Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan
Tillbaka till dokumentet

Modern jämställdhetspolitik

Motion 1998/99:A802 av Carl Bildt m.fl. (m)

1 Sammanfattning
Moderata samlingspartiet föreslår en ny inriktning av
jämställdhetspolitiken så att den bidrar till att självständiga kvinnor och
män själva kan forma sin tillvaro enligt egna önskemål och behov.
Politiken kan inte och skall inte styra människorna i deras vardag utan
dess uppgift är att skapa möjligheter och mångfald.
Den moderna jämställdhetspolitiken inriktas på att lösa de problem som
svenska kvinnor i stor utsträckning brottas med idag. Vi vill göra det möjligt
att räcka till i vardagen - att få bättre förutsättningar att kunna kombinera
familjelivet och skötseln av hemmet med förvärvsarbetet. Vi vill också göra
det möjligt för alla dem, som för närvarande är inlåsta i de monopol som den
offentliga sektorn i praktiken har på starkt kvinnodominerade verksamhets-
områden, att få en arbetsmarknad i ordets rätta bemärkelse.
Moderata samlingspartiet ser flera områden där politiska åtgärder är
möjliga för att underlätta för jämställdheten. För det första, skattesystemet.
Genom sina orimliga effekter tvingar det in många i ett bidragsberoende som
är både otryggt och ovärdigt ett civiliserat samhälle. Det är nödvändigt att
sänka skatterna och få bort de extrema marginaleffekterna för att kvinnor och
män ska vara ekonomiskt oberoende, kunna leva på sin lön och överblicka
sin situation.
För det andra, den offentliga sektorns monopol som skapar otrygghet och
inlåsning. Bristen på alternativa arbetsgivare, långa beslutsgångar, i det
närmaste avsaknad av karriärvägar och låga löner gör tillvaron osäker. Vi
anser det nödvändigt att bryta monopolen för att komma tillrätta med de
uppenbara brister som finns inom vård och omsorg, men också för att kunna
skapa en friare arbetsmarknad för kvinnor. Ett slopande av de offentliga
monopolen skulle medföra en väsentlig ökning av kvinnligt företagande. Vad
vore naturligare än att kvinnor startar eget inom just sådana områden som
vård, undervisning och barn- och äldreomsorg, där så många har sin
utbildning och yrkeserfarenhet?
För det tredje, vi vill snarast genomföra en skattereduktion för hemnära
tjänster. Alltför många dignar under dubbla arbetsbördor och dåligt samvete.
En modern jämställdhetssyn tar inte sin utgångspunkt i att någon måste vara
underordnad någon annan. Socialdemokraternas hållning i frågan avspeglar
ett förakt för traditionellt kvinnoarbete. En rapport som presenterades av
Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna i mars 1998, visar en
potential på många tiotusentals nya jobb inom denna sektor.
För det fjärde, familjepolitikens uppgift är inte att planera och bestämma
över familjers vardag, utan att göra det möjligt för familjerna att själva
avgöra hur de vill fördela uppgifterna. Vi vill betona vikten av föräldrars
engagemang, men samtidigt understryka att det också måste vara ekonomiskt
möjligt att ge uttryck för detta engagemang. Socialdemokraternas familje-
politik går i allt för stor utsträckning ut på att ge pekpinnar och utöva styr-
makt. Vi vill återföra makten till familjen.
Utöver dessa områden, som kan styras genom politiska beslut, finns det
åtskilligt att göra. Motionen gör inte anspråk på att vara heltäckande kring
jämställdheten ur alla perspektiv. Jämställdhet är främst en fråga om attityder
och värderingar, vilket gör att mycket av arbetet måste ske långsiktigt. Vi
tror att mycket av det måste börja i hemmet och familjen, men också i
skolan, där många värderingar läggs fast. Denna motion tar förutom nämnda
områden upp jämställdhetsarbetet utifrån andra perspektiv såsom integra-
tionspolitiken, handikappade och sjuka samt kvinnors villkor i EU.
2 Verklig jämställdhet - vad innebär det?
Verklig jämställdhet handlar om att alla skall ges samma möjligheter i
livet. Det handlar primärt om rättvisa mellan individer, och inte mellan
kön.
Lagarna måste garantera att ingen diskrimineras på grund av sitt kön, vare
sig lönemässigt eller i andra hänseenden. Men lagstiftning räcker inte.
Fortfarande finns många attityder och invanda beteendemönster som måste
synliggöras. Internationellt sett har Sverige kommit en bit på väg, men
många problem finns kvar.
Om jämställdheten i Sverige på allvar skall kunna stärkas krävs en politik
som på viktiga områden ökar friheten i samhället och som ger kvinnor och
män den frihet och det självbestämmande som är en viktig förutsättning för
jämställdhet. Det krävs en politik där människor genom arbete, företagande
och ökad mångfald kan göra samhället rikare och mer flexibelt.
Moderna familjer vill kunna planera sin tid och ta ansvar för sina barn. Det
kräver möjlighet att kunna försörja sig själv, att kunna dela på hemarbetet
och att ha likvärdiga möjligheter på arbetsmarknaden.
Socialdemokraterna saknar en modern jämställdhetspolitik.
Detta ändras inte genom storstilade deklarationer i regeringsförklaringar
eller genom symbolpolitik. Om jämställdheten skall kunna stärkas måste
kvinnor ges de möjligheter många män idag tar för givna. Politiken måste
göra det möjligt för både kvinnor och män att räcka till i vardagen.
2.1 Problemformuleringen
Innan man formulerar lösningar, måste man först ta reda på vari
problemen ligger. De politiska partierna kan stundom vara överens om
att ett samhällsfenomen inte är bra. Men att nå enighet om varför det inte
är bra eller vad man ska göra för att komma tillrätta med det är svårare. I
diskussionerna kring jämställdhet (liksom alla andra områden) är det
därför viktigt att hålla ordning på den problemformulering man utgår
ifrån.
Vår utgångspunkt i jämställdhetsfrågor är att varje kvinna och man ska ha
samma möjligheter i samhället. Fakta visar att det inte är så på olika
områden. Vi anser att det är viktigt att synliggöra och diskutera kring dessa
fenomen, för att motverka de krafter som försvårar för jämställdhet som en
naturlig del av samhället.
Vi väljer att utgå från människors vardag, snarare än ett politiskt perspek-
tiv ovanifrån. Det gör att många av de förslag vi för fram syftar till att
underlätta för kvinnor och män att välja en jämställd tillvaro. Med det menar
vi inte att man får välja mellan antingen en brännmärkning från regeringen
eller en färdigpaketerad lösning med exempelvis endast en skattesubven-
tionerad barnomsorgsform, lika lön oavsett arbete, en centralt bestämd
arbetstid och så vidare. Med begreppet "välja jämställdhet" menar vi att de
politiska besluten ska underlätta för individerna, ensamt eller i samförstånd
med make/maka/sambo/särbo, att kunna styra sin egen vardag och
kombinera arbete med familj och fritid efter egna önskemål, och att inget i de
system vi bygger gemensamt hindrar detta.
Det gör att vi tycker att det ur jämställdhetssynpunkt är mindre
bekymmersamt om det rent statistiskt finns få kvinnliga yrkesverksamma
inom ett område, men desto mer allvarligt om det är så att könstillhörigheten
i sig är grunden för att få kvinnor antas till utbildningen och/eller rekryteras
till yrket. Församlingar med enbart kvinnor fungerar annorlunda än
församlingar med bara män. I båda fallen saknas ofta viktiga kunskaper och
perspektiv. Vi anser dock inte att det är något som ska förändras genom
lagstiftning eller politiska beslut motiverat av jämställdhetsskäl.
Moderaterna bygger inte sin världsbild på idén att den manliga halvan av
Sveriges befolkning systematiskt skulle förtrycka den kvinnliga halvan. Vi
vill heller inte att dagens jämställdhetspolitik ska bygga på att nu levande
män får ta skulden för alla oförrätter som någonsin drabbat kvinnor. Det
oroar oss att regeringen tyckts anamma den radikalfeministiska hållningen,
som utgår från könskampsperspektivet.
Vi tycker att det är mer fruktsamt att diskutera hur vi i dag och i framtiden
ska utforma den moderna jämställdhetspolitiken. Vi kan inte skriva om
historien. Men vi kan påverka framtiden. Politiker skall inte lägga sig i hur
kvinnor och män väljer att leva eller hur en familj utformar sin vardag.
Sådana politiska pekpinnar motarbetar aktivt en modern jämställdhet. Den
politiska uppgiften är att skapa möjligheter för jämställdhet.
2.2 Mainstreaming - ett mångtydigt begrepp
Vid FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 lanserades och befästes
begreppet mainstreaming. Det har på svenska översatts till att både
kvinnliga och manliga erfarenheter och synsätt skall finnas med i
planering, bedömning och genomförande vid förändringar i samhället.
Detta begrepp anammades av i princip samtliga deltagare, och av
samtliga svenska riksdagspartier. Vad innebär det i praktiken? För oss
moderater innebär det att det krävs att jämställdhetsperspektivet på ett
naturligt sätt ska beaktas i allt förändringsarbete.
Socialdemokraterna har talat om att synsättet mainstreaming innebär "att
jämställdhetsfrågor inte kan behandlas enskilt eller vid sidan av ordinarie
verksamhet". Denna slutsats bekräftas inte av Socialdemokraternas eget
agerande. Man serverade under förra mandatperioden ett helt batteri med
särskilda åtgärder riktade mot kvinnor och pläderade för positiv
särbehandling. Ofta lanseras och finansieras olika projekt med syftet att öka
jämställdheten, men de är ofta enbart inriktade på att hålla olika särskilda
kvinnoprojekt under armarna.
