av det amerikanska företaget Ipsos-Reid visar att sexuella trakasserier på Internet är mycket vanligt. BRIS har nyligen låtit undersöka allmänna trakasserier och mobbning på chatsidor och via e-post. Det visar sig att det förekommer i Sverige och är ett problem, men att den utsatte antingen byter konto eller att denne begär hos operatören att den trakasserandes konto stängs. BRIS undersökning visar samtidigt att Internet har ett positivt värde för mobbade. Internet blir en säkerhetsventil där man kan umgås utan krav på utseende, kläder m.m.

För att förhindra att unga flickor och pojkar utsätts för trakasserier krävs mycket information om hur man ska hantera situationen om man blir utsatt för detta. Kommuner måste ta sitt ansvar och de lokala brottsförebyggande råden har här en viktig funktion.

Gemensamma insatser

FN:s konvention om barnens rättigheter artikel 3:3 säger att konventionsstaterna skall säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal och lämplighet samt behörig tillsyn. Vi är övertygade om att det går att vända trenden om gemensamma globala åtgärder vidtas. Lagstiftningen måste utformas så att den är teknikneutral. Övergrepp är övergrepp om det visas på TV, video, i dataspel eller laddas ner från Internet. Genom kraftfulla insatser och personligt engagemang kan vi minska mobbningen och på så sätt ge barn och ungdomar en lyckligare uppväxt.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 4 oktober 2001
Erling Wälivaara (kd)
Inger Davidson (kd)	Yvonne Andersson (kd)
Magda Ayoub (kd)	Sven Brus (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)	Lars Gustafsson (kd)
Ulla-Britt Hagström (kd)	Dan Kihlström (kd)
Kenneth Lantz (kd)	Maria Larsson (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)	Désirée Pethrus Engström (kd)
Chatrine Pålsson (kd)	Fanny Rizell (kd)
Rosita Runegrund (kd)	Ingvar Svensson (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)