Motionsperioden i riksdagen

Motion 2000/01:K222 av Jan-Evert Rådhström och Tomas Högström (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar ändra den allmänna motionsperioden till att gälla
under hela riksdagsåret med begränsning för ordinarie valår i enlighet
med vad som anförs i motionen.
Tillåt allmänna motioner hela året!

Årets motionsperiod innebär, liksom tidigare motionsperioder, en stor
flod av motioner i allehanda ämnen. Några mer aktuella än andra. Några
är av bättre kvalitet än andra. Allmänna motionsperioden är på många sätt
en mycket intensiv period för de flesta riksdagsledamöterna. Det ordinarie
riksdagsarbetet skall skötas med allt vad det innebär av väljarkontakter,
förankringsarbete inom olika organisationer, artiklar och utspel,
budgetalternativ skall arbetas fram och presenteras samtidigt som resor
och sammanträden, kurser och konferenser konkurrerar om tiden. Det får
till konsekvens att många motioner blir producerade i sista stund.
Motionsarbetet är ett av flera sätt på vilket ledmöterna försöker få gehör
för sina uppfattningar i specifika frågor. Frågor som kanske inte annars
skulle komma upp på dagordningen.

Under förra årets motionsperiod lämnades det in totalt 2.680 motioner. Att
riksdagen har beslutat att förlägga allmänna motionsperioden till en
avgränsad tidsperiod har säkert många skäl. Ett av skälen torde vara att det, i
viss mån, underlättar ärendehanteringen på de olika kanslierna. Detta skäl
överväger dock inte de nackdelar vi anser att det finns med detta förfarande.
Kan det verkligen vara ett arbetssätt som på bästa sätt gynnar framförandet av
åsikter och viljan till förändringar och förbättringar i vårt land? Det är
endast
ett fåtal motioner som överhuvudtaget kommer upp till diskussion. Den
absolut övervägande delen får en summarisk behandling och blir avslagna
utan någon större eftertanke. Ett av skälen till detta kan vara den stora mängd
motioner som inlämnas, men även att kvaliteten ibland är något bristfällig.
Det är kanske en något förenklad och subjektiv bedömning. Men att säga att
vissa motioner kommer till därför att det blir en markering i statistiken är nog
inte helt taget ur luften. Medias sätt att endast räkna antalet motioner från
enskilda ledamöter som ett sätt att bedöma hur aktiv man är i sitt
riksdagsuppdrag bidrar säkert till att öka antalet enskilda motioner. Det är
sällan som innehållet i en motion granskas.

I landets kommuner arbetar man på ett helt annat sätt. Där kan man lämna
in motioner löpande under arbetsåret. Detta är för oss ett helt naturligt
arbetssätt, eftersom viktiga frågor dyker upp ständigt under året. Samma
princip borde gälla i riksdagen. De fördelar som finns med att upphöra med
den allmänna motionstiden och i stället tillåta motioner under hela
riksdagsåret är flera. För att nämna några vill vi i första hand ta upp
demokratifrågan. Om man kan skriva motioner under hela riksdagsåret i
aktuella och angelägna frågor så bidrar detta till att man på ett mer aktivt
sätt
kan aktualisera och förmedla de problem och lösningar som finns i olika delar
av landet. Politiska frågor är i mycket en färskvara. Rätten att komma med
förslag till riksdagen skall därför inte vara begränsad till de tillfällen och
frågor som regeringens propositioner och skrivelser anger eller till de
tidsramar som allmänna motionsperioden idag ger. Vi vågar dessutom drista
oss att tro, att det skulle komma att innebära högre kvalitet på de inlämnade
motionerna. De skulle i större utsträckning skrivas i aktuella ärenden och inte
som nu, för den goda statistikens skull, vilket förmodligen sker i vissa fall.

En ytterligare förändring bör vara att vid ordinarie valår så begränsas
motionstiden till förslagsvis sista delen av februari. Detta för att ge en ökad
möjlighet till att få motionen besvarad under mandatperioden. Det innebär
också att motionsskrivandet inte skall kunna bli ett instrument som
företrädesvis används inför en stundande valrörelse. En ändring av
motionsperioden i likhet med motionens innebörd skulle troligen minska
antalet motioner totalt sett under ett riksdagsår men de skulle bli mer aktuella
och troligen hålla en högre genomsnittlig kvalitet.

Stockholm den 27 september 2000

Jan-Evert Rådhström (m)

Tomas Högström (m)