Exempel på detta är de 460.000 kronor i årets budget som regeringen
tilldelat SAMS - Samverkansforum för kvinnor i Sverige. SAMS är en
organisation där kvinnliga organisationer och partier ingår, men det är långt
ifrån ett heltäckande nätverk. Syftet med medelstilldelningen är att "öka
kunskapen i internationellt jämställdhetsarbete och utveckla kontakterna med
nordiska, europeiska och internationella organisationer och nätverk inom
jämställdhetsområdet". Sällan utvärderas resultaten av dylikt stöd.
Förutom stöd till andra liknande projekt avser regeringen att tillsätta en
utredning som ska utforma ett konkret förslag för jämställdhetsmärkning -
en idé som förra jämställdhetsministern Ulrica Messing låtit göra förstudier
om. Från Socialdemokraternas sida handlar det mer om riktade projekt än en
integration av jämställdhetsperspektivet på samtliga områden. Jämställdhets-
aspekter lyfts sällan fram i huvuddelen av de förslag som presenteras.
Vi befarar att den vunna marken mycket snabbt kan förloras om man sätter
mål som kräver hastiga lösningar. Så kallade jämställdhetsprojekt har
tenderat att klinga av när projekttiden eller de tilldelade medlen är slut. Hur
skall vi kunna förvänta oss att jämställdhetsaspekterna blir ett naturligt
inslag
inom alla samhällsområden, om vi hela tiden förutsätter att ingenting sker
utan att staten tillskjuter särskilda projektmedel eller erbjuder annan sär-
behandling?
3 De fyra gångna åren
När den förra socialdemokratiska regeringen tillträdde i oktober 1994
hade den långtgående ambitioner för jämställdheten. Regeringens arbete i
dess helhet skulle underställas ett jämställdhetsperspektiv och varje
förslag skulle vara föremål för en granskning från jämställdhetssynpunkt.
Tyvärr är det ofta ett långt steg från de storordiga ambitionerna till
människors vardag. I vardagen spelade deklarationerna från regeringsför-
klaringen i oktober 1994 en marginell roll. Möjligheterna blev inte fler och
friheten blev inte större. Jämställdheten har gått bakåt på viktiga områden
under mandatperioden. Det är framförallt på tre områden där föga eller inget
har gjorts för att öka friheten och jämställdheten i vardagen för vanliga
kvinnor och män.
För det första gäller det jobben och företagandet. Det blev i stort sett inte
fler jobb under mandatperioden, och kvinnojobben har blivit färre under de
senaste åren. Den kvinnliga sysselsättningen är inte högre i dag än vad den
var för fyra år sedan. På tre år har det försvunnit cirka 50.000 kvinnojobb
(2:a kvartalet 1998 jämfört med samma period 1995). Den svaga
förbättringen på arbetsmarknaden ligger enbart på typiskt manliga jobb.
För det andra gäller det möjligheterna att klara sig på en egen lön. Under
förra mandatperioden genomfördes kraftiga skattehöjningar även för
låginkomsttagare. Bidragsberoendet ökade särskilt för kvinnor. Fler kvinnor
än män gör idag socialbidragsdebut. Det får till följd att många kvinnor
tvingas leva med ovissheten inför konsekvenserna av de politiska beslut som
fattas. Det som tidigare var ett beroende av den egna mannen har idag
utvecklats till svenska kvinnors direktberoende av staten och kommunen.
För det tredje har regeringen motsatt sig varje liberalisering av sektorn för
hushållsnära tjänster. Man har låtit i grunden fördomsfulla föreställningar om
denna del av arbetsmarknaden diktera politiken. Kvinnor som tyngs ner av
dubbelarbete har utestängts från möjligheten att få avlastning och hjälp
samtidigt som en väg för kvinnligt företagande har stängts.
3.1 Konkreta försämringar
Under den förra mandatperioden försämrades bostadstillägget för
pensionärer. Kvinnorna drabbades särskilt av att efterlevandepensionen
försämrades.
Under den förra mandatperioden slopades vårdgarantin och vårdköerna
växte sig stora på många håll. Kvinnor kan idag tvingas vänta i över ett år på
operation för inkontinens på Karolinska Sjukhuset. I Stockholm hindrades
nya gynekologer från att etablera sig och därmed stryptes valfriheten för
kvinnor. Socialdemokraterna i Stockholm har också lagt ned två mycket
omtyckta BB-avdelningar och en barnakutmottagning så att det blev full-
ständigt kaos i barnsjukvården.
Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning är sysselsättningsgraden lägre för
kvinnor än på mycket länge och fortsätter att sjunka. Fler och fler kvinnor
görs alltså beroende av det offentliga för sin försörjning. Förslagen om hur
nya arbeten skall komma till stånd lyser med sin frånvaro.
Den förra regeringen hade en miljöminister som såg som sin främsta
uppgift att beskatta bilisterna. Därmed försvårade man för tusentals kvinnor
som behöver bilen för att vardagen skall fungera. I stressen mellan arbetet,
ICA-affären, hämtningen av barn i skolan och på dagis, hemmet, stallet och
fotbollsträningen är bilen oumbärlig.
Dessutom upplever och erfar allt fler en ökad brottslighet i samhället vilket
har tagit sig konkreta uttryck i fler anmälningar om våldsbrott. Moderaterna
vill göra det möjligt för kvinnor och män att känna trygghet i samhället. I en
motion av Carl Bildt m.fl. utvecklas våra förslag kring detta (1998/99:Ju904
Hemfrid, gatufrid, kvinnofrid m.m.).
På samtliga av dessa ovan nämnda områden har kvinnliga politiker stått
vid rodret. Trots att vi till formen sett världens mest jämställda regering, har
vi sett en politik som är påtagligt kvinnofientlig. Socialdemokraternas
jämställdhetspolitik går ut på att skapa kulisser för att dölja att de låser
fast
kvinnor i systemberoende och otrygghet. Till syvende och sist handlar det
om vilken sakpolitik som förs. Där har Socialdemokraterna misslyckats.
När den nya socialdemokratiska regeringen nu tillträtt borde den gå ifrån
storvulna formuleringar till att ödmjukt ta sig an uppgiften att bereda väg för
reell och inte bara formell jämställdhet.
4 Kvinnligt och manligt i skola och högre
utbildning
"En flicka ska vara tyst och hjälpsam på lektionerna. Om jag inte kan
ska jag kunna få hjälp av henne." (pojke åk 6)
"Killar ska inte vara lata, dom ska vara duktiga både hemma och i
skolan, inte sitta och lata sig på lektionerna och störa andra." (flicka åk
6)
Redan mycket tidigt har vi lagt fast beteendemönster efter det kön vi
tillhör. Tänk på hur man tilltalar små barn! En pojke och en flicka
bemöts med helt olika tonfall, förväntningar och tilltal. "Lilla gumman"
är inget ovanligt tilltal för en flicka, liksom "vilken stor duktig pojke"
inte är det för en pojke. När barnet ramlar och slår sig tröstar vi flickan
och pojken på olika sätt.
I skolan fortsätter mönstret. Citaten ovan är hämtade ur antologin Visst är
vi olika! som behandlar likheter och olikheter mellan flickor och pojkar och
deras olika villkor och förutsättningar i skolan. Antologin gavs ut av
Arbetsgruppen Kvinnligt och Manligt i skolan, en grupp som tillsattes av den
borgerliga regeringen under ledning av Chris Heister (m). Citaten speglar en
del av den bild pojkar och flickor har av varandra, och vilka förväntningar
man har. I antologin ger ett tiotal forskare på området belägg för att det
verkligen är stora skillnader mellan pojkar och flickor i klassrummet. Det
leder exempelvis till olika lärarbemötande, synlighet och språkutveckling.
Bland annat slogs fast att:
- flickor ställer fler frågor och ger fler svar vid behandling av analytiska
frågeställningar
- den manliga och kvinnliga läraren betyder olika saker för eleverna
enbart utifrån lärarens könstillhörighet
- flickor och pojkar tilltalas olika; pojkar bemöts mer "vuxet" av läraren
och får rätten att göra utvikningar från ämnet, ge synpunkter och
erfarenheter medan flickorna får rollen att leverera korrekta skolanpassa-
de svar. Det ger pojkarna mer erfarenhet av att uppträda aktivt på en
offentlig nivå (offentlig i den mening att hela klassen lyssnar) och
därmed en förberedelse inför vuxenlivets offentlighet.
- läraren talar ljusare och mjukare till flickor och mörkare, hårdare, mera
krävande och pådrivande till pojkar
- skolan är anpassad efter pojkarnas mognadsutveckling
- flickor mognar snabbare
- flickor tar tidigt på sig en modersroll och städar pojkarnas bänkar, håller
ordning på väskor och dylikt
- flickorna har svårt att komma till tals
- pojkarna har svårt att lyssna på flickorna
- läraren ägnar ofta mer tid åt pojkarna och inte sällan för att upprätthålla
disciplinen i klassrummet
- inlärning sker på olika sätt av flickor och pojkar
Sentida forskning visar att flickor och pojkar har olika inlärningsfaser
och inlärningssätt. Bland annat varnar professor Sten Levander för att
skillnaderna i kunskaps- och mognadsutveckling förstärks i den svenska
skolan. Levander hävdar att denna förstärkning sker till pojkarnas fördel.
