Moms på kultur m.m.

Motion 2000/01:Sk665 av Jan-Evert Rådhström (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en skyndsam översyn av mervärdesskattesatserna inom kultur-
och idrottsområdet.
Dansbandsmomsen avslöjar
kultur- och
motionsförmynderiet

Dansbandsbranschen har aktualiserat frågan om moms på
olika former av kultur. Ur momssynpunkt handlar det dock i
huvudsak om hur arrangemanget är upplagt, enligt
skattemyndigheten. Är det en renodlad konsert är det sex
procents moms, men om samma musiker spelar upp till dans
blir det 25 procents moms på musiken. Men frågan är om det
ändå inte handlar om vad som betraktas som kultur eller inte?

Dans är en form av "kultur" där man, samtidigt som man kan njuta av
musiken, har möjlighet att motionera. Ur folkhälsosynpunkt tycker man att
det borde vara något som uppmuntras. Så är dock tydligen inte fallet.

Även inom det idrottsliga området finns det paralleller till den höga
momsen på dansband och den låga momsen på konserterande. Så kan
exempelvis inte verksamheter som huvudsakligen syftar till att öka
deltagarnas mentala välbefinnande anses utgöra idrott - i enlighet med
Riksskatteverkets gällande regler. Vad säger Sveriges samlade idrottsrörelse
om detta?

Därför är inte babysim eller vattenlek idrott, medan däremot simskola för
vuxna och barn är idrott. Att utnyttja en simhall för simning är idrott, medan
ett besök på ett äventyrsbad är ett nöje. Dans på restaurang, hembygdsgård,
nöjesfält eller i Folkets park är inte heller idrott enligt momshandledningen.
Där sägs också att det inte är den enskilda besökarens syfte, utan aktivitetens
syfte i allmänhet som skall vara avgörande.

Av detta kan kanske den slutsatsen dras, att går man till ett ställe där det
förväntas att man skall ha roligt är det 25 procent moms, medan det på
seriösare eller tråkigare ställen är sex procents moms.

Det är klart att den 58-åriga änkan som går på logdans har förhoppningar
om att få det roligt. Om hon, vilket inte alls är otroligt, förblir panelhöna
hela
kvällen känns det säkert mindre kul och då får hon väl betrakta det som om
hon varit på en konsert. Trots detta åker hon dock på den högre momsen.

Den unge man som, mer eller mindre mot sin vilja, släpas till
boxningslokalen av sin far för att bli världsmästare har kanske inte så stora
förväntningar på att det skall bli roligt. Därmed kan det ju vara rättvist att
han
får reducerad moms. När han efter två månaders träning har gripits av sporten
och tycker att träningen ökar hans välbefinnande, ökar dock inte momsen.

Skattesatsen beror alltså på under vilka former som idrott och kultur
utövas. Man kan undra varför gränserna är dragna som de är. Är det moraliskt
betingat eller är det ett sätt att medvetet försöka styra till vissa typer av
arrangemang? Skulle det därmed vara bättre, ur någon diffus synpunkt, att
sitta i gräset på Hultfredfestivalen och inta droger än att dansa gammeldans på
Folkets hus eller i bygdegården?

De olika skattesatserna inom kultur- och idrottsvärlden förefaller satta
utifrån ett subjektivt perspektiv. En skyndsam översyn av
mervärdesskattelagen vad avser dessa områden är därför påkallad. Den bör
leda till regler som är rimligt begripliga och väl motiverade för en
skattebetalande allmänhet.

Stockholm den 29 september 2000

Anders G Högmark (m)

Jan-Evert Rådhström (m)