Moderna språk i grundskolan

Motion 1990/91:Ub333 av Birgit Henriksson och Ulf Melin (m)

Många språklärare varnade för den utveckling, som de
ansåg skulle bli följden, när man ändrade indelningen i
allmän och särskild kurs i moderna språk på grundskolans
högstadium. Tyvärr fick de rätt i sina farhågor. Språkens
ställning har allvarligt försvagats.

Vår värld blir alltmer internationaliserad. För att kunna
kommunicera med varandra över gränserna, för att kunna
förstå olika livsvillkor och olika kulturmönster och för att
kunna driva framgångsrik handel med andra länder krävs
det att vi har goda kunskaper i moderna språk.

Alltfler yrken kräver i dag goda språkkunskaper och
många vill kunna behärska ett språk för tillfredsställelsen
att kunna förstå och uttrycka sig väl och finner det
berikande att kunna tala med människor från andra länder.

Om vi inte kan kommunicera över gränserna drabbas vi
så småningom av kulturell utarmning. Mångfald är en
förutsättning för ett rikt kulturliv där utbyte med andra
länder spelar en stor roll, liksom möjligheterna att kunna
läsa, höra och förstå originalspråket. Alla behöver goda
språkkunskaper för att kunna hävda sig på en alltmer
internationell arbetsmarknad. Riksdagen har fattat ett
beslut om att Sverige skall börja förhandlingar om ett
medlemskap i EG. Detta kommer att få stor inverkan på ett
litet land som Sverige. Vi måste kunna behärska åtminstone
ett gångbart språk inom EG-området.

Efter slopandet av allmänna kurser i franska och tyska
på grundskolans högstadium kan vi klart konstatera att
eleverna blev de stora förlorarna. Det har särskilt drabbat
de s.k. svagpresterande eleverna, varav många i dag inte får
någon möjlighet att läsa ett andra främmande språk. Men
det har även blivit svårare för de språkbegåvade eleverna
att få den fördjupning och stimulans som de har rätt att få.

Skolans uppgift att tillgodose alla elevers rätt till
kunskaper åsidosätts genom de s.k. integrerade kurserna i
B-språken. Undervisningens totala nivå sjunker genom att
möjligheterna till anpassning till olika begåvningstyper
omintetgörs. Vi anser att en översyn av timplanerna på
högstadiet bör genomföras i syfte att ge ökade
valmöjligheter i språkstudierna.

En skola för alla måste ta hänsyn till både de teoretiskt
och praktiskt begåvade eleverna för att kunna ge dem deras
behov av stimulans. En god grund för fortsatt utbildning
läggs tidigt i åren. Såväl svag- som högpresterande elever
måste få möjligheter att utvecklas i sin egen takt. Studierna
måste framstå som meningsfulla för alla elever.
Eventuellt borde kanske engelska eller tyska kunna
erbjudas redan från mellanstadiets första klass.

SÖ gick till och med ut till skolstyrelser med erbjudande
att starta försök med sammanhållna kurser i engelska, det
enda moderna språk som tidigare kunnat erbjuda två
kurser. Enligt vår mening är detta inte acceptabelt. Spåren
från den försämrade kunskapsnivån vad gäller B-språken
förskräcker. Vi anser att man även i framtiden måste inrätta
särskild och allmän kurs i engelska.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade valmöjligheter i
språkstudierna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om språkundervisning i
sammanhållna kurser.

Stockholm den 25 januari 1991

Birgit Henriksson (m)

Ulf Melin (m)