Jämställdhetsarbetet måste grundas på kunskaper om skillnader, likheter
och olikheter mellan könen och könstillhörighetens betydelse i skolan och bli
en pedagogisk fråga snarare än en moral- eller attitydfråga. Vi anser också att
de nya forskningsrönen bör föranleda att man utnyttjar den möjlighet som
finns att bedriva undervisning i enkönade grupper där så är lämpligt.
I skollagen står det "att alla barn och ungdomar, oavsett kön, skall ha lika
tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet".  Därutöver finns andra
riktlinjer och direktiv rörande skolan som tar upp jämställdheten mellan män
och kvinnor. Jämställdhetsforskningen visar tydligt att det återstår en del att
göra innan det kan sägas råda jämställdhet i skolan. Vi anser att en modern
jämställdhetspolitik inte söker förneka eller utplåna de skillnader som kan
finnas mellan flickor och pojkar vid olika åldrar, utan istället frågar hur
skolan skall kunna ta hänsyn till dem, för att därigenom ge varje individ
möjlighet att utveckla sin fulla potential.
Moderaterna anser också att en modern jämställdhetspolitik inte stannar
vid att konstatera den procentuella fördelningen mellan könen i olika yrken
och utbildningsvägar utan att också fråga sig varför. Annars riskerar
jämställdhetssträvandena att stanna vid en ytlig matematisk beräkning. För
att hitta och komma tillrätta med de verkliga problemen krävs att man
undersöker hur undervisningen går till, hur skolan arbetar, när olika
kunskaper och ämnen introduceras i tiden och hur arbetsformerna i skolan
kan gynna eller missgynna endera könet.
4.1 Valfrihet och mångfald en förutsättning
Redan i skolan måste den grundläggande attitydpåverkan ske som kan
bana väg för ett jämställt samhälle. Hänsyn skall tas till varje enskild
elevs särart, förmåga och kunskaper. Det är ett av skälen till att vi
föreslår en nationell skolpeng, som gör det möjligt för varje flicka och
pojke att välja skola utifrån egna förutsättningar och önskemål.
Individuell skolstart och studieplan borde bli en rättighet snarare än ett
besvärligt undantag.
Läraryrket har blivit ett kvinnodominerat yrke, i synnerhet vad gäller de
lägre årskurserna. Detta behöver inte vara negativt, men det är önskvärt att
fler män söker sig till yrket. Skälen är flera. Barn behöver både manliga och
kvinnliga förebilder. Skolan behöver både kvinnliga och manliga kunskaper
och erfarenheter. Läraryrket har under de senaste decennierna fått sänkt
status med lägre löner, lärarbrist, tomma platser på lärarutbildningarna och
andra negativa effekter. Det är direkt skadligt för ett samhälles utveckling
eftersom lärarna är ett av demokratins och det civiliserade samhällets
viktigaste instrument - de förmedlar kunskap och ska hjälpa eleverna att
grundlägga värderingar och kritiskt tänkande.
Vi anser att skolan måste arbeta med jämställdhet som en pedagogisk
fråga. Flickor och pojkar måste få samma utrymme och utvecklings-
möjligheter i skolan. De som arbetar i skolan behöver kunskaper om likheter
och skillnader mellan flickors och pojkars utveckling. Kanske också svaret
på frågan varför högre utbildning och arbetsmarknad är så könssegregerad
finns redan i tidiga levnads- och skolår. Det är därför viktigt att forskning,
synliggörande och kartläggning om flickor och pojkar görs kontinuerligt och
i ständigt utbyte med lärarutbildning och pedagogisk verksamhet.
4.2 Att synliggöra problemen i tid
Att jobba med frågor som handlar om människors värderingar innebär att
man ständigt måste revidera såväl den världsbild man har som idéerna
om vilka åtgärder som är bäst för att komma tillrätta med problemen.
Världen är föränderlig och påverkas hela tiden av olika vägval.
För oss handlar frågorna kring jämställdhet mycket om att synliggöra och
att våga ställa frågor. Först därefter kan svaren komma. Vi tror också att det
är viktigt att unga människors upplevelser av jämställdhet präglar deras sätt
att leva och agera senare i livet.
Flera undersökningar visar att många ungdomar är oroliga inför framtiden
och kring självbilden. Ett samhälle som präglas av sådan oro blir varken
tryggt eller framgångsrikt. Det borde vara självklart att unga människor
under sin uppväxt kan känna trygghet och självförtroende eftersom det
lägger grunden för ett stabilare samhälle. Ungdomars rastlöshet eller i viss
mån framtidsoro är inte något helt nytt, vissa skulle till och med hävda att det
är naturligt. Men aldrig tidigare har så många barn växt upp i familjer med en
eller två arbetslösa föräldrar. Cirka 230.000 barn i Sverige idag har minst en
arbetslös förälder.
Sverige har också en internationellt sett mycket hög frekvens av
skilsmässor. Även det påverkar de ungas trygghet i negativ riktning. En
tredjedel av alla unga människor födda 1974 har dessutom någon gång varit
beroende av socialbidrag, vilket minst sagt är oroande - inte bara för dessa
individer utan också för samhällsutvecklingen i stort.
En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk. Och vi tror att det är
nödvändigt att synliggöra de svaga länkarna för att Sverige ska kunna bli ett
alltigenom starkt och positivt land. Något som vi moderater vill peka på är
att många unga flickor mår psykiskt dåligt idag. Några av de tendenser vi
kan se i vårt samhälle som oroar oss djupt är:
- Allvarliga ätstörningar som bulimi och anorexia sprider sig. Det är
sjukdomar som har sin grund i en dålig självbild, och drabbar nästan
uteslutande flickor.
- Antalet självmord bland kvinnor mellan 15 och 25 år i Stockholm har
fördubblats sedan 1982.
- Av svenska 14-åringar har 45 procent av flickorna och 15 procent av
pojkarna funderat på att begå självmord.
- Många pojkar har ett sätt att tilltala de jämnåriga flickorna som är
mycket nedvärderande. Detta är något som förekommer långt ner i
åldrarna. Tonen är mycket rå och det förekommer ofta svordomar och
könsord. Vi anser att det är oerhört viktigt att ta tag i detta och stävja
sådana tendenser redan vid mycket unga år. Det är för sent att bekymra
sig över detta när symptomen uppträder i arbetslivet.
Dessa exempel är symptom på att något är fel. En av förklaringarna finns
i de system som gör det svårt för vuxna att vara närvarande under sina
barns uppväxt - att räcka till. Anmärkningsvärt är rapporter om hur få
minuter om dagen barn och föräldrar talar med varandra, att de
gemensamma måltiderna blir allt färre i många familjer och det tydliga
behov många barn har av positiva manliga förebilder. Det senare
manifesterat bland annat av att många unga med problem drömmer om
att bli polis.
 Vi har ingen färdig lösning på dessa allvarliga frågor. Det går inte att
lagstifta bort ätstörningar. Men vi tror att det är viktigt att vi så tidigt som
möjligt kan synliggöra mer eller mindre dolda problem för att samhället ska
kunna sätta tydliga gränser, erbjuda så mycket relevant hjälp och stöd som
möjligt och inte minst för att kunna arbeta förebyggande.
4.3 Bristande jämställdhet i högre utbildning
60 procent av de sökande till högre utbildning är kvinnor och 56 procent
av dem antas. Bland de examinerade (120 p eller mer) är 59 procent
kvinnor. Bland de nyantagna till forskarutbildningen är 40 procent
kvinnor. Av de doktorsexaminerade är 32 procent kvinnliga. Bland
lektorerna är 22 procent kvinnor.
Endast 8 procent kvinnor är professorer. Någonstans på vägen händer
något. Den enkla förklaringen skulle vara att kvinnor föder barn och därför
inte tar sig vidare i karriären. Det har säkert sin påverkan men
undersökningar inom den akademiska världen visar att det finns fall där
kvinnor blir direkt missgynnade av kriterierna för avancemang, oavsett om
man har barn eller inte. Förklaringen ligger, menar forskarna Agnes Wold
och Christine Wennerås, i de dolda strukturerna i det akademiska systemet.
Det är både formella och informella meriter som värderas vid rekryteringen
till högre tjänster. Och då väljer män män.
Det kommer också rapporter från datavetenskapliga utbildningar där
många kvinnliga studenter hoppar av. I en artikel sägs detta bero på att
kvinnorna inte trivs med den förhärskande manliga datakulturen och att de
inte blir tagna på allvar, varken av manliga studenter eller av manliga lärare.
79 procent av studenterna på tekniska högskolor är män. Detta är
sammantaget något som bör leda till att man uppmuntrar kvinnor att i större
utsträckning söka sig till naturvetenskapliga utbildningar. Det kan dock inte
bara vara en uppgift som handlar om rekrytering utan också att ändra
problematiska strukturer inifrån.
Det finns skillnader i hur utbildningen ger utslag i arbetslivet. 24 procent
av de manliga civilekonomerna når toppositioner medan endast 5 procent av
de kvinnliga gör det. 13 procent av männen med humanistisk examen blir
toppchefer, 3 procent av kvinnorna.
Just nu ökar antalet kvinnliga professorer. Det är ett resultat av förre
utbildningsministern Carl Thams införande av nya professurer - man ska
tillsätta 32 professorer av underrepresenterat kön fram till år 2008. Detta var
en rejäl björntjänst mot kvinnliga akademiker och en tydlig signal från
regeringen som befäster en syn på att kvinnor inte kan komma fram av egen
inneboende styrka och kraft.
