Mobiltäckning i katastroflägen

Motion 2005/06:T390 av Margareta Andersson och Agne Hansson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mobiloperatörernas ansvar för att mobiltelefoner skall kunna användas i katastroflägen.

Motivering

I samband med stormen Gudrun i vintras blev vi som drabbades av den medvetna om att mobiltelefonsystemet inte var att lita på i sådana katastroflägen. När tsunamikatastrofen drabbade Thailand kunde svenska myndigheter och anhöriga få kontakt med drabbade svenskar långt bort tack vare att mobiltelefonsystemet fungerade. Det var tacksamt för dem som på det sättet kunde komma i kontakt med sina anhöriga.

I Sverige fungerar detta inte alls. Dels är det för liten täckningsgrad, dels slås nätet ut. På en del platser i de områden där det fanns täckning var det tyst i mobiltelefonerna i många dagar och det gjorde kontakterna med omgivningen svåra för dem som var drabbade. Dessutom var det i inledningsskedet problem för räddnings- och hemtjänstpersonal att hålla kontakt med arbetsledning och andra.

Problemet berodde på att det inte fanns reservkraft vid mobilmasterna utan när elnätet blev utslaget så tystnade också mobiltelefonerna. De allra flesta som har mobiltelefon har litat på att om det bara finns täckning så kommer systemet att fungera. Det var en obehaglig överraskning att så inte var fallet.

Så småningom kunde operatörerna ställa dit reservkraftverk vid masterna men då blev de på sina ställen stulna. Det gjorde att det tog ganska lång tid innan trafiken kom igång igen.

För att en sådan händelse inte skall upprepas bör samhället ställa ett större krav på operatörerna att ha reservkraftverk i anslutning till mobilmasterna och att de också är skyddade för stöld och åverkan. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 27 september 2005
Margareta Andersson (c)	Agne Hansson (c)