Det är bra om det finns både kvinnor och män inom den akademiska
forskarvärlden. De kvalificerade bedömningar som ska göras vid tillsättandet
av tjänster ska bortse från vilket kön den sökande har. Det är naturligtvis
viktigt att man löpande utvärderar och diskuterar de kriterier man använder
sig av. Dold diskriminering får inte förekomma.
Det är en stor skillnad mellan att främja jämställdhet och att kvotera eller
bestraffa fram önskvärda fördelningar beträffande könsrepresentationen.
Regeringens inställning där man hotar med frysta anslag för de högskolor
som inte uppnår den matematiska jämställdheten är oacceptabel. Vår
utgångspunkt är att kompetensen skall avgöra vem som tilldelas en
akademisk tjänst. Är den kvinnliga och manliga kandidaten lika meriterade
bör tjänsten tillfalla det underrepresenterade könet.
Målstyrning är ett bra redskap att använda för att driva förnyelsen framåt.
Men målen ska beslutas på rätt nivå i utbildningssystemet. Regeringen anser
att den är mer kompetent och lämpad att ange kvantitativa mål för
jämställdhetsarbetet än vad universitet och högskolor är. Vi moderater håller
inte med. Kompetensen och kunskaperna om forskningsområden, lämplig
personal och resursfördelning finns i forskarvärlden. Vi utgår från att det
finns ett seriöst intresse för att tillvarata både kvinnors och mäns kompetens.
4.4 Unga kvinnor förlorare?
En nyligen presenterad undersökning från Arbetsmarknadsstyrelsen visar
att bland unga människor har 56 procent av männen ett heltidsarbete
medan endast 26 procent av kvinnorna har det. Det tycks vara generellt
svårare för kvinnor att få heltidsjobb. Detta gör att kvinnorna får söka sig
till studier istället. Många går till det så kallade kunskapslyftet.
Många utnyttjar kunskapslyftet för att läsa upp sina kunskaper till
motsvarande treårig gymnasiekompetens som de kan använda för att gå
vidare till högre studier eller arbete. I den meningen anser Moderaterna att
utbildningen väl uppfyller ett syfte och vi lägger också en hel del platser i
våra förslag på denna utbildningsform fram till 2002 då försöksverksamheten
ska utvärderas.
Vi anser dock att det finns anledning att på allvar undersöka om satsningen
på studier kan få som oförutsedd konsekvens att unga kvinnors försvagade
situation på arbetsmarknaden döljs genom att kvinnor i högre utsträckning än
män ägnar sig åt studier.
5 Jämställdhet i familjen
Unga som bildat familj är ganska jämställda såväl vad gäller ekonomi
och arbete som fördelningen av hushållsarbetet. Förändringen inträffar
när barnen föds. Då börjar diskussionerna om vem som ska städa, diska
och byta blöjor.
Detta bekräftas av Löneskillnadsutredningen som pekar på att ett tidigare
jämställt mönster i familjen rörande hushållsarbetet bryts då kvinnan stannar
hemma och tar hand om barnen. I och med det tar hon också på sig allt mer
av hushållsarbetet.
Skilsmässofrekvensen efter det att barnen har fyllt två år, stiger dramatiskt.
Antingen skiljer man sig - eller också har kvinnan tagit en större del av
hushållsansvaret. Det inträffar mycket sällan att resultatet blir att mannen gör
mer. De flesta par har heller inte ekonomiskt utrymme för att välja en mer
jämställd situation genom att betala för att en tredje part går in och tar en
del
av hushållsarbetet.
Kvinnomaktsutredningen fann endast en kombination där man och kvinna
utför lika mycket hushållsarbete - i det fall då mannen är arbetslös och
kvinnan jobbar heltid.
Det finns skillnader mellan hur svenska män och kvinnor lever i
familjebildningar. Det är åtskilligt fler kvinnor (9 procent) än män
(1 procent) som lever ensamstående med barn. Det finns 28 procent ensam-
stående kvinnor utan barn, motsvarande siffra är för män 40 procent.
I de familjer där det finns både en kvinna och en man, är det vanligt att
mannen är heltidsarbetande och kvinnan deltidsarbetande. I flera fall bygger
denna konstellation på att kvinnan gått ner i tjänst i samband med
barnafödande och påföljande föräldraledighet. Detta bygger inte sällan på
krasst rationella ekonomiska beslut - inkomstbortfallet blir mindre om
kvinnan är hemma med barnen än om mannen är det. I genomsnitt står
kvinnorna för 40 procent av familjeinkomsten - mannen för 60 procent.
Vi har enligt Kvinnomaktsutredningen en ganska fast ansvarsfördelning i
hemmet. Kvinnan pyntar, byter lakan, stryker och vattnar blommor. Mannen
rensar avlopp, programmerar videon och tvättar bilen. Denna fördelning
gäller oavsett om förhållandet är mer eller mindre jämställt. Skillnaderna
mellan hur stor tid män och kvinnor lägger ner på att vara med sina barn är
stora. Kvinnor tillbringar i snitt 47 timmar i veckan ensamma med barn,
medan män tillbringar i snitt 18 timmar i veckan. Det finns också skillnader i
vad man gör med sina barn. Män använder tiden till att endast vara med
barnen, medan kvinnorna också försöker hinna med en stor del av
hushållsarbetet.
5.1 Familjepolitik som inspirerar istället för att dirigera
Familjen är en av samhällets grundstenar. Vi vill redan här framhålla att
när vi talar om familjen, åsyftas ett vidare begrepp än den klassiska
kärnfamiljen. En ensamstående förälder med barn är naturligtvis också
en familj, liksom vi anser att det finns goda skäl att se exempelvis mor-
och farföräldrar som en viktig del av familjen. Vi anser att det från
jämställdhetssynpunkt är viktigt att familjer själva kan styra över sin
barnomsorg och sin vardag.
Vi vet av undersökningar att det allra bästa för barns utveckling är
engagerade föräldrar. I skenet av detta framstår Göran Perssons olika
uttalanden i valrörelsen om kvinnor som är hemma med sina barn som både
fördömande och okunnigt. Vi vill tvärtom framhålla att föräldrar som
uppfostrar sina barn och ger dem en trygg och bra start i livet gör en i högsta
grad samhällsnyttig insats.
Det är viktigt att staten inte lägger sig i hur familjer värderar och planerar
tillvaron. En följd av välfärdsstatens uppbyggnad med dito höga skatter är att
det i princip är omöjligt att klara sig på en lön. Det gör att de flesta
familjer
behöver ha två förvärvsarbetande vuxna för att klara ekonomin. Det är alltså
ekonomiskt omöjligt att vara hemma med sina små barn. Den svenska
modellen är både rigid i sin utformning och döv för den enskilda familjens
vilja.
Familjepolitiken ser olika ut i olika länder. Även bland de nordiska
länderna skiljer sig delar i utformningen åt. Typiskt för de nordiska
modellerna är att de sammantaget innebär fler timmar för barnen i omsorgen,
kostar mer pengar och har den högsta lärartätheten.
Kostnaderna för barnomsorgen är markant högre i de nordiska länderna än
i Europa i övrigt. Den så kallade svenska modellen i fråga om barnomsorg är
långt ifrån unik. Flera länder erbjuder mer understöd och hjälp för sina
barnfamiljer än Sverige. Vad som skiljer Sverige från andra länder är också
att skattesystemet inte tar hänsyn till den totala försörjningsbördan genom
exempelvis sambeskattning.
Politiskt utformade bidragssystem skall vara neutrala och inte innefatta
någon form av styrning. Så länge det finns subventioner till barnomsorgen
skall de som princip utgå lika för alla barn oavsett vilken tillsynsform deras
föräldrar har valt. De skall också vara kombinerade med en rätt till avdrag
för styrkta barnomsorgskostnader.
Politikernas roll måste vara att inspirera, inte att dirigera. Vårdnads-
bidraget som infördes av den borgerliga regeringen, och som Social-
demokraterna avskaffade genast vid makttillträdet efter 1994 års val, var ett
steg på väg mot ökad valfrihet. Det innebar större rättvisa i och med att
åtminstone något offentligt bidrag till barnomsorg utgick till alla barn oavsett
barnomsorgsform. Det öppnade möjligheter för föräldrarna att anordna sin
barnomsorg i andra former än de som den kommunala barnomsorgen erbjöd.
Det gav också större möjlighet för den som så ville att själv vara hemma
och ta hand om sina egna barn. Eftersom en kommunal daghemsplats är en
av de dyraste tillsynsformer som finns hade vårdnadsbidraget på lite längre
sikt också blivit samhällsekonomiskt lönsamt.
Den så kallade pappamånaden har inte haft någon effekt på fördelningen
av föräldraledigheten mellan kvinnor och män. 1997 togs 10 procent av
föräldraledigheten ut av fäderna vilket är lika mycket som innan den
obligatoriska pappamånaden infördes, visar en sammanställning av SCB.
Detta är ett bevis för  att det inte går att kommendera fram hur fördelningen
av uppgifter i familjen ska se ut.
Möjligheterna till alternativ i barnomsorgen är en förutsättning för
jämställdhet. Om kvinnor skall kunna bli fullt ut konkurrenskraftiga på
arbetsmarknaden krävs både individuella arbetstider och flexibla barn-
omsorgstider. Den kvinna som alltid måste springa från arbetet i sådan tid att
hon hinner till daghemmet innan det stänger, får problem att avancera i
jobbet.
De individuella lösningarna kommer att krävas i det framtida arbetslivet.
Det måste ges ett större utrymme för att olika individer har olika behov och
prioriteringar, liksom till att en och samma person kan ha olika önskemål
under olika skeden i livet. Vi anser att det är dags för föräldrarna att ta
till-
baka makten över familjen.
6 Att kunna räcka till - behovet av hemnära tjänster
Många män och kvinnor ägnar sig åt ett betungande dubbelarbete. Efter
en lång dag på jobbet återstår ofta många och långa timmar av
hemarbete. Regeringen har valt att beklaga att det är så och verkar nu
hoppas att detta förhållande går över av sig själv. Vi tror inte att det är så
enkelt. Från Kvinnomaktsutredningen vet vi att brist på tid ofta framförs
som ett skäl till slitningar i familjer. Känslan av att inte riktigt räcka till
föder otrygghet mellan man och hustru samt mellan föräldrar och barn.
Från samma utredning vet vi att män ägnar cirka 20 timmar åt hemarbete
varje vecka. Samma tid för kvinnor är 33 timmar. Det råder ingen tvekan om
att kvinnor skulle gynnas mest om det blev möjligt för fler att utnyttja
hemnära tjänster.
I dag får man skatterabatt om man betalar någon för att sätta in ett fönster,
men man betalar full skatt om man vill hyra någon för att putsa det. Det är
sänkt skatt för glasmästaren, full skatt för fönsterputserskan. Detta är en
ordning som i hög grad avspeglar olika intresseorganisationers inflytande
över den politiska beslutsprocessen, men det har mycket lite att göra med en
politik som gynnar jämställdheten mellan män och kvinnor. I själva verket
avspeglar det tydligt att det görs skillnad mellan mäns och kvinnors arbete.
Det enda rimliga är att de kvinnor och män som vill köpa hemtjänster kan
få möjlighet till det genom att kostnaderna på arbetet sänks. Många fler skall
kunna ha råd att få hjälp med städning, diskning, tvätt, trädgårdsarbete etc.
Mindre tid åt dubbelarbete, mer tid för familjen och barnen.
Från Tjänsteutredningen vet vi att en fjärdedel av landets hushåll är
intresserade av att efterfråga denna typ av tjänster om priset vore lägre. I
slutsatserna av utvärderingen av det framgångsrika EU-projektet Humlan i
Kungälv konstateras:
- hushållen har ett mycket stort behov av hjälp med hushållstjänster
- behovet motsvarar en potentiell arbetsmarknad i Sverige på 100.000
heltidstjänster
- hushållen är villiga att betala för hjälpen
- priset har stor betydelse för hur mycket hjälp som önskas
- störst behov av hjälp har hushåll i åldersgruppen 25-45 år med barn
Vi vet dessutom att det förekommer mycket svart arbete inom denna del
av tjänstesektorn och att svenskar blir mer och mer benägna att arbeta
svart. En undersökning gjord detta år visade att 50 procent av svenskarna
redan hade eller kunde tänka sig att arbeta svart. Förutom att detta vittnar
om risker för urholkning av människors respekt för lagar och regler är
det också uppenbart att det finns en marknad för tjänsterna.
Tillsammans med Folkpartiet och Kristdemokraterna har Moderaterna
tidigare lagt fram ett förslag som sänker kostnaderna för hemnära tjänster
och som kan ge 100.000 nya jobb. Det är orimligt att låta ideologiska dogmer
gå före moderna svenska familjers vilja att organisera sin vardag på ett
vettigt sätt. Mycket av den kritik som förts fram från vänsterhåll har bestått i
att det endast är välbärgade familjer som anlitar hjälp i hemmet. Moderaterna
instämmer i den kritiken och just därför vill vi göra det möjligt även för
vanliga familjer utan hög inkomst att förändra sin situation. Vi vill göra det
möjligt för kvinnor och män att räcka till genom att:
- införa en skattereduktion på 50 procent för privatpersoners betalning av
arbetskostnad för hemnära tjänster. Reduktionen bör gälla upp till 25.000
kronor per år.
7 Systemen som låser fast kvinnor
Motiven för att bygga ut den offentliga sektorn var inte minst att
välfärdssystemen skulle underlätta för kvinnorna. Utbyggnaden av
barnomsorgen skulle göra det möjligt att byta spis och blöjor mot avlönat
arbete. Kvinnor skulle bli ekonomiskt oberoende och kunna stå på egna
ben. Den stora offentliga sektorn har emellertid drivit upp skattetrycket
och utvecklats till en kvinnofälla. Systemen som från början var tänkta
att underlätta för kvinnor bidrar idag paradoxalt nog till att hämma
kvinnors karriärmöjligheter. De som skulle bli välfärdsstatens vinnare är
idag kanske de största förlorarna.
7.1 Höga skatter på låga inkomster
Allt fler inser att skatterna kan kopplas direkt till välfärd och social
trygghet. När skatterna har tagit positionen som hushållens absolut
största utgift, före hyra och matkostnader, och när allt fler tvingas in i
bidragsberoende går det inte längre att blunda för att de höga skatterna
har blivit snarare ett hot mot än ett löfte om personlig välfärd. Och i ett
jämställdhetsperspektiv blir skatterna extra viktiga.
De höga skatterna slår särskilt hårt mot kvinnor därför att kvinnor i högre
utsträckning än män är låginkomsttagare. Kvinnor har generellt sett lägre lön
än män. Det ger dem mindre att disponera över. Den genomsnittliga LO-
kvinnan betalar sammanlagt över 60 procent i skatt. Räknat i kronor och ören
blir det sammantaget inte mycket - om alls något - kvar att leva på när
skatten och de nödvändigaste utgifterna är betalda. De små marginalerna
tvingar många att leva ur hand i mun. Höga inkomstskatter slår allra hårdast
mot dem som har minst. Sverige har världens högsta skattetryck på
låginkomsttagare. Många kvinnor jobbar dessutom deltid på grund av
hushållsarbete och barnpassning. Ju högre skatter - desto större beroende, av
en man och/eller det offentliga.
7.2 Otryggt och oförutsägbart
För dem som lever på marginalen är tillvaron otrygg. Det skattesystem vi
har kan inte ge fullödiga garantier. För många av Sveriges änkor blev
detta uppenbart när den socialdemokratiska regeringen beslöt att delvis
konfiskera deras pensioner.
Under förra året behövde en tredjedel av de ensamstående mammorna söka
socialbidrag. Svårigheten att leva på sin lön efter skatt har gjort kvinnor helt
beroende av politiska beslut. Höjs någon skatt eller sänks något bidrag? En
plötslig, även mindre utgift är för många skillnaden mellan att vara
självständig eller bidragsberoende. Det som förr var kvinnors beroende av
den egna mannen har ersatts av ett i det närmaste totalt beroende mellan
svenska kvinnor och ett politiskt system. Vi anser att svenska kvinnor ska
kunna stå självständiga och oberoende av såväl männen som ett system. Ett
ojämnt ekonomiskt maktförhållande är inte mer försvarbart för att det är
staten och inte mannen som håller i fickpengarna.
Ett illustrativt exempel är socialförsäkringsministerns flytt av utbetal-
ningen av barnbidraget under förra mandatperioden. På ett regerings-
sammanträde i maj beslutade regeringen att tidigarelägga utbetalningen av
juni-barnbidraget. Istället för att utbetalas efter midsommar, betalades det nu
ut torsdagen före. För de hushåll, vars möjligheter att fira en anständig
midsommar ligger i händerna på socialförsäkringsministerns välvilja, är
naturligtvis tryggheten i vardagen mycket begränsad.
7.3 Förändringsbenägna kvinnor göre sig icke besvär
Inte nog med att marginalerna är små. För många kvinnor lönar det sig
inte heller att jobba mer eller att satsa på att få en högre lön. Vinsten för
en kvinna som jobbar 75 procent inom exempelvis den offentliga
omsorgen kan vara cirka 600 kronor mer i plånboken varje månad om
hon börjar arbeta heltid. Det betyder att hon endast tjänar 15 kronor varje
extra timme hon arbetar. Frågan är om det är värt det för en mamma som
har barn?
Det motsägelsefulla är att välfärdssystemen snarare stjälper än hjälper dem
som de var avsedda för. Kombinationen av världens högsta skatter,
behovsprövade bidrag och inkomstrelaterade taxor leder inte sällan till att
många hushåll redan i låga inkomstskikt möter marginaleffekter på upp till
80 procent. De höga marginaleffekterna kan gälla oavsett om det är en
arbetslös som börjar arbeta eller en deltidsarbetande som går upp på heltid
(jfr ESO-rapport 1997 Lönar sig arbete?). Det är svårt att med en egen insats
förbättra den egna livssituationen. Det skickar inga positiva signaler till
förändringsbenägna kvinnor. Den så kallade kvinnofällan har slagit igen.
Ett marginallöst samhälle blir inte ett jämställt samhälle. En modern
jämställdhetspolitik förutsätter självständiga män och kvinnor. Vi vill göra
det möjligt för både kvinnor och män att känna sig trygga och oberoende
genom att:
- sänka skatten för alla, inte bara för vissa
- sänkt skatt växlas mot sänkta bidrag
- marginaleffekterna sänks, även vid låga inkomster
7.4 Den offentliga sektorn - en kvinnofälla
För några år sedan strejkade de svenska sjuksköterskorna. De krävde
högre löner och bättre villkor. Många som hade möjlighet gav sig av till
Norge där högre löner och bättre villkor lockade. På flera håll drivs
personaluthyrningsföretag inom vården där de anställda består av
landstingsanställda som inte får jobba i den utsträckning de vill och där
köparna av tjänster är ingen annan än det landsting där de egentligen är
anställda. Lönerna är ofta mycket bättre via omvägen med det privata
uthyrningsföretaget, och chanserna till att förhandla om arbetstider är
ganska stora.
Det råder brist på mångfald vad gäller arbetsgivare inom den svenska
vårdsektorn. Landstingen står för en överväldigande majoritet av sysselsätt-
ning och arbete inom vård och omsorg. Ett offentligt vårdmonopol medför
att det saknas konkurrens och alternativ. Detta missgynnar de kvinnor som
jobbar inom monopolet.
Sjuksköterskorna hade ingen annan arbetsgivare att vända sig till i Sverige.
Drivna till en enda arbetsgivare har man inte så mycket att sätta emot i en
löneförhandling. Hänvisade till en enda arbetsplats har möjligheten till
påverkan av den egna situationen begränsats radikalt. Exemplet med de
strejkande sjuksköterskorna visar att det är av största vikt att landstingen
konkurrensutsätts och därmed tvingas anpassa lönerna efter marknads-
mässiga nivåer.
54 procent av de arbetsföra kvinnorna arbetar inom offentlig sektor,
46 procent inom privat näringsliv. För männen är motsvarande siffror
21 respektive 79 procent. Man kan alltså slå fast att den offentliga sektorn i
hög grad är kvinnodominerad.
I inget annat land i Europa är de offentliganställda så oroliga för sin
anställning som i Sverige. Enligt en OECD-undersökning känner
82,5 procent av de anställda i offentlig sektor oro över sin anställnings-
trygghet. I länder som Spanien, Grekland och Portugal var motsvarande
siffror runt 25 procent. Ytterst få offentliganställda tror att det går att byta
 till
likvärdigt arbete hos annan arbetsgivare.
Det har under den förra mandatperioden visat sig att oron är befogad. Den
socialdemokratiska regeringen har visat att staten är en ytterst osäker och
opålitlig arbetsgivare. Cirka 60.000 personer har under den senaste
mandatperioden tvingats lämna sina arbeten i vården och omsorgen. Det är
det tydliga resultatet av en politik som inte förmår prioritera statens och
kommunernas kärnuppgifter.
Man löser inte anställningstryggheten genom att upprätthålla ett för länge
sedan kollapsat system med konstgjord andning. Istället måste man fråga sig
vad som ligger bakom att världens dyraste så kallade välfärdsstat inte förmår
skapa välfärd och trygghet för invånare och anställda. Vi moderater vill ha en
stark offentlig sektor som på de områden där det behövs att vi tar ett
gemensamt ansvar också förmår göra det. Det kräver att den begränsar sig till
sina kärnuppgifter och sköter dem väl.
7.5 Den jämställda välfärdsstaten?
De kvinnor som är anställda inom offentlig sektor uppger sig också vara
otillfredsställda med arbetssituationen som många gånger innebär långa
beslutsvägar, låg lön samt avsaknad av karriärmöjligheter.
Enligt en nyligen genomförd undersökning på initiativ av Svenska
Kommunalarbetareförbundet tycker de flesta anställda i privata vårdföretag
att det är bättre att jobba där än inom den kommunalt bedrivna äldrevården.
Undersköterskor, vårdbiträden och sjuksköterskor tycker att de får mer
ansvar och befogenheter och mer varierande arbetsuppgifter hos
entreprenadföretagen än hos offentliga arbetsgivare. Några positiva effekter
de upplever i privat sektor är förmågan att tänka nytt, ett effektivt
utnyttjande
av resurser samt möjlighet till påverkan och egna initiativ. Dessutom känner
de anställda mer delaktighet och ansvar, upplever större uppskattning från
cheferna samt kortare beslutsvägar och mindre administration. Man anser
också att de boende får bättre bemötande inom privat äldreomsorg än inom
kommunens äldreboende.
Trots att uppbyggandet av välfärdssystemen till stor del var till för att
gynna kvinnor har det snarare lett till motsatsen. Alltför många kvinnor har i
dag fastnat i en otrygg offentliganställning med låga löner, höga skatter och i
många fall bidragsberoende.
Vi moderater vill bryta upp de offentliga monopolen och utveckla
alternativen. Det är den viktigaste åtgärd vi kan vidta för att modernisera och
förbättra kvinnors arbetsmarknad. Så länge de offentliga monopolen består
inom kvinnodominerade verksamhetsområden som vård, skola och omsorg
är möjligheten till reell - inte bara formell - jämställdhet mellan kvinnor och
män en utopi. Kvinnor måste ha samma rätt till en arbetsmarknad som
männen alltid har haft. Att så många kvinnor idag är uteslutna från en
marknad i ordets rätta bemärkelse är ett av det socialistiska systemet skapat
problem. Det skapar ett beroendeförhållande till det offentliga som är
oacceptabelt.
8 Att främja kvinnors företagande
Den svenska arbetsmarknaden är mycket könssegregerad. Mer än en
tredjedel av kvinnorna arbetar i vård och omsorg. För män är samma
andel endast 5 procent. Hälften av alla kvinnor som arbetar har ett jobb i
offentlig sektor, för män är samma andel under 20 procent.
I inledningen till Kvinnomaktsutredningens slutbetänkande slogs det fast:
"Offentlig sektor exploaterar kvinnor."  När den offentliga sektorn tvingas
spara slår det därför särskilt hårt mot den kvinnliga sysselsättningen.
Kvinnors arbetsmarknad har en större politisk risk än mäns.
I valrörelsen 1994 lovade Socialdemokraterna att de ville "förhindra att
anställda i den gemensamma sektorn går ut i öppen arbetslöshet". Under de
fyra åren från 2:a kvartalet 1994 till 2:a kvartalet 1998 försvann över 60.000
arbetstillfällen i den kommunala sektorn. 85 procent av dessa arbetstillfällen
var kvinnliga jobb. Det var alltså kvinnor som främst drabbades av
Socialdemokraternas löftesbrott.
I yrken där den kommunala sektorn mer eller mindre har monopol är det
mycket svårt att hitta en annan arbetsgivare. En viktig förklaring till att det
är
svårt att hitta alternativa karriärvägar är att ingen annan industrination har
så
lågt kvinnligt företagande som Sverige. Kvinnors möjligheter att välja
företagande som karriärväg har inte förbättrats under de senaste åren.
Tvärtom har monopoliseringen av sektorer där kvinnor ofta är verksamma
skärpts och möjligheterna och friheten till etablering blivit mindre. En allmän
försämring av näringsklimatet har förstärkts av särskilda försämringar på
dessa områden.
Enligt en D-uppsats som gjordes om kvinnliga företagare i Uppsala län
(Johansson/Törgren), förekommer det en relativt utbredd uppfattning om det
kvinnliga företagandet som olönsamt och icke professionellt. Förekomsten
av förebilder i vardagen anses generellt vara en faktor som leder till beslut
om företagande. Kvinnor har dessutom svårare att marknadsföra sig, ta betalt
och konkurrera samt är dåliga risktagare.
Kvinnorna i den undersökningen visade sig också ha vissa problem med
myndigheter och nödvändiga institutioner. De hade generellt svårt att få
banklån. Först efter upprepade försök och bearbetning av flera banker kunde
finansiering beviljas. Flera kvinnor gav uttryck för att det inte var någon
slump att man slutligen beviljades lån av en kvinnlig handläggare. Vid
kontakt med revisorer upplevde många kvinnor att de inte blev bemötta med
den respekt och lyhördhet de önskade utan snarare med en något överlägsen
och nonchalant attityd. Vad är det då som ändå lockar kvinnor till eget
företagande?
En förklaringsmodell till varför man väljer att starta företag kallas "push-
och pullfaktorer". Där en så kallad pushfaktor har varit avgörande har
egenföretagaren upplevt en otillfredsställande situation före företagsstarten
som har drivit eller stött bort personen till att starta företag. Etableringen
kan
alltså vara ett resultat av en önskan om att förändra sin situation, exempelvis
att komma ur arbetslöshet. Det kan också röra sig om missnöje med tidigare
arbetsplatser eller arbetsvillkor. Företagare som startat på grund av ett arv av
en verksamhet går också under benämningen pushfaktor.
De så kallade pullfaktorerna är sådana som framställer företagandet i sig
som något positivt och åtråvärt. Förhoppningen om att kunna uppnå högre
inkomster eller skapa sig en förmögenhet hör hit, liksom önskemål om
självförverkligande, egenmakt, kreativ frihet och möjligen också att slippa ta
order från andra.
I undersökningen av ett antal kvinnor som sökt och erhållit företagslån
framkommer att såväl push- som pullfaktorer har lockat kvinnor att starta
eget. Flera kvinnor har upplevt det så kallade glastaket, nämligen att de har
begränsad möjlighet att stiga i hierarkierna. Många kvinnor ser eget
företagande som en möjlighet till att kombinera och anpassa arbetet efter
barnens tider och behov medan andra ser det som den enda möjligheten att
komma in på arbetsmarknaden igen efter mammaledighet och
arbetsuppehåll.
Vi tycker att det är viktigt att framgent undersöka vilka faktorer som driver
och/eller lockar kvinnor till företagande för att politiken ska kunna underlätta
för människor att förverkliga sina idéer.
Företagandeklimatet har under senare år generellt försämrats men andelen
av de kvinnliga företagarna som har försvunnit under de senaste åren är
större än andelen manliga. Andelen kvinnliga företagare i Sverige är inte
bara låg i förhållande till de löneanställda, den är låg även internationellt
sett.
I USA utgör de kvinnliga företagarna 12,6 procent av den sysselsatta
befolkningen, i Norge 9,1 procent, i Kanada 10 procent och i Storbritannien
7,9 procent. För Sverige är siffran 4,4 procent.
Av de svenska ensamföretagarna är 22,4 procent kvinnor, medan det i
Japan och USA är 50 procent. I Sverige är tre av fyra kommunalt anställda
kvinnor och tre av fyra ensamföretagare är män. Vi anser att orsakerna till
detta är något man bör undersöka mer noggrant.
Att stärka det kvinnliga företagandet och öka valmöjligheterna för kvinnor
på arbetsmarknaden är inte bara en viktig jämställdhetsuppgift. Det är ett
resursslöseri att endast en så liten andel av den kvinnliga befolkningen
bedriver egen verksamhet. Vi tror att det ligger en mycket positiv kraft i att
få fler kvinnliga företagare. Det är bra att de erkänns som viktiga aktörer i
samhället. Dock är det viktigt att den ensidiga fokuseringen på företagande
kvinnor som grupp inte blir onyanserad eller alltför generell. Vi behöver en
nyanserad bild av småföretag och småföretagares varierande villkor och
möjligheter (vilket kan ta sig andra uttryck än i termer av könstillhörighet)
för att kunna uppmärksamma och undanröja de hinder som möter företagaren
i den dagliga driften av företaget.
Om vi skall komma tillrätta med detta problem krävs politiska för-
ändringar. Det är en förnyelse som en socialdemokratisk regering visat sig
oförmögen till. Förändringarna gäller den offentliga sektorn där etablerings-
friheten inskränkts inom vården och omsorgen. Det gäller sektorn för
hemnära tjänster. Och det gäller det allmänna näringsklimatet. Moderaterna
har ambitionen att skapa Europas bästa näringsklimat och det innebär också
Europas bästa klimat för kvinnligt företagande. Vi vill göra det möjligt för
kvinnligt företagande genom att:
- skatten på arbete och företagande sänks
- arbetsmarknaden avregleras och moderniseras
- etableringsfriheten i den offentliga sektorn stärks, kommunal
verksamhet skall upphandlas i konkurrens
- avknoppningar av offentlig verksamhet skall uppmuntras, inte
motarbetas
- marknaden för hemnära tjänster öppnas upp
9 Integration med möjligheter och problem
Kraven på ett mångkulturellt samhälle är många. Det ställer krav på såväl
medborgare som stat. Det är oundvikligt att det blir kulturkrockar men
också ofrånkomligt att de konflikter som uppkommer måste lösas. Att
främja jämställdhet i ett mångkulturellt samhälle innebär i första hand
överförande av kunskaper och den syn på manligt och kvinnligt som
råder i landet men också att skaffa sig kunskaper om hur invandrande
människors kulturer ser ut.
Sett ur ett historiskt perspektiv har 2,4 miljoner svenskar utvandrat och
2,2 miljoner invandrat sedan mitten av 1800-talet. Grovt räknat består
invandrarna i dag av en tredjedel från de nordiska länderna, en tredjedel från
de andra europeiska länderna samt en tredjedel från de icke-europeiska
länderna. På senare år har alltfler kommit från icke-västerländska länder där
språk, social struktur, religion och kulturella traditioner står i kontrast till
 vårt
västerländska tänkande och tradition. Detta gäller inte minst synen på
kvinnligt och manligt.
Sverige har sedan mitten av 1970-talet i praktiken inte haft någon utom-
nordisk arbetskraftsinvandring sett utifrån myndigheternas tillståndsgrunder.
Enligt Storstadskommitténs analys kan man konstatera att situationen för de
utländska medborgarna på arbetsmarknaden är avsevärt sämre idag än under
tidigare decennier. Detta beror dels på den besvärliga arbetsmarknads-
situationen och dels på karaktären av invandringen under senare tid. Hög
utbildning och yrkeserfarenhet förefaller inte vara någon garanti för ett lätt
inträde på den svenska arbetsmarknaden.
Av samtliga företagare i Sverige har 12 procent invandrarbakgrund varav
8 procent är födda i utlandet. Det finns en stor skillnad mellan generationerna
som antyder en kraftig ökning av antalet invandrarföretagare. I ålders-
grupperna under 35 år har hela 26 procent invandrarbakgrund.
Invandrade kvinnor och män bidrar till att minska könssegregeringen på
den svenska arbetsmarknaden eftersom de fungerar som mönsterbrytare.
Invandrarkvinnor arbetar oftare än svenska kvinnor i typiska mansyrken
(exempelvis med verkstadsarbete och kemiskt processarbete) och invandrade
män är jämfört med svenska män överrepresenterade inom städ-, hotell- och
restaurangarbete. Invandrarkvinnor är, relativt svenska kvinnor, överrepre-
senterade i yrken med höga risker för arbetsolycksfall.
Invandrade kvinnor och män skulle gynnas av en allt mer flexibel
arbetsmarknad där möjligheten till rörlighet är större. För många är brist på
kunskaper i det svenska språket ett stort hinder för att få ett jobb. Dock är
det
många som skulle behöva komma in på arbetsmarknaden för att förbättra
sina språkkunskaper. Många hamnar därmed i ett slags "moment 22" där
möjligheten att förändra situationen är mycket begränsad.
Goda språkkunskaper föder ökad självkänsla och trygghet och måste vara
en grundförutsättning för att integrationen ska fungera väl. För vissa av våra
invandrare vars kultur i många avseenden skiljer sig från vår, är svårig-
heterna stora att förstå och acceptera en annan samhällsordning. Det är sällan
oproblematiskt för den man som i sitt hemland varit van att hustrun enbart
umgåtts med sin man eller med andra kvinnor och sedan kommer i kontakt
med den svenska kulturen och arbetsmarknaden. Eller för den unga kvinna
som dras mellan olika kulturer och viljor beträffande religion, utbildning och
fritid. Det är därför viktigt att vi hjälper människor att successivt integreras
 i
det svenska samhället. En förutsättning för detta är också att de har tillgång
till den svenska arbetsmarknaden. Genom att arbeta i Sverige kommer också
våra värderingar kring bland annat jämställdhet att visa sig i praktisk
handling snarare än via glättiga informationsbroschyrer.
10 Kvinnors villkor inom Europeiska unionen
Kvinnors villkor varierar inom EU. Det går inte att dra några entydiga
skiljelinjer mellan exempelvis protestantiska och katolska länder.
Tyskland har inte fri abort medan länder som Frankrike och Italien har
det. Frankrike har mycket lågt deltagande av kvinnor i de politiska
församlingarna medan de nordiska länderna har ett högt deltagande. Å
andra sidan fick de franska kvinnorna inte rösträtt förrän efter andra
världskriget.
Det finns gemensamma drag som gäller samtliga medlemsländer i EU. Det
är bland annat att europeiska kvinnor föder färre barn än för bara 10 år sedan.
De får sina barn senare i livet än den tidigare generationen. Allt fler kvinnor
förvärvsarbetar. Kvinnorna går ut i arbetslivet och stannar där. Allt fler
kvinnor utbildar sig, och gör det allt längre. Sverige är inte unikt med att ha
en hög andel kvinnliga studerande, hälften eller fler av de studerande är
kvinnor i Danmark, Spanien, Frankrike och Portugal.
EU har arbetat en hel del med lagstiftning som i viss mån främjat
jämställdheten för kvinnor och män. Exempelvis har Sverige sedan 1994 en
lag mot lönediskriminering. Detta är ett resultat av att EU:s eget förbud blev
svensk lag redan när Sverige ingick EES-avtalet. EU förbjöd
lönediskriminering för 22 år sedan och har följt upp det med bland annat
förbud mot att diskriminera i t ex pensionssystem och socialförsäkringar.
Inom EU har man också arbetat fram rättigheter som gäller lika behandling
i allmänna socialförsäkringssystem, jämställdhet på arbetsplatsen, rättigheter
för kvinnor som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar samt rätt till
föräldraledighet och ledighet för viktiga familjeangelägenheter.
Vi tror dock att det är viktigt att man i varje enskilt medlemsland utformar
de allra flesta systemen så att de underlättar för kvinnor och män att fatta
egna beslut kring sin vardag utifrån varje lands unika situation och
förutsättningar. Det är viktigt att EU-strukturen inte missbrukas även om vi
naturligtvis ska ta tillvara fördelarna med den. Vi anser att man i större
utsträckning bör utnyttja samarbetet inom EU för att kartlägga skillnader och
delge varandra goda idéer om hur man för utvecklingen framåt.
11 Handikappade och sjuka
Enligt en undersökning om funktionshindrade män och kvinnor som
gjorts på initiativ av Socialdepartementet under 1997, framkommer en
bild av betydande skillnader i fråga om handikapp och tillgången till
hjälp. Kvinnor med funktionshinder är naturligtvis ingen enhetlig grupp,
lika lite som män med funktionshinder är det. Man har olika utbildning,
kommer från olika familjeförhållanden och sociala grupper, vissa har
arbete och vissa inte. Likväl går det att spåra generella förhållanden som
är baserade på könstillhörighet, och en sådan kartläggning hjälper till att
utforma våra vård- och omsorgssystem så effektivt och jämställt som
möjligt i den bemärkelsen att varje individ möts på sin egen nivå.
Det finns fler kvinnor än män med funktionshinder. Det beror bland annat
på att kvinnor lever längre. Mäns funktionshinder uppträder oftare i åldrarna
mellan 16 och 64 år medan kvinnor i större utsträckning står för funktions-
hinder mellan 65 och 84 år.
Enligt SCB:s levnadsundersökningar kan man se att kvinnor mår generellt
sämre än männen. Levnadsnivåundersökningarnas uppgifter om hela
befolkningen visar samma sak, kvinnor är tröttare och har sämre hälsa än
män. Denna uppgift är inte baserad på hur många som sökt vård utan på
djupintervjuer.
Synskadades Riksförbund (SRF) pekar på socioekonomiska skillnader
mellan könen och menar att betydligt färre synskadade kvinnor än män har
förvärvsarbete.
11.1 Traditionella könsroller går igen
Många handikappförbund påpekar att de traditionella könsrollerna har
betydelse. Män får lättare hemtjänst än kvinnor, kvinnor dröjer längre
med att erkänna att de behöver hjälp hemma. Dessutom är de flesta
butiker dåligt anpassade för synskadade vilket blir extra märkbart för
kvinnor eftersom de oftast är de som sköter inköpen i hushållet. Flera
förbund tar också upp kvinnors ansvar för hushållet. Män som skadas
eller blir sjuka får service hemma medan en kvinna förväntas sköta
hushållet antingen hon har ett funktionshinder eller inte.
Det finns tecken som tyder på att kvinnor som är sjuka och brottas med
dubbeltrycket från arbete, hem och familj ofta väljer att minska sin arbetstid
eller sluta arbeta istället för att göra anspråk på förtidspension eller
avlastning i hushållet. De är inte alltid observanta på att det är sjukdomen
som gör att de inte orkar med utan tvingas till reträtt i en känsla av
otillräcklighet. I skenet av detta anser vi att det finns allt större anledning
att
diskutera ökade möjligheter till hemnära tjänster.
Vad gäller tillgången till rehabilitering och bra vård, stöd och ersättning
tycks en relativt enig bild vara att kvinnor i lägre utsträckning än män får del
av detta. Det finns exempelvis mycket mer forskning om funktionshindrade
mäns sexualitet än om kvinnors varför det är lättare för män att få prata om
sina problem, i synnerhet om de fått en skada i vuxen ålder eftersom det
också är en prioriterad åldersgrupp inom forskningen. Kvinnor får hjälp i ett
senare skede och den vård och rehabilitering man får del av är inte anpassad
efter kvinnors behov.
11.2 En jämställd vård tar hänsyn till olikheterna
Det konstateras att en jämställd vård snarare är olika vård än lika vård.
När det kommer till fysiologiska funktionshinder är det relevanta
skillnader mellan könen varför det inte går att inrikta rehabilitering och
vård på ett enhetligt sätt. Handikappade och andra i behov av vård kan
vittna om hur försämringarna i den kommunala omsorgen har ökat. Det
blir allt svårare att få hjälp från den kommunala hemtjänsten.
Matlagning, städning, tvätt och sådana sysslor kallas numera service och
inte bistånd varför det numera inte anses vara kommunens ansvar. Om
man behöver den hjälpen uppmanas man att köpa tjänster från privata
firmor. Flertalet av dem som använder den kommunala hemtjänsten är
äldre kvinnor med funktionshinder. Nedskärningarna leder till en
försämrad livssituation med ytterst begränsade möjligheter att påverka
och förändra.
Den sociala tryggheten måste reformeras i grunden. Den stora välfärds-
kolossen har havererat och förmår inte leverera det den är till för. Det är inte
bara i hemtjänsten som systemet inte fungerar. På flera håll i landet köar
människor för operation och vård, i vissa fall ända upp till 2 år. Det är en
djupt inhuman sjukvårdspolitik som är ett direkt resultat av den social-
demokratiska regeringens avskaffande av vårdgarantin under förra mandat-
perioden.
För oss är en återinförd vårdgaranti, valfrihet inom vård och omsorg samt
en ökad hänsyn till funktionshindrades situation grundpelare i en human vård
och omsorg. Först då kan man tala om en riktig, rättvis, jämlik och jämställd
trygghet för samhällsmedborgarna, oavsett förutsättningar och inkomst.
12 Att dirigera fram jämställdhet
Ibland önskar vi att utvecklingen gick snabbare. Visst vore det bra om vi
kunde trycka på en knapp och konstatera att samhällets alla delar och
funktioner genomsyrades av jämställdhet på alla plan och därmed
skapade rättvisa chanser och möjligheter för alla individer. Tyvärr går det
inte att göra så. Moderaterna är de första att ta strid för en förändring
men de sista att forcera fram en utveckling som vi redan i förväg kan se
slår tillbaka därför att den sker alltför snabbt eller genom olyckliga
lösningar.
Jämställdhetsministern ägnade en del av sin tid under den förra mandat-
perioden till att undersöka hur en så kallad jämställdhetsmärkning skulle
kunna fungera. Det faktum att inget annat land har kommit på idén har
snarare uppmuntrat än avskräckt ministern. Än så länge är idén mycket
luddigt beskriven. Vad, hur och av vem man ska jämställdhetsmärka är
oklart. Vi tycker att det är ett uppenbart symbolprojekt som riskerar att
förlöjliga och försvåra ett viktigt arbete.
Ett av argumenten som förts fram är att marknadskrafterna ska driva fram
jämställda företag och produkter genom att erbjudas en form av jämställd-
hetsmärkning liknande den miljömärkning som idag finns på flera produkter
och tjänster. Poängen med marknadskrafter är dock inte att ministrar ska
kommendera fram vad man anser vara viktigt utan att konsumenter och
samhällsmedborgare själva får agera som makthavare genom att använda den
röst som bäst hörsammas hos företagen.
12.1 Kvotering och matematisk jämställdhet skjuter över det
verkliga målet
Vi moderater tror inte att det går att lagstifta fram jämställdhet eftersom
det i grunden är en fråga om inställningar och attityder. Jämställdhet
kräver dialog, samförstånd och långsiktigt arbete. Vill man snabbt
åstadkomma statistisk jämställdhet är kvotering troligen det mest
effektiva verktyget. Risken är dock att kvotering medför negativa
effekter - så negativa att det uppväger de eventuella vinsterna med att ha
en alldeles jämn könsfördelning. Kvotering innebär att man gör det lite
för lätt för sig - istället för att diskutera varför det är en
underrepresentation av exempelvis kvinnor på beslutandepositioner eller
i politiken och varför kvinnor inte blir professorer i lika stor utsträckning
som män, säger man helt sonika att "det är fel" och försöker sedan rätta
till felet genom kvotering. Det kan innebära att den viktiga diskussionen
sopas under mattan och i belåtenheten över att det är varannan kvinna
glömmer man bort det faktum att problemets kärna egentligen inte alls
löstes upp.
Uppställda siffermål tenderar också att bli missvisande. Regeringen satsar i
sin budget medel till att utveckla nyckeltal som ska användas till att
analysera verksamheter från ett jämställdhetsperspektiv. Men problemet är
inte om det är 99 procent män i en bolagsstyrelse, problemet är om lika väl
meriterade och kompetenta kvinnor inte kunde ta sig dit på grund av sin
könstillhörighet. Sådant går inte att mäta med hjälp av stel statistik. Och
lösningen är inte att uppställa 50/50-mål utan snarare i jämlika och
jämställda villkor för avancemang och utveckling inom företag, organisa-
tioner och institutioner. Visst kan vi tycka att det är ett problem att så få
män
väljer att jobba som förskollärare men lösningen är knappast att kvotera in
50 procent män utan istället att våga diskutera en förändring av begreppet
kompetens samt de kriterier och arbetssätt vi har för att se hur man ska kunna
få såväl kvinnor som män att lockas till olika yrken. Det är en betydligt
svårare och krångligare väg men ger i längden den enda hållbara och vettiga
grunden till ett jämställt samhälle.
Av de 100 författare regeringen och huvudutredaren engagerade för att
genomföra Kvinnomaktsutredningen är 70 procent kvinnor och 30 procent
män. Vi är övertygade om att den könsmässigt snedfördelade skara som
valdes ut för uppdraget var den som var bäst skickad att utföra arbetet. Det
visar också att regeringen innerst inne förstår att duglighet är viktigare än
statistik.
Av de skäl vi har angivit ovan tar Moderata samlingspartiet avstånd från
kvotering.

13 Hemställan

13 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om principer och utgångspunkter för en
modern jämställdhetspolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de krav som måste ställas på ett modernt
jämställdhetsarbete i skolan,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om undervisning i enkönade grupper,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jämställdhet inom högre utbildning,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning av det s.k. kunskapslyftet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om valfrihet och mångfald i familjepolitiken,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett återinförande av vårdnadsbidraget,2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att införa skattereduktion för hemnära
tjänster, 3
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avskaffa den offentliga sektorns
monopolställning inom kvinnodominerade sektorer i
förvärvslivet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om högskattesystemets effekter vad gäller
bidragsberoende, 4
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att främja kvinnors företagande,5
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om integrationspolitiken,2
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kvinnors särskilda behov skall
uppmärksammas bättre inom sjukvården,4
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om återinförande av en vårdgaranti,4
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvotering.

Stockholm den 22 oktober 1998
Carl Bildt (m)
Lars Tobisson (m)
Beatrice Ask (m)
Anders Björck (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Chris Heister (m)
Gun Hellsvik (m)
Henrik Landerholm (m)
Göran Lennmarker (m)
Bo Lundgren (m)
Inger René (m)
Per Unckel (m)
Per Westerberg (m)
1 Yrkandena 2-4  hänvisade till UbU.


2 Yrkandena 6, 7 och 12 hänvisade till SfU.
3 Yrkande 8 hänvisat till SkU.
4 Yrkandena 10, 13 och 14 hänvisade till SoU.
5 Yrkande 11 hänvisat till NU.


Tillbaka till dokumentetTill toppen